Nyår i Stockholm

Nytt år, nya plågor. Ja det var verkligen så det nya året började då kalenderåret 2010 gick till ända. Tog mig friheten att tillfriskna från feber, illamående och huvudvärk och åkte ned till svärföräldrarna i Stockholm och firade nyår.

Hade inte träffat dem tidigare men hade lyckats med bedriften att vackert skicka borrstål till svärfar. Och mycket riktigt stod det i hallen när jag kom dit. Svärfar heter Kurt och är bergsprängare. (Inte stereo.) Han är med och bygger norra länken i Stockholm tillsammans med ett gäng norrmän. Norrmännen har borrat 3km vägg åt fel håll. Gott nytt år Stockholm!

Den traditionella nyårsmiddagen tog vid och svärmor Danuta, eller Dani som hon helst kallas stuvade i ordning entrecote som fick tungan att krulla sig. "-Do you like some homos till?" frågar hon på flytade old english-svengelska. "-Nja.. jag vet inte det jag.." pressar jag fram.

Men hon menade förstås hummus, som är en dipp som består av kikärtspasta och tahini med varierande tillägg såsom olivolja, färsk vitlök, citronjuice, kryddor och potatis. Och det var inte gott någonstans.

Efter den goda middagen fick jag en julklapp. Teaterbiljetter till La Soirée som är en varieté av cabaret, new burlesque och cirkus. Hon berättar genast om en flygvärdinna som kommer ut på scen och strippar och drar fram röda näsdukar lite här och var. Till sist på det stället där man minst anar det. Ja... this is my cup of tea, verkligen.

Min flickvän fick presentkort på Kicks så det var bara att ta bilen, tio minuter till Arlanda stad och handla krafs. "-Du hittar väl?" frågar jag. Hon hittar, hon har varit där förr. Vi klev in i en liten galleria, ja fortfarande betydligen större än vår första "galleria" vi fick.) Jag hoppas att Herr Henriksson har lite större planer på kommande bygge. Min flickvän smet in på Kicks och jag tog mig friheten att försvinna till en tobakskiosk för att köpa snus.

Framme vid kassan står en brunhårig tjej med en juligt röd tröja. Bakom sig har hon ett litet kylskåp, helt fullsmackat med snus. Av någon anledning ber jag om fel snus. "-Ja då får du ta ett kort där" säger hon och pekar. På korten är det bild på snusdosor, och så en EAN-kod såklart. Inget nytt för mig, men varför inte ta en av dem hon hade bakom ryggen i kylen?

Betalar och går min väg. Detta kort ska man alltså stoppa i en automat för att få ut snuset. Det finns inte en enda maskin i sikte. Letar på min flickvän och så börjar jakten på den försvunna tobaksautomaten. Efter många om och men hittar vi den, halvvägs in på Ica av någon anledning. En kille hinner före och stoppar i sitt kort och en snusdosa trillar ut. Sedan var det min tur. Det kom jävlar i mig ingen dosa.

Istället för att säga till så biter jag ihop och stormar ut till bilen. Mäkta sur och irriterad kör jag samma väg jag kom. Men så fick jag inte svänga vänster så helt plötsligt är jag ute på motorvägen. Läser Uppsala 35km och blir om någon ännu mer irriterad. Efter två mil lyckas jag hitta ett ställe där jag kan byta färdriktning.

När vi kommer hem skrattar alla hjärtligt och det är tydligen dags att äta lite igen. Kammusslor. "-Man ska inte äta dem som är döda" får jag lära mig. Jag trodde givetvis att alla var döda före och efter kokningen. Öppnar en mussla och där inne ligger världens minsta vagina.

Det var inte alls svårt att peka ut G-punkten på den lilla rackaren. Men lukten tog definitivt bort synden från tankarna. Efter att ha tuggat på den lilla gummivaginan i en kvart så gick det äntligen att svälja. Det var inte gott och istället fick jag mer entrecote, stackars mig.

Istället för att sticka ut till slussen och gå på fest så bestämde vi oss för att stanna hemma och avnjuta varandras sällskap med svärföräldrarna, och det ångrar jag knappast. Dagen efter var det dags att ta och åka tillbaka till Fagersta. "-Här får du en femhundring till bensinpengar, för att du kör fel så mycket", säger Kurt och ler.

Känner på mig att den kan behövas. Har ju aldrig kört från Stockholm och hem ensam förut. Kurt gick med på att åka med och släppa av mig efter E18 vid Rotebro. Sagt och gjort, vi tog adjö och redan efter två minuter befann jag mig i ett villaområde, någonstans. Vilse. Borta bra men hemma bäst!