Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

torsdag 30 juni 2011

"Han hade samma sjukdom som jag"

Kära dagbok. Idag sken solen. Bestämde mig för att sola, dunkade igång lite Hawkwind och satte mig på balkongen  och tände en cigg. Då ringde pappa flott.

"-Hjälp! Jag tror min kinamage har krympt under natten, följ med mig till kinabuffén för den måste gödas!"

Suckade djupt och tog på mig mitt bästa gå-bort-humör och plockade upp pappa flott vid Kina. En olycka kommer sällan ensam, och ja där stod han med Muffmamman. (Robyn Fransson) Men solen sken fortfarande.

Raskt travade vi uppåt till buffén som bockarna Bruse och beställde. Lilla bocken Bruse (jag), stora bocken Bruse (Muffmamman) och så kinamagebocken Bruse (pappa flott.)

Vi försökte att skoja lite lätt med personalen och frågade varför inte Danne har klippkort där, jag menar han äter ju där jämt och ständigt? Typ en gång om dagen. Fick ingen respons. Inte kul att vara gul? "-Tjickling me liiiiis!" Skämt åsido, det här en seriös berättelse.

Väl vid den fina middagen dukade vi upp till bords på uteserveringen. Danne hämtade bara om EN gång, vilket senare kom att oroa mig. Muffmamman gnällde om hur jobbigt det är att vara kvinna. "-Föda barn, ska det göra ont det?" frågade jag, helt apropå ingenting. Danne tittade på mig och sa; "-Eller hur, dem är väl skapta för det?"

 Trots att kvinnor är skapta för att föda barn blev Muffmamman arg. Danne fortsatte, "-Det är ju som att vi killar skulle gnälla på att det gör ont att odla skägg!" Muffmamman blev tyst och det tolkas som att vi vann diskussionen. Vi vinner alltid.

Efter badet bestämde vi oss för att döda Muffmamman. Vi körde ut till den finska biltvätten (badplatsen vid Semla) och svalkade våra gudakroppar. Muffmamman skulle doppa fossingarna men som Bambi på hal is ramlade hon i vattnet, med kläder och väska och hela melevippen. Och som hon skrek.

Vi stod alldeles som förstenade uppe på strandkanten och tittade på henne. Efter 7 minuter lyckades hon ta sig upp. Ja det var bara att ta med henne hem igen. Jag tror minsann att hon inte blev nöjd med buffén. Hon tänkte ta med sig fisk hem till Muffpappan. Stekt aborre. "-Me liiiiiis!"

"Jag älskar att se när dem tar dem bakifrån, så att man ser den håriga fittan som andas för varje gång!"
-Danne Wetterskog

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar