Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

måndag 18 april 2011

Konsten att låsa sig inne - Houdini Wetterskog

 
"-Jag som bara ville vila..."

Dum som jag var valde jag spendera lite tid med Danne Wetterskog. Först var vi hos Linus och hjälpte honom med livets alla måsten och sen tog vi och gör som vi alltid gör och åt en romantisk lunch.

Vi åker hem till mig och han går in i köket och tar en gaffel för att riva sönder sin enorma finne han har i röven. Den har han klagat på hela dagen. Det lyckas inte och han faller död ner i soffan och somnar.

Vaknar och tar av sig strumporna som luktar riktigt riktigt vidrigt, och på sina cancersjuka fötter har han världens självsprickor. Jag suckar djupt och drömmer mig bort. Till min värld. Där allt är bra.

Lite senare vaknar kusin och måste skita. In på muggen, som ja givetvis går i baklås. Danne får panik och jag blir lite uppgiven eftersom jag börjar bli väldigt skitnödig jag med. "-Skynda dig! Det är varmt härinne!" vrålar han.

Jag försöker leta på skruvmejslar för att skruva upp låset men hittar inte den mejseln jag letar efter. Tar hammaren och börjar bända och dra. Lyckas skära mig i fingret och är nu akut skitnödig. Kaoset är totalt!

Ringer till Muffen, inget svar. Ringer Boppe, han har ingen kofot. Det slutar med att jag slår hammaren igenom dörren och skickar in hammaren till Danne så att han får slå sig ut. Ja... dörren var verkligen helt omöjlig.

Och jag som bara ville sova ett par timmar före nattskiftet... istället fick jag en trasig dörr. Och jag som nyss bytit ut den pundiga soffan. Kaoset på Kolargränd upphör aldrig att existera.... och ni gnäller på att jag jämt gnäller....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar