"-VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?!!!" så pass att han hoppar till bajsar baken brun.
Det slutar aldrig att vara roligt.
Det spelar ingen roll hur mycket övertid man jobbar. Två dagar på raken har jag knegat ända in på småtimmarna tillsammans med Lotta, Arga Lappen, Glenn, Pellegnillot och Lorenzo. 14.00 - 01.35 & 14.00 - 02.30, till ingen nytta. Samordnaren Kim har iallafall utsett plastmaskinen till veckans arbetare med motiveringen;
Det är som att trycka på en knapp. Den sliter som fan, det är alltid full rulle och snurr in i det sista.
Normalt brukar veckans arbetare bli kaffemaskinen men det är inte alltid den håller måttet och ett skifte är nödvändigt för Atlas-andan tyckte Kim och petade upp en halv dosa Ettan under läppen och torkade av fingrarna på byxlinningen. Jag gick ut och beklagade mig för komprimatorn men den var bara full, skränig och förminskade mina problem. Jag gick in igen.
Sara, den förlorade flickan från Miramar hade efter en lång tids semester på de sju haven hittat tillbaka till lag 11, till allas men kanske främst Lottas stora förtjusning.
Sara ser egentligen ut att heta Maria men är inte alls lika jungfrulig.
Det sägs att hon är en feeder som göder upp sina karlar så att de blir fula och tjocka, och på så vis får hon ha dem ifred. Sen spolar hon dem när de blir för tjocka och inte kan gå själva. Men den här gången har hon satt klorna i en rockstjärna som snart kommer få sitta på en stol på scen och framföra sina låtar. "-Jag är inte alls en feeder, min kille dricker mycket öl och äter strösocker med matsked!" försökte hon skämta bort det "befängda" påståendet bakom en pall Sverige 41.
Jag ruskade på huvudet och tänkte på pastor Niilo. Då gick det upp för mig.
Ännu en gång hade jag glömt att det var pizzatorsdag. Slevade i mig morsans fläskfilé med hasselbackpotatis och en halv burk Lohmanders bearnaisesås vid halv 4-rasten och bad ödmjukt Mr Big om att få låna en hundring så jag också kunde delta i den atmosfäriska och kulinariska höjdpunkten i en bruksarbetares gråa och inrutade vardag. Kjell spände våldtäktsögonen i mig och väste "-Tar du inte med pengar imorgon stryper jag dig" och halade fram en hundring ur sin bruna portmonä och bet ihop käkarna. Mina knän blev svaga som spagetti. Jag som är så glömsk. Bäst att skriva en påminnelse i telefonen. "Ta med pengar till Mr Big, annars invänta döden." Nu kunde jag pusta ut igen.
Lorenzo hade på eget bevåg bestämt att vi skulle förlägga våran svulstiga beställning till pizzeria Picasso denna gång eftersom Jari inte var nöjd med varken US Pizza eller Pizzahaket. Glenn stoltserade med att han hade beställt den godaste pizzan, en calzone special men fattade aldrig att det naturligtvis var jag som beställt den godaste av oss alla. Acapulco. Åsikterna gick isär, precis som Kjells generande hårväxt och vi kom aldrig riktigt någonvart i den diskussionen.
Jag tog åkstaplaren och brände över till Kjell. "-Hej Kjell!" ropade jag glatt och vinkade. "-Tror du att du lever imorrn din fan?" svarade han allt annat än glatt. Jag kan inte förstå varför denna trevliga man är singel? Enda gången han verkligen skiner upp är när man spelar Conchita Wurst för honom eller bjuder honom på en flaming Sambuca.
Så kom äntligen pizzan och alla var glada utom Glenn. Lorenzo, eller ja Mr Benzo som han snart kommer att få kallas, hade läst fel och beställt en nr 38 istället för en nr 13. Det blev banan och curry för Glenn. Glenn hatar curry, sa han. Men han satt där och stoppade kakhålet fullt med curry hängandes i hela ansiktet, ungefär som en liten tjock flicka som tog emot sats för första gången. "-Hade jag inte varit så förbannat tokhungrig så hade det inte gått ner." muttrade han och sneglade ont mot Mr Benzo som lyckats med konststycket att för andra gången beställa fel pizza till Glenn.
Jag tycker han är värd titeln dagens arbetare bara för det.
Pellegnillot var rätt besviken att Picasso inte erbjöd hamburgare med mos och käkade en trött sallad istället och självaste Rogert åt bulgur för 374:e gången i rad. Den mannen tröttnar aldrig. Bulgur och tonfisk, bulgur och makrill, bulgur och spenat, bulgur och ajvar, bulgur och 4%-ig köttfärs... ja till och med bulgur och ris. Han är så rädd för fett att han dricker en flaska diskmedel till, men så ser han ut som Bingo Rimér också nu med sina stereotypa märkesbågar.
Jag smällde i mig min acapulco och knäppte upp den översta knappen på byxorna och exhalerade. Aimo Nilsson la av en rap i vanlig ordning och Lotta suckade djupt men Aimo bara skrattade. "-Begriper du ingenting?" frågade Kjell och bet ihop käkarna så hårt att ansiktet hans vitnade. Men det gjorde han inte heller. Istället tog han upp sin telefon och livestreamade V65 på ren rutin. Hästjäveln hade inte vunnit den här gången heller.
"-Skjut hästjäveln och sy en jacka utav den" morrade Kjell som egentligen mest var sur över att han inte fick sin efterlängtade thaimat som är något utav en del i hans diet. Antingen är det för jävla god mat på TT eller så har han spanat in nån kvinna där för han tar sin ramsnea blåa monark utan sadel och cyklar från Västanfors upp till stan nästan varje dag för att beställa mat därifrån.
Det är inte lätt att vara Kjell. En man som bryr sig för mycket och hetsar upp sig för minsta lilla. En vacker dag kommer den där bultande blodådern i pannan att brista och då blir det väldigt tråkigt på lagret. Han må vara lite sur men det är som Rogert sa;
"-Kjell är våran lilla citronfjäril, kläckt ur en surpuppa."
Jag ger mig fan på att det regnade den dagen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar