Kjell Ramon Danielsson. En utav Atlas Copcos kanske snällaste original. Så försiktig och så rädd för att bli utsatt för djävulstyg och bloggande att han gjorde en handling som fick mitt arma svarta hjärta att smälta likt en saltad skogssnigel. Han gav mig en muta. Ett paket. På omslagspappret var det Pim Pim och innehållet var ett paket Tom & Jerry-kex. Hur kan man inte älska den mannen? Jag kan lova att godheten rann ur mina öron hela helgen.
Han må ha kort stubin, sammanbitna tänder, vita knogar och ett par svarta våldtäktsögon, men även om han vill få folk att tro att han är farligare än polonium med ett hjärta av det kallaste kallaste arbetarstål, så klappar där ett fluffigt rosa hjärta som bara skriker kärlek och omtanke.
Det är liksom bara att välja. Mata mig eller sug av mig, så blir jag snäll. Han valde rätt, Kjell. Jag skulle aldrig få in pitten i det där ack så sammanbitna käkpartiet. Får liksom lite dåligt samvete när i fredags satte dit en hempulad klisterlapp av landskodsetiketterna PT och IT på hans gröna McDonalds-tröja.
På ryggen stod det nu "PITT - I'm loving it." och vi skrattade ljudligt. Alla utom Kjell.
Han påstår även att det fina folket bor i Västanfors. Jag vill då påstå att reningsverket ligger i Västanfors. Snyggast på DC konstaterade; "-Konstigt att reningsverket ligger i Västanfors men all skit fastnar uppe i Kolarbyn." Men vad vet den där dampskadade gotlandsrussen egentligen? Han är ju från Skinkan, a.ka. Skinskatteberg. Han vet ju förmodligen inte att en utav världens vackraste skapelser bor i Kolarbyn. Han vet förmodligen inte hur vackra kvinnor ser ut överhuvudtaget och det är synd om honom. Egentligen.
CP-Robban, a.k.a Rogert som är förälskad i Idol, Talang och Star Wars blev sjuk och gick hem, #arbetsskygg. Att det var samma dag som den tuffa förkylningen slog an en sträng på hans vältränade lyra hade säkert inget att göra med att det var internationella Star Wars-dagen. Han skulle förmodligen inte hem och svira om till Luke Skywalker, ta fram ljussnabeln och slentrianrunka till prinsessan Leia framför sin 3D-biograf i sin etagevåning i Västanfors ropandes "-Who's your daddy Leia? Who's your daddy Leia?"
Glenn blev ledsen. Eller som Chippen sa vid kaffeautomaten med ett flin.
"-Glenn blev grining för att Husse gick hem." Så var det. Snäll som jag är donerade jag Kjell till Glenn för en dag. Men det hjälpte inte, han blev ändå ännu grinigare ute vid rökrutan när jag anklagade honom för att ha ätit upp mina Tom & Jerry-kex. "-Nej det gjorde jag så fan heller! Först tog jag en, sen tog jag fyra, och då fanns det fortfarande kvar!" försvarade gossen sig utan resultat.
Wetterskog slog dövörat till.
Kjell, som även han har börjat röka Chesterfield fimpade, muttrade som vanligt och gick in och spände bågen med Glenn tätt efter i ett snöre. "-Nu försvann Husse igen" skrockade Chippen och fortsatte, "-Tänk om Robban skulle komma tillbaka nu höhöhöhö." Han är rolig han Chippen, kan prutta förbi med trucken och utbrista "-Langos!" helt utan vidare. "-Halvjudar och kvartsjudar hela bunten!" samt det K-märkta uttrycket "-Dem äter inte ris i Kina, jag har varit där. Dem äter fisk." Vår underbara Chippen. Säger man något ont om Chippen och Kjell då får man Wetterskog på sig!
Viktiga spelare i startelvan så att säga. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, och på tal om länkar så har nu lag 11 tappat två länkar, två tappra krigare. Karolin Skengravid Lillbacka försvann förra veckan och nu på söndagen försvann även Katrin Dräktig Tryggvadottir. Lag 11 önskar en härlig fortsatt graviditet, en lyckosam förlossning och ett par jobbiga skrikiga barn så De lär sig att arbetet skall göra dem fria. Plikten framför allt.
Lotta grät i minst en kvart efter att Katrin stämplat ut och försvunnit ut genom Atlas förtvinade grindar. Nu är hon ensam kvinna på skiftlaget med dessa jobbiga män och gossar som bara pratar knulla, bullmöss och andra saker som får henne högröd i ansiktet. Aimo Nilsson är mästare på att få Lotta att sucka, pusta och frusta. Den mannen säger bullmus ungefär 300 gånger på ett skift. Det är bäst för Christine att komma tillbaka innan Lotta blir gråhårig och manodepressiv. Och är det någon som är plikttrogen så är det fan Lotta. Lotta kan packa fjärde aprils grejer fast det är tolfte februari och ändå gå hem med magsår och ångest. Hon och Rune Bildås.
Men åter till denna graviditetsvåg som sprider sig på DC. Sofia Stange ska också hem och föda. Det är nästan så att man kan tro att de legat med samma kille, samtidigt. Men det är nog bara min sjuka fantasi. Nu väntar vi bara på att Lovisa ska ploppa ur sig sen är cirkeln sluten och Atlas Copco får bannor för att det är för lite kvinnor på företaget. Eller något i den stilen.
Man kan undra lite hur det går för logistikarna? Så vitt jag vet har varken Clara, Emma, Jonna eller ryskan klämt fram något bejublande barn än. Och det kan man ju tycka te sig lite konstigt. Är det bara på golvet det knullas så förbannat? För att komma därifrån eller? Nej tulo mellan benen tjejer. "-First you marry, then you Statoil!" säger jag och klämmer en alkoholfri pilsner samtidigt som jag inser att jag inte välkomnat Jari Ve...eh? Någonting finskt till skiftlaget. Välkommen skall han vara.
Han kom från blåblodarna ner till oss, ungefär samtidigt som Kjell och har förmodligen härdats och gräddats ordentligt vid det här laget. Jag hoppas han trivs även fast han setts blöda från öronen av Danne Sääds arga dödsmetall ett x antal gånger nu. Det är bara att göra som Kjell, riva i och vända upp och ned på honom. Det rinner ju rött blod i Jaris vener nu. Sääds dödsmetall är bara en fasad. Han är en dancebander precis som jag.
Och allt eftersom helgen fortlöpte gick jag och funderade. Vem är snyggast på DC nu? Självklart vill jag svara
jag själv för att jag tycker det men det är inte jag som bestämmer. Vi
får allt rada upp Skallepär, jag menar Robban brevid snyggast på DC och låta klingan falla
igen. Sala vs Skinkan. Två helt sanslösa städer som på något sätt skakat ur sig något knullbart och skickat dem hit till oss. Men det spelar ingen roll hur snygga vi alla är. Vi har alla mindre snopp än Kjell. "-Men du har säkert en riktig turbokuk du", sa Aimo Nilsson till mig och fabriksvisslan ljöd. Nu var det dags för hemgång och en veckas frihet igen. "-Turbo-yeah!" vrålade jag och försvann fortare än en utlösning.
måndag 5 maj 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar