Han heter Robert Hedbom

"-Hej jag heter Rogert!"

Robert Hedbom föddes en mulen dag i Sala i juni i slutet av det ljuva 70-talet bara ett par dagar efter att det svenska kungaparet avlagt ett statsbesök i det forna Sovjetunionen.

Det var så pass längesen att det fortfarande var svartvitt ute i världen men när Roberts kala skalle kröntes av världen slog moder natur ut i blom. En kaskad av färger och mönster upprepade sig så långt ögat förmådde att nå, likt en whiter shade of pale-inspirerad syratripp.

Eftersom mor hans förlöste honom i den lilla lantorten Sala så var det inte helt tvivelaktigt att Robert hade både tal och skrivsvårigheter under sin uppväxt från gosse till fjunig Sverigehäftet-runkare. Han hade alla bokstavskombinationer utom I och Q. Hans lärarinna Anna-Greta minns så väl när han i första klass skulle presentera sig för sina nya lekkamrater.
"-Hej jag heter Rogert å ja ä su år gammal!"

Under hans barndom bestod det lilla lantortslivet i Sala ut på att cykla snabbast med sin BMX-cykel upp och ned för en kulle, knappa på den grymt spännande datamaskinen Apple Macintosh samt leta guld vid Sala silvergruva. Han hade bestämt sig för att inte vara lika kass som de andra kompisarna och köpa ett silversmycke på souvenirboden utan trodde bestämt att han skulle bli den första att hitta guld vid gruvan, bli miljonär och flytta till Italien fast han inte kunde språket.

"Allt ordnar sig med pengar" var hans motto och snart började han att göra hemsidor åt syföreningar och diverse drejkurser eftersom det här med mopeder inte riktigt var hans grej. Rogert tyckte det var roligare att pimpla stulna Löwenbräu från pappas garderob och dra i struten tills det pirrade i hela kroppen. Men vem är jag att döma? Alla bönder har vi varit där.

Allt eftersom åren gick och brösthåret frodades växte Rogert på längden både här och där men håret på skallen det uteblev. Detta löste han genialt genom att följa Stockholmsmodet och köpa en röd John Deere-kepa som han vände bak och fram. Skulle man vara riktigt hip så hängde man även ut luggen men eftersom han inte hade någon gick det lika bra med lite mammasminkat Svinto som hängde ned.

Flickorna frodades kring Rogert som faktiskt var Salas snyggaste pojk. Fulheten hade han lyckats dölja, jag menar ducka. Två gånger vann han pris i högstadiet för skolans snyggaste ögon. Han har sina långa blonda kamelögonfransar att tacka för det. Ett litet blink med dom och snigelspåren blev ett faktum. Hela lektionssalen luktade sur ål under de tre åren i högstadiet. Mamma och pappa var så stolta över sin vackre son att de försökte få honom att modella för Polarn & Pyret men dessa planer gick i kras då Rogert ertappades en fredagkväll med att snatta Axe-parfymer nere vid den lokala ICA-butiken.

Efter att länsman ryckt honom i örat och satt honom på bestämd rumsarrest fick han en vändning i sitt liv när han till slut kom ut och naglade bibliotekarien i kartrummet. Nu hade Rogert fått känning för mus på allvar.

Detta ha-begär har gjort honom till den ståtliga karl han är idag. Talfelet och skrivsvårigheterna fick han (nästan) bukt med tack vare sitt intresse för Apple Macintosh och han har i skrivande stund säkert svarvat över tusen fruntimmer på över tusen olika platser. Eller så tror jag bara det.

Men naturligtvis kom Rogert att bli Sveriges bäst betalda IT-tekniker. Han hade lyckats investera i Spray och plockat ut sina miljoner strax innan IT-bubblan sprack där år 2000 tack vare sitt arv från gammelmorfar. Ett gäng hederliga moraklockor från tidigt 1700-tal i rustikt trä med snidade kanter och en pendel i äkta silver från Sala silvergruva. Pengarna kom sedan att användas till lyxåk och Italienresor, champagne och franska fnask på belgiska nattklubbar under månskenets ljus.

Han är så jävla snygg att badrumsspegeln själv börjar rinna tamefan. Kroppen är välsvarvad och satt på diet. Magen är full med magrutor så många och så hårda att han ibland får hyra ut den till romska familjer som kommer med IKEA-familypåsen och tvättar på den. Han är så snygg så att han till och med kommer på sin egen mage när tillfälle ges. Det tycker han både är en smula styggt och spännande samtidigt som han skäms lite över det. Men vad är det att skämmas över? Alla bönder har vi varit där.

Men trots att han fick utseendet med sig har han alltid varit lite förvirrad och smått nervös. Han fnissar som en liten kåt skolflicka så fort storsnoppen Kjell Ramon Danielsson öppnar truten. "Who's your daddy?" har han tatuerat in på sin överarm. Kan det vara ett ständigt sökande efter ett syskon? En tjej eller kille som vind över våg ska landa i hans knä och säga; "-Min pappa heter Lennart, precis som din. Vi är tvillingsyskon du och jag!"

Nu senast fick han för sig att tattuera in texten "Solace in solilude" på bröstet. Jag vill i min vildaste fantasi tro att det ska stå "solitude" men så var det de där med tal och skrivsvårigheterna igen, vilket fungerar i perfekt symbios med hans halv 3-ragg han släpar hem. Jag vet inte om texten är till för de blonda tuttlisorna att läsa medans han pumpar dom blåa i missionärsställningen men och han skulle nog lika gärna kunna tattuera in en söt dalmatiner eller en kamphund istället för att fara med engelska textremsor och tramserier.

Men han är kung Rogert, eller CP-Robban som han föredrar att kalla sig. Idag lever han ett rikt och stilla liv framför Idol och talang på teven och packar borrstål på Atlas Copco i Fagersta. Han trivs bra i storstan och bor naturligtvis i en lyxig etagévåning i det "fina" Västanfors. Han hoppas få många barn och barnbarn i framtiden och vi hoppas att han får många rika och fina år med oss lortmänniskor på DCs kalla betonggolv.
Vi säger; Välkommen till Fagersta - Hä få'lu livstid!!!