Kjells cyklande framsteg

Galxer i mina braxer. Nu är någonting galet. Kim Eriksson kom cyklandes idag till jobbet i det snöblandade regnet. Jag och Glenn vände oss mot varandra och tittade förundrat på varann. What the hell?! Kim cykla? Idag? Varför han inte cyklat tidigare under de finare dagarna med solsken förstod vi inte så jag frågade "-Vad fan håller du på med?"

Han hoppade av sin röda kärringhonda med den svarta Kjell-inspirerade bärshållarkorgen och petade upp en halv dosa ettan under läppen och flinade innan han tillade; "-Jag håller kurs med Kjell. Det börjar bli dags att ta av stödhjulen och stå på egna hjul. Han kan inte vara 55 år gammal och cykla fyrhjulat hela livet."

Det hade han rätt i. Förbannat jävla rätt i. Och bäst vi står där och fipplar med passerkortet och ska igenom den förbannat tröga gallergrinden så kommer Kjell Tage Danielsson cyklandes med ett leende som lyste upp hela parkeringen. Nu var Kjell stolt och det hördes.

"-KIM! KIM! *flämt flämt* Kolla jag kan! Jag har bara ramlat fyra gånger på vägen hit men jag gjorde mig inte särskilt illa!"

Ett eko av golfapplåder bröt ut inne på stålgården men då blev han ilsken och hotade med att hugga av oss händerna med en rostig morakniv.

Det hade ju snöat under natten och Kjell har precis sulat om sin blåa monark utan sadel till sommardäck igen. Erfarna cyklister som Kim väntar med sommarsulorna april ut men man kan inte göra alla rätt på en gång. Huvudsaken var ju att Kjell hade hjälm på sig. Egentligen ska man ju ha lyse också men det gick ju sönder i förra kronvurpan och Kjell har inte lyckats fixa det då han själv är på lyset. Hans spritröda näsa räcker enligt hans egen utsago.

Ja de vita uppmuntrande stödhjulen hade alltså bytits ut mot en kaxig svart cykelhjälm i frigolit med blåa och vita flames som sträckte sig längs hela hjälmen och på sig hade han en gul reflexväst med texten "Övningskör" på ryggen. Det här var en stor dag för Kjell och det tänker vi fira med en tårta från Bayrok Café, men inte på fredag för då jobbar inte Kjell utan ska få skjuts av Lorentzon till närmaste cykelverkstad för att fixa sitt trasiga lyse.

När vi bytit om och stämplat in fick Hasse Bacon och Boolie ta fram första förbandslådan och plåstra om Kjells sargade rätt grusiga knäskålar trots Kjells starka protester och svärande. Han skulle minsann inte ha någon hjälp men man måste plåstra om blodiga knän för Riddarhyttetvätten vägrar tvätta blodiga arbetskläder pga smittorisken. Vem vet vart Kjell har lortat? Jag har mina aningar men Kjell never kiss and tell.... och då ska väl inte jag heller.

Men i sommar sen är han förmodligen redo att få överta Aimo Nilssons cerisa herrcykel med silvertejpat bockstyre, men jag vet inte hur han ska göra med pitten då, jag förstår varför damcykel utan sadel är att föredra för "lilla" Kjell.

Tänk när hjälmen får tas av och den begynnande helikopterplattan återigen få se dagens ljus från Västanfors och upp till det ramsnea DC-lagret åter igen. "-Då kanske det börjar växa liv i döda skogen igen" som Jonathan skulle ha sagt i Mio min Mio. Nej.... har inte Regaine fungerat hittils så lär det nog aldrig bli bra.

Fix idé; måla Kjells glasögonpolerade flint med bulls eye och köra måsskitsbingo? Är det lättare att dra in drömvinsten på lotto kanske? Jag vet inte men jag sätter en hundring och en mosbricka på Snattoil att någon av de 225 måsjävlarna som flyger över parkeringen någon dag träffar Kjell mitt i prick. Så sant som jag har tre pungkulor och kommer behöva köpa många Bayroktårtor för att få överleva fram till söndagen. Men inte på fredag som sagt.

Det sägs att Kjell en gång misshandlat en svan till döds med ett järnrör i Skåne för många herrans år sedan. Det tror inte jag på. Jag tror han stirrade svanjäveln till döds med sin mordiska blick alternativt bet av den halsen med sitt bläckfisklika käktryck. Att han är för aggressiv för att inneha ett B-körkort det tror jag på varje sekund. Få människor är så lättretade som Kjell. Min släkting Janne Banan är likadan. "-Fina byxor du har Janne"  "-Ska du ha spö eller din jävel?!"

Ibland undrar jag om de är släkt, vilket bisarrt nog skulle betyda att jag är släkt med Kjell. Nä man ska inte tänka så mycket. Det gör ju inte Kjell. Han agerar på impuls och det tackar jag honom för. Ingen Kjell = ingen lyckad kväll.

Gratulerar till borttagningen av stödhjulen Kjell.... Snart är du fullvärdig medlem i Hasse Bacons hjulbenta cykelstafettlag.