Kjells helg med lag 22

Kjell Ramon Danielsson, ovanligt glad.

"-Det är så skönt att jobba helg, då vet man att man lever" utbrast Aimo Nilsson glatt vid fikabordet, nyss fyllt 42 och skägget fullt med kexchoklad. Jojomen. Skönt var bara förnamnet. Det tyckte inte Kjell. "-Man får i sig allt för få pilsner då" tyckte han. Om han bara visste att hans helg skulle bli tyngre än så, tyngre än den totala vikten på min pungsäck och Ukraina-krisen tillsammans.

CP-Robban, Aimo och jag hade käkat massvis med busfrön på frukostrasten och det tog inte lång tid innan Aimo fyllde Kjells arbetshandskar med industrivaselin. Kjell visste inte vad han skulle ta sig till. VEM hade varit så elak? Kandidaterna var många. Han bet ihop så hårt han kunde och försökte stirra skiftlaget till ett erkännande med sin mordiska blick. Till och med Anders Behring Breivik skulle baxna.

Medans Kjell stod och packade på kort och funderade och funderade så pass att den vita Jotun-kepsen brann upp så smög jag fram till stereon på långpacken och drog igång Bayram Band - Kjell och vred upp volymen på max. Sedan smet jag raskt ned till Robban och lyfte den där jäkla Saudi-ordern som ingenting hade hänt. "-Nu är det krig." kom Kjell fram lugnt och berättade, lika sammanbiten som Johnny Depp i Fear and Loathing.

Cp-Robban njöt i fulla drag. "-Kan inte du gå ut och smeta lite vaselin på Kjells cykelhandtag?" fnissade han tills han nästan kissade på sig. "-Här har du mitt passerkort" *fniss fniss* Jag tog passerkortet, en klick vaselin på en bit wellpapp och låtsades gå på muggen. Planen var satt i verket och alla fnissade i hemlighet utom Kjell. Han bara kom med jämna mellanrum och ställde sig bakom mig och Robban med händerna bakom ryggen och bara tittade på oss. Inte med hat i blicken utan med en lurig blick, sedan gick han.

"-Nu jävlar blir jag rädd på riktigt!" sa jag till Robban. "-Ja kan han inte bara göra nåt någongång vafan!" utbrast han tillbaka. Men ingenting hände. Vi stämplade så småningom ut och jag tog chansen att pipa hem så fort jag kunde. Nog hade jag velat sett Kjells min när han satte händerna på cykelstyret men jag vågade inte. Däremot hade CP-Robban träffat på Kjell nere på Ica Fontanellen tio minuter senare med helt nedkletade handskar. "-Vafan är det här då? Ska det vara roligt det här va?" muttrade Kjell buttert. Robban kiknade av skratt och kunde inget annat än gola oss båda.

Kjell behöll fattningen och trampade upp till Järnvägspuben och dränkte sina sorger. Men det var snart dags igen.

Följande dag hällde Cp-Robban ett lager salt i Kjells kaffekopp. Något han inte la märke till när han slog i äppeljuicen och svepte den som en shot. Att Kjell är en salt kille från början är det inget snack om. Bäst Robban stod och packade kom det en vattenballong flygandes men den missade honom. Vatten ska man med vatten besvaras tyckte Robban och fyllde sin vattenflaska med isande kallvatten och kastade över ansiktet och bröstet på Kjell. Stiff nipples fick en helt ny klang, han hade kunnat skära i diamant om han så velat men det han ville skära i det var just mig, Aimo och Robban.

Jag tog mig friheten att köra motviktstrucken och hade som uppgift att putta bort Kjells pallkrage som han hade på sin åkstaplare. Kjell svor och hyttade med näven och la tillbaka kragen och ställde sig i trucken. Jag puttade genast ner den på golvet med gafflarna. Kjell blev tokig, svor som fan och lyfte tillbaka kragen och skulle åka vidare. Då puttade jag genast bort den igen och då kom Kjell och slet upp dörren på min truck och hoppade in och tog tag i mig och skallade mig med underkäken tills jag lovade att vara snäll. Det tog inte lång stund.

Som grädde på moset tog jag nyckeln av Pelle och smög in i teknikförrådet och hämtade ett gäng kattstrypare som jag galant fäste på Kjells ekrar. Tänkte det skulle smattra och låta sådär häftigt nästa gång han skulle cykla hem. Klockan slog sex och vi stämplade ut och gick upp och duschade. Jag väntade tills Kjell klivit in i duschen och sedan kikade jag busigt fram bakom dörrkarmen med ett öga och ballen i hand och onanerade och ropade "-Kjeeeeell!"

Närsynta Kjell böjde sig framåt och kisade "-Vad fan gör du för nåt? Idiot!" och jag garvade och pep iväg. Nej jag duschar hemma jag när Kjell är i farten. Man vill ju liksom må bra också. Det fick räcka med att det regnade ute. Man vill inte behöva duscha med Kjell OCH att det ska behöva regna.

Äntligen skulle vi dra passerkortet en sista gång och jag lät Kjell gå före genom snurrgrinden, stod kvar och inväntade reaktionen på kattstryparna. "-Men vad fan är det här då?! Det var ju jävligt moget! Då får fan cykeljäveln stå kvar här! Jävla helvete!!" svor Kjell. Arg och irriterad var bara förnamnet. Sedan gick han i regnet hem, lika arg som ett bi, blöt som en katt och förbannad utav helvete.

Ja det kanske gick lite långt men nu har han frikort ett tag. Och mig slipper han se på ett tag. Jag har nog förtjänat en faderskaplig smäll eller två men Kjell har förklarat att hämnden är ljuv, att han inte ska använda knuten näve och att jag inte ska blöda. Så jag kan pusta ut? Eller?!

Åh åh åh Kjell... :) https://www.youtube.com/watch?v=uQZ3bgDDnsM

Kjell Ramon Danielsson, småkåt.