Plädering på P

Pretentiösa Pelle petade pulver på pappas praktiska portmonnä. Provade pikant pulla Pauline på påskdagen. Pauline psykotisk påskhäxa, Pelles prostata punkterad! "-Provat porrfilm?" proklamerar polismästaren. "-Provat penetrera prästen!" protesterade Pelle. "-Pillertrillande pirater!" pustar polismästaren. Pengar, pension pulveriserade Pelles psyke. Proppen promenerade. Paradisets pinsamhet parodiskt. Portugisisk prinsessa på paviljongen poängterar priset på prostitution. "-Pengakåta patrask!" parerar Pelle. Penibel pinsamhet. Portugisisk prinsessa parfymerar paketet, planerar picknick på palatset. Pelle provar prinsessans picknick. Pizza, pingviner, portvin..  
Plöjer prinsessan. "-P-piller petas positivt?" ponerar Pelle. Portugisisk prinsessa: "-Pyttsan!" Pelles panik puttrar på. Pepprar prinsessans parasit. Pajaskonster på palatset! Prinsen pepprar Pelles pung personligt. Pussar prinsessan prinsen? Portugisiska psykopater påkallar plågoandar?!
Penibla Pelle poänglös. Prinsen på plats!

Rösta på Kolarbyn viskar..

Freedom Festival 2009 - En sann berättelse

Varför i hela friden sitter jag och lyssnar på Jimmy Jansson - Som sommaren? Jag har precis kommit hem från ett nattskift. 3 billys pan pizzor och en root beer långt. Jo för att det är den där jävla Pelle Sundqvists fel!! (Aka Vaktmästar-Pelle.) Helt plötsligt blir det Dr Bombay - Holabaloo. "Sitting on my elephant - Pretty and intelligent.." Vad falls?! Jag har satt på fel spotifylista. *byta* Har Aladdins psytrancelista också. Den är grymt bra. Och nu kom jag på var jag har hans skiva någonstans, i bilen. Redo för sommaren. Vibe Tribe är en utav mina personliga favoriter. Det var dock dj-set sist på fullmoon när jag var där så förra året satsade jag och Joel Pettersson våra kort på att åka till Freedom Festival i Elvas, Portugal och se dem live förra sommaren. Okej, här kommer berättelsen. Det här hände.

En nervös Herr Wetterskog och en lugn Joel skulle alltså flyga från Arlanda. "-Vi äter på McDonalds Arlanda" säger Joel. Båda var hungriga som hyenor. Och det förblev vi. Det finns inget jävla McDonalds Arlanda! Sluta skriv det på den där jävla pappreklamen på tallriken McDonalds Västerås!! Vi fann dock O¨Learys och hur tidigt som helst på morgonen gled den i. Den första starkölen. Och så chilinötter. Min tunga krullade sig av glädje. Vi kom till Shipol Amsterdam och där, ja där hittar till och med jag utmärkt. Så bra skyltat är det. Första gången jag var där läste jag inte ens skyltarna utan bara råkade gå rätt. Jag sa till Joel att Wetterskog-förbannelsen (Det som kan gå fel - kommer att gå fel.) har varit lugn på senaste vilket gör mig misstänksam.

Väl framme i Portugal står jag och väntar i över en timme på att få min väska. Den kommer inte. Nya väskor rullar in, nya passagerare. Efter ca en timme till kommer jag fram till kundtjänst och får reda på att min väska kom bort i Amsterdam. Dem kan skicka den till Elvas busskontor men då får jag hämta den där. HURRA! *ballonger och serpentiner* Sedan ska vi ta oss till deras festivalbuss, som är utanför flygplatsen till höger. "Håll utkik efter en massa ballonger." stod det i brevet. Vi hade inte lyckats göra en betalning till dem eftersom dem skickade en lapp på portugisiska  med bankuppgifter och någon annan sorts information i en .pdf-fil. Det gick inte att köra google language-tools. Banken ville ha någon adress till mottagaren. Något vi mailade om i två månader mellan svaren om utan framgång. Det var 40 grader varmt, solsken, palmer, bilar, folk. Men inte en enda jävla ballong. Jag började såklart panika. Men vi hittade till slut och fick vänta två timmar i solskenet, kanske tre, innan bussen började rulla mot festivalen.

Portugals natur är savann, med fula buskar. Nästan framme vid festivalen hamnar vi en poliskontroll. Dem ingav respekt kan jag säga. "-We're gonna search you all, get out!" Hunden gick igenom bussen. "-Who's from Italy?" ropade polisen och stirrade på oss. Män i 30-35 års åldern, svarta solbrillor och liknande SWAT-mundering. Ingen sa något. Han frågade åter och åter. Ingen sa något. Att kolla våra pass hade kanske förkortat det hela. Men en italienare som hade cannabis i ett italiensk-marlboro paket greps. Vi andra fick sätta oss i bussen. Hunden sprang fram och tillbaka med sin förare. Utanför ser vi hans kollegor, en kvinna och två män, som börjar smörja in handskarna med gel. Och som dem log. Och så bara tittade dem på oss. Vi andra blex extas. Som ett jubel i Globen satt alla tryckta mot fönsterrutan. Vad som hände sedan vet vi inte. Men den där killen fick inte följa med oss i alla fall.

Äntligen framme på festivalen. Också ett sjujävla stort område. Savann. Med en sjö. "SJÖ!" En äckligt stor pissbassäng som inte ens var djup! Att ena sidan på den här sjön var helt rak... betyder fejk. Solen börjar gå ner och vi ska hitta Aladdin och c/o. Ringer. När vi väl hittat deras tält, i en stenhård, mycket ojämn savann, i lätt lutning där just vårt tält ska sitta, är ingen där. Jag var så hungrig att jag nästan hostade blod. Irriterad för att jag inte har annat än handbagage med mig. Inte ens extralinserna låg där. Det fattades bara att jag skulle bli blind OCH utan väska, i PORTUGAL. Jag visste fan inte ens var busstationen låg! Tältet tas fram och vi ska tälta under ett stort och buskigt träd. Så kommer bomben. Wetterskog-förbannelsen tar kraft. Inte en, enda, jävla förbannade, tältpinne är med. Här står vi med ett förtält och två markfästen. Ute på en savann i Portugal. Vi är hungriga. Får inte tag på Aladdin. Ensamma. Det börjar bli riktigt mörkt och det blåser. Jag har inget att sova I eller PÅ eller har något att värma mig med. Med 4 skitstora stenar och tältlina lyckas vi hänga upp rucklet i en gren. Katastrofalt. Och min luftmadrass låg förstås i väskan. KANON! *tumme upp*

"SJÖ."

Dagen efter när vi vaknade förödmjukade Aladdin och c/o oss för vårat tält. Ett 4-manna, som blev tygstycke. Vi tog oss till en taxi och han körde i 160 blås mot staden. Tog kanske 10 minuter. Taxichauförren var till och med så trevlig att han fixade fram min väska åt mig. Mycket tack. Sedan tillbaka. 160 blås. Och poliskontroll. "-Is it your bag?" frågade en manlig polis. "-Can you open it?" Här kunde jag inte undgå att bli röd om kinderna då en kvinnlig polis försiktigt tar tag i min snorgröna mankini och vecklar ut den, förundrad var bara förnamnet. Dem verkade inte känna till Borat. Det trodde då jag. Bullens pilsnerkorv, uppblåsbar luftmadrass och lite kläder samt hygienartiklar. Dem frågade om vi skulle till festivalen. Ja. Min chaufför skällde på snutarna, verkade det som, och kallade sig "Taxi No.1" Han bad mig lägga in hans nummer i mobilen. Det gjorde jag.

Tillbaka till campet. När jag väl funnit mig till ro. Då inser vi att deras festivalbuss går halv 7 på morgonen, på sista dagen. Vibe Tribe och Astrix spelade efter klockan 10.00 om jag minns rätt. HALLÅ?!?! Ja du uppfattar rätt, festivalbussen säger "tack och hej" 07.30 så vi kommer alltså missa hela jävla sista dagen. Och inte få se dem akter vi kom för att se. Men jag ska inte gnälla.. vi hade 40 grader i skuggan. När det blev mörkt blev det becksvart och du såg då absolut inte dem förbannade tistelbuskarna som slet hål i benen på dig var femte meter. Inte var det en hel mil till området från tältplatsen. Det var två. Vi blev frågade om vi var iranier, av folk som gick förbi vårat camp. Även fast ett tält hade svenska flaggan som motiv. Men det fanns ett tält som jag aldrig kommer allt glömma, dock heller aldrig att sakna.

"-Nej det är inte någon som hänger tvätt, det är våran bostad!"

Vindkänsligt. Kallt. Litet. Hårt. Smärta. Manligt.

Freedom Festival Elvas, Portugal 7/8 2009.

RUTTNA I HELVETET DITT JÄVLA TÄLTMISSFOSTER!

Rösta på Kolarbyn viskar..

Påskbekymmer

Vad är det för vits med påskmiddag egentligen? Det är ju samma mat som vi äter under julen. Igår var det dags för påskmiddag hos mormor. Jag fasade. Det första morsan gör är att säga att jag ser ut som en vagina i ansiktet. "-Stora läppar och hår runt om!" Mormor kastade fram ägg, prinskorvar, jansson, köttbullar etc. Men ingen rödbetssallad. "-Min högra hand för lite rödbetssallad!" gastade jag. Nu ännu mer irriterad. Jag fick sitta längst in brevid Denise och Louise vid ett dammigt eluttag mitt i ansiktet, i en soffa lika stor som en skokartong. Och så den där loppcirkusen till hund. "-Nej det är inget vattenfall, det är Ferry som dreglar!" och när jag är som mest irriterad säger mormor "-Är det inte lite larvigt att hålla på och få påskägg när man är 27 år gammal?" Jag svarade, "-Jag är faktiskt bara 25!!"

Ferry skulle prompt sitta brevid och dregla och hålla isär mig och syrran som bråkade. Och vid det här laget satt jag nästan på en yta av atomer, så jag fick stå och äta tills hundfan lagt sig på golvet igen. Det var dramatik och smutskastning på hög nivå. Som det alltid är när man ska ha nåt med familjen Fredin att göra. Och när syrran pickade mig i sidan så jag slog ut ett glas påskmust över bordet fick jag nog. Men lyckligtvis hittade jag mormors batikmålade crackpipa som hon kanske köpte i Christiania någonstans på 50-talet i sin ungdoms glada dagar..

"-Jag orkar inte! Inte för allt smör i Småland!"

Idag skulle jag hämta syrran i stallet. Ute i Åvestbo någonstans. Och jag mitt med lokalsinne. "-Jag kommer åka fel, följ med", vädjade jag till min andra syster. "-Nej jag orkar inte." Morsan skulle guida mig på telefon. Nåja brände ut till Åvestbo efter morsans instruktioner. Och hamnade helt fel. Förvirrat ringde jag syrrans kompis. Och nu har vi alltså tagit oss så pass långt ut på landsbygden att man inte har någon täckning på mobilen. Knappt. Vi kom fram till att jag åkt upp för fel backe till vänster. Skulle sedan åka tills jag såg några hästar, och så skulle dem stå efter vägen. Och jag åkte, och åkte, och åkte. Guldet blev till sand. Till slut hade jag kört så långt ut i skogen att jag nu skymtade urskogsbefolkning. Tre tår och fyra pannor. En tand. Jag frågade den lokala byhoran vart stallet låg och hon tittade konstigt på mig. Som att vi träffats förut.. Jag åkte raskt vidare. Min systers mobil låg förstås hemma och inte i hennes ficka. Den enda 13-åringen som INTE har separationsångest från sin mobiltelefon. Men för datorn. Puh! Då är hon en fullfjädrad elknarkare. Offline är det samma som inget syre för henne. En gång satt hon med nätverkssladden rätt in i venen. skrikandes "-MÅSTE UT PÅ ÄM-ÄS-ÄN!" Roligt. Men hur som helst jag åkte och åkte på den där vägen.

Och helt plötsligt har jag hamnat i Bastmora. Nej, jag hittade aldrig min syster. Jag lämnade kvar henne i skogen och åkte ut till Ulfsbo och fikade med hennes far istället. Att lära mig hitta till nya platser, är inte min grej. Inte ens lokalt. Kommer jag för alltid vara fast i denna gudsförgätna hålan? Och min syster? Jag har ingen aning. Kanske uppfostras hon nu av en flock vargar? Eller av älgar? Har hennes godisdiet bytits ut mot torv och mossa? Har hon byggt bo i en gran? Jag vet inte. Men det var då sista gången jag hämtade henne i något stall. Jag undrar när morsan märker att hon är borta. Hm... bäst att slå av telefonen.

Rösta på Kolarbyn viskar.. 

Vårtecken af en fager stad

"-Bring out your dead!"

Hejsan alla glada! Jag vill bara klargöra en sak, inga EMO's på min blogg, tack! Skära er i handlederna och hålla på och tramsa hjälper inte. Ryck upp dig, skaffa dig en fin frisyr och köp lite nya kläder så ska du se att det känns bättre. Min vinterdepression slutar förhoppningsvis idag. Det är ett underbart väder ute och vårtecknen bokstavligen haglar in till Fagerstaposten. Och du ska inte sitta där och tycka att det är en skittidning din dumma stockholmare, nej för vet du hur kul det är att läsa en nyhetstidning där det är 100% chans att det är någon du känner? Det är hysteriskt roligt. Och vet man inte, så ringer man en kompis. Så kan den oftast förklara för dig.

Just nu kör Fagerstaposten "vårtecken" där man får skicka in vad man har sett för vårtecken och så läggs det till på listan, så kan hela staden läsa att till exempel Sune Olsson 43, såg en kråka, 3/4, på andra sidan. (Andra sidan är ett geografiskt område i Fagersta. Ett "finare" sådant.) Jag har mycket bättre vårtecken! Skriv det här Fagerstakomposten! Herr Wetterskog 25, hobos, 26/3 utanför ICA. Eller varför inte hela A-laget i Vilhelminaparken, den 3/4? 26/3 Alla förvirrade pensionärers dag på Coop Extra? Eller hur låter Herr Wetterskog, 2/3 Jehovas Vittnen, Kolargränd? Vi har numera portkod och koden byts med jämna mellanrum. Det tråkiga är att Jehovas Vittnen utvecklat en särskild teknik för att slinka igenom våra moderniteter. Dem står och väntar utanför porten tills någon boende kommer och ska gå in, sen så slinker dem glatt in. Jag fruktar inte längre för nästa vårtecken. Den blåfläckiga Tevepejlaren. Oftast äldre hane med anteckningsblock. Lättskrämd. Fortfarande har järnröret bytt plats med paraplyet. Men det vårtecknet antecknas endast här i sådana fall och inte i Fagerstaposten.

Förra året satt jag på balkongen och rökte. En gammal dam med rullator kommer gåendes mitt i gatan på parkeringen. Och vägen upp mot 5:an och 6:an har en så pass brant lutning, ca 2%, så detta förvandlar situationen till en kritisk dödskamp, mellan en pensionär som vill hem, versus vegetation. Efter 3 decimeter stannar damen upp, och tar och sig sätter sig på sin rullator för att samla kraft för rond 3 av minst 325. Vid det här laget har det gått en kvart om min cigg är slut. Jag går in och ställer mig i vardagsrumsfönstret bakom gardinen och spejar. "-Att ingen hjälper henne.." säger jag till Joel och skrattar när jag upptäcker att det nu gått 20 minuter och den gamla damen är fortfarande ljusårs eoner bort. Det är inte bara jag som är lantis och fönsterspejare. Det är vi alla lantisar. Jag är åtminstone inte dalmas. Men som taget ur en Disneyfilm så kommer en av kvarterets kvinnor till undsättning. Jag grät och klappade händerna. "-Bravo! Brav-O!" med munnen full av popcorn. Jag tog ett screenshot som jag hoppas få signerat det här året.

Den trötta pensionären. Hon kom hem. Till slut. Med lite hjälp.

Rösta på Kolarbyn viskar..

En kväll att minnas?

"-..Do you really want me? Am I really special?

Taking is so easy boys giving is unusual.."

sjöng Robyn som uppträdde på Green Man Fagersta igår.

Igår hade vi samkväm på Kolargränd. Jag, Joel, Pelle, Fredda, Muffen, Elin och Christoffer. Köpte ett par sjömansöl, pistonhead och en kvarting black tower. Jag ångrar nu att jag inte köpte minttu black istället. Joel fuskade i Mariokart en vända och fick igen på runda 2. Pelle was visping up the blå band bearnaissesås och Fredda kom åkandes från Göteborg, i ett helt egen graffittimålad spårvagn. Tillbaka för att möta en stad fylld av tomhet och kval. "Ett kungarike för en lina, min högra hand för ett rus!" sjunger Bruket. Igår var det min högra hand för ett rus. Jag blev inte så full. Dock fotade jag. Här ser vi en framtida rallyamatör, endast ljusår ifrån ett SM-guld.

"-Förra gången sög jag Kir, but once you go black..."

Nej om Fredda kan elda på sin spårvagn lite så det blir onlinepizza snart. Han har varit hos Vincent. (Inte Pelles son. Får vi hoppas!) Jag har inte tid med bloggen nu btw. Jag ska tejpa fast katten i skostället med röven före. Sedan ska jag hämta min bandyklubba och smacka upp följande i röven på henne. Min katt kan INTE hantera alkohol...

"-Får det lov att vara en nutrition bar?"

Rösta på Kolarbyn viskar..

Hasta banjana!

"-Bananskal, ruset du aldrig minns."
 

Glad skärtorsdag! (Det heter skärtorsdag för att man förr i tiden samlades och skar korv och mos under en hel dag.) Christine har återvänt till jobbet. Hon blev hastigt sjuk och har varit borta sedan jag sa att hon inte fick åka med mig från jobbet, för att hon blivit plufsig. Men nu har hon alltså hämtat sig och hon har sprungit på löpband som ett marsvin och bara druckit vatten där hemma. Pulverdiet, hantelpress och lyft bildäck i Mattias garage. Och med pulverdiet menar jag INTE amfetamin. Eller kokain. Dock vet jag inte vad den där andra pulverdieten består av. Idag fick vi börja, ombytta och klara, klockan 05:30 för att lyssna på kvartalsrapporten, i 45 minuter. För mig räcker kort och gott att höra: Bra - Dåligt. Bara Jesus och bönder är vakna så där tidigt.
Min hjärna var som finskuret mos. Med ett bananskal ovanpå. Som ni ser på bilden ovanför, en mycket sliten stjärna. Som Robyn säger "-Ville posera med ett bananskal." Mörk under ögonen av utmattning, all öl och whiskey som aldrig kissades ur. Jag minns inte det där kortet. Men jag minns resten av kvällen. Och jag är snyggare IRL. Men kom ihåg Robyn, att jag har ju nu köpt mig en egen digitalkamera. Så nu kan jag själv fota min kväll och minnas dagen efter utan att du ska behöva komma med pinsamma kort jämt och ständigt. Hädanefter är det JAG som fotar. Och jag har kommer att ÄGA alla bilder av dig sedan. Jag tror förresten att det var du som la det där bananskalet på mitt huvud. Och ja jag odlar tangorabatt!

För ikväll ska jag bli full, för kärlekens skull! Men egentligen är jag inget bra för mig själv. Ett hjärta är ett för mycket. En ledig man. Ikväll är det bröllop i Bolivia. Och jag ska på Green Man. Alltså inte brottas med ett UFO. Eller mucka med Hulken. Jag menar krogen i Fagersta. Den enda, bortsett från Järnvägskrogen. Annars är utbudet Dickens där enligt mig, Kolarbyns avskrap (inklusive mig själv) samlas. Men dem har inte längre något alkoholtillstånd. Dem hade sålt till minderåriga. Sen finns, fanns Götvändaren som stuvade om till Black & White och brann ner efter bara en helg. Så nu samlas alla på GM. Överklass, underklass, drägg och mellanstadieklasser där. En till rolig vits från Peter Engstrand på jobbet. "-Vad sa horan när hon vaknade under kon? En i taget grabbar!" Hon får väl vara glad att hon inte vaknade under en tjur om du frågar mig.

Rösta på Kolarbyn viskar..

En shopaholics bekännelser

I skrivande stund sitter jag naken. Förundrad över vad som hänt. Dricker en iskall Tuborg för att lugna nerverna. Jag skulle åka med Pelle Sundqvist och hans son Vincent till Västerås för att handla bromsbelägg och bromsskivor på Feltema. Men delarna passade inte till min bil. Det var fel. Fanns inte till min årsmodell. Hur som helst, här sitter jag nu med en kasse Biltema innehållandes: 240L svarta sopsäckar, två glödlampor á 5 watt och tre linjerade anteckningsblock. Konstigt va? Lugna.. sedan stannade vi på Max och åt snabbmat. (Det är lag på att göra det om man är från en liten stad som Fagersta, där vi inte har sådana moderniteter. Förra året fick vi elektrisk belysning. I år väntas vi få text-tv. Färgseéndet för övrigt kom den 1:a januari 1944 då municipalsamhället Västansfors omvandlades till "Fagersta stad" Blev sedan förkortat till "Fagersta" (Fager stad.)

"-Vincent! Titta hit! Vincent? HALLÅ! Vincent, titta på mig! VINCENT! ÄH!!"

"-2 Frisco-mål, två bbq-dip och så chilicheese som dessert, tack!" Smällde i mig det där och sedan tågade vi glatt vidare till MediaMarkt. Tänkte att eftersom jag inte köpte bildelar måste jag köpa något annat. Ett nytt tangentbord.. mitt är så skitigt och äckligt. Sa till Pelle att nu tar jag och kör Vincent i vagnen. Tänkte bara kolla hur bra han fungerade som brudmagnet. Stod och grävde runt bland dvd-boxar då två blonda unga kvigor vågade sig fram till andra sidan med kubikmetern av dvdskivor av började bläddra runt. Då kommer Pelle "-Hörru, köp den här!" Helan & Halvans samlade verk. De två ungkvigorna försvann likt en Etiopier på väg till en brunn med vatten. Det började fräta i magen. Lustspelet fick avbrytas. Jag blev akut skitnödig. Försvann in med Vincent i vagnen bland cd-skivorna. Började smått dansa för att hålla maginnehållet kvar. Pelle höll på att dö av skratt. Det var inte ett dugg roligt kan jag säga. Kollade höger, kollade vänster, ingen där, huka, och släpp gaserna fria! Och som jag fes. Jag trodde fan arslet skulle spricka.

Men jag kom aldrig hem med ett tangentbord. Jag kom hem med två musik-dvd:er, Pink Floyd - London 1966/1967, Pink Floyd - The Wall, en digitalkamera + minneskort, en dokumentär dvd på 3 skivor - "Sex - Passionens hemligheter" och en jävla cd med Klister Sjögren - Andliga sånger. Hur fan gick det här till?! Började inte allt med att jag blev skitnödig? Men egentligen började allt med att jag inte köpte bildelar? Har jag råd med bildelar nu? Jag kan säga att på Media Markt gick det över 1000:-. Skål.

Rösta på Kolarbyn viskar..