Freedom Festival 2009 - En sann berättelse

Varför i hela friden sitter jag och lyssnar på Jimmy Jansson - Som sommaren? Jag har precis kommit hem från ett nattskift. 3 billys pan pizzor och en root beer långt. Jo för att det är den där jävla Pelle Sundqvists fel!! (Aka Vaktmästar-Pelle.) Helt plötsligt blir det Dr Bombay - Holabaloo. "Sitting on my elephant - Pretty and intelligent.." Vad falls?! Jag har satt på fel spotifylista. *byta* Har Aladdins psytrancelista också. Den är grymt bra. Och nu kom jag på var jag har hans skiva någonstans, i bilen. Redo för sommaren. Vibe Tribe är en utav mina personliga favoriter. Det var dock dj-set sist på fullmoon när jag var där så förra året satsade jag och Joel Pettersson våra kort på att åka till Freedom Festival i Elvas, Portugal och se dem live förra sommaren. Okej, här kommer berättelsen. Det här hände.

En nervös Herr Wetterskog och en lugn Joel skulle alltså flyga från Arlanda. "-Vi äter på McDonalds Arlanda" säger Joel. Båda var hungriga som hyenor. Och det förblev vi. Det finns inget jävla McDonalds Arlanda! Sluta skriv det på den där jävla pappreklamen på tallriken McDonalds Västerås!! Vi fann dock O¨Learys och hur tidigt som helst på morgonen gled den i. Den första starkölen. Och så chilinötter. Min tunga krullade sig av glädje. Vi kom till Shipol Amsterdam och där, ja där hittar till och med jag utmärkt. Så bra skyltat är det. Första gången jag var där läste jag inte ens skyltarna utan bara råkade gå rätt. Jag sa till Joel att Wetterskog-förbannelsen (Det som kan gå fel - kommer att gå fel.) har varit lugn på senaste vilket gör mig misstänksam.

Väl framme i Portugal står jag och väntar i över en timme på att få min väska. Den kommer inte. Nya väskor rullar in, nya passagerare. Efter ca en timme till kommer jag fram till kundtjänst och får reda på att min väska kom bort i Amsterdam. Dem kan skicka den till Elvas busskontor men då får jag hämta den där. HURRA! *ballonger och serpentiner* Sedan ska vi ta oss till deras festivalbuss, som är utanför flygplatsen till höger. "Håll utkik efter en massa ballonger." stod det i brevet. Vi hade inte lyckats göra en betalning till dem eftersom dem skickade en lapp på portugisiska  med bankuppgifter och någon annan sorts information i en .pdf-fil. Det gick inte att köra google language-tools. Banken ville ha någon adress till mottagaren. Något vi mailade om i två månader mellan svaren om utan framgång. Det var 40 grader varmt, solsken, palmer, bilar, folk. Men inte en enda jävla ballong. Jag började såklart panika. Men vi hittade till slut och fick vänta två timmar i solskenet, kanske tre, innan bussen började rulla mot festivalen.

Portugals natur är savann, med fula buskar. Nästan framme vid festivalen hamnar vi en poliskontroll. Dem ingav respekt kan jag säga. "-We're gonna search you all, get out!" Hunden gick igenom bussen. "-Who's from Italy?" ropade polisen och stirrade på oss. Män i 30-35 års åldern, svarta solbrillor och liknande SWAT-mundering. Ingen sa något. Han frågade åter och åter. Ingen sa något. Att kolla våra pass hade kanske förkortat det hela. Men en italienare som hade cannabis i ett italiensk-marlboro paket greps. Vi andra fick sätta oss i bussen. Hunden sprang fram och tillbaka med sin förare. Utanför ser vi hans kollegor, en kvinna och två män, som börjar smörja in handskarna med gel. Och som dem log. Och så bara tittade dem på oss. Vi andra blex extas. Som ett jubel i Globen satt alla tryckta mot fönsterrutan. Vad som hände sedan vet vi inte. Men den där killen fick inte följa med oss i alla fall.

Äntligen framme på festivalen. Också ett sjujävla stort område. Savann. Med en sjö. "SJÖ!" En äckligt stor pissbassäng som inte ens var djup! Att ena sidan på den här sjön var helt rak... betyder fejk. Solen börjar gå ner och vi ska hitta Aladdin och c/o. Ringer. När vi väl hittat deras tält, i en stenhård, mycket ojämn savann, i lätt lutning där just vårt tält ska sitta, är ingen där. Jag var så hungrig att jag nästan hostade blod. Irriterad för att jag inte har annat än handbagage med mig. Inte ens extralinserna låg där. Det fattades bara att jag skulle bli blind OCH utan väska, i PORTUGAL. Jag visste fan inte ens var busstationen låg! Tältet tas fram och vi ska tälta under ett stort och buskigt träd. Så kommer bomben. Wetterskog-förbannelsen tar kraft. Inte en, enda, jävla förbannade, tältpinne är med. Här står vi med ett förtält och två markfästen. Ute på en savann i Portugal. Vi är hungriga. Får inte tag på Aladdin. Ensamma. Det börjar bli riktigt mörkt och det blåser. Jag har inget att sova I eller PÅ eller har något att värma mig med. Med 4 skitstora stenar och tältlina lyckas vi hänga upp rucklet i en gren. Katastrofalt. Och min luftmadrass låg förstås i väskan. KANON! *tumme upp*

"SJÖ."

Dagen efter när vi vaknade förödmjukade Aladdin och c/o oss för vårat tält. Ett 4-manna, som blev tygstycke. Vi tog oss till en taxi och han körde i 160 blås mot staden. Tog kanske 10 minuter. Taxichauförren var till och med så trevlig att han fixade fram min väska åt mig. Mycket tack. Sedan tillbaka. 160 blås. Och poliskontroll. "-Is it your bag?" frågade en manlig polis. "-Can you open it?" Här kunde jag inte undgå att bli röd om kinderna då en kvinnlig polis försiktigt tar tag i min snorgröna mankini och vecklar ut den, förundrad var bara förnamnet. Dem verkade inte känna till Borat. Det trodde då jag. Bullens pilsnerkorv, uppblåsbar luftmadrass och lite kläder samt hygienartiklar. Dem frågade om vi skulle till festivalen. Ja. Min chaufför skällde på snutarna, verkade det som, och kallade sig "Taxi No.1" Han bad mig lägga in hans nummer i mobilen. Det gjorde jag.

Tillbaka till campet. När jag väl funnit mig till ro. Då inser vi att deras festivalbuss går halv 7 på morgonen, på sista dagen. Vibe Tribe och Astrix spelade efter klockan 10.00 om jag minns rätt. HALLÅ?!?! Ja du uppfattar rätt, festivalbussen säger "tack och hej" 07.30 så vi kommer alltså missa hela jävla sista dagen. Och inte få se dem akter vi kom för att se. Men jag ska inte gnälla.. vi hade 40 grader i skuggan. När det blev mörkt blev det becksvart och du såg då absolut inte dem förbannade tistelbuskarna som slet hål i benen på dig var femte meter. Inte var det en hel mil till området från tältplatsen. Det var två. Vi blev frågade om vi var iranier, av folk som gick förbi vårat camp. Även fast ett tält hade svenska flaggan som motiv. Men det fanns ett tält som jag aldrig kommer allt glömma, dock heller aldrig att sakna.

"-Nej det är inte någon som hänger tvätt, det är våran bostad!"

Vindkänsligt. Kallt. Litet. Hårt. Smärta. Manligt.

Freedom Festival Elvas, Portugal 7/8 2009.

RUTTNA I HELVETET DITT JÄVLA TÄLTMISSFOSTER!

Rösta på Kolarbyn viskar..