Bakslag på DC

"-Spagge med kötte, och en virre. Allt för att dämpa ångesten."

Jag lever på lånad tid säger Marc. Det har jag alltid gjort. Jag vet seriöst att om det låg en pistol brevid väckarklockan skulle jag lätt ta och svara i pistolen när klockan ringer. Och jag brukar ibland citera Håkan Hellström och säga att jag inte var gjord för dessa dagar. Nu är Marc arg på mig igen. Vad jag än gör blir fel. Som jag sa igår så var det som att skita genom ett sugrör, tack vare min gymvända. Så var fallet även idag. Jag skulle in och göra en tidig Peter Engstrand. (Skita innan skiftet och inte komma på det efter man stämplat ut.) Toaletten är fint designad så att man kan sitta och klubba och spy i handfatet samtidigt. Ett så kallat kinesiskt dass. Men det hör inte hit, det är en annan historia. Och gudars skymning vad det gjorde ont, där satt jag och snyftade för mig själv. Och min igenvuxna stjärt var åter igen en genomfart för lastbilar. Jag trodde jag sket handbollar ett tag. Det kom blod. Och det är dagens sanning mina kära följeslagare.

Väl uppe i omklädningsrummet fick jag bita ihop för att hålla tillbaka tårarna, och jag kände att jag behövde stretcha ut och spola rent. Hasse, Peter och jag står i duschen, fina duschar utan väggar/avskärmningar. Allt för att lämna så lite som möjligt åt fantasin. Och duschstrålarna måste varit inställda på 10 Bar för dem nästan penetrerade huden. Nåja min (tillfälligt) ömtåliga kropp fick bita ihop. Vill man vara fin får man lida pin. Det finns inga genvägar till en perfekt kropp. Möjligtvis steroider men det tackar jag nej till. Jag hukade mig ned och tog duschmunstycket och förde det under mig och riktade upp. Och dra åt helvete vilket lavemang jag åkte på. Och vattnet sprutade åt alla håll. Det gjorde ont. Jag grät nästan igen. Fick intala mig själv; Boys don't cry! Boys don't cry!

Plötsligt hörs ett rop. Ett avgrundsvrål. Det var Marc Sjöström. Han hade precis öppnat dörren och tagit klivet in i omklädningsrummet. Glad i hågen efter ett produktivt skift. Glad för att få byta om och åka hem till Promille Hill och somna in framför teven med lite chips i munnen. Men som en sparv från Minsk satt jag, rakt fram i duschen, och spolade stjärten. Hans planer raserades. Han hann inte ens reagera. Tack vare 10 Bars duschstråle så hade jag lyckats skvätta ner Marc. Med mitt stjärtvatten. Och kanske lite blodrester? Hasse skrattade, Peter skrattade, Jag skrattade, och Marc var förbannad. "-Jag vill inte ha ditt jävla hepatitblod på mig! Jag ska döda dig!" och så drog han kniv. Så om du gör slut på mitt lidande nu Marc så ska du få ärva min blogg. Det sägs att pennan är mäktigare än svärdet. Men i mitt fall väger tangentbordet mer än din morakniv. Om du nu säger att du ska knulla mig så får du det. Jag lär knappast känna något nu. Kan blunda och hålla för öronen. Men döda mig inte riktigt än, snälla. Jag har så mycket mer att säga innan ridån faller för mig!

Kolarbyn viskar - På nummer 1 för andra veckan i rad på bloggregistret.se. Vad roligt! Fortsätt gärna rösta, enkelt genom att bara klicka på knappen så bloggregistrets sidan dyker upp. Rösta gärna på bloggtoppen.se också. Det är dags att äga nya marker, eller vad nu
Fredrik Renberg sa. Tack!