Det var inte varje gång han ursäktade sig, detta mytomspunna bruksorginal som vind för våg kastade sig ut i syndens svarta lekamen än en gång. "-Jag är min egen chef!" hasplade han ur sig och fiskade upp en Chesterfield ur bröstfickan, satte den i mungipan och tände på. Det var jag som skulle slå en båge inne på muggen och kom på honom strax före han skulle tjuvröka. "-Äh det är bara en fimp!" fortsatte han och log.
Jag blev varm inombords.
Mitt lilla pojkhjärta slog episka volter. Vore jag gay och tio år äldre...
Sven-Åke Fredriksson a.k.a. Chippen, skiftlag elvas äldreman. Vise man.
Bruksrasismens Gudfader även kallad i folkmun.
När jag blir stor vill jag bli exakt som honom. Han har aldrig en dålig dag även om han mellan varven låter lite brysk. Lite Hans Scheike-brysk men ändå med vänliga undertoner. Han äter ingen mat utan livnär sig på limpmackor med smör och sitt kaffe alt. silverté som han har färdigbryggt i sin kanna. Kannan förvaras väl, hela tiden i väskan som står på golvet. Ingen får smaka så ibland undrar jag vad det är i? Efter jobbet avnjuts det Krokodil-öl och lite mera Chesterfield.
På sin semester skulle Chippen och Svenne Duva åka till Kina och träffa lite kvinnlig fägring. Men det slutade inte bättre än att Chippen åkte ensam, satt en hel vecka på hotellrummet i Peking och surade över att deras öl inte var drickbar. Om bara han hade haft sin Krokodil med sig.
Personligen går jag och drömmer om att få se en porrfilm med Chippen och Ylwa. Chippen med sina dallriga gubbskinkor och sitt breda Fagerstamål stånkandes bakom Ylwa. "-Åh jag kommer!" "-Kom du!"
För Chippen han är en "one-liner"... kör han utplockstrucken på kort kan man höra "-Jag snurrar!" när han snurrar runt med trucken och puttrar iväg. Han kan säga precis vad som helst så är det roligt. Och han har stenkoll på stryktipsets alla matcher. "-Liverpool spelade med en man kort" kan han kläcka ur sig när man äntrar fikarummet 05:35, snubblandes på ögonlocken.
Men bäst är att höra historien om när Ball-Boman och Rietz hade snoppmätartävling nere i omklädningsrummet i källaren på stålverket.
Som mätsticka använde man någon typ av ränna och Rietz "vann med EN böj."
Ett mått jag hädanefter alltid använder när viktiga saker ska mätas.
Ja Chippen är och förblir en idol. Han kan säga och berätta såna roliga saker att man skrattar så man får ont i magen, och som ni vet väger sånt mer än bly hos mig.
En gång stod vi och trampade vi stämpelklockan när han utbrister "-Lollipop!" och rotar ur bröstfickan fram den mest håriga och smutsiga begagnade klubba vi sett, stoppar den i munnen och suger lite på den, och stoppar sedan tillbaka den i bröstfickan igen. Och så skrattade han, och vi med.
torsdag 27 mars 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar