Varför Kjell cyklar med stödhjul

Följande historia har hänt. Detta har Kim Eriksson berättat för mig. Tyvärr i förtroende... Kjell dementerar allt. Avgör själva...

Kjell Kriminell hade stått hela dagen och packat DTH-rör på mittstationen, något han varken är särskilt bra på eller tycker är särskilt kul. Det kan man se på hans 5 ton tunga käktryck. Med andra ord ingen som bör suga kuk, och det gör han inte heller. Hur som helst.

Efter skiftet tog han en snabbdusch, kammade sidohåret rakt, polerade skalpen med glasögonservetten och tog sin blåa Cresent Monark utan sadel och pinnade på till Järnvägspuben som han alltid gör.

(Vissa säger att han bor bakom bardisken på en nerkissad madrass utlagd över ett par röda drickabackar.)

Där beställde han in raki på raki och svepte Hof efter Hof, som han alltid gör. Och full som en alika råkade han bli eftersom han drack på tom mage. Det på grund av att Uffe Berg hade, av misstag, ätit upp Kjells matlåda tidigare på skiftet.

På morgonkvisten när Kjell skulle cykla hem, lika vind och skev som Albert Hoffman 1943 så såg han en donna som fick blodet att rusa från det ena gigantiska huvudet ner till det andra gigantiska huvudet och fick slagsida, trasslade in fötterna i pedalerna och gjorde världens kronvurpa, precis utanför Kims balkong vid Engelbrektsvägen, rätt in i rabatten med skallen före.

Kim själv hade precis gett damen sin lite morgonkuk och hade balkongdörren öppen för att vädra ur lukten av synd som genomsyrade hela lägenheten när han hörde hur det rasslade och plingade till i buskaget utanför. Allt han såg var ett cykeldäck som stack upp ur buskarna och snurrade på halvfart.

Som den goda samarit han är så gick han ut för att se vad fan det va, och tro på fan det var Kjell, sa han. En blodig Kjell Danielsson låg där i buskaget och blödde från ansiktet. "-Nämen tjenare Kjell!" utbrast Kim glatt. "-Kim din jävla tjockis!" gormade Kjell argt, inte ett dugg tacksam över Kims närvaro. Kim bara flinade och ringde ambulans, och polisen kom också dit men Kjell han skulle inte med. "-Jag känner han från jobbet och han bor alldeles här i närheten", sa Kim och räddade Kjell från hotell gripen.

Dagen efter går Kjell helt iskallt upp till facket och begär pengar för läkarbesöket. Där gick han bet, hotade med att döda den stackars damen, och försvann sen hem med ungefär 15 tons käktryck och en bultande blodåder i pannan.

Jag vet inte... jag tycker inte det är så roligt. Tur att det gick bra för Kjell iaf!

(Fotnot; Det där vill Kjell aldrig vara med om igen, kronvurpan alltså och det är därför som han har stödhjul på sin cykel idag. En vacker dag ska han prova vingarna igen och ta av dom. Kim väntar spänt vid balkongen varje söndagsmorgon hädanefter.)