Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

söndag 23 mars 2014

Snoppfixering på DC

"-Vad fan ska man ha?" utbrast Jakobsson framför den inte alltför välfyllda Selecta-maskinen. "-Ståkuk i arslet!" vrålade Kjell bittert och bet ihop sin underkäke så hårt att amalgamen släppte. Jakobsson började att skaka, han visste att det var han som var snyggast på DC. Var det Kjells egna ståkuk han menade? Det var oklart. Han petade in en tjuga, köpte en corny big och pep raskt in i fikarutan.

Det var ett nytt sammansvetsat lag 11 som tog lunch på tidernas kanske mest ramsnea lager. En välbehövlig lunch.

Med oss på laget hade vi nu fått storkuken Kjell Danielsson. Mannen som är för aggressiv för att inneha ett B-körkort, mannen som tuggar bult, mannen som fick Hammock Johansson att sluta duscha på jobbet SAMT äta kebabrulle. Det ryktas om att Hammock än idag inte har hämtat sig psykiskt efter den minst sagt horribla upptäckten.

Med oss hade vi även fått CP, förlåt jag menar IT-Robban. En glad häst i uppförsbacke. Han hade tröttnat på att porrsurfa sönder företagets trassliga intranät och ville nu arbeta med händerna, något han förmodligen gjort under hela sin IT-karriär, fast då under skrivbordet så att säga.

Jag tänkte på Magnus Olsson, en giftig avkomma, en korsning mellan Cammen och Kjell. Som ett vanskapt barn ur en glödande natt tack vare Jack Daniels No.7 och rohypnol. Jag tog en tugga av min beef teriyaki och funderade...

Varför välsignades inte jag med en lika stor grunka? Inte för att det är något fel på den. En helt normal apparat - varken bu varken bä. Istället välsignades jag med tre pungkulor. Som att det smäller högt hos brudarna? Jag kunde bara vackert acceptera ödets ironi och fortsätta med penisavund.

"-Du har lika liten kuk som en guldhamster!" skanderade Kjell i mitt hydrauloljefyllda öra och hånflinade. När fan såg han en guldhamstersnase? "-Skillnaden på dig och mig är att min får plats och jag kan vibrera hårdare än den kraftfullaste massageapparat på hela marknaden", kontrade jag och slog mig för bröstet.

CP-robban tjöt av skratt. "-Meh!" utbrast Lotta med en suck så djup att Victoriasjön framstod som en finsk liten vebod. Vad hon inte visste var att hennes egen son satt på en riktig barnarm med katthuvud på mellan låren. Jag tog en tugga av teriyakin och funderade lite till. Märkte hon inget vid födseln? Man kan dra det så långt och säga att hon faktiskt själv har haft den i sig. Vare sig hon vill eller inte. Förlöstes han med kejsarsnitt? Nu var det mycket myror i skallen och jag klämde en energidryck för att orka med tankegångarna.

Som vi alltid gör, tack vare Andreas Wallén, så måste alla nyanställda känna i hemliga lådan. Och snart är det CP-robbans tur. Kjell som hör till inventarierna på DC är just den som ska vara förhud, jag menar förman i leken.

Vilken låda skulle man använda? En 62:a känns spontant som det rätta valet (95x9x9) men frågan är om det inte går lika bra med en 63:a? (57x17x17)

Fabriksvisslan tjöt och en efter en lade ner besticken och tog på sig arbetsbehån och spände bågen. Lotta och preggona kunde andas ut. "-Äntligen lite lugn och ro vid packbordet igen!"  Men det var snart dags för rast igen..... om bara CP-robban visste vad fan han gett sig in på.... välkommen till klotmongona på lag 11!!

2 kommentarer:

  1. Äntligen är bloggen igång igen...Tack annanas ringen.

    SvaraRadera
  2. ÄNTLIGEN är bloggen tillbaka, som jag har längtat...
    Så jävla rolig att läsa, man skrattar fan högt.
    Håll i detta nu "badhus skräcken"

    SvaraRadera