Bitterheten fortsätter. Finns det nån jävla anledning att vara glad? Hockeylaget svek mig, förståndet svek mig och Kjell svek mig genom att inte svara i telefon när man satt där och tröstdrack alkoholfritt vin och väntade på en faderlig kram. Allt känns skit nu och det är ditt fel Kjell. Skriv din egen jävla blogg för fan, sluta läs min!!
Det enda positiva i mitt liv skulle säkert vara AIDS-testet.
Just kidding.. en vacker pärla återfann mina borttappade speedos som jag råkade glömma i den simmande hallen för någon dag sedan. Råkade glömma hör och häpna... ja mitt förstånd har jag aldrig ifrågasatt för det sviker mig så ofta att jag på ren rutin går på autopilot.
Och Kjell den förbannade avdankade John Lennon-kopian han borde lära sig svara i telefonen när sonen ringer och vill ha faderlig kärlek. Som den goda son jag är skakade jag om en 6,0a och la i Kjells svarta cykelkorg innan jag stampade plattan i mattan och for ut genom Atlas gallergrindar i full kareta.
Tyckte han arbetat så bra att han gjort sig förtjänt av en bagageluckekall bärs såhär efter skiftet.
För Mattias "snyggast på DC" Jakobsson, jag och Mattias Lorentzon a.k.a Magnum P.I drog en nattmeny på Statoil efter skiftet, såg Aimo Nilsson komma in och köpa en fib aktuellt och en rulle rallarsnus innan vi grupphånglade och skiljdes åt. Vi skulle nu inte ses på hela helgen. Förbannat också.
För övrigt så är Aimo sur på Magnum P.I för att han ska spela tennis med CP-Robban i veckan. Det ville han ju själv göra. Ja alla vill ha en bit av Robban och jag vet inte riktigt hur han skall räcka till. Det kommer blossa upp ett fullskaligt triangeldrama på DC inom kort känner jag på mig. Fallfrukternas mecka, vuxendagiset, dagcentret. Jag måste därifrån. Snart blir säkert jag också kär i Sinhead O Connors lillebror som faktiskt på riktigt heter Robert Hedbom, men det skiter jag i! Och om jag också vill ha en bit av världens sämsta it-tekniker, hur fan gör vi då? "-För många korvar blir en köttig soppa," tyckte Kjell och daskade mig bastant i baken.
Nej jag ska nog göra som Kjell, skita i allt, be alla dra åt helvete. Slå den på käften som säger något snällt, pinka i handfatet, skälla på folk helt i onödan och slita mitt hår för att skapa en begynnande helikopterplatta för framtida resenärer.
Som idag fick jag skäll av Kjell för att jag bajsade med öppen dörr och torkade mig åt fel håll. Man kanske skulle prova svälja huvudet och byta kropp.
Det är fredag och jag har varit nykter alldeles för länge. Vem fan bryr sig...
mina speedos får snart bestiga mitt blygdben än en gång. Då blir jag glad igen.
Puss på alla rosa ställen!
lördag 5 april 2014
fredag 4 april 2014
Fallfrukt, ilska och dubbelgångare
Ibland kan jag undra varför det är sådan rulljans på folk på DC. Dagar som denna inte. Självaste pastor Niilo Kujanpää kläckte den oförskämda och långa kommentaren "-P-p-p-p-p-p-p-p-p-p-p-å-på D-D-DC jo-jo-job-b-b-bar b-b-b-b-ara f-f-f-f-f-f-fallfrukt!" för en herrans massa år sedan. Snart håller jag med.
För i helvete. När man har ett värdigt liv och sliter arslet av sig för att komma hem i tid till husdjur och tjej, då ska man jobba en jävla massa övertid. Men när man inte har ett liv, som numera, då ska man knega arslet av sig för att slippa jobba övertid. Då ska man ställa in raster och bara mosa på. Det trots att chefen har sagt att vi ska ha våra 5-minuters raster mellan varven och därmed basta.
Kjells starkt betonade käktryck är allt annat än obefogat. Om han bara hade lika lång stubin som han hade pitt....
Jag är så jävla glad att jag har radarparet Kjell Kriminell & CP-Robban samt Aimo Nilsson och Trålar-Glenn att tröka på när bägaren som hastigast rinner över i tsunamiliknande attacker.
Kunde liksom inte bara låta bli att smyga upp bakom Kjell och smacka fast en stor gul tejpbit på Kjells glasögonpolerade flint. Den ska egentligen sitta på golvet och direktera vägen för logistikarna som förmodligen har problem att veta hur man ska gå från ingång A till kontoret. En gul snitslad bana så att säga. Och det kommer först nu efter sex år? Jag ifrågasätter ingenting utan karvar upp en 52/53:as kartong, trycker in könet och stänger locket.
"Nu blir det hemliga lådan med CP-Robban", tänkte jag och marscherade raskt fram till honom. Han vet ju redan vad som skall hända men den där gamla avdankade och hjärnskadade it-teknikern är säkert med på noterna ändå tror jag och bedömer situationen som grön då jag ser hur han skiner upp som en sol när jag kommer gåendes. Men han vägrar. Lyfter på locket och visar stolt vad jag har men han bara ruskar på huvudet. Ruska är han bra på, tupp iallafall.
Men tro på fan Kjell blev avundsjuk, lika grön i ansiktet som Nanne Grönwall tar han och slår lådan ur händerna på mig. Det var tydligen längesedan han fick sig ett skjut av Sjörövar-Birger. Jag visste inte att de hade gjort slut. Kunde det bero på CP-Robban tro?
Ett fyrkantigt alldeles för litet hål med vassa wellpappkanter sargar min ack så lena pungsäck och smärtan blir direkt påtaglig. "-Det var ju jag som skulle göra det!" gapade han och sköt ut underkäken rätt i pannan på mig så hårt så jag trillade omkull och slog huvudet i bordskanten. Det gjorde så ont att jag blev illamående.
"-Hit med en 63:a så ska jag visa hur det går till!" tillade han och kastade en femkrona på mig. En lortig femkrona han hittat vid DTH-stationen när han letade efter sitt förstånd.
Nej det är inget snack om att CP-Robban är Kjells tjej. En sådan hårlös och tunn karl påminner ganska friskt om en anorektisk renrakad tjej. Sinhead O Connors lillebror kanske?
Nej det var dags att dra in paketet och låta maten tysta munnen.
"-Sitter Chippen och runkar eller har han dött?" viskade Kim mellan tuggorna på sin skitnödiga pizza och hela bordet höll andan för ett par korta sekunder. Nej Riddar Catos dubbelgångare satt bara med händerna under bordet, blicken rakt fokuserat ner i knät och spelade Candy Crush på mobilen. Vi kunde andas ut igen.
Vilka andra dubbelgångare hade vi på lagret? Det här hade Aimo Nilsson studerat länge och kommit fram till att Orvar Bildås är Ted Gärdestad. Nina är Dilba. Hasse Karlkvist är Tommy Körberg. Kalle Friman är Boxer-Robert, Kim är antingen Tintin eller Kalles kaviar. Och jag är en korsning mellan Stig-Helmer och Marcus Hellner. Fyfan så lågt! Själv tycker jag han ser ut som ett hängbukssvin eller möjligtvis en ung Leif Loket Olsson. Och så får vi naturligtvis inte glömma Chippen Fredriksson... Riddar Cato i Mio min Mio.
Chippen min Chippen... jag önskar jag vore lika mentalt balanserad som honom.
Då kanske man kunde ge fan i att trycka mosmeny på mosmeny ute på Statoil för att få energi till att _inte_ hoppa från Kungsbron.
För i helvete. När man har ett värdigt liv och sliter arslet av sig för att komma hem i tid till husdjur och tjej, då ska man jobba en jävla massa övertid. Men när man inte har ett liv, som numera, då ska man knega arslet av sig för att slippa jobba övertid. Då ska man ställa in raster och bara mosa på. Det trots att chefen har sagt att vi ska ha våra 5-minuters raster mellan varven och därmed basta.
Kjells starkt betonade käktryck är allt annat än obefogat. Om han bara hade lika lång stubin som han hade pitt....
Jag är så jävla glad att jag har radarparet Kjell Kriminell & CP-Robban samt Aimo Nilsson och Trålar-Glenn att tröka på när bägaren som hastigast rinner över i tsunamiliknande attacker.
Kunde liksom inte bara låta bli att smyga upp bakom Kjell och smacka fast en stor gul tejpbit på Kjells glasögonpolerade flint. Den ska egentligen sitta på golvet och direktera vägen för logistikarna som förmodligen har problem att veta hur man ska gå från ingång A till kontoret. En gul snitslad bana så att säga. Och det kommer först nu efter sex år? Jag ifrågasätter ingenting utan karvar upp en 52/53:as kartong, trycker in könet och stänger locket.
"Nu blir det hemliga lådan med CP-Robban", tänkte jag och marscherade raskt fram till honom. Han vet ju redan vad som skall hända men den där gamla avdankade och hjärnskadade it-teknikern är säkert med på noterna ändå tror jag och bedömer situationen som grön då jag ser hur han skiner upp som en sol när jag kommer gåendes. Men han vägrar. Lyfter på locket och visar stolt vad jag har men han bara ruskar på huvudet. Ruska är han bra på, tupp iallafall.
Men tro på fan Kjell blev avundsjuk, lika grön i ansiktet som Nanne Grönwall tar han och slår lådan ur händerna på mig. Det var tydligen längesedan han fick sig ett skjut av Sjörövar-Birger. Jag visste inte att de hade gjort slut. Kunde det bero på CP-Robban tro?
Ett fyrkantigt alldeles för litet hål med vassa wellpappkanter sargar min ack så lena pungsäck och smärtan blir direkt påtaglig. "-Det var ju jag som skulle göra det!" gapade han och sköt ut underkäken rätt i pannan på mig så hårt så jag trillade omkull och slog huvudet i bordskanten. Det gjorde så ont att jag blev illamående.
"-Hit med en 63:a så ska jag visa hur det går till!" tillade han och kastade en femkrona på mig. En lortig femkrona han hittat vid DTH-stationen när han letade efter sitt förstånd.
Nej det är inget snack om att CP-Robban är Kjells tjej. En sådan hårlös och tunn karl påminner ganska friskt om en anorektisk renrakad tjej. Sinhead O Connors lillebror kanske?
Nej det var dags att dra in paketet och låta maten tysta munnen.
"-Sitter Chippen och runkar eller har han dött?" viskade Kim mellan tuggorna på sin skitnödiga pizza och hela bordet höll andan för ett par korta sekunder. Nej Riddar Catos dubbelgångare satt bara med händerna under bordet, blicken rakt fokuserat ner i knät och spelade Candy Crush på mobilen. Vi kunde andas ut igen.
Vilka andra dubbelgångare hade vi på lagret? Det här hade Aimo Nilsson studerat länge och kommit fram till att Orvar Bildås är Ted Gärdestad. Nina är Dilba. Hasse Karlkvist är Tommy Körberg. Kalle Friman är Boxer-Robert, Kim är antingen Tintin eller Kalles kaviar. Och jag är en korsning mellan Stig-Helmer och Marcus Hellner. Fyfan så lågt! Själv tycker jag han ser ut som ett hängbukssvin eller möjligtvis en ung Leif Loket Olsson. Och så får vi naturligtvis inte glömma Chippen Fredriksson... Riddar Cato i Mio min Mio.
Chippen min Chippen... jag önskar jag vore lika mentalt balanserad som honom.
Då kanske man kunde ge fan i att trycka mosmeny på mosmeny ute på Statoil för att få energi till att _inte_ hoppa från Kungsbron.
tisdag 1 april 2014
Huvudsaken är att man har keps
Kära dagbok. Har lagt märke till att CP-Robban har blonda kamelögonfransar, blonda ögonbryn och inget hår på huvudet. Jag tror att han har cancer och äter väldigt väldigt starka cellgifter. Om inte så äter han väldigt väldigt starka ångestdämpande tabletter. Det måste man när man packar DTH-rör med Storsnoppen Kjell.
Idag var en sinnrik dag på jobbet. Jakobsson åkte iväg och huliganiserade på Friends Arena, sprang in på planen och kastade bengaler på barn så därför hade vi fått Emma till kortpacken. Stackars jävel. Men ett trevligt byte så att säga.
Kjell sköt ut underkäken och morrade åt att CP-Robban blivit snäppet produktivare än han själv. Läraren hade blivit lärling så att säga. Egentligen är Kjell bara ledsen att han tappat bort sin vita fula målerikeps han fick ärva av farfar för 25 år sedan. Robbans mörkblåa Peak-keps stack honom rätt i ögonen. Hur skulle han nu dölja flinten?
Har sett att i arabländerna tar man på sig en mindre handduk och en gummisnodd så är problemet löst. Men Kjell har fått för sig att man måste ha en vit klänning till och det får man inte enligt arbetsmiljöinspektionen.
Ett par minuter av okvädesord haglade över Robban som inte kunde göra annat än att skratta åt Kjell. Kjells käktryck ökade med 8 bar och hade jag inte greppat tag i mikrofonen som fanns brevid Selecta-maskinen och sjungit "Love me Tänder" så hade säkert CP-Robban fått sig ett kok stryk och blivit rånad på kepsen sin. Nej istället tog min kanske inte allt för vackra stämma Kjells vrede i en helt annan riktning. (Mot mig.)
För även jag traskar runt i keps, en väldigt skitig mörkblå Statoil-keps som jag stulat nere från källaren. Den har faktiskt tillhört kapellmästare Sune Emet en gång i tiden men nu är den min. Jag börjar tro att Kjell hade paxat den för han försöker hela tiden slå av mig den och sno den.
Chippen har gjort roliga ljud hela dagen. "-Prrrrt!" "-Dyttdyttdytt!" osv. och skyllt nedskärningarna i gruvindustrin på kanackerna. Allt har varit som vanligt.
Vi får tacka ledningen som hade informationsmöte och lämnat förstärkaren och mikrofonen så jag fick sjunga lite Tom Nouga - Komet i kommersion för då blev Kjell glad igen och log med hela ansiktet sitt. Ett ansikte endast en mor kan älska.
Annars var Kjell 15% gladare idag. Tror det beror på att han har haft sex med en blåval. Men nu är det slut på det Kjell Kriminell... från och med nu är det olagligt att ligga med animaliska avkommor i Sverige. Gissar på att han kommer sluta tippa trav nu när det inte finns anledning att vara intresserad av hästarslen längre. Imorgon tror jag Kjell kommer vara butter. Den som lever får se!
Idag var en sinnrik dag på jobbet. Jakobsson åkte iväg och huliganiserade på Friends Arena, sprang in på planen och kastade bengaler på barn så därför hade vi fått Emma till kortpacken. Stackars jävel. Men ett trevligt byte så att säga.
Kjell sköt ut underkäken och morrade åt att CP-Robban blivit snäppet produktivare än han själv. Läraren hade blivit lärling så att säga. Egentligen är Kjell bara ledsen att han tappat bort sin vita fula målerikeps han fick ärva av farfar för 25 år sedan. Robbans mörkblåa Peak-keps stack honom rätt i ögonen. Hur skulle han nu dölja flinten?
Har sett att i arabländerna tar man på sig en mindre handduk och en gummisnodd så är problemet löst. Men Kjell har fått för sig att man måste ha en vit klänning till och det får man inte enligt arbetsmiljöinspektionen.
Ett par minuter av okvädesord haglade över Robban som inte kunde göra annat än att skratta åt Kjell. Kjells käktryck ökade med 8 bar och hade jag inte greppat tag i mikrofonen som fanns brevid Selecta-maskinen och sjungit "Love me Tänder" så hade säkert CP-Robban fått sig ett kok stryk och blivit rånad på kepsen sin. Nej istället tog min kanske inte allt för vackra stämma Kjells vrede i en helt annan riktning. (Mot mig.)
För även jag traskar runt i keps, en väldigt skitig mörkblå Statoil-keps som jag stulat nere från källaren. Den har faktiskt tillhört kapellmästare Sune Emet en gång i tiden men nu är den min. Jag börjar tro att Kjell hade paxat den för han försöker hela tiden slå av mig den och sno den.
Chippen har gjort roliga ljud hela dagen. "-Prrrrt!" "-Dyttdyttdytt!" osv. och skyllt nedskärningarna i gruvindustrin på kanackerna. Allt har varit som vanligt.
Vi får tacka ledningen som hade informationsmöte och lämnat förstärkaren och mikrofonen så jag fick sjunga lite Tom Nouga - Komet i kommersion för då blev Kjell glad igen och log med hela ansiktet sitt. Ett ansikte endast en mor kan älska.
Annars var Kjell 15% gladare idag. Tror det beror på att han har haft sex med en blåval. Men nu är det slut på det Kjell Kriminell... från och med nu är det olagligt att ligga med animaliska avkommor i Sverige. Gissar på att han kommer sluta tippa trav nu när det inte finns anledning att vara intresserad av hästarslen längre. Imorgon tror jag Kjell kommer vara butter. Den som lever får se!
torsdag 27 mars 2014
Chippen Fredriksson
Det var inte varje gång han ursäktade sig, detta mytomspunna bruksorginal som vind för våg kastade sig ut i syndens svarta lekamen än en gång. "-Jag är min egen chef!" hasplade han ur sig och fiskade upp en Chesterfield ur bröstfickan, satte den i mungipan och tände på. Det var jag som skulle slå en båge inne på muggen och kom på honom strax före han skulle tjuvröka. "-Äh det är bara en fimp!" fortsatte han och log.
Jag blev varm inombords.
Mitt lilla pojkhjärta slog episka volter. Vore jag gay och tio år äldre...
Sven-Åke Fredriksson a.k.a. Chippen, skiftlag elvas äldreman. Vise man.
Bruksrasismens Gudfader även kallad i folkmun.
När jag blir stor vill jag bli exakt som honom. Han har aldrig en dålig dag även om han mellan varven låter lite brysk. Lite Hans Scheike-brysk men ändå med vänliga undertoner. Han äter ingen mat utan livnär sig på limpmackor med smör och sitt kaffe alt. silverté som han har färdigbryggt i sin kanna. Kannan förvaras väl, hela tiden i väskan som står på golvet. Ingen får smaka så ibland undrar jag vad det är i? Efter jobbet avnjuts det Krokodil-öl och lite mera Chesterfield.
På sin semester skulle Chippen och Svenne Duva åka till Kina och träffa lite kvinnlig fägring. Men det slutade inte bättre än att Chippen åkte ensam, satt en hel vecka på hotellrummet i Peking och surade över att deras öl inte var drickbar. Om bara han hade haft sin Krokodil med sig.
Personligen går jag och drömmer om att få se en porrfilm med Chippen och Ylwa. Chippen med sina dallriga gubbskinkor och sitt breda Fagerstamål stånkandes bakom Ylwa. "-Åh jag kommer!" "-Kom du!"
För Chippen han är en "one-liner"... kör han utplockstrucken på kort kan man höra "-Jag snurrar!" när han snurrar runt med trucken och puttrar iväg. Han kan säga precis vad som helst så är det roligt. Och han har stenkoll på stryktipsets alla matcher. "-Liverpool spelade med en man kort" kan han kläcka ur sig när man äntrar fikarummet 05:35, snubblandes på ögonlocken.
Men bäst är att höra historien om när Ball-Boman och Rietz hade snoppmätartävling nere i omklädningsrummet i källaren på stålverket.
Som mätsticka använde man någon typ av ränna och Rietz "vann med EN böj."
Ett mått jag hädanefter alltid använder när viktiga saker ska mätas.
Ja Chippen är och förblir en idol. Han kan säga och berätta såna roliga saker att man skrattar så man får ont i magen, och som ni vet väger sånt mer än bly hos mig.
En gång stod vi och trampade vi stämpelklockan när han utbrister "-Lollipop!" och rotar ur bröstfickan fram den mest håriga och smutsiga begagnade klubba vi sett, stoppar den i munnen och suger lite på den, och stoppar sedan tillbaka den i bröstfickan igen. Och så skrattade han, och vi med.
Jag blev varm inombords.
Mitt lilla pojkhjärta slog episka volter. Vore jag gay och tio år äldre...
Sven-Åke Fredriksson a.k.a. Chippen, skiftlag elvas äldreman. Vise man.
Bruksrasismens Gudfader även kallad i folkmun.
När jag blir stor vill jag bli exakt som honom. Han har aldrig en dålig dag även om han mellan varven låter lite brysk. Lite Hans Scheike-brysk men ändå med vänliga undertoner. Han äter ingen mat utan livnär sig på limpmackor med smör och sitt kaffe alt. silverté som han har färdigbryggt i sin kanna. Kannan förvaras väl, hela tiden i väskan som står på golvet. Ingen får smaka så ibland undrar jag vad det är i? Efter jobbet avnjuts det Krokodil-öl och lite mera Chesterfield.
På sin semester skulle Chippen och Svenne Duva åka till Kina och träffa lite kvinnlig fägring. Men det slutade inte bättre än att Chippen åkte ensam, satt en hel vecka på hotellrummet i Peking och surade över att deras öl inte var drickbar. Om bara han hade haft sin Krokodil med sig.
Personligen går jag och drömmer om att få se en porrfilm med Chippen och Ylwa. Chippen med sina dallriga gubbskinkor och sitt breda Fagerstamål stånkandes bakom Ylwa. "-Åh jag kommer!" "-Kom du!"
För Chippen han är en "one-liner"... kör han utplockstrucken på kort kan man höra "-Jag snurrar!" när han snurrar runt med trucken och puttrar iväg. Han kan säga precis vad som helst så är det roligt. Och han har stenkoll på stryktipsets alla matcher. "-Liverpool spelade med en man kort" kan han kläcka ur sig när man äntrar fikarummet 05:35, snubblandes på ögonlocken.
Men bäst är att höra historien om när Ball-Boman och Rietz hade snoppmätartävling nere i omklädningsrummet i källaren på stålverket.
Som mätsticka använde man någon typ av ränna och Rietz "vann med EN böj."
Ett mått jag hädanefter alltid använder när viktiga saker ska mätas.
Ja Chippen är och förblir en idol. Han kan säga och berätta såna roliga saker att man skrattar så man får ont i magen, och som ni vet väger sånt mer än bly hos mig.
En gång stod vi och trampade vi stämpelklockan när han utbrister "-Lollipop!" och rotar ur bröstfickan fram den mest håriga och smutsiga begagnade klubba vi sett, stoppar den i munnen och suger lite på den, och stoppar sedan tillbaka den i bröstfickan igen. Och så skrattade han, och vi med.
måndag 24 mars 2014
Varför Kjell cyklar med stödhjul
Följande historia har hänt. Detta har Kim Eriksson berättat för mig. Tyvärr i förtroende... Kjell dementerar allt. Avgör själva...
Kjell Kriminell hade stått hela dagen och packat DTH-rör på mittstationen, något han varken är särskilt bra på eller tycker är särskilt kul. Det kan man se på hans 5 ton tunga käktryck. Med andra ord ingen som bör suga kuk, och det gör han inte heller. Hur som helst.
Efter skiftet tog han en snabbdusch, kammade sidohåret rakt, polerade skalpen med glasögonservetten och tog sin blåa Cresent Monark utan sadel och pinnade på till Järnvägspuben som han alltid gör.
(Vissa säger att han bor bakom bardisken på en nerkissad madrass utlagd över ett par röda drickabackar.)
Där beställde han in raki på raki och svepte Hof efter Hof, som han alltid gör. Och full som en alika råkade han bli eftersom han drack på tom mage. Det på grund av att Uffe Berg hade, av misstag, ätit upp Kjells matlåda tidigare på skiftet.
På morgonkvisten när Kjell skulle cykla hem, lika vind och skev som Albert Hoffman 1943 så såg han en donna som fick blodet att rusa från det ena gigantiska huvudet ner till det andra gigantiska huvudet och fick slagsida, trasslade in fötterna i pedalerna och gjorde världens kronvurpa, precis utanför Kims balkong vid Engelbrektsvägen, rätt in i rabatten med skallen före.
Kim själv hade precis gett damen sin lite morgonkuk och hade balkongdörren öppen för att vädra ur lukten av synd som genomsyrade hela lägenheten när han hörde hur det rasslade och plingade till i buskaget utanför. Allt han såg var ett cykeldäck som stack upp ur buskarna och snurrade på halvfart.
Som den goda samarit han är så gick han ut för att se vad fan det va, och tro på fan det var Kjell, sa han. En blodig Kjell Danielsson låg där i buskaget och blödde från ansiktet. "-Nämen tjenare Kjell!" utbrast Kim glatt. "-Kim din jävla tjockis!" gormade Kjell argt, inte ett dugg tacksam över Kims närvaro. Kim bara flinade och ringde ambulans, och polisen kom också dit men Kjell han skulle inte med. "-Jag känner han från jobbet och han bor alldeles här i närheten", sa Kim och räddade Kjell från hotell gripen.
Dagen efter går Kjell helt iskallt upp till facket och begär pengar för läkarbesöket. Där gick han bet, hotade med att döda den stackars damen, och försvann sen hem med ungefär 15 tons käktryck och en bultande blodåder i pannan.
Jag vet inte... jag tycker inte det är så roligt. Tur att det gick bra för Kjell iaf!
(Fotnot; Det där vill Kjell aldrig vara med om igen, kronvurpan alltså och det är därför som han har stödhjul på sin cykel idag. En vacker dag ska han prova vingarna igen och ta av dom. Kim väntar spänt vid balkongen varje söndagsmorgon hädanefter.)
Kjell Kriminell hade stått hela dagen och packat DTH-rör på mittstationen, något han varken är särskilt bra på eller tycker är särskilt kul. Det kan man se på hans 5 ton tunga käktryck. Med andra ord ingen som bör suga kuk, och det gör han inte heller. Hur som helst.
Efter skiftet tog han en snabbdusch, kammade sidohåret rakt, polerade skalpen med glasögonservetten och tog sin blåa Cresent Monark utan sadel och pinnade på till Järnvägspuben som han alltid gör.
(Vissa säger att han bor bakom bardisken på en nerkissad madrass utlagd över ett par röda drickabackar.)
Där beställde han in raki på raki och svepte Hof efter Hof, som han alltid gör. Och full som en alika råkade han bli eftersom han drack på tom mage. Det på grund av att Uffe Berg hade, av misstag, ätit upp Kjells matlåda tidigare på skiftet.
På morgonkvisten när Kjell skulle cykla hem, lika vind och skev som Albert Hoffman 1943 så såg han en donna som fick blodet att rusa från det ena gigantiska huvudet ner till det andra gigantiska huvudet och fick slagsida, trasslade in fötterna i pedalerna och gjorde världens kronvurpa, precis utanför Kims balkong vid Engelbrektsvägen, rätt in i rabatten med skallen före.
Kim själv hade precis gett damen sin lite morgonkuk och hade balkongdörren öppen för att vädra ur lukten av synd som genomsyrade hela lägenheten när han hörde hur det rasslade och plingade till i buskaget utanför. Allt han såg var ett cykeldäck som stack upp ur buskarna och snurrade på halvfart.
Som den goda samarit han är så gick han ut för att se vad fan det va, och tro på fan det var Kjell, sa han. En blodig Kjell Danielsson låg där i buskaget och blödde från ansiktet. "-Nämen tjenare Kjell!" utbrast Kim glatt. "-Kim din jävla tjockis!" gormade Kjell argt, inte ett dugg tacksam över Kims närvaro. Kim bara flinade och ringde ambulans, och polisen kom också dit men Kjell han skulle inte med. "-Jag känner han från jobbet och han bor alldeles här i närheten", sa Kim och räddade Kjell från hotell gripen.
Dagen efter går Kjell helt iskallt upp till facket och begär pengar för läkarbesöket. Där gick han bet, hotade med att döda den stackars damen, och försvann sen hem med ungefär 15 tons käktryck och en bultande blodåder i pannan.
Jag vet inte... jag tycker inte det är så roligt. Tur att det gick bra för Kjell iaf!
(Fotnot; Det där vill Kjell aldrig vara med om igen, kronvurpan alltså och det är därför som han har stödhjul på sin cykel idag. En vacker dag ska han prova vingarna igen och ta av dom. Kim väntar spänt vid balkongen varje söndagsmorgon hädanefter.)
söndag 23 mars 2014
Snoppfixering på DC
"-Vad fan ska man ha?" utbrast Jakobsson framför den inte alltför välfyllda Selecta-maskinen. "-Ståkuk i arslet!" vrålade Kjell bittert och bet ihop sin underkäke så hårt att amalgamen släppte. Jakobsson började att skaka, han visste att det var han som var snyggast på DC. Var det Kjells egna ståkuk han menade? Det var oklart. Han petade in en tjuga, köpte en corny big och pep raskt in i fikarutan.
Det var ett nytt sammansvetsat lag 11 som tog lunch på tidernas kanske mest ramsnea lager. En välbehövlig lunch.
Med oss på laget hade vi nu fått storkuken Kjell Danielsson. Mannen som är för aggressiv för att inneha ett B-körkort, mannen som tuggar bult, mannen som fick Hammock Johansson att sluta duscha på jobbet SAMT äta kebabrulle. Det ryktas om att Hammock än idag inte har hämtat sig psykiskt efter den minst sagt horribla upptäckten.
Med oss hade vi även fått CP, förlåt jag menar IT-Robban. En glad häst i uppförsbacke. Han hade tröttnat på att porrsurfa sönder företagets trassliga intranät och ville nu arbeta med händerna, något han förmodligen gjort under hela sin IT-karriär, fast då under skrivbordet så att säga.
Jag tänkte på Magnus Olsson, en giftig avkomma, en korsning mellan Cammen och Kjell. Som ett vanskapt barn ur en glödande natt tack vare Jack Daniels No.7 och rohypnol. Jag tog en tugga av min beef teriyaki och funderade...
Varför välsignades inte jag med en lika stor grunka? Inte för att det är något fel på den. En helt normal apparat - varken bu varken bä. Istället välsignades jag med tre pungkulor. Som att det smäller högt hos brudarna? Jag kunde bara vackert acceptera ödets ironi och fortsätta med penisavund.
"-Du har lika liten kuk som en guldhamster!" skanderade Kjell i mitt hydrauloljefyllda öra och hånflinade. När fan såg han en guldhamstersnase? "-Skillnaden på dig och mig är att min får plats och jag kan vibrera hårdare än den kraftfullaste massageapparat på hela marknaden", kontrade jag och slog mig för bröstet.
CP-robban tjöt av skratt. "-Meh!" utbrast Lotta med en suck så djup att Victoriasjön framstod som en finsk liten vebod. Vad hon inte visste var att hennes egen son satt på en riktig barnarm med katthuvud på mellan låren. Jag tog en tugga av teriyakin och funderade lite till. Märkte hon inget vid födseln? Man kan dra det så långt och säga att hon faktiskt själv har haft den i sig. Vare sig hon vill eller inte. Förlöstes han med kejsarsnitt? Nu var det mycket myror i skallen och jag klämde en energidryck för att orka med tankegångarna.
Som vi alltid gör, tack vare Andreas Wallén, så måste alla nyanställda känna i hemliga lådan. Och snart är det CP-robbans tur. Kjell som hör till inventarierna på DC är just den som ska vara förhud, jag menar förman i leken.
Vilken låda skulle man använda? En 62:a känns spontant som det rätta valet (95x9x9) men frågan är om det inte går lika bra med en 63:a? (57x17x17)
Fabriksvisslan tjöt och en efter en lade ner besticken och tog på sig arbetsbehån och spände bågen. Lotta och preggona kunde andas ut. "-Äntligen lite lugn och ro vid packbordet igen!" Men det var snart dags för rast igen..... om bara CP-robban visste vad fan han gett sig in på.... välkommen till klotmongona på lag 11!!
Det var ett nytt sammansvetsat lag 11 som tog lunch på tidernas kanske mest ramsnea lager. En välbehövlig lunch.
Med oss på laget hade vi nu fått storkuken Kjell Danielsson. Mannen som är för aggressiv för att inneha ett B-körkort, mannen som tuggar bult, mannen som fick Hammock Johansson att sluta duscha på jobbet SAMT äta kebabrulle. Det ryktas om att Hammock än idag inte har hämtat sig psykiskt efter den minst sagt horribla upptäckten.
Med oss hade vi även fått CP, förlåt jag menar IT-Robban. En glad häst i uppförsbacke. Han hade tröttnat på att porrsurfa sönder företagets trassliga intranät och ville nu arbeta med händerna, något han förmodligen gjort under hela sin IT-karriär, fast då under skrivbordet så att säga.
Jag tänkte på Magnus Olsson, en giftig avkomma, en korsning mellan Cammen och Kjell. Som ett vanskapt barn ur en glödande natt tack vare Jack Daniels No.7 och rohypnol. Jag tog en tugga av min beef teriyaki och funderade...
Varför välsignades inte jag med en lika stor grunka? Inte för att det är något fel på den. En helt normal apparat - varken bu varken bä. Istället välsignades jag med tre pungkulor. Som att det smäller högt hos brudarna? Jag kunde bara vackert acceptera ödets ironi och fortsätta med penisavund.
"-Du har lika liten kuk som en guldhamster!" skanderade Kjell i mitt hydrauloljefyllda öra och hånflinade. När fan såg han en guldhamstersnase? "-Skillnaden på dig och mig är att min får plats och jag kan vibrera hårdare än den kraftfullaste massageapparat på hela marknaden", kontrade jag och slog mig för bröstet.
CP-robban tjöt av skratt. "-Meh!" utbrast Lotta med en suck så djup att Victoriasjön framstod som en finsk liten vebod. Vad hon inte visste var att hennes egen son satt på en riktig barnarm med katthuvud på mellan låren. Jag tog en tugga av teriyakin och funderade lite till. Märkte hon inget vid födseln? Man kan dra det så långt och säga att hon faktiskt själv har haft den i sig. Vare sig hon vill eller inte. Förlöstes han med kejsarsnitt? Nu var det mycket myror i skallen och jag klämde en energidryck för att orka med tankegångarna.
Som vi alltid gör, tack vare Andreas Wallén, så måste alla nyanställda känna i hemliga lådan. Och snart är det CP-robbans tur. Kjell som hör till inventarierna på DC är just den som ska vara förhud, jag menar förman i leken.
Vilken låda skulle man använda? En 62:a känns spontant som det rätta valet (95x9x9) men frågan är om det inte går lika bra med en 63:a? (57x17x17)
Fabriksvisslan tjöt och en efter en lade ner besticken och tog på sig arbetsbehån och spände bågen. Lotta och preggona kunde andas ut. "-Äntligen lite lugn och ro vid packbordet igen!" Men det var snart dags för rast igen..... om bara CP-robban visste vad fan han gett sig in på.... välkommen till klotmongona på lag 11!!
fredag 11 oktober 2013
Hammock Hittar Hem
Och så hände det oundvikliga. Kristian Hammock Johansson tröttnade till slut på att jobba som lagerhora. Och hockeyback. Och dörrvakt. Och så lite extrajobb på Sundbo. Eller tröttnade vafan säger jag, han har nu slitit hem sina miljoner och flyttar nu med tjejen till Linköping. En stad med talfel. Det var ju roligt. Jobba på lager, där priset är skillnaden, det var ju roligt.
Nä så jävla roligt är det faktiskt inte. Vem fan ska nu stänga av Lotta på rasterna? Vem ska tysta Carro? Vem ska se till att alla äter upp maten? Vem ska tvångskommendera Glenn till inlägget? Ska alla andra sluta äta kvarg nu när du är borta? Ja frågorna är många på Atlas Copco.
Men det allra bästa med Hammock är att han bara försvinner, utan att ysta ett pip tidigare så bara lägger han upp en bild på ett anställningspapper på instagram och skriver att sista skiftet på Atlas är gjort. På så sätt så kom han undan att bjuda oss gamla värdelösa arbetskamrater på obligatoriskt avslutningsfika. Det är så fittigt och så snyggt gjort att det är värt en applåd.
Hade det inte varit för att jag sitter med förbannade jävla linux ubuntu så jag hade trixat upp Hammocks eminenta instagrambild på våran stadsskylt "Välkommen till Fagersta - Här får du livstid" och sig själv med världens smile och tumme upp med texten "I'm Free!" Briljant!
Jävla Niklas Kursu. Det är hans fel. Ingenting kan man göra. För att installera en fil så måste man skriva 18 rader med kod. Men det fungerar ändå inte. Och nu funkar inte mitt adminlösenord heller. Jag saknar mitt windows...
Men åter till Hammock igen. Han ska nu klota runt som nån mellanchef på lagret där i Linköping då. Kanske jobba lite som ordningsvakt på helgerna. Kanske lira lite hockey i SHL och jobba på anstalt.
Nä Hammock Johansson är och förblir en legend i Fagersta, Norbergsbördig till trots. En som lyckades. En som härdade ut. Och inte fan är den mannen dyr i drift. En snutt kyckling, ett par broccolibuketter och en halv kvarg så står han sig i en hel vecka. Hans flickvän måste förmodligen jubla över alla par skor hon kan köpa för hans pengar.
Han har tamefan mindre underhudsfett än mig. Men så vann han första månaden i idietchallenge också. Priset blev en burk kosttillskott och lite vitaminer skulle jag tippa på.
Han kommer bli saknad.. han kunde få en att skratta mellan varven och det behövde en bitter jävel som jag.
Lycka till Johansson. Du vet att du kan alltid göra som Lovisa Persson och krypa tillbaka till korset när, förlåt jag menar om, drömmarna slås i kras.
Du vet vart bruket står. So long!
Nä så jävla roligt är det faktiskt inte. Vem fan ska nu stänga av Lotta på rasterna? Vem ska tysta Carro? Vem ska se till att alla äter upp maten? Vem ska tvångskommendera Glenn till inlägget? Ska alla andra sluta äta kvarg nu när du är borta? Ja frågorna är många på Atlas Copco.
Men det allra bästa med Hammock är att han bara försvinner, utan att ysta ett pip tidigare så bara lägger han upp en bild på ett anställningspapper på instagram och skriver att sista skiftet på Atlas är gjort. På så sätt så kom han undan att bjuda oss gamla värdelösa arbetskamrater på obligatoriskt avslutningsfika. Det är så fittigt och så snyggt gjort att det är värt en applåd.
Hade det inte varit för att jag sitter med förbannade jävla linux ubuntu så jag hade trixat upp Hammocks eminenta instagrambild på våran stadsskylt "Välkommen till Fagersta - Här får du livstid" och sig själv med världens smile och tumme upp med texten "I'm Free!" Briljant!
Jävla Niklas Kursu. Det är hans fel. Ingenting kan man göra. För att installera en fil så måste man skriva 18 rader med kod. Men det fungerar ändå inte. Och nu funkar inte mitt adminlösenord heller. Jag saknar mitt windows...
Men åter till Hammock igen. Han ska nu klota runt som nån mellanchef på lagret där i Linköping då. Kanske jobba lite som ordningsvakt på helgerna. Kanske lira lite hockey i SHL och jobba på anstalt.
Nä Hammock Johansson är och förblir en legend i Fagersta, Norbergsbördig till trots. En som lyckades. En som härdade ut. Och inte fan är den mannen dyr i drift. En snutt kyckling, ett par broccolibuketter och en halv kvarg så står han sig i en hel vecka. Hans flickvän måste förmodligen jubla över alla par skor hon kan köpa för hans pengar.
Han har tamefan mindre underhudsfett än mig. Men så vann han första månaden i idietchallenge också. Priset blev en burk kosttillskott och lite vitaminer skulle jag tippa på.
Han kommer bli saknad.. han kunde få en att skratta mellan varven och det behövde en bitter jävel som jag.
Lycka till Johansson. Du vet att du kan alltid göra som Lovisa Persson och krypa tillbaka till korset när, förlåt jag menar om, drömmarna slås i kras.
Du vet vart bruket står. So long!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
