Efter en lång tids vila har nu Kolarbyn viskar fått liv igen. Javisst, du drömmer inte! Den största anledningen till inaktiviteten heter Niklas Kursu och borde likt Kevin Mitnick aldrig få komma nära en dator igen. I allfall inte min. Han lurade på mig Linux och min ÄLSKADE hårddisk blev korrupt, det tog mig bara tre år att orka ta tag i detta, jag provade blogga på en stationär dator några gånger men när det tog 45 min (ej överdrivet) att komma ut på internet så gav jag fan i det. Och då hade jag inte ens porrsurfat.
Men nu...äntligen... efter att en USB-port började brinna när den gamla hårddisken skulle återställas så tvingades jag helt enkelt att köpa ny dator! Så nu kör vi igen! Tack för erat tålamod.
Som ni kanske förstår har jag mycket material att skriva om men vi kan ju börja med det mest aktuella.
När Hammock Johansson valsade iväg till en ny stad med nya möjligheter tog Kim lillpumpen Eriksson över piskan för nya lag 11. Så mycket som vi jobbat under hans ledning är knappt möjligt.
Men även Kim fick känna sig besegrad till sist på de fetas skiftlag så han tog sitt pick och pack och snodde Chippens jobb inne på målningen, han började där idag. En riktig svikare helt enkelt.
Men naturligtvis har vi firat med pommac, tårta, kubbspel, skitlånga raster, fördusch och PPU-vägran. Den nye samordnarens flickvän hade även bakat regnbågsfärgade cupcakes. (Betyg 4,5/5)
Och vem blev den nya samordnaren kanske du undrar? Jo Mattis, eller "snyggast på DC" som han en gång kallades, grabben som glömt tagit sin ADHD-medicin typ varje dag. En gång i tiden var han en snygg pojkhora, nu är han lönnfet och bortglömd. Våran enhetlige snygghetsdomare (som får vara anonym tills vidare) har numera utsett ingen mindre än Daniel Sääf till snyggast på DC. Han har jag hånglat med en gång, kanske två-tre så jag säger inte emot henne. Bra val.
Hans Bacon Karlkvist, Sveriges mest omskrivna produktionsledare har insett att han får alldeles för lite tid över till att sitta på blocket så han har utsett Kalle Boxer-Robert Friman till ny produktionsledare på DC, så nu kommer produktionen att minska avsevärt. Den parveln kommer jag tala vidare om framöver i bloggen. Jag vet seriöst inte vilken titel Hasse har numera, eller vad han gör, men jag ska försöka hålla er uppdaterade om denne karlakarl som nyligen fyllt 50(!) och fortfarande köper brylcreme och använder skinnväst gör och inte gör.
Vi har sedan i somras haft förstärkning från Adecco av en kille som kallar sig Anton. Han säger inte mer än halv sju men jobbar som en häst. Tamejfan den bästa sommarjobbaren någonsin. Mycket skit har passerat genom Adeccos fingrar men här vaskade de fram någonting bra. Sist det hände var för åtta år sedan när jag kom till företaget.
Daniel Sääf som tidigare har vikarierat på inlägget ett par månader för Marc har gått och blivit vuxen. Det långa hårdrockarhåret har klippts av och blåstället har bytits ut mot kavaj och fluga. Det måste varit något som Sköld gjort eller sagt för han har tagit steget in på kontoret. Kanske var det för att han hörde att det fanns en ledig tjänst och att det var mycket ligga på andra sidan? Tråkigt som tusan är det men vi måste väl alla växa upp och gå vidare någon gång, så nu förbereder vi oss på att han kommer sluta hälsa på oss gamla skiftkamrater.
Marc Sjöström, Pinoy på skoj, har sagt upp sig och plockar nu citroner på Filippinerna för en spottstyvel och en rova per dag. Han säger själv att han jobbar på IKEA i Manilla men vad fan ska IKEA göra där?? Seriöst, vilken pinoy vill komma hem med en billy bokhylla? Nog fan bättre att köpa mat för pengarna, men vi får ju hoppas att varmkorven kostar 10:- även där. Om inte för Marcs skull så han inte tappar sin halvsvenska identitet. Två ungar till har han spottat ut sig där nere och man misstänker att nr 3 och 4 är på väg, samt att Svenska tullen inte släpper igenom honom. Vi önskar nu våran lilla risplockare lycka till och bra väder.
På tal om barn, Christine har under dessa tre år jobbat ungefär fyra skift. Hon har minsann också spottat ut två ungar till världen. Lovisa Persson spottade också ut en unge. Konstigt nog var det bara Lovisa som jobbade inne på logistik, och som ni alla kanske minns så blev alla som jobbade där gravida. Clara, Jonna, Lovisa etc. Men nu blir det inga fler barn gjorda där för nu har Mickelsson börjat på packen!
tisdag 15 mars 2016
torsdag 3 juli 2014
Semestervecka
Det skulle bli en härlig semester. Vi kysste varandra adjö vid stämpelklockan och jag började smått frenetiskt att knappa in semestern. Men det var tydligt att jag inte var tillåten att ta ut semester. Det tog 10 minuter att göra då stämpelklockan startade om sig tre gånger innan jag hunnit trycka OK. Den vägrade att registrera min framtida frånvaro.
Väl hemma kollade jag vädret för veckan och det skulle regna hela helgen och hela veckan. Vad kul. Funderade på vad man kunde hitta på en lördag så jag tog och ringde upp stortasken Kjell och frågade vad han gjorde. Han drack sprit i Västanfors. Inte så ovanligt kanske. Jag frågade om jag fick vara med och han funderade en kvart och sa att jag fick komma om jag lovade att sköta mig.
Så jag tog mina alkoholfria Carlsberg och begav mig till "de finare området" Västanfors. Det var suputen Kjell, Ove och Micke som satt hemma hos Micke och kollade på fotboll. Kjell satt mest och dreglade i soffan och tittade på telefonen ifall den "kåta finskan" hade skrivit till honom. Det hade hon inte. Dagen före hade hon setat på Järnvägspuben och dragit handen genom hans kala flint och föreslagit ett samlag. "-Sell, jak plir så kåt, sej ska do med hem och tansa i sengen?" Kjell blev så till sig att han sänkte en kvarting och somnade på muggen med brallorna i knävecket och hon försvann.
Ja det är inte lätt att vara... ja jag vet inte om kär är rätt ord. Betuttad skulle jag nog säga. Det är inte lätt att vara betuttad som Kjell, undertecknad vet.
Här gick den kåta finskan miste om att titta på hans modellbilssamling, en romantisk middag ihopstuvad av T&T takeaway och en flaska härsket rödtjut. Men det kommer fler finskor, det fullkomligt kryllar utav dem i Fagersta. Av någon outgrundlig anledning så åkte Kjell på Finlandskryssning igår. Jag vet inte om det är riktigt rätt ställe att leta efter henne, han kanske rent utav ska importera en ny?
Söndagen bjöd på regn, likaså måndagen och tisdagen så jag tänkte i min efterblivna tillvaro att jag lika gärna kan spendera den regniga semesterveckan på jobbet. Varför ska jag sitta hemma nykter och uggla och tro att jag är nåt för? Sagt och gjort, jag avbröt min semester efter två dagar och onsdag morgon stod jag vid stämpelklockan och allt kändes bra igen. Då passade soljäveln på att titta fram och bjuda på ett underbart väder och lagomt till jag stämplade ut så gick solen i moln. Kan man bli mer irriterad?
Jag spenderade resten av dagen utslagen i min mästerliga soffa.
Årets upplaga av sommarmuppar på lag 11 har visat sig vara kanske den bästa kullen genom tiderna. Övriga årgångar har mera liknat ett gäng efterblivna dvärgkaniner som hängt och slängt och sugit på Atlas sinande spene. Den här veckan sköter jag utplock långt och laguppställningen lyder; Agge förädlas på station 1 med Boza, Carl blir upplärd att packa DTH-rör med Aimo Nilsson (vilket är skitbra till Kjell kommer tillbaka) och Sash mosar remert med endstoppers tillsammans med CP-Robert.
Robert som inte märker när man kommer med utplockstrucken och parkerar nästan brevid honom. Så backar han utan att se sig för och dunkar in sin knippa i min truck, bara nån decimeter från min hand. "-Oj jag såg inte!" säger mannen med glasögon. Nej dom där har han bara för syns skull... När vi sen ska gå hem så är han på väg att slå upp dörren i nyllet på mig när jag går förbi hans omklädningsrum.
Och inte nog med det. Så kommer vi ut och det hällregnar. Lite glad blev jag men blev snabbt ledsen igen. "-Går du?" frågar Robban en kvinnlig sommarjobbare. "-Ja", "-Ska du ha skjuts hem?" frågar han. "-Jag bor på ringvägen", försökte hon avvisa honom lite fint. "-Du får skjuts ändå, det regnar ju!" säger Robban. Hon tvekar (med all rätt) men till slut hoppar de in i bilen och försvinner och kvar där står jag ensam i skyfallet. Jag fick inte skjuts hem heller? Jag som bara ska cykla ända hem till Kolarbyn. Han är bra snäll och omtänksam den där Robert.
För övrigt så har det blåst förändringens vindar på lagret med flest fel i hela Europa. Man har flyttat kaffe och vattenautomaten in i fikarutan, köpt två nya kylar utan möss och ställt in. Man har flyttat Selectas snålfyllda godisautomat och ställt den en bit bort vid våra klädskåp. Dels för att slippa få besök av målningen, dels för att man ska handla mindre men mest för att man ska kunna handla i smyg utan att någon ser.
Något som kan gynna Selecta i längden.
Uppe på fabriken där kan man välja billys pan pizza, en låda thai och massa annat gott. På DC finns det bara godis, läsk, en daskig skiva polarbröd med "renklämma" (en trött skiva renkött) och risifrutti. Vi behöver väl ingen mat? Det är inte så att vi arbetar på DC. Vi jobbar bara arslet av oss men chefen har sagt att arbetet ska göra oss fria.
Jag instämmer. Semester är för fjollor som ska hem och måla naglarna och titta på Allsång på Skansen. Kjell har som målsättning att däcka innan programmet ens har börjat. Snart så kommer den arma gubben tillbaka och då ska sommarmupparna få njuta av hans gunst. Denna karlakarl som är svensk mästare i framstupa sidoläge.
Jag saknar honom så.
Tänkte ha semester nästa vecka förutom onsdag och torsdag då det ska vispas nattskift. Allt för att krama ur de där extra kronorna ur Atlas spene. Men under veckan så ska jag åka hem till Kjell och kolla ifall han har kedjat fast någon kåt finska i sin tältsäng.
Väl hemma kollade jag vädret för veckan och det skulle regna hela helgen och hela veckan. Vad kul. Funderade på vad man kunde hitta på en lördag så jag tog och ringde upp stortasken Kjell och frågade vad han gjorde. Han drack sprit i Västanfors. Inte så ovanligt kanske. Jag frågade om jag fick vara med och han funderade en kvart och sa att jag fick komma om jag lovade att sköta mig.
Så jag tog mina alkoholfria Carlsberg och begav mig till "de finare området" Västanfors. Det var suputen Kjell, Ove och Micke som satt hemma hos Micke och kollade på fotboll. Kjell satt mest och dreglade i soffan och tittade på telefonen ifall den "kåta finskan" hade skrivit till honom. Det hade hon inte. Dagen före hade hon setat på Järnvägspuben och dragit handen genom hans kala flint och föreslagit ett samlag. "-Sell, jak plir så kåt, sej ska do med hem och tansa i sengen?" Kjell blev så till sig att han sänkte en kvarting och somnade på muggen med brallorna i knävecket och hon försvann.
Ja det är inte lätt att vara... ja jag vet inte om kär är rätt ord. Betuttad skulle jag nog säga. Det är inte lätt att vara betuttad som Kjell, undertecknad vet.
Här gick den kåta finskan miste om att titta på hans modellbilssamling, en romantisk middag ihopstuvad av T&T takeaway och en flaska härsket rödtjut. Men det kommer fler finskor, det fullkomligt kryllar utav dem i Fagersta. Av någon outgrundlig anledning så åkte Kjell på Finlandskryssning igår. Jag vet inte om det är riktigt rätt ställe att leta efter henne, han kanske rent utav ska importera en ny?
Söndagen bjöd på regn, likaså måndagen och tisdagen så jag tänkte i min efterblivna tillvaro att jag lika gärna kan spendera den regniga semesterveckan på jobbet. Varför ska jag sitta hemma nykter och uggla och tro att jag är nåt för? Sagt och gjort, jag avbröt min semester efter två dagar och onsdag morgon stod jag vid stämpelklockan och allt kändes bra igen. Då passade soljäveln på att titta fram och bjuda på ett underbart väder och lagomt till jag stämplade ut så gick solen i moln. Kan man bli mer irriterad?
Jag spenderade resten av dagen utslagen i min mästerliga soffa.
Årets upplaga av sommarmuppar på lag 11 har visat sig vara kanske den bästa kullen genom tiderna. Övriga årgångar har mera liknat ett gäng efterblivna dvärgkaniner som hängt och slängt och sugit på Atlas sinande spene. Den här veckan sköter jag utplock långt och laguppställningen lyder; Agge förädlas på station 1 med Boza, Carl blir upplärd att packa DTH-rör med Aimo Nilsson (vilket är skitbra till Kjell kommer tillbaka) och Sash mosar remert med endstoppers tillsammans med CP-Robert.
Robert som inte märker när man kommer med utplockstrucken och parkerar nästan brevid honom. Så backar han utan att se sig för och dunkar in sin knippa i min truck, bara nån decimeter från min hand. "-Oj jag såg inte!" säger mannen med glasögon. Nej dom där har han bara för syns skull... När vi sen ska gå hem så är han på väg att slå upp dörren i nyllet på mig när jag går förbi hans omklädningsrum.
Och inte nog med det. Så kommer vi ut och det hällregnar. Lite glad blev jag men blev snabbt ledsen igen. "-Går du?" frågar Robban en kvinnlig sommarjobbare. "-Ja", "-Ska du ha skjuts hem?" frågar han. "-Jag bor på ringvägen", försökte hon avvisa honom lite fint. "-Du får skjuts ändå, det regnar ju!" säger Robban. Hon tvekar (med all rätt) men till slut hoppar de in i bilen och försvinner och kvar där står jag ensam i skyfallet. Jag fick inte skjuts hem heller? Jag som bara ska cykla ända hem till Kolarbyn. Han är bra snäll och omtänksam den där Robert.
För övrigt så har det blåst förändringens vindar på lagret med flest fel i hela Europa. Man har flyttat kaffe och vattenautomaten in i fikarutan, köpt två nya kylar utan möss och ställt in. Man har flyttat Selectas snålfyllda godisautomat och ställt den en bit bort vid våra klädskåp. Dels för att slippa få besök av målningen, dels för att man ska handla mindre men mest för att man ska kunna handla i smyg utan att någon ser.
Något som kan gynna Selecta i längden.
Uppe på fabriken där kan man välja billys pan pizza, en låda thai och massa annat gott. På DC finns det bara godis, läsk, en daskig skiva polarbröd med "renklämma" (en trött skiva renkött) och risifrutti. Vi behöver väl ingen mat? Det är inte så att vi arbetar på DC. Vi jobbar bara arslet av oss men chefen har sagt att arbetet ska göra oss fria.
Jag instämmer. Semester är för fjollor som ska hem och måla naglarna och titta på Allsång på Skansen. Kjell har som målsättning att däcka innan programmet ens har börjat. Snart så kommer den arma gubben tillbaka och då ska sommarmupparna få njuta av hans gunst. Denna karlakarl som är svensk mästare i framstupa sidoläge.
Jag saknar honom så.
Tänkte ha semester nästa vecka förutom onsdag och torsdag då det ska vispas nattskift. Allt för att krama ur de där extra kronorna ur Atlas spene. Men under veckan så ska jag åka hem till Kjell och kolla ifall han har kedjat fast någon kåt finska i sin tältsäng.
tisdag 17 juni 2014
Veckans arbetare v.24
En besynnerligen tuff arbetsvecka planade nätt och jämnt ut för krigarna på lag 11. En vecka som sannerligen skulle sätta spår i själen hos både golvmänniskorna och ologistikarna som såväl chefer och städerskor. Vissa brottades med ångest och tankar om mord medans andra kämpade för att hålla kräkan kvar i halsen.
Det började osa en så unken stank i fikarutan att Kjells näshår trillade av och långsamt dinglade ned till golvet i spiralformade rörelser. "-Vad fan är det som luktar så jävligt? Nu är det nån jävel som har glömt nåt i kylen igen, jag blir så förbannad!" gastade Kjell på utandningen och fortsatte sedan på inandningen "-Jag skulle fan vilja se hur det ser ut hemma i kylen hos folk!" som om det skulle göra saken bättre. Käktrycket nådde strax åtta bar och vi andra tog skydd bakom dörren i ren panik. Snart imploderar han, trodde vi.
Tidigare på dagen hade vi haft en riktig karlakarl som fixade avloppet i fikarutan så vi misstänkte att det var därifrån det luktade men 15 skiftarbetare kan visserligen ha fel. Peter Engstrand och Hasse Lindborg från inlägget slet fram båda kylskåpen för att se om det var en död mus som låg där bakom och osade. Men det gjorde det inte.
Istället hade en musjävel fastnat på kylen, svultit ihjäl och börjat att ruttna. Det gick knappt att vara i fikarutan så för första gången på ett par veckor satt vi utomhus, hela skiftlaget samlat, och inmundigade vår frukost. Härligt då vissa personer prompt ska sitta ute och äta och vissa i fikarutan. Kjell fick ta sina rallyklipp och sätta sig på måsskitsplatsen och få lite frisk luft för en gångs skull. Man kunde tro att den friska luften skulle göra honom gott men inte då.
Men trots att vi gjorde oss av med musen så skulle den unkna stanken i fikarutan fortsätta. Produktionschef Hasse Bacon Karlkvist kallade in ventilationskillarna som undersökte ventilationen efter fler döda möss men hittade inga och man antog att det fanns fler döda möss i fikarutans innertak. I innertaket finns två hål och ur dessa hål stank det död mus så mycket att Astrid Lindgrens döda mus förmodligen var en skänk från ovan. Ventilationskillarna tackade för sig och försvann. Där stod vi kvar i stanken och höll spyan inne. Alla utom Kjell.
"-Jamen vi får ju ingen ny fikaruta för vi kan ju för fan inte sköta den. Det är ju tack vare alla jävlar som ska ha musli och skit uppe på skåpen!" muttrade han och slog armarna i kors. Nej man ska göra som Kjell, packa fjällrävenryggsäcken med en portion frukost varje dag. Helst två skivor polarbröd med en skinkbit. Då slipper vi musproblemet. Kjell har problem med möss så det räcker. "Passar den" och "håller den" är problem han brottas med varje helg på Järnvägspuben kvart i två. Att de sedan ska terrorisera honom på jobbet kan få vilken bägare som helst att rinna över när den nästan alltid är full.
Men det skulle inte bara handla om döda möss. På rasten kom Hasse Karlkvist till mig och gav mig de finaste (läs fulaste) badbyxor en man kan äga. Ett par blåa och ett par gröna y-front. Jag sken upp som en sol, glad i hågen att jag äntligen fått en ny outfit till min sagolika samling simutstyrslar. Jag kunde inte göra annat än att byta om och gå omkring i min nya outfit och stålhättaskorna.
In på kontoret och visade upp mig, poserade för foton som skulle skickas till lagerchefen och sen ut i solen till skiftlaget som blev helt stormförtjusta. Snyggast på DC fick en konkurrent men fick behålla titeln tack vare att Sarah utsåg mig till DCs sexigaste. För att bära detta "sexiga" plagg måste man som jag ha ett obotligt självförtroende men trots det fick jag lov att byta om då Hasse påpekade att det skulle komma besökare klockan 11. Besviken böt jag om men jag log innerst inne då jag visste att jag satte spår som har betydelse för framtiden.
Veckan rullade på. Robban sa hejdå till magrutorna och började dra kortet i godisautomaten. Nu var det inte cola light som stod på menyn längre. Chippen mumlade på nere vid hammarpacken och Kjell drevs till vansinne på sedvanligt vis. Allt var sig likt. Snyggast på DC stämplade ut på söndagen för semester och åkte iväg för att göra en plattmatch mot Virsbo. Glenn pep hem på lördagen för att vara bakfull på söndagen och full resten av sin semester. Även Kjell stämplade ut för semester och blir borta hela fyra veckor.
Som vi ska sakna arga farbrorn.... stackars sommarjobbare som missar fyra veckor med världens argaste Kjell. Denna suput bland suputer. Våran alfahanne med solbränt marockanst ansikte som påminner om soltorkade dadlar och med stans vassaste underbett. Jag får nog ta med sommarjobbarna ut på Kjell-safari på järnvägspuben och hamnkrogen så alla får chans att se vem de ska jobba med inom sinom tid. Och möjligheten att ta en idolbild.
Som jag pladdrar, det är dags att presentera veckans nominerade;
Den döda musen bakom kylen som lyckades förena det ack så krokiga skiftlaget till gemensamma måltider tar en given plats som veckans arbetare v.24.
Plastmaskinen var sjukskriven denna vecka pga utbrändhet men har påbörjat sin rehabilitering och kommer förmodligen spinna på under vecka 27 igen.
Glenn och Jari fann varandra nere vid remerten och sprutade ur sig bunt efter bunt efter bunt. Glenn vill påstå att han gjorde allt eftersom Jari hade ont i tummen och inte kunde banda. Tror Glenn överdriver en smula och därför nomineras de båda till veckans arbetare. Denna energiska Jari som slitit som en hund för att klockan äntligen ska klämta för fikarast. Banda eller inte, att lägga fram mellanlägg är också ett arbete. Kanske var det Glenn som skadade Jaris tumme med magnetlyften? Med flit, för att han själv ska få äran att bli veckans arbetare? Det är väldigt oklart och jag väljer att stanna där.
Undertecknad körde utplocket på kort och gjorde det med bravur. Aldrig förr har så mycket plockats ut och samordnare Kim var mer än nöjd med insatsen och drog slutsatsen att jag själv blev nominerad till veckans arbetare. Jag hade inte kört sönder något eller någon heller! Kors i taket!
Efter noggrann konsultation blir veckans arbetare v.24...............
Det började osa en så unken stank i fikarutan att Kjells näshår trillade av och långsamt dinglade ned till golvet i spiralformade rörelser. "-Vad fan är det som luktar så jävligt? Nu är det nån jävel som har glömt nåt i kylen igen, jag blir så förbannad!" gastade Kjell på utandningen och fortsatte sedan på inandningen "-Jag skulle fan vilja se hur det ser ut hemma i kylen hos folk!" som om det skulle göra saken bättre. Käktrycket nådde strax åtta bar och vi andra tog skydd bakom dörren i ren panik. Snart imploderar han, trodde vi.
Tidigare på dagen hade vi haft en riktig karlakarl som fixade avloppet i fikarutan så vi misstänkte att det var därifrån det luktade men 15 skiftarbetare kan visserligen ha fel. Peter Engstrand och Hasse Lindborg från inlägget slet fram båda kylskåpen för att se om det var en död mus som låg där bakom och osade. Men det gjorde det inte.
Istället hade en musjävel fastnat på kylen, svultit ihjäl och börjat att ruttna. Det gick knappt att vara i fikarutan så för första gången på ett par veckor satt vi utomhus, hela skiftlaget samlat, och inmundigade vår frukost. Härligt då vissa personer prompt ska sitta ute och äta och vissa i fikarutan. Kjell fick ta sina rallyklipp och sätta sig på måsskitsplatsen och få lite frisk luft för en gångs skull. Man kunde tro att den friska luften skulle göra honom gott men inte då.
Ett foto på ett foto av den avlidne tappre krigaren. RIP kompis! Du hängde med så länge du förmådde att orka.
Men trots att vi gjorde oss av med musen så skulle den unkna stanken i fikarutan fortsätta. Produktionschef Hasse Bacon Karlkvist kallade in ventilationskillarna som undersökte ventilationen efter fler döda möss men hittade inga och man antog att det fanns fler döda möss i fikarutans innertak. I innertaket finns två hål och ur dessa hål stank det död mus så mycket att Astrid Lindgrens döda mus förmodligen var en skänk från ovan. Ventilationskillarna tackade för sig och försvann. Där stod vi kvar i stanken och höll spyan inne. Alla utom Kjell.
"-Jamen vi får ju ingen ny fikaruta för vi kan ju för fan inte sköta den. Det är ju tack vare alla jävlar som ska ha musli och skit uppe på skåpen!" muttrade han och slog armarna i kors. Nej man ska göra som Kjell, packa fjällrävenryggsäcken med en portion frukost varje dag. Helst två skivor polarbröd med en skinkbit. Då slipper vi musproblemet. Kjell har problem med möss så det räcker. "Passar den" och "håller den" är problem han brottas med varje helg på Järnvägspuben kvart i två. Att de sedan ska terrorisera honom på jobbet kan få vilken bägare som helst att rinna över när den nästan alltid är full.
Men det skulle inte bara handla om döda möss. På rasten kom Hasse Karlkvist till mig och gav mig de finaste (läs fulaste) badbyxor en man kan äga. Ett par blåa och ett par gröna y-front. Jag sken upp som en sol, glad i hågen att jag äntligen fått en ny outfit till min sagolika samling simutstyrslar. Jag kunde inte göra annat än att byta om och gå omkring i min nya outfit och stålhättaskorna.
In på kontoret och visade upp mig, poserade för foton som skulle skickas till lagerchefen och sen ut i solen till skiftlaget som blev helt stormförtjusta. Snyggast på DC fick en konkurrent men fick behålla titeln tack vare att Sarah utsåg mig till DCs sexigaste. För att bära detta "sexiga" plagg måste man som jag ha ett obotligt självförtroende men trots det fick jag lov att byta om då Hasse påpekade att det skulle komma besökare klockan 11. Besviken böt jag om men jag log innerst inne då jag visste att jag satte spår som har betydelse för framtiden.
In the summer I get wet. Do you?
Veckan rullade på. Robban sa hejdå till magrutorna och började dra kortet i godisautomaten. Nu var det inte cola light som stod på menyn längre. Chippen mumlade på nere vid hammarpacken och Kjell drevs till vansinne på sedvanligt vis. Allt var sig likt. Snyggast på DC stämplade ut på söndagen för semester och åkte iväg för att göra en plattmatch mot Virsbo. Glenn pep hem på lördagen för att vara bakfull på söndagen och full resten av sin semester. Även Kjell stämplade ut för semester och blir borta hela fyra veckor.
Som vi ska sakna arga farbrorn.... stackars sommarjobbare som missar fyra veckor med världens argaste Kjell. Denna suput bland suputer. Våran alfahanne med solbränt marockanst ansikte som påminner om soltorkade dadlar och med stans vassaste underbett. Jag får nog ta med sommarjobbarna ut på Kjell-safari på järnvägspuben och hamnkrogen så alla får chans att se vem de ska jobba med inom sinom tid. Och möjligheten att ta en idolbild.
Som jag pladdrar, det är dags att presentera veckans nominerade;
Den döda musen bakom kylen som lyckades förena det ack så krokiga skiftlaget till gemensamma måltider tar en given plats som veckans arbetare v.24.
Plastmaskinen var sjukskriven denna vecka pga utbrändhet men har påbörjat sin rehabilitering och kommer förmodligen spinna på under vecka 27 igen.
Glenn och Jari fann varandra nere vid remerten och sprutade ur sig bunt efter bunt efter bunt. Glenn vill påstå att han gjorde allt eftersom Jari hade ont i tummen och inte kunde banda. Tror Glenn överdriver en smula och därför nomineras de båda till veckans arbetare. Denna energiska Jari som slitit som en hund för att klockan äntligen ska klämta för fikarast. Banda eller inte, att lägga fram mellanlägg är också ett arbete. Kanske var det Glenn som skadade Jaris tumme med magnetlyften? Med flit, för att han själv ska få äran att bli veckans arbetare? Det är väldigt oklart och jag väljer att stanna där.
Undertecknad körde utplocket på kort och gjorde det med bravur. Aldrig förr har så mycket plockats ut och samordnare Kim var mer än nöjd med insatsen och drog slutsatsen att jag själv blev nominerad till veckans arbetare. Jag hade inte kört sönder något eller någon heller! Kors i taket!
Efter noggrann konsultation blir veckans arbetare v.24...............
Det blir jag. Fan vad bra jag är!!
Motivering: Med ett så högt hållande tempo i plocktrucken och ett så gediget sätt att bara vara sig själv och göra saker ingen annan förmår så är det självfallet att Herr Wetterskog får ta emot pris som veckans arbetare. När blyghet och förstånd faller bort frodas léenden och skratt.
måndag 9 juni 2014
Snabb presentation av skiftlaget
Det går liksom inte att försköna sanningen om Sveriges mest ramsnea lager och dess mongoloida medarbetare som borde ha fått sparken för längesedan. Chefen har sedan många år tillbaka ångrat många anställningar men snart är det dags för pension och semester så det blir nog bra i slutändan ändå. Ungt blod stämplar in och gammalt blod stämplar ut. Det gör mig både glad och ledsen. En del vackra flickor in, och gamla nunor ut. Som Kjells. Min vansinnigt älskade Kjell.
"-Fyfan vad skönt, snart har jag semester. Då slipper jag lära upp dom här jävla sommarjobbarna, fyfan vad skönt!" muttrade han i vanlig ordning innan klockan ens klämtat halv sju. "-Jag ska cykla över Meling när jag ska upp till stan så jag slipper se den här skiten." tillade han och tog en slurk ur den mycket odiskade kaffekoppen. Jag förstod direkt att Kjell är nervös inför sommaren. Speciellt nu när jag hjälpt till att sätta hans namn och nuna på mångas läppar (och förhoppningsvis ett par blygdläppar.)
Kjell vet inte riktigt hur han ska handskas med människor. Han kan bli så brutalt nervös så istället för att skaka hand så kan han få för sig att skalla någon och istället för ett vänligt "-Hej" så blir det lätt "-Vad fan glor du på då?"
Om någon (ex. jag) slår in nödstoppet på trucken och tar ut nyckeln och gömmer den så blir han väldigt purken, slår armarna i kors och morrar "-Nej men då skiter jag i det här då! Jävla lekstuga! Då blir det ingenting mer utplockat idag då, skiter väl jag i" och så kommer hoten. "-Den som gjort sig skyldig till det här skulle ha en dansk skalle."
Kjells egna skalle är Marockansk, tålamodet är finskt och pitten närmast afrikansk.
För de sommarjobbare som inte vet det så kan jag berätta att om man ska göra en clone-a-willy på Kjell så behöver man en säck finbetong och en cementblandare. Nu är det inte så att man ska dyka på Kjell på Hamnkrogen för han tycker inte det är kul att knulla. Han står hellre vid långpacken, vid mittenstationen och packar DTH-rör och bara luktar på smörjmedlet tills nackhåret (som är det enda hår han har kvar) krullar sig.
Ålder: 51.
Sen har vi Chippen, ordens mästare. Han har svart bälte i diskriminering, roliga uttryck och självkänsla. Han är sin egen chef och gör inte som någon säger. Inte ens han själv. Ålder: 50+.
Vi har Bulgur-Robban, Rogert, CP-Robban a.k.a Bingo Rimér som är den enda som fått sin porrfilmssamling på Blu-ray stulen från ICA Fontänen. Skiftlagets knösus med en samling konsttavlor, champagne, gitarrer och hemmainspelade filmer. Är skallig, älskar bulgur och imiterar Kjell väldigt bra. Ålder: 35.
Du kanske träffar Ponny som talar tyst och obegripligt. Först trodde vi att han var efterbliven men efter ett par öl på Götis visade det sig att han var från Norrland och bara ville vara för sig själv en stund. Ålder: 39 renår.
Glenn, den gamla grekiska brottaren i ironi med en Anaheim Mighty Ducks-kepa stöter du säkert på om du säger något i stil med "-Ja jag gillar Nintendo." eller "Min katt har herpes." eller bara ser ovanligt glad ut. Ålder: Könsmogen.
Snyggast på DC känner du igen på incestlockarna och på sin frånvaro då han kör mycket lastmaskin ute på stålgården. Ålder: Prime Time.
Pellegnillot känner du lätt igen om du sett Robert Gustavssons karaktär Roland.
Båda ser likadana ut och gillar dansband. Älskar hamburgare med mos. Ålder: 35-ish.
Tennisesset Mr Benzo känner du lätt igen på hans nervösa skratt, hans Gynther-inspirerande tangorabatt och päronformade tennisrumpa. Även matombud på laget, ett uppskattat sådant. Fråga Glenn. Om du har tid. Ålder: 29.
Du kanske får jobba med Aimo Nilsson. Den manodeppressiva brillsnoken som svalt en medicinboll och ett par citroner. Var inte rädd, säg nåt bra om hästar eller V75 så klarar du dig. Ålder: 35.
Idioten som pekar med hela handen och verkar bestämma över alla (utom Chippen) heter Kim och råkar faktiskt vara samordnare. Skiftlagets Nalle Puh som både är fet och orange. Ålder: 26.
Jari är den som ser ut att heta Kjell fast inte har några glasögon. Känns igen på signalament som först till kaffeautomaten och först till stämpelklockan. Ålder: Kjell-ish.
Danne Sääd har du kanske turen att slippa. Känns igen för sin alltid sena ankomst och tidiga hemgång. Klär i skägg och lyssnar på arg musik. Är ganska snäll. Och lite kåt. Ålder: 30.
Om du inte vet vem Lotta är så är det den där blonda stressade saken med knut i håret. Ålder: Talar man inte om men jag säger 30 så slipper jag riskera att få skäll.
Sara är den där korta brunhåriga tjejen som ser ut att heta Maria. Känns igen på sin minst sagt egna stil när hon sitter ute och röker. Man tror att hon sitter och urinerar på backen men det är alltså fel, hon njuter av en cigarett. Ålder: 20.
Dagtid får du kanske chans att njuta av Boza också. Ser ut att vara Kjells storebror, står alltid på station 1 på långt och ser lätt förvirrad ut. Ålder: Kjell-ish.
Sen har vi mig. Det är jag som låter så mycket men samtidigt är ganska tyst och tillbakadragen. Pendlar mellan glädje och ilska. DJ-ar den bästa och sämsta musiken, precis som radio Norberg. Kör truck fortast och bäst, leder olycksstatistiken. Håll dig undan. Ålder: 29.
Ja det drar ihop sig. Vecka 26 börjar våra sommarmuppar. Jag skulle kunna skriva deras namn här men jag väljer att avstå. Det var nåt namn som ramlade bort och jag tänker inte sitta här och vara orättvis. Alla ska med eller ingen.
Orättvis är jag bara när jag pratar om Kjell. Denna gigant bland giganter. De kommer alla att få träffa Kjell, var så säker, inte de första två veckorna men sen.
En typ rolig sak hände häromdagen. Jag och Robban jämförde kropp och det slutade inte bättre än att Kjell bet ihop underkäken sin och hans triangelformade mun ropade "-Visa arslet!" så jag gjorde det för honom och Lotta blev helt till sig då hon "råkade" se det. Ja det pirrade till här och där och hon blev högröd i ansiktet som en körsbärstomat men försökte dölja sin upphetsning med att kalla min fina sätesmuskel för en barnrumpa. Ja är man ung och snygg så kan man inte ha lika hårigt arsle som Kjell. Det flätas då ingen ryamatta mellan mina skinkor det är en sak som är säker.
Då skrattade Kjell högt. Det var hans första gång på 10 år. Jag blev så glad, alla blev glada för Kjells skull men gladast var han själv. Det yrde damm kring hans stela skrattmuskler. Det var fan på tiden. Sedan hade han sendrag i 48 timmar. De 48 mest lugna timmarna i skiftlag elvas historia.
Väl mött!
"-Fyfan vad skönt, snart har jag semester. Då slipper jag lära upp dom här jävla sommarjobbarna, fyfan vad skönt!" muttrade han i vanlig ordning innan klockan ens klämtat halv sju. "-Jag ska cykla över Meling när jag ska upp till stan så jag slipper se den här skiten." tillade han och tog en slurk ur den mycket odiskade kaffekoppen. Jag förstod direkt att Kjell är nervös inför sommaren. Speciellt nu när jag hjälpt till att sätta hans namn och nuna på mångas läppar (och förhoppningsvis ett par blygdläppar.)
Kjell vet inte riktigt hur han ska handskas med människor. Han kan bli så brutalt nervös så istället för att skaka hand så kan han få för sig att skalla någon och istället för ett vänligt "-Hej" så blir det lätt "-Vad fan glor du på då?"
Om någon (ex. jag) slår in nödstoppet på trucken och tar ut nyckeln och gömmer den så blir han väldigt purken, slår armarna i kors och morrar "-Nej men då skiter jag i det här då! Jävla lekstuga! Då blir det ingenting mer utplockat idag då, skiter väl jag i" och så kommer hoten. "-Den som gjort sig skyldig till det här skulle ha en dansk skalle."
Kjells egna skalle är Marockansk, tålamodet är finskt och pitten närmast afrikansk.
För de sommarjobbare som inte vet det så kan jag berätta att om man ska göra en clone-a-willy på Kjell så behöver man en säck finbetong och en cementblandare. Nu är det inte så att man ska dyka på Kjell på Hamnkrogen för han tycker inte det är kul att knulla. Han står hellre vid långpacken, vid mittenstationen och packar DTH-rör och bara luktar på smörjmedlet tills nackhåret (som är det enda hår han har kvar) krullar sig.
Ålder: 51.
Sen har vi Chippen, ordens mästare. Han har svart bälte i diskriminering, roliga uttryck och självkänsla. Han är sin egen chef och gör inte som någon säger. Inte ens han själv. Ålder: 50+.
Vi har Bulgur-Robban, Rogert, CP-Robban a.k.a Bingo Rimér som är den enda som fått sin porrfilmssamling på Blu-ray stulen från ICA Fontänen. Skiftlagets knösus med en samling konsttavlor, champagne, gitarrer och hemmainspelade filmer. Är skallig, älskar bulgur och imiterar Kjell väldigt bra. Ålder: 35.
Du kanske träffar Ponny som talar tyst och obegripligt. Först trodde vi att han var efterbliven men efter ett par öl på Götis visade det sig att han var från Norrland och bara ville vara för sig själv en stund. Ålder: 39 renår.
Glenn, den gamla grekiska brottaren i ironi med en Anaheim Mighty Ducks-kepa stöter du säkert på om du säger något i stil med "-Ja jag gillar Nintendo." eller "Min katt har herpes." eller bara ser ovanligt glad ut. Ålder: Könsmogen.
Snyggast på DC känner du igen på incestlockarna och på sin frånvaro då han kör mycket lastmaskin ute på stålgården. Ålder: Prime Time.
Pellegnillot känner du lätt igen om du sett Robert Gustavssons karaktär Roland.
Båda ser likadana ut och gillar dansband. Älskar hamburgare med mos. Ålder: 35-ish.
Tennisesset Mr Benzo känner du lätt igen på hans nervösa skratt, hans Gynther-inspirerande tangorabatt och päronformade tennisrumpa. Även matombud på laget, ett uppskattat sådant. Fråga Glenn. Om du har tid. Ålder: 29.
Du kanske får jobba med Aimo Nilsson. Den manodeppressiva brillsnoken som svalt en medicinboll och ett par citroner. Var inte rädd, säg nåt bra om hästar eller V75 så klarar du dig. Ålder: 35.
Idioten som pekar med hela handen och verkar bestämma över alla (utom Chippen) heter Kim och råkar faktiskt vara samordnare. Skiftlagets Nalle Puh som både är fet och orange. Ålder: 26.
Jari är den som ser ut att heta Kjell fast inte har några glasögon. Känns igen på signalament som först till kaffeautomaten och först till stämpelklockan. Ålder: Kjell-ish.
Danne Sääd har du kanske turen att slippa. Känns igen för sin alltid sena ankomst och tidiga hemgång. Klär i skägg och lyssnar på arg musik. Är ganska snäll. Och lite kåt. Ålder: 30.
Om du inte vet vem Lotta är så är det den där blonda stressade saken med knut i håret. Ålder: Talar man inte om men jag säger 30 så slipper jag riskera att få skäll.
Sara är den där korta brunhåriga tjejen som ser ut att heta Maria. Känns igen på sin minst sagt egna stil när hon sitter ute och röker. Man tror att hon sitter och urinerar på backen men det är alltså fel, hon njuter av en cigarett. Ålder: 20.
Dagtid får du kanske chans att njuta av Boza också. Ser ut att vara Kjells storebror, står alltid på station 1 på långt och ser lätt förvirrad ut. Ålder: Kjell-ish.
Sen har vi mig. Det är jag som låter så mycket men samtidigt är ganska tyst och tillbakadragen. Pendlar mellan glädje och ilska. DJ-ar den bästa och sämsta musiken, precis som radio Norberg. Kör truck fortast och bäst, leder olycksstatistiken. Håll dig undan. Ålder: 29.
Ja det drar ihop sig. Vecka 26 börjar våra sommarmuppar. Jag skulle kunna skriva deras namn här men jag väljer att avstå. Det var nåt namn som ramlade bort och jag tänker inte sitta här och vara orättvis. Alla ska med eller ingen.
Orättvis är jag bara när jag pratar om Kjell. Denna gigant bland giganter. De kommer alla att få träffa Kjell, var så säker, inte de första två veckorna men sen.
En typ rolig sak hände häromdagen. Jag och Robban jämförde kropp och det slutade inte bättre än att Kjell bet ihop underkäken sin och hans triangelformade mun ropade "-Visa arslet!" så jag gjorde det för honom och Lotta blev helt till sig då hon "råkade" se det. Ja det pirrade till här och där och hon blev högröd i ansiktet som en körsbärstomat men försökte dölja sin upphetsning med att kalla min fina sätesmuskel för en barnrumpa. Ja är man ung och snygg så kan man inte ha lika hårigt arsle som Kjell. Det flätas då ingen ryamatta mellan mina skinkor det är en sak som är säker.
Då skrattade Kjell högt. Det var hans första gång på 10 år. Jag blev så glad, alla blev glada för Kjells skull men gladast var han själv. Det yrde damm kring hans stela skrattmuskler. Det var fan på tiden. Sedan hade han sendrag i 48 timmar. De 48 mest lugna timmarna i skiftlag elvas historia.
Väl mött!
måndag 26 maj 2014
Veckans arbetare v.21
Sammanfattningsvis.
Ännu en härlig vecka drog förbi. Solen strålade, vindpustarna svalkade lätt och de små molnen i skyn smekte taket på DCs mytomspunna lager.
"-Det var väl fan vad det skulle vara varmt" muttrade Kjell bittert. Man trodde att han skulle bli lite gladare när han fick en ny keps av Boolie med en silvrig polisbricka på som det stod "Cop 64" på. Felet berodde förmodligen på att kepsen var svart och därmed inte reflekterade solen och fick Kjells normalt överhettade hjärna att självantända.
Var hade han förlagt sin vita Jotunkeps?
Hela lag 11 letade febrilt i alla grenställ, skåp och skrymslen men rykten säger att Kjell ätit upp den i rent vredesmod när Conchita Wurst vann ESC.
Cop 64 är förresten en produkt i vårat lager. Topphammare eller DTH (Down The Hole) kommer jag faktiskt inte ihåg, men det är en produkt som borrar sig igenom det hårdaste berg. Det måste ju vara en DTH eftersom chefen gav den till Kjell som har en redig slagborr mellan sina strutsben och gärna går down the hole så att säga. När Kjell har borrat en kvinna finns därefter utrymme att kasta varpa eller spela lite yatzy.
På den hektiska matrasten där femton pers ska slåss om fyra mikrovågsugnar och prompt ha med sig frysmat (förutom Bulgur-Robban) som skall värmas i sju minuter vardera så fanns det ändå ett par minuter att slå ihjäl ute i solskenet. Kim fick frågan "-Ska du med ut och äta" och svarade lustigt "-Nej jag har inte råd!" Alla gick ut utom Kjell som som valde att sitta inne och ladda upp rallyklipp på sin facebooksida. Han var lite ledsen att han inte fått ett endaste like på det första klippet han la upp 05:15. Konstigt... och han får inget på de 534 andra heller oavsett tidpunkt. Konstigt.
Vi andra njöt av solen och kärleken till bruket, ett gäng glada arbetare på grönbete den korta stund. Lika kort och intensiv som en manlig orgasm. Men de hann ändå bli rätt djupa. Danne Sääd erkände att han gråter till film och fick medhåll av arga Lappen Ronny som gråter till såna där djursjukhusprogram. Nej sånt där trams hade inte jag tid med, då går jag hellre in och hackar på Kjell istället. Tog min matlåda och gick in. Jag gråter till missade ordrar och när färgbandet tar slut i skrivaren. Att arga Lappen kan framkalla tårar blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte att folk från Norrland hade känslor. Men vad vet jag, hans ren kanske dog när han var liten. Det är sånt där man inte talar om. Inte på bruket i allafall.
Halv fyra när solen gått lite i moln vågade sig Kjell ut i sommarbrisen och röka en Chippen-inspirerad Chesterfield och gnälla lite. Han blickade ut över parkeringen och utbrast "-Jävla svanar." "-Nej det är måsar!" förklarade jag för Mr Magoo och skrattade. Det diskuterades måsskit på biltak och svalor och Kjell drog till med att svalor flyger på rygg. "-Vad nu?" undrade jag. "-Ja vet du inte varför svalorna flyger på rygg i Riddarhyttan? För att slippa se eländet." Han är väl för go..
Glenn tuggade i sig sjutton kexchoklad och fyra twix men glömde att ta sin femal balans och hamnade i mental obalans när sockerkraschen kom som ett brev på posten. Det föll på Glenns lott att sköta utplocket på långt och det är lika roligt varje gång eftersom lagersaldot och hyllplats i Movex sällan stämmer överens med verkligheten. En mycket stressad Glenn fick tuppjuck i trucken och surnade till rejält. "-Jag har fan inte bajsat sen halv åtta imorse!" fräste han till och puttrade iväg mot grenstället. Vi normala bruksarbetare brukar bajsa antingen på arbetstid eller på en av de s.k. raster vi har. Men inte Glenn, plikttrogen och bajsnödig som han är tar han en given plats på nomineringslistan över veckans arbetare.
Med sig får han Bulgur-Robban som försökte lära sig utplocket på kort och köra vridgaffeltruck. Efter två minuters noga mätande med rätvinkel och linjal och tolv omtag lyckades han till slut att ställa ned en pall små borrkronor på den gula vagnen. En sådan (onödig) noggranhet och faktumet att han inte körde ihjäl varken sig själv eller mig och inte missade en order gör att han tar plats på nomineringslistan.
Men så har vi såklart den nästintill oövervinnliga plastmaskinen som körde full rulle varje dag och gjorde allt rätt. Den är lite King of the Hill här på lagret. Men så kom det en dag en utmanare. Man monterade en kortläsare på Selecta-maskinen. Nu blev det plötsligt jobbigt på riktigt att vara lagerarbetare. Till och med Bulgur-Robban som är rädd för fett drog kortet. Nu köpte han iofs en cola zero men det är kul att även en rädd höna vågar använda tjockismaskinen. Snyggast på DC gick mot sin undergång, -73:-, jag brände 80:- men bränner iofs fett riktigt jävla bra så jag får inte ångest över det. Bara att lönen tar slut fort men jag tar rygg på Glenn som brände halva sin lön redan på dag ett. Jag får då aldrig vara värst, är jag störst i duschen kommer Kjell in och förstör och handlar jag mest i automaten kommer Glenn. Iofs äter jag mest av alla på lagret, det är väl okej, förutom att lönen som sagt tar slut fort och jag inte går upp nåt speciellt i vikt.
Veckans arbetare blir efter noga övervägande.............
Ännu en härlig vecka drog förbi. Solen strålade, vindpustarna svalkade lätt och de små molnen i skyn smekte taket på DCs mytomspunna lager.
"-Det var väl fan vad det skulle vara varmt" muttrade Kjell bittert. Man trodde att han skulle bli lite gladare när han fick en ny keps av Boolie med en silvrig polisbricka på som det stod "Cop 64" på. Felet berodde förmodligen på att kepsen var svart och därmed inte reflekterade solen och fick Kjells normalt överhettade hjärna att självantända.
Var hade han förlagt sin vita Jotunkeps?
Hela lag 11 letade febrilt i alla grenställ, skåp och skrymslen men rykten säger att Kjell ätit upp den i rent vredesmod när Conchita Wurst vann ESC.
Kjell vill inte medverka på bild.
Cop 64 är förresten en produkt i vårat lager. Topphammare eller DTH (Down The Hole) kommer jag faktiskt inte ihåg, men det är en produkt som borrar sig igenom det hårdaste berg. Det måste ju vara en DTH eftersom chefen gav den till Kjell som har en redig slagborr mellan sina strutsben och gärna går down the hole så att säga. När Kjell har borrat en kvinna finns därefter utrymme att kasta varpa eller spela lite yatzy.
På den hektiska matrasten där femton pers ska slåss om fyra mikrovågsugnar och prompt ha med sig frysmat (förutom Bulgur-Robban) som skall värmas i sju minuter vardera så fanns det ändå ett par minuter att slå ihjäl ute i solskenet. Kim fick frågan "-Ska du med ut och äta" och svarade lustigt "-Nej jag har inte råd!" Alla gick ut utom Kjell som som valde att sitta inne och ladda upp rallyklipp på sin facebooksida. Han var lite ledsen att han inte fått ett endaste like på det första klippet han la upp 05:15. Konstigt... och han får inget på de 534 andra heller oavsett tidpunkt. Konstigt.
Vi andra njöt av solen och kärleken till bruket, ett gäng glada arbetare på grönbete den korta stund. Lika kort och intensiv som en manlig orgasm. Men de hann ändå bli rätt djupa. Danne Sääd erkände att han gråter till film och fick medhåll av arga Lappen Ronny som gråter till såna där djursjukhusprogram. Nej sånt där trams hade inte jag tid med, då går jag hellre in och hackar på Kjell istället. Tog min matlåda och gick in. Jag gråter till missade ordrar och när färgbandet tar slut i skrivaren. Att arga Lappen kan framkalla tårar blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte att folk från Norrland hade känslor. Men vad vet jag, hans ren kanske dog när han var liten. Det är sånt där man inte talar om. Inte på bruket i allafall.
Halv fyra när solen gått lite i moln vågade sig Kjell ut i sommarbrisen och röka en Chippen-inspirerad Chesterfield och gnälla lite. Han blickade ut över parkeringen och utbrast "-Jävla svanar." "-Nej det är måsar!" förklarade jag för Mr Magoo och skrattade. Det diskuterades måsskit på biltak och svalor och Kjell drog till med att svalor flyger på rygg. "-Vad nu?" undrade jag. "-Ja vet du inte varför svalorna flyger på rygg i Riddarhyttan? För att slippa se eländet." Han är väl för go..
Glenn tuggade i sig sjutton kexchoklad och fyra twix men glömde att ta sin femal balans och hamnade i mental obalans när sockerkraschen kom som ett brev på posten. Det föll på Glenns lott att sköta utplocket på långt och det är lika roligt varje gång eftersom lagersaldot och hyllplats i Movex sällan stämmer överens med verkligheten. En mycket stressad Glenn fick tuppjuck i trucken och surnade till rejält. "-Jag har fan inte bajsat sen halv åtta imorse!" fräste han till och puttrade iväg mot grenstället. Vi normala bruksarbetare brukar bajsa antingen på arbetstid eller på en av de s.k. raster vi har. Men inte Glenn, plikttrogen och bajsnödig som han är tar han en given plats på nomineringslistan över veckans arbetare.
Har finner Glenn tid att fylla kakhålet istället för att bajsa. Men han kanske inte var bajsnödig här.
Med sig får han Bulgur-Robban som försökte lära sig utplocket på kort och köra vridgaffeltruck. Efter två minuters noga mätande med rätvinkel och linjal och tolv omtag lyckades han till slut att ställa ned en pall små borrkronor på den gula vagnen. En sådan (onödig) noggranhet och faktumet att han inte körde ihjäl varken sig själv eller mig och inte missade en order gör att han tar plats på nomineringslistan.
Robban letar efter bulgur i godisautomaten.
Men så har vi såklart den nästintill oövervinnliga plastmaskinen som körde full rulle varje dag och gjorde allt rätt. Den är lite King of the Hill här på lagret. Men så kom det en dag en utmanare. Man monterade en kortläsare på Selecta-maskinen. Nu blev det plötsligt jobbigt på riktigt att vara lagerarbetare. Till och med Bulgur-Robban som är rädd för fett drog kortet. Nu köpte han iofs en cola zero men det är kul att även en rädd höna vågar använda tjockismaskinen. Snyggast på DC gick mot sin undergång, -73:-, jag brände 80:- men bränner iofs fett riktigt jävla bra så jag får inte ångest över det. Bara att lönen tar slut fort men jag tar rygg på Glenn som brände halva sin lön redan på dag ett. Jag får då aldrig vara värst, är jag störst i duschen kommer Kjell in och förstör och handlar jag mest i automaten kommer Glenn. Iofs äter jag mest av alla på lagret, det är väl okej, förutom att lönen som sagt tar slut fort och jag inte går upp nåt speciellt i vikt.
Veckans arbetare blir efter noga övervägande.............
Fröken Kortläsare.
Motivering: Med sin genuint trevliga röst och sitt vackra uppsåt låter hon Selecta skinna oss arbetare på pengar som aldrig förr. Men det tackar hon för, varje gång. Denna apparat har slitit hårdast sen den kom på plats och är därför given som veckans arbetare. Ingen är lyckligare än Selecta.
Köp din Selecta-aktie PRONTO! *tips*
fredag 16 maj 2014
Torsdagsreflektioner
En mycket trött Herr Wetterskog snubblade in i DCs fikaruta en timme
före skiftstart i vanlig ordning. Jag hade övertagit rollen som Bylén
och förlagt en del av min fritid till jobbet. Fast egentligen handlade det mest
om att komma före storsnoppen Kjell så att man kan gömma sig i hans
omklädningsrum för att plötsligt hoppa fram och skrika
"-VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?!!!" så pass att han hoppar till bajsar baken brun.
Det slutar aldrig att vara roligt.
Det spelar ingen roll hur mycket övertid man jobbar. Två dagar på raken har jag knegat ända in på småtimmarna tillsammans med Lotta, Arga Lappen, Glenn, Pellegnillot och Lorenzo. 14.00 - 01.35 & 14.00 - 02.30, till ingen nytta. Samordnaren Kim har iallafall utsett plastmaskinen till veckans arbetare med motiveringen;
Det är som att trycka på en knapp. Den sliter som fan, det är alltid full rulle och snurr in i det sista.
Normalt brukar veckans arbetare bli kaffemaskinen men det är inte alltid den håller måttet och ett skifte är nödvändigt för Atlas-andan tyckte Kim och petade upp en halv dosa Ettan under läppen och torkade av fingrarna på byxlinningen. Jag gick ut och beklagade mig för komprimatorn men den var bara full, skränig och förminskade mina problem. Jag gick in igen.
Sara, den förlorade flickan från Miramar hade efter en lång tids semester på de sju haven hittat tillbaka till lag 11, till allas men kanske främst Lottas stora förtjusning.
Sara ser egentligen ut att heta Maria men är inte alls lika jungfrulig.
Det sägs att hon är en feeder som göder upp sina karlar så att de blir fula och tjocka, och på så vis får hon ha dem ifred. Sen spolar hon dem när de blir för tjocka och inte kan gå själva. Men den här gången har hon satt klorna i en rockstjärna som snart kommer få sitta på en stol på scen och framföra sina låtar. "-Jag är inte alls en feeder, min kille dricker mycket öl och äter strösocker med matsked!" försökte hon skämta bort det "befängda" påståendet bakom en pall Sverige 41.
Jag ruskade på huvudet och tänkte på pastor Niilo. Då gick det upp för mig.
Ännu en gång hade jag glömt att det var pizzatorsdag. Slevade i mig morsans fläskfilé med hasselbackpotatis och en halv burk Lohmanders bearnaisesås vid halv 4-rasten och bad ödmjukt Mr Big om att få låna en hundring så jag också kunde delta i den atmosfäriska och kulinariska höjdpunkten i en bruksarbetares gråa och inrutade vardag. Kjell spände våldtäktsögonen i mig och väste "-Tar du inte med pengar imorgon stryper jag dig" och halade fram en hundring ur sin bruna portmonä och bet ihop käkarna. Mina knän blev svaga som spagetti. Jag som är så glömsk. Bäst att skriva en påminnelse i telefonen. "Ta med pengar till Mr Big, annars invänta döden." Nu kunde jag pusta ut igen.
Lorenzo hade på eget bevåg bestämt att vi skulle förlägga våran svulstiga beställning till pizzeria Picasso denna gång eftersom Jari inte var nöjd med varken US Pizza eller Pizzahaket. Glenn stoltserade med att han hade beställt den godaste pizzan, en calzone special men fattade aldrig att det naturligtvis var jag som beställt den godaste av oss alla. Acapulco. Åsikterna gick isär, precis som Kjells generande hårväxt och vi kom aldrig riktigt någonvart i den diskussionen.
Jag tog åkstaplaren och brände över till Kjell. "-Hej Kjell!" ropade jag glatt och vinkade. "-Tror du att du lever imorrn din fan?" svarade han allt annat än glatt. Jag kan inte förstå varför denna trevliga man är singel? Enda gången han verkligen skiner upp är när man spelar Conchita Wurst för honom eller bjuder honom på en flaming Sambuca.
Så kom äntligen pizzan och alla var glada utom Glenn. Lorenzo, eller ja Mr Benzo som han snart kommer att få kallas, hade läst fel och beställt en nr 38 istället för en nr 13. Det blev banan och curry för Glenn. Glenn hatar curry, sa han. Men han satt där och stoppade kakhålet fullt med curry hängandes i hela ansiktet, ungefär som en liten tjock flicka som tog emot sats för första gången. "-Hade jag inte varit så förbannat tokhungrig så hade det inte gått ner." muttrade han och sneglade ont mot Mr Benzo som lyckats med konststycket att för andra gången beställa fel pizza till Glenn.
Jag tycker han är värd titeln dagens arbetare bara för det.
Pellegnillot var rätt besviken att Picasso inte erbjöd hamburgare med mos och käkade en trött sallad istället och självaste Rogert åt bulgur för 374:e gången i rad. Den mannen tröttnar aldrig. Bulgur och tonfisk, bulgur och makrill, bulgur och spenat, bulgur och ajvar, bulgur och 4%-ig köttfärs... ja till och med bulgur och ris. Han är så rädd för fett att han dricker en flaska diskmedel till, men så ser han ut som Bingo Rimér också nu med sina stereotypa märkesbågar.
Jag smällde i mig min acapulco och knäppte upp den översta knappen på byxorna och exhalerade. Aimo Nilsson la av en rap i vanlig ordning och Lotta suckade djupt men Aimo bara skrattade. "-Begriper du ingenting?" frågade Kjell och bet ihop käkarna så hårt att ansiktet hans vitnade. Men det gjorde han inte heller. Istället tog han upp sin telefon och livestreamade V65 på ren rutin. Hästjäveln hade inte vunnit den här gången heller.
"-Skjut hästjäveln och sy en jacka utav den" morrade Kjell som egentligen mest var sur över att han inte fick sin efterlängtade thaimat som är något utav en del i hans diet. Antingen är det för jävla god mat på TT eller så har han spanat in nån kvinna där för han tar sin ramsnea blåa monark utan sadel och cyklar från Västanfors upp till stan nästan varje dag för att beställa mat därifrån.
Det är inte lätt att vara Kjell. En man som bryr sig för mycket och hetsar upp sig för minsta lilla. En vacker dag kommer den där bultande blodådern i pannan att brista och då blir det väldigt tråkigt på lagret. Han må vara lite sur men det är som Rogert sa;
"-Kjell är våran lilla citronfjäril, kläckt ur en surpuppa."
Jag ger mig fan på att det regnade den dagen.
"-VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?!!!" så pass att han hoppar till bajsar baken brun.
Det slutar aldrig att vara roligt.
Det spelar ingen roll hur mycket övertid man jobbar. Två dagar på raken har jag knegat ända in på småtimmarna tillsammans med Lotta, Arga Lappen, Glenn, Pellegnillot och Lorenzo. 14.00 - 01.35 & 14.00 - 02.30, till ingen nytta. Samordnaren Kim har iallafall utsett plastmaskinen till veckans arbetare med motiveringen;
Det är som att trycka på en knapp. Den sliter som fan, det är alltid full rulle och snurr in i det sista.
Normalt brukar veckans arbetare bli kaffemaskinen men det är inte alltid den håller måttet och ett skifte är nödvändigt för Atlas-andan tyckte Kim och petade upp en halv dosa Ettan under läppen och torkade av fingrarna på byxlinningen. Jag gick ut och beklagade mig för komprimatorn men den var bara full, skränig och förminskade mina problem. Jag gick in igen.
Sara, den förlorade flickan från Miramar hade efter en lång tids semester på de sju haven hittat tillbaka till lag 11, till allas men kanske främst Lottas stora förtjusning.
Sara ser egentligen ut att heta Maria men är inte alls lika jungfrulig.
Det sägs att hon är en feeder som göder upp sina karlar så att de blir fula och tjocka, och på så vis får hon ha dem ifred. Sen spolar hon dem när de blir för tjocka och inte kan gå själva. Men den här gången har hon satt klorna i en rockstjärna som snart kommer få sitta på en stol på scen och framföra sina låtar. "-Jag är inte alls en feeder, min kille dricker mycket öl och äter strösocker med matsked!" försökte hon skämta bort det "befängda" påståendet bakom en pall Sverige 41.
Jag ruskade på huvudet och tänkte på pastor Niilo. Då gick det upp för mig.
Ännu en gång hade jag glömt att det var pizzatorsdag. Slevade i mig morsans fläskfilé med hasselbackpotatis och en halv burk Lohmanders bearnaisesås vid halv 4-rasten och bad ödmjukt Mr Big om att få låna en hundring så jag också kunde delta i den atmosfäriska och kulinariska höjdpunkten i en bruksarbetares gråa och inrutade vardag. Kjell spände våldtäktsögonen i mig och väste "-Tar du inte med pengar imorgon stryper jag dig" och halade fram en hundring ur sin bruna portmonä och bet ihop käkarna. Mina knän blev svaga som spagetti. Jag som är så glömsk. Bäst att skriva en påminnelse i telefonen. "Ta med pengar till Mr Big, annars invänta döden." Nu kunde jag pusta ut igen.
Lorenzo hade på eget bevåg bestämt att vi skulle förlägga våran svulstiga beställning till pizzeria Picasso denna gång eftersom Jari inte var nöjd med varken US Pizza eller Pizzahaket. Glenn stoltserade med att han hade beställt den godaste pizzan, en calzone special men fattade aldrig att det naturligtvis var jag som beställt den godaste av oss alla. Acapulco. Åsikterna gick isär, precis som Kjells generande hårväxt och vi kom aldrig riktigt någonvart i den diskussionen.
Jag tog åkstaplaren och brände över till Kjell. "-Hej Kjell!" ropade jag glatt och vinkade. "-Tror du att du lever imorrn din fan?" svarade han allt annat än glatt. Jag kan inte förstå varför denna trevliga man är singel? Enda gången han verkligen skiner upp är när man spelar Conchita Wurst för honom eller bjuder honom på en flaming Sambuca.
Så kom äntligen pizzan och alla var glada utom Glenn. Lorenzo, eller ja Mr Benzo som han snart kommer att få kallas, hade läst fel och beställt en nr 38 istället för en nr 13. Det blev banan och curry för Glenn. Glenn hatar curry, sa han. Men han satt där och stoppade kakhålet fullt med curry hängandes i hela ansiktet, ungefär som en liten tjock flicka som tog emot sats för första gången. "-Hade jag inte varit så förbannat tokhungrig så hade det inte gått ner." muttrade han och sneglade ont mot Mr Benzo som lyckats med konststycket att för andra gången beställa fel pizza till Glenn.
Jag tycker han är värd titeln dagens arbetare bara för det.
Pellegnillot var rätt besviken att Picasso inte erbjöd hamburgare med mos och käkade en trött sallad istället och självaste Rogert åt bulgur för 374:e gången i rad. Den mannen tröttnar aldrig. Bulgur och tonfisk, bulgur och makrill, bulgur och spenat, bulgur och ajvar, bulgur och 4%-ig köttfärs... ja till och med bulgur och ris. Han är så rädd för fett att han dricker en flaska diskmedel till, men så ser han ut som Bingo Rimér också nu med sina stereotypa märkesbågar.
Jag smällde i mig min acapulco och knäppte upp den översta knappen på byxorna och exhalerade. Aimo Nilsson la av en rap i vanlig ordning och Lotta suckade djupt men Aimo bara skrattade. "-Begriper du ingenting?" frågade Kjell och bet ihop käkarna så hårt att ansiktet hans vitnade. Men det gjorde han inte heller. Istället tog han upp sin telefon och livestreamade V65 på ren rutin. Hästjäveln hade inte vunnit den här gången heller.
"-Skjut hästjäveln och sy en jacka utav den" morrade Kjell som egentligen mest var sur över att han inte fick sin efterlängtade thaimat som är något utav en del i hans diet. Antingen är det för jävla god mat på TT eller så har han spanat in nån kvinna där för han tar sin ramsnea blåa monark utan sadel och cyklar från Västanfors upp till stan nästan varje dag för att beställa mat därifrån.
Det är inte lätt att vara Kjell. En man som bryr sig för mycket och hetsar upp sig för minsta lilla. En vacker dag kommer den där bultande blodådern i pannan att brista och då blir det väldigt tråkigt på lagret. Han må vara lite sur men det är som Rogert sa;
"-Kjell är våran lilla citronfjäril, kläckt ur en surpuppa."
Jag ger mig fan på att det regnade den dagen.
måndag 5 maj 2014
Bruksmentalitet, gravida och kvartsjudar
Kjell Ramon Danielsson. En utav Atlas Copcos kanske snällaste original. Så försiktig och så rädd för att bli utsatt för djävulstyg och bloggande att han gjorde en handling som fick mitt arma svarta hjärta att smälta likt en saltad skogssnigel. Han gav mig en muta. Ett paket. På omslagspappret var det Pim Pim och innehållet var ett paket Tom & Jerry-kex. Hur kan man inte älska den mannen? Jag kan lova att godheten rann ur mina öron hela helgen.
Han må ha kort stubin, sammanbitna tänder, vita knogar och ett par svarta våldtäktsögon, men även om han vill få folk att tro att han är farligare än polonium med ett hjärta av det kallaste kallaste arbetarstål, så klappar där ett fluffigt rosa hjärta som bara skriker kärlek och omtanke.
Det är liksom bara att välja. Mata mig eller sug av mig, så blir jag snäll. Han valde rätt, Kjell. Jag skulle aldrig få in pitten i det där ack så sammanbitna käkpartiet. Får liksom lite dåligt samvete när i fredags satte dit en hempulad klisterlapp av landskodsetiketterna PT och IT på hans gröna McDonalds-tröja.
På ryggen stod det nu "PITT - I'm loving it." och vi skrattade ljudligt. Alla utom Kjell.
Han påstår även att det fina folket bor i Västanfors. Jag vill då påstå att reningsverket ligger i Västanfors. Snyggast på DC konstaterade; "-Konstigt att reningsverket ligger i Västanfors men all skit fastnar uppe i Kolarbyn." Men vad vet den där dampskadade gotlandsrussen egentligen? Han är ju från Skinkan, a.ka. Skinskatteberg. Han vet ju förmodligen inte att en utav världens vackraste skapelser bor i Kolarbyn. Han vet förmodligen inte hur vackra kvinnor ser ut överhuvudtaget och det är synd om honom. Egentligen.
CP-Robban, a.k.a Rogert som är förälskad i Idol, Talang och Star Wars blev sjuk och gick hem, #arbetsskygg. Att det var samma dag som den tuffa förkylningen slog an en sträng på hans vältränade lyra hade säkert inget att göra med att det var internationella Star Wars-dagen. Han skulle förmodligen inte hem och svira om till Luke Skywalker, ta fram ljussnabeln och slentrianrunka till prinsessan Leia framför sin 3D-biograf i sin etagevåning i Västanfors ropandes "-Who's your daddy Leia? Who's your daddy Leia?"
Glenn blev ledsen. Eller som Chippen sa vid kaffeautomaten med ett flin.
"-Glenn blev grining för att Husse gick hem." Så var det. Snäll som jag är donerade jag Kjell till Glenn för en dag. Men det hjälpte inte, han blev ändå ännu grinigare ute vid rökrutan när jag anklagade honom för att ha ätit upp mina Tom & Jerry-kex. "-Nej det gjorde jag så fan heller! Först tog jag en, sen tog jag fyra, och då fanns det fortfarande kvar!" försvarade gossen sig utan resultat.
Wetterskog slog dövörat till.
Kjell, som även han har börjat röka Chesterfield fimpade, muttrade som vanligt och gick in och spände bågen med Glenn tätt efter i ett snöre. "-Nu försvann Husse igen" skrockade Chippen och fortsatte, "-Tänk om Robban skulle komma tillbaka nu höhöhöhö." Han är rolig han Chippen, kan prutta förbi med trucken och utbrista "-Langos!" helt utan vidare. "-Halvjudar och kvartsjudar hela bunten!" samt det K-märkta uttrycket "-Dem äter inte ris i Kina, jag har varit där. Dem äter fisk." Vår underbara Chippen. Säger man något ont om Chippen och Kjell då får man Wetterskog på sig!
Viktiga spelare i startelvan så att säga. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, och på tal om länkar så har nu lag 11 tappat två länkar, två tappra krigare. Karolin Skengravid Lillbacka försvann förra veckan och nu på söndagen försvann även Katrin Dräktig Tryggvadottir. Lag 11 önskar en härlig fortsatt graviditet, en lyckosam förlossning och ett par jobbiga skrikiga barn så De lär sig att arbetet skall göra dem fria. Plikten framför allt.
Lotta grät i minst en kvart efter att Katrin stämplat ut och försvunnit ut genom Atlas förtvinade grindar. Nu är hon ensam kvinna på skiftlaget med dessa jobbiga män och gossar som bara pratar knulla, bullmöss och andra saker som får henne högröd i ansiktet. Aimo Nilsson är mästare på att få Lotta att sucka, pusta och frusta. Den mannen säger bullmus ungefär 300 gånger på ett skift. Det är bäst för Christine att komma tillbaka innan Lotta blir gråhårig och manodepressiv. Och är det någon som är plikttrogen så är det fan Lotta. Lotta kan packa fjärde aprils grejer fast det är tolfte februari och ändå gå hem med magsår och ångest. Hon och Rune Bildås.
Men åter till denna graviditetsvåg som sprider sig på DC. Sofia Stange ska också hem och föda. Det är nästan så att man kan tro att de legat med samma kille, samtidigt. Men det är nog bara min sjuka fantasi. Nu väntar vi bara på att Lovisa ska ploppa ur sig sen är cirkeln sluten och Atlas Copco får bannor för att det är för lite kvinnor på företaget. Eller något i den stilen.
Man kan undra lite hur det går för logistikarna? Så vitt jag vet har varken Clara, Emma, Jonna eller ryskan klämt fram något bejublande barn än. Och det kan man ju tycka te sig lite konstigt. Är det bara på golvet det knullas så förbannat? För att komma därifrån eller? Nej tulo mellan benen tjejer. "-First you marry, then you Statoil!" säger jag och klämmer en alkoholfri pilsner samtidigt som jag inser att jag inte välkomnat Jari Ve...eh? Någonting finskt till skiftlaget. Välkommen skall han vara.
Han kom från blåblodarna ner till oss, ungefär samtidigt som Kjell och har förmodligen härdats och gräddats ordentligt vid det här laget. Jag hoppas han trivs även fast han setts blöda från öronen av Danne Sääds arga dödsmetall ett x antal gånger nu. Det är bara att göra som Kjell, riva i och vända upp och ned på honom. Det rinner ju rött blod i Jaris vener nu. Sääds dödsmetall är bara en fasad. Han är en dancebander precis som jag.
Och allt eftersom helgen fortlöpte gick jag och funderade. Vem är snyggast på DC nu? Självklart vill jag svara jag själv för att jag tycker det men det är inte jag som bestämmer. Vi får allt rada upp Skallepär, jag menar Robban brevid snyggast på DC och låta klingan falla igen. Sala vs Skinkan. Två helt sanslösa städer som på något sätt skakat ur sig något knullbart och skickat dem hit till oss. Men det spelar ingen roll hur snygga vi alla är. Vi har alla mindre snopp än Kjell. "-Men du har säkert en riktig turbokuk du", sa Aimo Nilsson till mig och fabriksvisslan ljöd. Nu var det dags för hemgång och en veckas frihet igen. "-Turbo-yeah!" vrålade jag och försvann fortare än en utlösning.
Han må ha kort stubin, sammanbitna tänder, vita knogar och ett par svarta våldtäktsögon, men även om han vill få folk att tro att han är farligare än polonium med ett hjärta av det kallaste kallaste arbetarstål, så klappar där ett fluffigt rosa hjärta som bara skriker kärlek och omtanke.
Det är liksom bara att välja. Mata mig eller sug av mig, så blir jag snäll. Han valde rätt, Kjell. Jag skulle aldrig få in pitten i det där ack så sammanbitna käkpartiet. Får liksom lite dåligt samvete när i fredags satte dit en hempulad klisterlapp av landskodsetiketterna PT och IT på hans gröna McDonalds-tröja.
På ryggen stod det nu "PITT - I'm loving it." och vi skrattade ljudligt. Alla utom Kjell.
Han påstår även att det fina folket bor i Västanfors. Jag vill då påstå att reningsverket ligger i Västanfors. Snyggast på DC konstaterade; "-Konstigt att reningsverket ligger i Västanfors men all skit fastnar uppe i Kolarbyn." Men vad vet den där dampskadade gotlandsrussen egentligen? Han är ju från Skinkan, a.ka. Skinskatteberg. Han vet ju förmodligen inte att en utav världens vackraste skapelser bor i Kolarbyn. Han vet förmodligen inte hur vackra kvinnor ser ut överhuvudtaget och det är synd om honom. Egentligen.
CP-Robban, a.k.a Rogert som är förälskad i Idol, Talang och Star Wars blev sjuk och gick hem, #arbetsskygg. Att det var samma dag som den tuffa förkylningen slog an en sträng på hans vältränade lyra hade säkert inget att göra med att det var internationella Star Wars-dagen. Han skulle förmodligen inte hem och svira om till Luke Skywalker, ta fram ljussnabeln och slentrianrunka till prinsessan Leia framför sin 3D-biograf i sin etagevåning i Västanfors ropandes "-Who's your daddy Leia? Who's your daddy Leia?"
Glenn blev ledsen. Eller som Chippen sa vid kaffeautomaten med ett flin.
"-Glenn blev grining för att Husse gick hem." Så var det. Snäll som jag är donerade jag Kjell till Glenn för en dag. Men det hjälpte inte, han blev ändå ännu grinigare ute vid rökrutan när jag anklagade honom för att ha ätit upp mina Tom & Jerry-kex. "-Nej det gjorde jag så fan heller! Först tog jag en, sen tog jag fyra, och då fanns det fortfarande kvar!" försvarade gossen sig utan resultat.
Wetterskog slog dövörat till.
Kjell, som även han har börjat röka Chesterfield fimpade, muttrade som vanligt och gick in och spände bågen med Glenn tätt efter i ett snöre. "-Nu försvann Husse igen" skrockade Chippen och fortsatte, "-Tänk om Robban skulle komma tillbaka nu höhöhöhö." Han är rolig han Chippen, kan prutta förbi med trucken och utbrista "-Langos!" helt utan vidare. "-Halvjudar och kvartsjudar hela bunten!" samt det K-märkta uttrycket "-Dem äter inte ris i Kina, jag har varit där. Dem äter fisk." Vår underbara Chippen. Säger man något ont om Chippen och Kjell då får man Wetterskog på sig!
Viktiga spelare i startelvan så att säga. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, och på tal om länkar så har nu lag 11 tappat två länkar, två tappra krigare. Karolin Skengravid Lillbacka försvann förra veckan och nu på söndagen försvann även Katrin Dräktig Tryggvadottir. Lag 11 önskar en härlig fortsatt graviditet, en lyckosam förlossning och ett par jobbiga skrikiga barn så De lär sig att arbetet skall göra dem fria. Plikten framför allt.
Lotta grät i minst en kvart efter att Katrin stämplat ut och försvunnit ut genom Atlas förtvinade grindar. Nu är hon ensam kvinna på skiftlaget med dessa jobbiga män och gossar som bara pratar knulla, bullmöss och andra saker som får henne högröd i ansiktet. Aimo Nilsson är mästare på att få Lotta att sucka, pusta och frusta. Den mannen säger bullmus ungefär 300 gånger på ett skift. Det är bäst för Christine att komma tillbaka innan Lotta blir gråhårig och manodepressiv. Och är det någon som är plikttrogen så är det fan Lotta. Lotta kan packa fjärde aprils grejer fast det är tolfte februari och ändå gå hem med magsår och ångest. Hon och Rune Bildås.
Men åter till denna graviditetsvåg som sprider sig på DC. Sofia Stange ska också hem och föda. Det är nästan så att man kan tro att de legat med samma kille, samtidigt. Men det är nog bara min sjuka fantasi. Nu väntar vi bara på att Lovisa ska ploppa ur sig sen är cirkeln sluten och Atlas Copco får bannor för att det är för lite kvinnor på företaget. Eller något i den stilen.
Man kan undra lite hur det går för logistikarna? Så vitt jag vet har varken Clara, Emma, Jonna eller ryskan klämt fram något bejublande barn än. Och det kan man ju tycka te sig lite konstigt. Är det bara på golvet det knullas så förbannat? För att komma därifrån eller? Nej tulo mellan benen tjejer. "-First you marry, then you Statoil!" säger jag och klämmer en alkoholfri pilsner samtidigt som jag inser att jag inte välkomnat Jari Ve...eh? Någonting finskt till skiftlaget. Välkommen skall han vara.
Han kom från blåblodarna ner till oss, ungefär samtidigt som Kjell och har förmodligen härdats och gräddats ordentligt vid det här laget. Jag hoppas han trivs även fast han setts blöda från öronen av Danne Sääds arga dödsmetall ett x antal gånger nu. Det är bara att göra som Kjell, riva i och vända upp och ned på honom. Det rinner ju rött blod i Jaris vener nu. Sääds dödsmetall är bara en fasad. Han är en dancebander precis som jag.
Och allt eftersom helgen fortlöpte gick jag och funderade. Vem är snyggast på DC nu? Självklart vill jag svara jag själv för att jag tycker det men det är inte jag som bestämmer. Vi får allt rada upp Skallepär, jag menar Robban brevid snyggast på DC och låta klingan falla igen. Sala vs Skinkan. Två helt sanslösa städer som på något sätt skakat ur sig något knullbart och skickat dem hit till oss. Men det spelar ingen roll hur snygga vi alla är. Vi har alla mindre snopp än Kjell. "-Men du har säkert en riktig turbokuk du", sa Aimo Nilsson till mig och fabriksvisslan ljöd. Nu var det dags för hemgång och en veckas frihet igen. "-Turbo-yeah!" vrålade jag och försvann fortare än en utlösning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
