Chippen Fredriksson

Det var inte varje gång han ursäktade sig, detta mytomspunna bruksorginal som vind för våg kastade sig ut i syndens svarta lekamen än en gång. "-Jag är min egen chef!" hasplade han ur sig och fiskade upp en Chesterfield ur bröstfickan, satte den i mungipan och tände på. Det var jag som skulle slå en båge inne på muggen och kom på honom strax före han skulle tjuvröka. "-Äh det är bara en fimp!" fortsatte han och log.
Jag blev varm inombords.

Mitt lilla pojkhjärta slog episka volter. Vore jag gay och tio år äldre...

Sven-Åke Fredriksson a.k.a. Chippen, skiftlag elvas äldreman. Vise man.
Bruksrasismens Gudfader även kallad i folkmun.

När jag blir stor vill jag bli exakt som honom. Han har aldrig en dålig dag även om han mellan varven låter lite brysk. Lite Hans Scheike-brysk men ändå med vänliga undertoner. Han äter ingen mat utan livnär sig på limpmackor med smör och sitt kaffe alt. silverté som han har färdigbryggt i sin kanna. Kannan förvaras väl, hela tiden i väskan som står på golvet. Ingen får smaka så ibland undrar jag vad det är i? Efter jobbet avnjuts det Krokodil-öl och lite mera Chesterfield.

På sin semester skulle Chippen och Svenne Duva åka till Kina och träffa lite kvinnlig fägring. Men det slutade inte bättre än att Chippen åkte ensam, satt en hel vecka på hotellrummet i Peking och surade över att deras öl inte var drickbar. Om bara han hade haft sin Krokodil med sig.

Personligen går jag och drömmer om att få se en porrfilm med Chippen och Ylwa. Chippen med sina dallriga gubbskinkor och sitt breda Fagerstamål stånkandes bakom Ylwa. "-Åh jag kommer!"  "-Kom du!"

För Chippen han är en "one-liner"... kör han utplockstrucken på kort kan man höra "-Jag snurrar!" när han snurrar runt med trucken och puttrar iväg. Han kan säga precis vad som helst så är det roligt. Och han har stenkoll på stryktipsets alla matcher. "-Liverpool spelade med en man kort" kan han kläcka ur sig när man äntrar fikarummet 05:35, snubblandes på ögonlocken.

Men bäst är att höra historien om när Ball-Boman och Rietz hade snoppmätartävling nere i omklädningsrummet i källaren på stålverket.
Som mätsticka använde man någon typ av ränna och Rietz "vann med EN böj."
Ett mått jag hädanefter alltid använder när viktiga saker ska mätas.

Ja Chippen är och förblir en idol. Han kan säga och berätta såna roliga saker att man skrattar så man får ont i magen, och som ni vet väger sånt mer än bly hos mig.

En gång stod vi och trampade vi stämpelklockan när han utbrister "-Lollipop!" och rotar ur bröstfickan fram den mest håriga och smutsiga begagnade klubba vi sett, stoppar den i munnen och suger lite på den, och stoppar sedan tillbaka den i bröstfickan igen. Och så skrattade han, och vi med.

Varför Kjell cyklar med stödhjul

Följande historia har hänt. Detta har Kim Eriksson berättat för mig. Tyvärr i förtroende... Kjell dementerar allt. Avgör själva...

Kjell Kriminell hade stått hela dagen och packat DTH-rör på mittstationen, något han varken är särskilt bra på eller tycker är särskilt kul. Det kan man se på hans 5 ton tunga käktryck. Med andra ord ingen som bör suga kuk, och det gör han inte heller. Hur som helst.

Efter skiftet tog han en snabbdusch, kammade sidohåret rakt, polerade skalpen med glasögonservetten och tog sin blåa Cresent Monark utan sadel och pinnade på till Järnvägspuben som han alltid gör.

(Vissa säger att han bor bakom bardisken på en nerkissad madrass utlagd över ett par röda drickabackar.)

Där beställde han in raki på raki och svepte Hof efter Hof, som han alltid gör. Och full som en alika råkade han bli eftersom han drack på tom mage. Det på grund av att Uffe Berg hade, av misstag, ätit upp Kjells matlåda tidigare på skiftet.

På morgonkvisten när Kjell skulle cykla hem, lika vind och skev som Albert Hoffman 1943 så såg han en donna som fick blodet att rusa från det ena gigantiska huvudet ner till det andra gigantiska huvudet och fick slagsida, trasslade in fötterna i pedalerna och gjorde världens kronvurpa, precis utanför Kims balkong vid Engelbrektsvägen, rätt in i rabatten med skallen före.

Kim själv hade precis gett damen sin lite morgonkuk och hade balkongdörren öppen för att vädra ur lukten av synd som genomsyrade hela lägenheten när han hörde hur det rasslade och plingade till i buskaget utanför. Allt han såg var ett cykeldäck som stack upp ur buskarna och snurrade på halvfart.

Som den goda samarit han är så gick han ut för att se vad fan det va, och tro på fan det var Kjell, sa han. En blodig Kjell Danielsson låg där i buskaget och blödde från ansiktet. "-Nämen tjenare Kjell!" utbrast Kim glatt. "-Kim din jävla tjockis!" gormade Kjell argt, inte ett dugg tacksam över Kims närvaro. Kim bara flinade och ringde ambulans, och polisen kom också dit men Kjell han skulle inte med. "-Jag känner han från jobbet och han bor alldeles här i närheten", sa Kim och räddade Kjell från hotell gripen.

Dagen efter går Kjell helt iskallt upp till facket och begär pengar för läkarbesöket. Där gick han bet, hotade med att döda den stackars damen, och försvann sen hem med ungefär 15 tons käktryck och en bultande blodåder i pannan.

Jag vet inte... jag tycker inte det är så roligt. Tur att det gick bra för Kjell iaf!

(Fotnot; Det där vill Kjell aldrig vara med om igen, kronvurpan alltså och det är därför som han har stödhjul på sin cykel idag. En vacker dag ska han prova vingarna igen och ta av dom. Kim väntar spänt vid balkongen varje söndagsmorgon hädanefter.)

Snoppfixering på DC

"-Vad fan ska man ha?" utbrast Jakobsson framför den inte alltför välfyllda Selecta-maskinen. "-Ståkuk i arslet!" vrålade Kjell bittert och bet ihop sin underkäke så hårt att amalgamen släppte. Jakobsson började att skaka, han visste att det var han som var snyggast på DC. Var det Kjells egna ståkuk han menade? Det var oklart. Han petade in en tjuga, köpte en corny big och pep raskt in i fikarutan.

Det var ett nytt sammansvetsat lag 11 som tog lunch på tidernas kanske mest ramsnea lager. En välbehövlig lunch.

Med oss på laget hade vi nu fått storkuken Kjell Danielsson. Mannen som är för aggressiv för att inneha ett B-körkort, mannen som tuggar bult, mannen som fick Hammock Johansson att sluta duscha på jobbet SAMT äta kebabrulle. Det ryktas om att Hammock än idag inte har hämtat sig psykiskt efter den minst sagt horribla upptäckten.

Med oss hade vi även fått CP, förlåt jag menar IT-Robban. En glad häst i uppförsbacke. Han hade tröttnat på att porrsurfa sönder företagets trassliga intranät och ville nu arbeta med händerna, något han förmodligen gjort under hela sin IT-karriär, fast då under skrivbordet så att säga.

Jag tänkte på Magnus Olsson, en giftig avkomma, en korsning mellan Cammen och Kjell. Som ett vanskapt barn ur en glödande natt tack vare Jack Daniels No.7 och rohypnol. Jag tog en tugga av min beef teriyaki och funderade...

Varför välsignades inte jag med en lika stor grunka? Inte för att det är något fel på den. En helt normal apparat - varken bu varken bä. Istället välsignades jag med tre pungkulor. Som att det smäller högt hos brudarna? Jag kunde bara vackert acceptera ödets ironi och fortsätta med penisavund.

"-Du har lika liten kuk som en guldhamster!" skanderade Kjell i mitt hydrauloljefyllda öra och hånflinade. När fan såg han en guldhamstersnase? "-Skillnaden på dig och mig är att min får plats och jag kan vibrera hårdare än den kraftfullaste massageapparat på hela marknaden", kontrade jag och slog mig för bröstet.

CP-robban tjöt av skratt. "-Meh!" utbrast Lotta med en suck så djup att Victoriasjön framstod som en finsk liten vebod. Vad hon inte visste var att hennes egen son satt på en riktig barnarm med katthuvud på mellan låren. Jag tog en tugga av teriyakin och funderade lite till. Märkte hon inget vid födseln? Man kan dra det så långt och säga att hon faktiskt själv har haft den i sig. Vare sig hon vill eller inte. Förlöstes han med kejsarsnitt? Nu var det mycket myror i skallen och jag klämde en energidryck för att orka med tankegångarna.

Som vi alltid gör, tack vare Andreas Wallén, så måste alla nyanställda känna i hemliga lådan. Och snart är det CP-robbans tur. Kjell som hör till inventarierna på DC är just den som ska vara förhud, jag menar förman i leken.

Vilken låda skulle man använda? En 62:a känns spontant som det rätta valet (95x9x9) men frågan är om det inte går lika bra med en 63:a? (57x17x17)

Fabriksvisslan tjöt och en efter en lade ner besticken och tog på sig arbetsbehån och spände bågen. Lotta och preggona kunde andas ut. "-Äntligen lite lugn och ro vid packbordet igen!"  Men det var snart dags för rast igen..... om bara CP-robban visste vad fan han gett sig in på.... välkommen till klotmongona på lag 11!!

Hammock Hittar Hem

Och så hände det oundvikliga. Kristian Hammock Johansson tröttnade till slut på att jobba som lagerhora. Och hockeyback. Och dörrvakt. Och så lite extrajobb på Sundbo. Eller tröttnade vafan säger jag, han har nu slitit hem sina miljoner och flyttar nu med tjejen till Linköping. En stad med talfel. Det var ju roligt. Jobba på lager, där priset är skillnaden, det var ju roligt.

Nä så jävla roligt är det faktiskt inte. Vem fan ska nu stänga av Lotta på rasterna? Vem ska tysta Carro? Vem ska se till att alla äter upp maten? Vem ska tvångskommendera Glenn till inlägget? Ska alla andra sluta äta kvarg nu när du är borta? Ja frågorna är många på Atlas Copco.

Men det allra bästa med Hammock är att han bara försvinner, utan att ysta ett pip tidigare så bara lägger han upp en bild på ett anställningspapper på instagram och skriver att sista skiftet på Atlas är gjort. På så sätt så kom han undan att bjuda oss gamla värdelösa arbetskamrater på obligatoriskt avslutningsfika. Det är så fittigt och så snyggt gjort att det är värt en applåd.

Hade det inte varit för att jag sitter med förbannade jävla linux ubuntu så jag hade trixat upp Hammocks eminenta instagrambild på våran stadsskylt "Välkommen till Fagersta - Här får du livstid" och sig själv med världens smile och tumme upp med texten "I'm Free!" Briljant!

Jävla Niklas Kursu. Det är hans fel. Ingenting kan man göra. För att installera en fil så måste man skriva 18 rader med kod. Men det fungerar ändå inte. Och nu funkar inte mitt adminlösenord heller. Jag saknar mitt windows...

Men åter till Hammock igen. Han ska nu klota runt som nån mellanchef på lagret där i Linköping då. Kanske jobba lite som ordningsvakt på helgerna. Kanske lira lite hockey i SHL och jobba på anstalt.

Nä Hammock Johansson är och förblir en legend i Fagersta, Norbergsbördig till trots. En som lyckades. En som härdade ut. Och inte fan är den mannen dyr i drift. En snutt kyckling, ett par broccolibuketter och en halv kvarg så står han sig i en hel vecka. Hans flickvän måste förmodligen jubla över alla par skor hon kan köpa för hans pengar.

Han har tamefan mindre underhudsfett än mig. Men så vann han första månaden i idietchallenge också. Priset blev en burk kosttillskott och lite vitaminer skulle jag tippa på.

Han kommer bli saknad.. han kunde få en att skratta mellan varven och det behövde en bitter jävel som jag.

Lycka till Johansson. Du vet att du kan alltid göra som Lovisa Persson och krypa tillbaka till korset när, förlåt jag menar om, drömmarna slås i kras.

Du vet vart bruket står.  So long!

Körkort feat. Polis & Transportstyrelse

Det här med körkort är ju en lustig historia. Allt började den 13:e
februari. Jag hade två tjejer och en kompis i bilen och vi hade festat hela
helgen. Polisen fick syn på mig vid Coop-parkeringen och följde mig till
Sveavägen där jag skulle släppa av en kompis samt hämta matlåda hos mormor.

Här stoppar man mig och går igenom sällskapet fort och tycker att jag är
märkbart påverkad av MDPV. Fast sen ändrade man sig till amfetamin eftersom jag dömts för det 10 år tidigare.

Det blir i denna ordning förhör, blodprov, alkotest, förhör och klä av sig
naken, topsa. Fine jag har inga problem med det men sluta kalla det för
rutinkontroll för jag vet hur en rutinkontroll går till. Och ställ mig inga
frågor när allt jag säger i era öron är lögn. Här tog man genast ifrån mig
körkortet då jag visade vagt på amfetamin på deras inte 100%-iga stickor.

Innan jag gick från polisstationen så frågade man om jag skulle tacka ja
till hjälp av SMADIT (Samverkan mot alkohol och droger i trafiken) om jag
gjorde det så skulle DE kontakta mig inom 48 timmar och det skulle hjälpa
till att få behålla mitt körkort. Jag tackade naturligtvis ja men nekade
till brott. Efter det ringde jag Soc och dubbelkollade det där med SMADIT,
jodå DE kontaktar MIG.

Urinet skickades på analys och ärendet skulle ta en månad. Det gick en
månad och transportstyrelsen hörde av sig och skällde på mig. Jag skulle
minsann gå en nykterhetutredning i sex månader med tillhörande hårprover samt en psykutredning för "ADHD, schizofreni eller andra kognitiva beteendestörningar."

Efter sex veckor fick jag tillbaka körkortet då blodproverna friade mig
från drograttfylla och min utredning startade. Det här var tydligen
ovanligt då det inte bara var jag som stod där som ett frågetecken på Mitt
Hjärta och undrade i vilken ända vi skulle börja i och vad det skulle
kosta, men det slutade med att jag hostade upp fem tusen direkt,
delbetalning var inte möjligt. Tur för mig att jag hade råd då.

När det var en månad kvar av min utredning ringde jag upp Angela på
Transportstyrelsen för att fråga lite angående den här psykutredningen som hon ville ha mig på. Frågade henne om det är jag som ska kontakta psykolog eller om han ska kontakta mig, jag menar det är bara en månad kvar, hur ska vi hinna det här? undrade jag.

"-Va, vart har du fått det här ifrån?" frågar hon. "-Ja från det här pappret med ditt namn och detta telefonnummer på?" svarar jag. Hon kollar sin dator, går iväg tio minuter och kommer tillbaka och säger att jag inte alls ska ha en utredning. "-Okej men hårproverna då?" frågade jag. "-Vilka hårprover?" undrade hon. Jag menar.... vem är det som är påtänd egentligen? Nu är min utredning klar, jag väntar på svar från Transportstyrelsen och min läkare gav tummen upp kan jag säga.

Men så kom det en nu en måndag. Jag hade jobbat måndag till fredag 14.00 - 22.00. Lördag och söndag 07:45 - 20:15. Stämplade ut och åkte hem och diskade och dammsög i 45 min innan jag skulle hämta tjejen vid tågstationen. Plockar upp henne och svänger ut från Västanfors. Då dyker
det upp en polisbil bakom och det är inget jag bryr mig om. På riksan kör jag om en lastbil och de kör om mig så de ligger framför, svänger in bussfickan och låter mig köra om och börjar följa min bil. Alldeles utanför polisstationen stoppar man mig och tittar ungefär två sekunder på mig innan man påstår att jag är narkotikapåverkad. Det var naturligtvis samma polis som 13:e februari.

Jag drar ett par suckar och är på väg att brisera men lägger band på mig och följer med på dessa fjantiga prover en gång till då. "-Den här gången får du mig inte på nåt" försäkrar jag men deras sticka visade naturligtvis vagt på amfetamin. Vad som skiljer sig från förra gången är att man satte
både körkort och bilnyckel i handen på mig och sa att jag fick köra hem. Då tänkte jag faktiskt så här; "-Fan att jag inte var positiv på LSD eller nåt." För då hade jag fan inte åkt raka vägen hem till min flickvän utan då hade jag gett mig ut på vägen igen och CP-kört i varenda rondell som politikerna byggt.

Det är faktiskt fullt möjligt för mig att spräcka den här bubblan Ni lever i. Polisen har många gånger frestat mig till att visa vad jag kan göra och inte göra, för det verkar onekligen så att jag vet lite mer. Jag påstår att det är fullt möjligt för mig att framföra ett fordon helt felfritt i trafiken för att sedan vid en rutinkontroll, ramla ut ur bilen med pupiller stora som tefat, och ändå få behålla körkortet. För Sverige är ju ett underbart land när det gäller att stifta lagar, det vet vi ju sen tidigare? OCH DET SKA INTE VARA SÅ! Både polis och Transportstyrelse är ett skämt.

Nu lär jag ju få höra mer från Transportstyrelsen och jag kan säga att jag har lessnat ur. Ta mitt körkort bara. Jag bryr mig fan inte längre. SMADIT har fortfarande inte ringt förresten. Fick inte ens erbjudande om det nu sist? Men jag säger det igen, jag är oskyldig. Hade jag inte varit det hade
jag inte skrivit denna krönika.

Om vi säger att jag blir av med kortet, ska vi då också anta att jag har arbetat och kört drograttfull de senaste sex månaderna då också eller? Och så var det det här med ens trovärdighet när man en gång blivit dömd. Men blir jag av med kortet ska jag dra en sån lättnadens suck.... ändå tills jag är ute efter klockan 22.00 och promenerar. Då kommer polisen och undrar vad fan man gör ute så här sent på kvällen och så börjar karusellen om med nya provtagningar. En tråkig och kostsam ond cirkel för båda parter som inte leder någonstans, sanna mina ord!!

 --------------------------------------------------------------------
OCH SÅ SLUTADE DET MED ATT JAG BLEV OSKYLDIG. ERA FÖRBANNADE JÄKLA KLÅPARE! JAGA PALMES MÖRDARE ISTÄLLET ELLER GÅ EN KURS! SATANS KLOTMONGON!!

BDA till Tjeckien

Ja jävlar i mig... läste i FP att Fagerstabandet Bad Dreams Always var klara för en festival i Tjeckien. Fan vad roligt för grabbarna alltså. Det är kul att skivförsäljningen från OK/Q8 i Kolarbyn har gått så pass bra för dem. Jag menar jag ju har sett den där skivan legat där framme vid disken i snart tre år nu så det var väl kul.

Men Bad Dreams Always har varit med förr. Sen 1988!! Snart är samtliga bandets medlemmar i 50-års åldern. Eller snart och snart, ett par år åtminstone. Enligt bandets "sångare" Pontus Ekwall så är han för gammal för att ha groupies. Han sa så till morsan när hon frågade om hon fick följa med som groupie i alla fall.

Bandets basist Käre. Han bor ju här i grannkåken. Han är rolig han. Har bara sett honom skitfull på fotbollsresor. En gång när vi var i Halmstad så låg Käre däckad på stranden mitt i solen, resten av bussen badade och drack öl.

När vi skulle gå in till matchen så försvann han. Det visade sig senare efter matchen att han gått och satt sig vid sittplatsläktaren i fel klack. Och dessutom fått betala en dyrare biljett. Ja jävlar i mig...

Och T-Ban som är Fagerstas sista men äldsta punkare känns det lite som. Han spelar alltid fortast på gitarren och brukar enligt min mamma vinna de flesta spelningar då hon tror att bandet tävlar i att spela fortast på så kortast möjliga tid.

Tjeckien alltså för Bad Dreams Always... Go hingsten Pontus Ekwall!

Jony Hawk

Kärt barn har många namn.

Det här är Jony Hawk. Han gillar att lära sig nya saker. Idag lärde han sig skateboard. Se så glad han är, sekunderna före han ska testa den konstiga plankan som Kristoffer Sillmacka kom körandes på.

"-En basic bil utan ratt" hur är det möjligt? Han funderade.

Det är kanske dags att Sverige inför körkort på dessa livsfarliga brädor för det såg ut som om Jony Hawk höll på att stryka med. Han rullade runt flera varv och vred sig i plågor. Ja.. så går det när man försöker

grinda grenstället och göra en noseflip över rullbanan. Skateboard åker man utomhus!!

Nä drick du ditt kaffe Jony Hawk och låt balansmästaren i vinterns motsvarighet till wakeboard - fakeboard stå för underhållningen. För mig är Du alltid Kung Shabo.

Jony Hawk ombads att inte lämna in en tillbudsrapport till KK. Men imorgon får han en örfil av KK. Det har jag fått många gånger.