Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

måndag 15 november 2010

Äntligen måndag

"-Ja men du borde bajsa lite oftare."

Gick hem till morsan och fiskade efter kattmat. Fick en festivalpåse torrfoder ur gömman som den smällfeta katten Boris Svartläpp ännu inte hittat, samt två små små små 90g hamburgare som det så fint heter, "blev över."

Fick äran att köra hem syrrans kille till mysteriska ringvägen. Där bor bland annat Hans-Tommy. Men dit åkte vi inte. Man måste vara 20 om man ska upp till Tommy. Såvida du inte är tjej då räcker det med 18,5.

Plattan i mattan ner mot saluhallen. Nere på Coop är det nästintill livlöst. Jag ninjasmyger mig in och trycker ner ett par Granny Smith i en påse. Bara 20:-/kg och dem är förmodligen besprutade och orättvisemärkta. Vi tar fem st...

Upptäcker till min förvåning att det faktiskt finns festivalmat för marsvin. Vad i hela hillevi kan det innehålla? Saltsten, nötter bär? Kors i jösse namn. Hade inte tid att kika, plötsligt kände jag mig iakttagen. Men det var bara mina egna tankar så jag strafade mot kassan och rocketjumpade mig ut till bilen.

Fifth gear mot hantverksvägen, förbi klungan av somalier som verkar ha någon form av dispyt.

"-Granny Smith inatt är du min!" Så jävla mycket deep throat att självaste Danne Wetterskog blir så avundsjuk så att han rakar av skägget, tejpar fast det på en frisbee och kastar bort det.

Väl hemma i ensamhetens kök blir jag halvt våldtagen av katten, men när hon brottat omkull mig förstår jag att vårat förhållande bara handlar om mat. Och folk som säger att jag är enkelspårig.... jag vill ju åtminstone knulla också. Både före och efter.

Och dem små små 90g hamburgarna fullkomligen skrek av rädlsa när jag greppade tag i dem och smorde kråset. Svalde både i en tugga, blev mätt, lyfte på högerbenet för att släppa en brakskit och då trillade burgarna åt sidan och jag blev hungrig igen. Typiskt...

Men jag är inte ensam... jag och mina bakterier.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar