"Du ska inte tro det blir sommar..."

Våren var här. Påskliljorna färgade backen vid Bergslagssjukhuset gul, A-laget samlades utanför ICA för att diskutera brännvin. Ronja Rövardotter sprang runt i skogen och skrek sitt vansinniga vårskrik. Min bil skottades fram. Och så vände allt. Säger inte att det kom jättemycket snö. Men förbannad blir jag. Nej jag hade inte förväntat mig vår egentligen. Men jag hade glömt tagit med mig rena kalsonger till jobbet idag. Och eftersom jag lånat morsans bil så får jag vackert knata hemåt varje morgon efter jag lämnat den på Hantverksvägen. Halt är jag också. Förmodligen inflammation i högerfoten. Minus 7 grader och det var tamefan nästan så att pungen frös fast i gylfen. Där gick man som en halt Bambi på hal is. Minsta nervryckning och det var risk för att slå en frivolt och dratta på arslet. När jag kom hem fick jag hänga klockspelet över handfatet och spola varmt vatten innan det ens var tanke på att skaka banan. Ska det vara på det här viset?

Vägglössen ökar i Västmanland, enligt Fagersta(kom)posten. (Läst om det även i Aftonbladet.) HAH! Alla ni som tycker jag är sinnessjuk för att jag brukar dammsuga mina tapeter emellan varven. Vad säger ni nu då?! Vem är det som är tokig nu?! Har ni inte begripit att det samlas damm även på tapeter? Och jag som är dammallergiker. Tänk om jag ligger och sover med mun och näsa lite för nära en dammig tapet. Då kan jag ju starva av. Och spindelnät ska vi inte ens tala om. Nej jag är en städad ung man i mina bästa år. Utan lödder badar slödder, det är dock ett visdomsord!

Det är nu strax över ett år sedan allt vände tvärt för mig. Wetterskog-förbannelsen slog till. Dvs allt som kan gå fel - kommer att gå fel. T.ex. på torsdagen gjorde jag sista skiftet på jobbet. På fredagen gick det hål i bromsrören på besiktningen, på lördagen tog det slut med tjejen, och på måndagen ringde Fagerstahälsan och bad mig komma ner. Dem hade upptäckt ett mindre hjärtfel när dem analyserat ett gammalt EKG-test. Och för det fick jag, hör och häpna, betala 300:-. "Hipp jävla hurra vilket underbart liv" tänkte jag. Läkaren sa att hjärtfelet inte kommer att döda mig. Men jag löper en ökad risk för stroke och hjärtinfarkt. Något som åtmindstonde jag tycker låter rätt farligt. Och dödligt? Och så är det här med döden.. Jag är inte helt okej med det än. Fräls mig Jesus Kristus! Kristi kraft betvingar mig!

Och så ska vi klargöra en sak.... mitt förra inlägg om truckfylla. DET VAR EN DRÖM, HALLÅ! Det var visst ett par stycken som på fullaste allvar tror att herr Wetterskog åker onykter på en åkstaplare till jobbet. På riksvägen. Mitt i vintern. Med inomhushjul. I 20km/h. Spontant tror jag nog chefen blir lite grinig om jag stjäl hem en truck och sedan kommer åkandes på den, onykter till nästa skift. Mycket kan man beskylla mig för, men inte detta.

Dags för att smörja in högerfoten med VoltarenT-gel. Som ser ut som sperma. Eller tapetklister. Vad man nu har för fantasi. Sedan dags för min skönhetssömn. Auf wienerschnitzel!

Rösta på Kolarbyn viskar..