Medulla Oblongata

Jordskalv på Haiti, jordskalv i Chile, tsunamis och tornados. Hemska saker händer hela tiden. Man blir van. Avtrubbad. Så avtrubbad att man har svårt att känna sin alldeles egna smärta. Säger inte att jag mår dåligt. Men jag är avtrubbad. Kom igen nu Sverige! Upp med plånboken igen! Hemska saker har hänt och det är vi som ska bekosta det! Eller? Så låter det ju alltid. Det stör mig. Alla har sitt sätt att hantera hemska saker. Allting sker av en anledning sägs det. Kan det vara så att jordskalv, tsunamis & krig egentligen förekommer för att rensa bort överskottet av människor? Om inte sådana här hemskheter inträffar med jämna mellanrum skulle jorden vara mer överbefolkad än vad den är nu. Jag tror jag vill tolka det så. En annans mans död är den andres levebröd, tyvärr! Livet i sig är så komplicerat, och kort. Vi kommer nog aldrig förstå varför? eller hur? vi existerar. Jag svävar i Guds goda cirkel, där finns inga väggar. Framåt, bakåt, upp eller ner. Hellre det än att springa i Satans onda kvadrat. Väggar åt alla håll. Hur ska du då göra när problemen jagar dig? Spänn av! Jag svamlar bara. Men jag har en poäng. Den får du lista ut själv.

Jag tror på Big Bang-teorin. Enligt denna teori skapades universum och rumtiden för ca 13,7 miljarder år sedan, då universum började expandera från att ha varit koncentrerat i en punkt. Termen i sig är dock missvisande då det inte handlar om en explosion av materia i en tom rymd utan istället om en expansion av rummet självt som materien befinner sig i. Och enligt vetenskapen expanderar det fortfarande, i skrivande stund. Vilket jag väljer att tolka som att vi fortfarande befinner oss i skapelse-ögonblicket. 13,7 miljoner år av expansion. Och om alla vi är unika själar, vad händer då efter döden? Jag vägrar tro att det är slutet på själens existens.