Kalabalik på Kolargränd

Strömmen gick ikväll. I've just regained it! 5 sketna värmeljus & en pundig ficklampa från jobbet fick rädda mig. Kunde ju ha slagit halvt ihjäl mig härinne! Ficklampan drivs för hand förresten. Är det som gör den så pundig. Och direkt när kaos-lampan i mitt huvud blinkar så blir jag instinktivt hungrig. Min kompis Vaktmästar-Pelle säger att jag inte bör öppna kylen. Och inte fan går det att koka pasta heller. Eller micra köttbullar. Grilla över öppet ljus? Varför inte, men jag pallade inte just då helt enkelt. Jaha, då var det alltså dags att ringa vaktmästaren i huset. Veikko. Som talade obegriplig finlands-svenska och var väldigt pratglad. Jag stod som ett jävla fån och log och sa "-Va?" tre-fyra gånger innan jag förstod vad han sa. Shit pommes frites!

Kollade alla säkringar, gick ut på balkongen och vad får jag se. Det lyser på våning ett hos Magnus & Karin. Det lyser även på våning fem. Ringer till Veikko som säger "-Är det hela hyset?" "-Nej", svarar jag. "-Det verkar lysa hos dem på ettan och femman i alla fall." Veikko: "-Jo men ja mena, är det hela hyset?" "-Mjah?!"

Han kommer ner och kollar säkringarna, tittar vad det är för lägenhetsnummer och går ner i källaren. Efter fem minuter kommer han upp. Säkringarna stod under gamla lägenhetsnumret. "-D3d." Han är borta fem minuter och sedan ringer det på dörren. "-Va vad lägenhetsnomret?" "-D3d." "-Ok." Och efter ytterligare fem minuter hoppar strömmen igång. Känns jobbigt att ringa vaktmästaren på kvällen. So thank God it's fredagsmys!

Nu har jag en date. Med René. René Barbier.