Farmor 80 år

Idag gick jag till farmor med en blombukett och en påse vaniljgifflar. Jobbade natt då när hon fyllde år så jag gick dit idag istället. Hon är en bra rolig tant. Överpedantisk, pratar störtskönt gnälligt Fagersta-mål och tycker att man ska försöka skratta åt allt fast man inte kan. Vi pratade självmord, ursprung, arbete, och fruntimmer.

Farfar Tages pappa Fritz, var vallon. Vilket automagiskt bör innebära att jag får fika gratis på Konditori Vallonen nere vid Brinelltorget, eller hur?


Farmor bjöd på kokkaffe från spisen och det var så mycket godare än Selectas kaffe på jobbet. Vad det var för blommor, det vet jag inte. Jag minns inte ens vad dem kostade, men det var en vacker bukett med många fina färger. Jag gillar färger.

(I'm not gay - I just like rainbows.)

Farmor blev jätteglad. Sedan plockade hon fram Danish cookies, och hon har diabetes och får inte äta sånt egentligen. Men hon bestämmer själv och bryr sig inte. Det tycker jag är stenhårt. "-Ät nu hur mycket du vill, och doppa hur mycket du vill också. Mmm, Ja, gör så." säger farmor. Jag gör så. Det var så trevligt.

Farbror Torbjörn berättade för mig när vi satt utanför farmor och pratade, att han sett två ungdomar haft sex offentligt utanför fönstret. En mörkhårig tjej med hästsvans hade sugit av någon kille, sedan hade han lyft upp henne i gungen och kört på. Och så filmade dem det. Bilar hade kört förbi och sett. Men dem brydde sig inte.
Det tycker jag också är lite stenhårt!

Det visar vad det är för klass på Kolarbyn. PARADIS. And we do have everything. Fagersta Norra, yo.

Sitter just nu och avnjuter en iskall Mojito och lyssnar på John Mayall and the Bluesbreakers skiva "A Hard Road" från 1967. Ett musiktips från närmsta tjifen Jimmy Koivisto. Och jag är kär i den här skivan. Pettersson köpte förresten två påsar "Superchips" och vi kan, som först i Fagersta avslöja att det inte alls är superchips. Dem är lika små som vanliga! SKANDAL! Bojkott, bankrutt, fuck off!

Livet på en pinne

 "-Mamma sa alltid åt mig att äta upp grönsakerna innan jag fick mitt lördagsgodis,

Så först grönsaksblandning, sen whisky."

Vaknade med kraftigt morgonstånd i sängen. Nästan så att jag låg och balanserade. Livet på en pinne. Hårt och ensamt. Struttade omkring här hemma med den i vädret ända tills det var dags att åka till jobbet. Blir man inte slak på jobbet blir man det aldrig. Låt oss kalla det vårkänslor. Igen.

Pizzatorsdag på jobbet = Atena special från Palma. Tomat, gorgonzola, oxfilé, lök och svamp + bea + inbakad equals birde nam-nam. Betyg: En knapp och en gylf. Med tillhörande magont. Gorgonzola tror jag är dödligt för en laktosintolerant jävel som mig. Luktar för jävla illa, och smakar mystiskt. Gorgonzolan alltså. Ted Jokiniemi tog två bea till sin pizza och där steg han lite i mina ögon.

Blev som förväntat förvisad ner till inlägget, då hela laget visste vad som komma skulle. Har dock sådan tur att jag får ha Mattias Palmqvist och Skölden med mig. Palmqvist skulle lägga in långt, bara för att han ska lära sig köra fyrvägaren i ställen lika bra som mig. Men det tog sån jävla tid. Jag vet inte vad han gjorde, om han kanske åkte iväg med bunten på date och försökte hångla upp den nere vid porten vid A55 eller nåt men... ZzzzzzZzzz.... och inte gör han klart heller. Nej det är ju farligt att jobba för mycket, tycker han.

Nåja. Kolarbyn tar helg nu. En redig whiskey så man slocknar fint. Och så Muddy Waters - Electric Mud i öronen. Lite "blues feeling" över "the hela." Ensamheten gör sig påmind på ett nytt sätt. Har inte någon som kan klämma min finne på ryggen. Vad hårt det känns. Livet på en pinne.
Hårt och ensamt.

Mormor igen, det arma skrället

Jag måste berätta. Min mormor det arma skrället.. jag, morsan, mormor och morfar sitter och fikar. Hunden Ferry, en springerspaniel, sitter emellan oss. Jag tar en chokladfyrkant. Det var då ingen boll. Det var mer en Rubriks kub. Fast mindre. Men ändå större än en tärning. För en sekund tappar jag fokus då mormors löständer glappar allt för mycket. Ferry hugger direkt, som en kobra. Morsan är snabbare och hinner med nöd och näppe ta den ur hans mun.

Morsan lämnar över den den nu ganska kantsötta chokladfyrkanten med bitmärken till mormor, i samma tro som mig. Att hon ska kasta den naturligtvis. Men det gör inte den Lidl-handlande pensionären. Istället räcker hon den till mig och verkar liksom inte förstå situationen. "-Inte fan vill jag väl ha den nu, fattar du väl!" fräser jag. "-Vadårå?" säger mormor och tittar frågande på mig. "-Ja, själv tycker jag att det beror på att han slickar sig själv i arslet mellan varven?"

Och jag är rätt säker på en sak. Om inte jag och morsan hade varit där så hade hon säkert lagt tillbaka den i asken. Och förhoppningsvis bjudit bort den till någon annan. Hon är bra go den där mormor... Men fortsättningsvis tar jag med mig eget fikabröd dit.

Hädanefter skiter jag ute på stålgården

Vad brutalt dåligt jag mår. Em-skift samt 4 timmars övertid igår. Kom hem klockan 02:10 tack vare en snäll Jossan och stupade i säng. Vaknar yrvaken, precis som vanligt. Inte en tillstymmelse av mat i skafferiet. Kattkräket spyr i hallen och det är precis det jag behöver för att samla ork till den här dagen. Carpe jävla diem huh? Och idag måste vi börja en timme tidigare. SUCK. Gårdagen var den jobbigaste på länge.

Tränade en timme före skiftet och hade bara en matlåda med mig så jag fick hinka kaffe för att orka med. Och så känner jag att jag måste göra nr 2. Tänkte att jag tar och går in på damernas nere vid inlägget. Ingen är ju där så det blir nog bra. Kikar efter spindlar, som jag alltid gör. Ser att det är grönt och gör det jag ska. River av lite papper för att slutföra uppgiften, då jag ser en bruksspindel löpa mellan fötterna!
(Det här har hänt en gång tidigare för övrigt.)

I vild panik flyger jag upp och slår nästan huvudet i taket, med ena handen full av skit. Hoppar och stampar ihjäl den fan med mina 45:or. Upp flyger toalettdörren och ut snubblar jag med byxorna nere vid fotknölarna, med en näve skit, fortfarande i den andra handen. Jag kommer aldrig mer att gå på toaletten på jobbet. Hädanefter skiter jag ute på stålgården.

Lite sällskap Del 2

 
Led av väldigt svår ångest igår. Lider ännu mer idag. Somnade runt 07.00 på morgonen. Vaknade 13.30 och fick ringa efter skjuts. Men jag hann till jobbet i tid. Innan kl. 17.00 skulle jag ha ringt men klockan 16 ringde telefonen. Ett 08-nummer. Det var Gabriella från produktionsbolaget STO-CPH på kanal 5. Som jag fattade det fanns det bara plats för en av oss, för dem hade bara en tjej. Så vi fick slåss om henne menade hon på. "-Danne är på fotvandring i Norge," klämde jag till med. "-Men du är intresserad?" "-Hava gunghästar träkuk?" kontrade jag.

Men det gäller då en tjej, som isåfall inte bara jag kommer att dejta. Varje kille följer man parallellt och tjejen i fråga väljer själv vem hon vill dejta. Hon påstås vara i min ålder och vill träffa den rätte för att skaffa man, hus och barn i framtiden. Det vill jag med. Fast jag vill inte skaffa en man. Inspelningen drar igång om två veckor i Grums. Och hon är därifrån. Nu till mina frågor. Vad fan har jag gett mig in i? Hur i helvete ska jag hitta till Grums? Ger chefen mig ledigt för det här? Vem är det som tar ansvar för det här?

Nåja inget är 100 än. Hon skulle återkomma men det ser positivt ut. Fagersta håller andan..... och Kolarbyn har förvandlats till ångestens högborg.

http://kanal5.se/web/guest/casting/-/artikel/av/sB6l/1097/3616911/1.0

http://rwetterskog.blogspot.com/2010/04/ansokan-till-kanal-5s-lite-sallskap.html

10 år sedan årskurs 9

 Brommamamma. (Franky Franklin)

När jag kommer gåendes ute på gatan utanför Elina hör jag "-Ritchöööörd Wetterskooooug!" Det var såklart cp-Malin. Vem annars? Hon var sig lik. Lika hjärnskadad som förr. "-Vad skönt att träffa någon som inte heller har något att skryta med" poängterade hon. Tack Malin. Har jag inte känt mig värdelös tidigare lär jag göra det nu. Nåja, jag, Alexandra "Sannis" Carlsson, Elina och Sara Karlsson och Malin "Franky" Franklin tog en förkaka hos Elina. Fast mitt i kakan var jag tvungen att gå hem att städa undan gårdagens efterkaka. Noga som jag är. I vild förhoppning att Rent Hus-Marlene ska komma och hångla upp mig i brygga. Vi pratade gamla minnen och det roligaste vi kom på, var att förut så frågade Piia Norjamäki Kristian Christensen "-Hur mycket är klockan?" var på han svarade "-Spagetti och köttfärssås." Kristian hade mycket kottar i öronen på den tiden och Revaxör fanns inte då. Jonny Ahlkvist skulle skriva "motorbike" på svarta tavlan men skrev "Motorrajk." Också hysteriskt kul om man är Kolarbyunge.

Vi skrattade och vi var tillbaka i årskurs nio igen. Vi bestämde oss för att ljuga ikväll, "-Vi ska inte vara sämre än några andra!" Jag som gick el sa att jag var elektriker. Sannis skulle vara advokat och Elina sa som det var. "-Jag är brevbärare och det är jag stolt över för jag älskar mitt jobb." Jag tror henne. Vad gör jag? Jag packar bergborrsprodukter, har hand om ett kattskrälle och runkar i motvind. Smäller det högt? Den enda vettiga uniform jag har är väl mina sexiga underkläder? Har blivit så poppis på senaste och det är lite roligt tycker jag.

 

Advokaten & lantbrevbäraren.

"-Nu ska vi se till att du får fitta!" ropar Malin till Elina. "-VA?!" skriker jag? "-Äru lebb?" Men Elina var inte det. Nu ska vi se till att du får flytta, hade Malin sagt. Och så började vi sjunga med till Peter Andé - Mysterious girl, Spice Girls - Wannabe och Jimmy Jansson - Som sommaren. Nåja man hör det man vill höra. Vi måste förresten se till att Elina hittar någon att para sig med. Någon vettig! Elina är singel och bär uniform på jobbet. Jag tycker det räcker som presentation. Hon är brevbärare här och jag står alltid och kikar i titthålet, smygrunkandes, när hon kommer och delar ut posten här. Tyvärr slaknar man varje gång man får räkningar. Ja tänk vad Fagersta är litet... en gång skulle jag ha telefonsex men då visade det sig att det var mamma som satt i andra änden. Huuuuuh! Blev lite pinsamt när jag kom och lånade bilen nästa gång kan jag tala om.

Alexandra & Sara. Elinas syster Sara Karlsson som var stand-in för övriga som inte kom. Som enda kille på festen kan jag inte klaga.

Ute på GM så var det mest äldre och yngre folk tyckte jag. Ursäkta mig men gick jag verkligen i samma klass som farbrorn där med vit mustasch? Nej? Men trots allt bär även jag mustasch så jag lät det vara. Men vi hittade på Fabbe Vestlund, Bogge Eriksson och Dennis Laurila & Tina Virtanen. Hjärnkirurgen Franklin berättade för hela GM att hon var hjärnkirurg. Vi andra hann inte ens få en syl i vädret. Hon bara skröt och skröt och skröt och ljög! "-Hejsan!" -"Jag är kirurg!" "-Vad roligt. Jag heter Stefan" -"Jag är kirurg!" "-Hur gammal är du?" "-Jag är kirurg!" "-Du det brinner här vi måste utrymma lokalen!" "-JAG ÄR KIRURG!" Jag ramlade av stolen av syrebrist. Alldeles blå om läpparna fick jag hämta luft ur ett glas white russian. Och Malin malde på. Men vi hade SKITSKOJ! Var jättekul att träffa dessa själar igen. MEN Malin.. för allra sista jävla gången.. det heter för fan yoghurt (jåg'urt) och inte yogart!

Ensamma Fabbe behövde hjärnkirurgi.

Efter mycket om och men bestämde sig Angelica för att trosor till dagens outfit. Här ser vi lag 33s samordnare hångla upp henne på terrassen. Kärleksparet. Trams! säger jag.

Tag-team Lurila & Snicken.

Per Victory Malm har uppenbarligen hittat alla tre barer :P

Klassåterträff light

Det är alltså 10 år sedan jag slutade nian. Ikväll ska alla gamla nior träffas på GM och äta svindyr matbuffé för 400:- och skryta om livet för varann. Skrev något om det här i mars K(l)ass-återträff. I skrivade stund sitter en nyklippt och uppklädd men väldigt ensam Johan Vestlund, på GM och smuttar på en white russian, helt alena. "-Dålig uppslutning från Alfaskolan", menar han på. Alla andra klasser sitter vid borden runt om och pratar gamla minnen och skrattar och har kul. "-Vad är det här?" undrar Johan och tittar sig förvirrat omkring. Klockan 22.00 kommer vi andra + annat pack till GM. Nej jag ska minsann upp till Elina Karlsson om en liten stund. Sannis och Malin ska tydligen vara där. Båda har tydligen sprutat ur sig avkommor. Fler än en var. Vad har jag? Jag har en katt. Nog för att jag också har sprutat ur mig en del, men det är inte samma sak. Nåja jag lär prioritera gamla vänner. Ska se om vi kan komma fram till några klassrelaterade roliga minnen. Fortsättning kommer. Drop acid - not bombs.