Hittade ett utkast från 9:e dec 2016 som jag inte publicerat. Jag ber om ursäkt... MYCKET har hänt :( Men här kommer det iaf. Enjoy!
Ibland tänker jag på dom. På dom som plötsligt försvann från oss på lagret. Vad fan hände? Livet?
Vad ska Stefansson säga? Utanför grindarna kan ingenting hända!
Det är länge sedan vår f.d. samordnare Kim Eriksson hastigt lämnade oss. Han har blivit supersamordnare inne på målningen och lyckats med konststycket att bli fader. På sant alltså.
Det tennstöpta barnet blev en man! (Fuck yeah! Go men!)
Istället för att behöva oroa sig för alla kukar behöver han nu bara oroa sig för en! Önskar honom all lycka, och till sonen vill jag bara säga BRIS 116111.
Jag var faktiskt snäll idag. När jag skulle upp i omklädningsrummet så hittade jag en död talgoxe i trappen upp.. den fick följa med hem till Johan Näsmarks skåp, och bo där.
Det tyckte inte Johan. Han fick se det på snap och krävde att om hans byxor doftade död fågel så skulle jag betala för kemtvätt. Det tycker jag var kul.. sen tvingande han mig att ta bort den. Rädd för döda fåglar.. han och Magnus Sandberg liksom. Fast Magnus är rädd för alla fåglar efter att han sett Alfred Hitchcocks skräckfilm Fåglarna.
Men hur som helst så lindade jag in den i en servett och la den vid Supersamordnare SS-Kims skåp med en lapp med texten "Jag vet vart du bor!" Inget piggar upp det tröstlösa faderskapet såsom en liten fågl. Han har fågl, mikket fin fågl. Kanske liten skallra till sånenn?
Förstå Kim som farsa... lätt den vällingen innehåller steroider och snus. Han stjäl Maries mjölk och sitter i fotöljen hemma med en kanna och tittar på någon sliten hockeymatch som han bettat på, får in den, var värd 24.000 som vanligt, tar en klunk, skrockar som han vore Tord och ropar "-Lill-pumpen! Nu blir det FAIK & Tre Kronors hockeyskola, sen tar du farsan till Amerika och NHL!"
Reser sig upp och går förbi Lill-pumps rum som kommer springandes "-Men pappa storpump jag vill inte!" Kim svarar med en flata "-Men du ska!" och Lill-pump flyger baklänges kullerbytta in. Ropar sedan till Marie, "-Nu får du fan ta det i ansiktet, jag vill inte ha fler ungar, det får räcka med dom tre vi redan har. Blir det inte nåt utav de här tre så får vi ha ihjäl dom och börja om då."
Oavsett vad tror jag vi kommer få se fler Lill-pumps i framtiden.
Lilla pumpelina t.ex.
Han blir nog en bra far den där Kim. Kim är den farsa som gör allt för sin son. Kim är den farsa som köper ut åt sin son. Kim är den farsa som köper porr åt sin son. Kim är den farsa som låter sonen öva på morsan innan han ger sig ut på skarp jakt.
Ibland tänker jag på Robert. Han från Sala.
Den där spinkiga och kala saken.
Det sägs att Robert sålde takvåningen i Västanfors och flyttade till en
lite mindre lyxigare våning. Och så har han börjat att spela golf med
massa mellanchefer på arbetstid. Det som är roligt är att han nu sänkt
sitt handikapp från CP till Parkinson. Han har mycket svårare att golfa
nu vill jag lova! Han har det inte lätt den där Robert... utöver sitt
handikapp så är han en rik man fast inuti en fattig mans kropp. Det är därför han inte visar sig ute så ofta.
Krille sägs åka runt på scen och smörja in sig, nästan näck, i brunkräm tillsammans med Tommy Normann. Sjukt. En annan gick det bra för iaf. Eller ja jag är kvar på DCs betonggolv. Med stötdämpande sula.
tisdag 8 december 2020
onsdag 4 maj 2016
Vårvindar friska
Våren har kommit till förskolan Södra porten!
Kjell hade som vanligt ställt groggen på kylning innan han tog sin blåa crescent och ivrigt trampade iväg till "tattarstället" som han kallar det. Han parkerade närmast snurrgrinden, låste och drog en suck innan han klev igenom grinden och gick upp till sanitära och bytte om. Han drog på sig sina blåa arbetsbyxor och drog upp dom så långt att man såg hans päronformade skinkor i dess sanna kontur. Skärpet fäste han så hårt att han fick lura arslet på en skit och så tog han kammen och drog genom den kala flinten sen sa sa till sig själv i spegeln; "Du fixar det här, dom andra är bara tattare och idioter. Det är snart grogg, härda ut." Sedan gick han ner till fikarutan a.k.a barnkammaren.
Chippen var redan där, Lotta också. De satt och språkade om vårvindar friska, Donald Trump, Miljöpartiet och annan relevant rappakalja. "-Fyfan nu är vi här igen," muttrade Kjell och satte sig vid bordet längst in som den underliga flyttfågel han är, plockade fram sin juicetetra och skinksmörgås som han så ivrigt knåpat ihop på morgonkvisten. Han gillade inte förskolan. Han var trött på att vara 53 år gammal och fortfarande inte ens betrodd att leka i sandlådan med egen hink och spade.
Lotta som hade varit instämplad sedan 02.30 gav Kjell en dänga rätt över bullen. "-Måste du vara så sur jämt? Drick sprit och håll käften!" "-Men det är ju det jag görrrrrrrr," väste Kjell med betoningen på r. Chippen skrockade sitt gamla gubbskratt och kommenterade något om kanacker. Aimo Nilsson dök upp flinade glatt. Han hade egentligen tappat bh:n redan förra veckan men han ville inte att någon skulle få veta det. Det var ju vår nu, dags att fokusera på fågelsång och vårvärme.
Grosshandlaren klev in, hejade moloket och tog en wiener melange i kaffeautomaten. Han hade redan svettats bort fjolårets chipstuttar. Skotersäsongen är över på allvar nu, nu blir det att lida genom den varma sommaren. Men han hade en plan. Han hade bunkrat upp med Rexona antiperspirant och kylklampar. Den här våren och sommaren skulle bli den minst svettiga i hans blott 43-åriga historia, bara soljäveln kunde hålla sig på lagomt avstånd och orderingången kunde vara skral. Men sån jävla tur hade man väl inte.
Den raggande samen, Ronny äntrade rummet, nytömd och glad. "Nu har je plock fram Cadillacen!" ropade han och gick ner i spaljé. Jag menar spagat, samtidigt som han sträckte armarna i skyn som begränsades av taket. Endast Lotta blev imponerad. Och kanske grosshandlaren. Glenn kom in och visslade glatt och satte sig vid fikabordet. Kjell brände av, klockan hade inte ens slagit 05:38. Hur kunde någon vara så glad när man väl befann sig på Förskolan Södra Porten, undrade han tyst och aggressivt för sig själv och spände käken tills den vitnade. Sedan sa han "-Idag ska vi lyssna på Lasse Stefanz hela dagen!" Då brände Glenn av och sa att han glömt stänga av spisen och for hem.
Ungtjuren Rasmus hade uppfört sig illa uppe på fabriken och hade nu blivit återinsatt på DC. Rykten säger att han tafsade på en städerska. Var det någon som kände vårkänslor så var det just han. Lagets lilla yngling. Chippen kände igen sig i honom och mindes tillbaka till en tid av löwenbräu, tjuvfiske och logdans men blev snabbt avbruten av att samordnare Mattias påpekade att det fanns båt kvar i stället. Det var bara börja slita för Kvistlund var som vanligt ledig, ungarna hade innebandycup i Västerfärnebo. Kvistlund som aldrig jobbat en hel skiftcykel och därmed aldrig fått en full lön.
Dagen förlöpte som vanligt, Karolin Skinnbracka matade på sitt förbannade NRJ, eller barnradio som Kjell kallade det. "-Man skulle ta och sätta en konstång i den där jävla stereon!" röt han. "-Jag ska fan ta hit en egen stereo, sen kan man slå in en stång i den nästa gång. Vad ska dom säga? Det är ju min stereo. Så visar man upp kvittot bara. Vad ska dom göra?" fortsatte han och slog ut med armarna.
"-Nej är det inte fredag snart så man får lyssna på Sök och Finn.." sa han och suckade så djupt att fick total syrebrist och föll ihop under bubbelplasten på kortpacken.
Mattis tog upp sin svarta bok och antecknade, "Kjell = grinig och arbetsskygg." Sedan låtsades han gå iväg och printa, arbetsskygg som han själv är. Han måste till och med ta i PPUna med handskar på så han inte blir skitig om fingrarna. "-Man vill ju inte ha fläckiga vinglas hemma liksom" sa han en smula nonchalant och började att cp-trumma på bordet. Han hade i vanlig ordning glömt ta sin ADHD-medicin för att han tycker inte om att svälja. Han vill hellre ha pillren upp i rumpan men doktorn säger nej på den.
Daniel Sääf, näst kåtast på förskolan gled förbi över det mysvarma betonggolvet. Han var skapligt nöjd nu när flickorna på andra sidan väggen börjat klä sig mer lättklätt. Hans hormoner hade flödat sedan oktober, det här skulle bli hans bästa förskolesommar någonsin, och ännu bättre skulle den bli när föreståndaren Zmats gick i pension sa han. Då skulle han ta över skutan och försöka få fram sex timmars arbetsdag för barnen på den röda avdelningen och fyra för dom på den blåa.
Kjell vaknade upp efter att blodet hade återvänt till den tomma knölen mellan axlarna och ville ta frukost. Men det fick han inte. Rasmus hade fortfarande båt kvar att packa, en herrans massa rör till förbannelse. Kjell brände av igen, "-Fyfan det här är otroligt!" Han satte sig på paketinslagningsbordet med armarna i kors och stirrade ner i den skitiga gummimattan. Den där onsdagsgroggen kändes långt långt borta men som tur var han hade han blandat i ordning en skrewdriver och hällt över i juiceförpackningen så det kunde i alla fall ta udden av hans karga humör. Han skulle överleva. Han hade gått igenom det här förut.
Lorenzo tittade fram bakom packbordet och sa "-Öh, jobba då Kjell!" och flinade sådär busigt som bara han kan men han fick snabbt dyka till golvet då det kom farande en button bit i ansiktshöjd.
När eftertankens kranka blekhet lagt sig gick han och skenbajsade och kollade tennsisresultat till det var dags för frukost.
Frukosten avlöpte som vanligt. Ett jävla kackel fram tills första tuggan sedan satt alla knäpptysta med mobilen i ansiktet, alla utom jag., jag tog fram Fagersta-kompostens korsord. Aimo Nilsson kläckte ur sig "Fan, nu kom jag på att jag glömt matdosan hemma" och tappade sin fjärde bh för dagen.
"Ha-ha-ha" skrattade Kjell som äntligen blev glad igen. "-Du får väl köpa i automaten" kontrade Lotta. Men det ville inte Aimo. Sist han förlitade sig på Sodexo så hade maten tagit slut. Egentligen ville dom bara inte sälja till honom då de anser att feta människor inte behöver äta lika mycket som oss smala. En annan är ju duktig och lagar själv när mojmoj legat på latsidan. Jag erbjöd honom min dosa men det passade honom inte. Det är inte ofta feta människor är kräsmagade men Aimo kommer alltid att vara Aimo.
Han kommer aldrig upp i samma tattarklass som Vitlöksfinnen, Älghuve, Läderbrallan, Dr kalkyl, Mörtöga eller Ankbajs men vad gör väl det? Det är varmt och grönt ute, fåglarna kvittrar och verandan därhemma kommer snart att stå klar. Då blir Marie glad och då kommer hon börja laga mat åt honom igen. Just nu får han laga den själv för att han är så lat. Men jag hade också varit lat om jag gått omkring med en medicinboll på kroppen varje dag. Turligt nog har han den slavande jugoslaven Bobban på Charlies resturang att förlita sig på men jag tvivlar ärligt på att han betalar för sig. Kaffet stjäl han i alla fall det har jag själv sett.
Nej på Förskolan Södra Porten jobbar det bara tattare och idioter. Idioterna är arga på tattarna för att tattarna aldrig gör något, och tattarna är arga på idioterna för att idioterna aldrig begriper något. Ingenting gör något, ingen begriper något och ingen vet varför. Dagarna går ut på att sitta på ljugarbänken och kasta skit på andra och sedan gråta när man får skit tillbaka på sig. Det är ett under att man överhuvudtaget betalar dessa föreskolebarns föräldrar pengar för att ha dom där. Vi är en dysfunktionell familj allihopa och det sägs att lika barn leka bäst.
Nu när det är frigång på lunchen och man kan sitta ute och äta och titta på det fängslande stängslet och på kråkorna och på parkeringen så lättar den bistra stämningen en aning, som då när man får titta på Cynthias fina Merca och drömma sig bort. Kanske får man en åktur någon gång, vem vet?
Men inte Kjell, han trivs bra där på sin sadel... där kan han sitta ifred... och bara lukta på groggen.
Och han är sååååå bitter...
Kjell hade som vanligt ställt groggen på kylning innan han tog sin blåa crescent och ivrigt trampade iväg till "tattarstället" som han kallar det. Han parkerade närmast snurrgrinden, låste och drog en suck innan han klev igenom grinden och gick upp till sanitära och bytte om. Han drog på sig sina blåa arbetsbyxor och drog upp dom så långt att man såg hans päronformade skinkor i dess sanna kontur. Skärpet fäste han så hårt att han fick lura arslet på en skit och så tog han kammen och drog genom den kala flinten sen sa sa till sig själv i spegeln; "Du fixar det här, dom andra är bara tattare och idioter. Det är snart grogg, härda ut." Sedan gick han ner till fikarutan a.k.a barnkammaren.
Chippen var redan där, Lotta också. De satt och språkade om vårvindar friska, Donald Trump, Miljöpartiet och annan relevant rappakalja. "-Fyfan nu är vi här igen," muttrade Kjell och satte sig vid bordet längst in som den underliga flyttfågel han är, plockade fram sin juicetetra och skinksmörgås som han så ivrigt knåpat ihop på morgonkvisten. Han gillade inte förskolan. Han var trött på att vara 53 år gammal och fortfarande inte ens betrodd att leka i sandlådan med egen hink och spade.
Lotta som hade varit instämplad sedan 02.30 gav Kjell en dänga rätt över bullen. "-Måste du vara så sur jämt? Drick sprit och håll käften!" "-Men det är ju det jag görrrrrrrr," väste Kjell med betoningen på r. Chippen skrockade sitt gamla gubbskratt och kommenterade något om kanacker. Aimo Nilsson dök upp flinade glatt. Han hade egentligen tappat bh:n redan förra veckan men han ville inte att någon skulle få veta det. Det var ju vår nu, dags att fokusera på fågelsång och vårvärme.
Grosshandlaren klev in, hejade moloket och tog en wiener melange i kaffeautomaten. Han hade redan svettats bort fjolårets chipstuttar. Skotersäsongen är över på allvar nu, nu blir det att lida genom den varma sommaren. Men han hade en plan. Han hade bunkrat upp med Rexona antiperspirant och kylklampar. Den här våren och sommaren skulle bli den minst svettiga i hans blott 43-åriga historia, bara soljäveln kunde hålla sig på lagomt avstånd och orderingången kunde vara skral. Men sån jävla tur hade man väl inte.
Den raggande samen, Ronny äntrade rummet, nytömd och glad. "Nu har je plock fram Cadillacen!" ropade han och gick ner i spaljé. Jag menar spagat, samtidigt som han sträckte armarna i skyn som begränsades av taket. Endast Lotta blev imponerad. Och kanske grosshandlaren. Glenn kom in och visslade glatt och satte sig vid fikabordet. Kjell brände av, klockan hade inte ens slagit 05:38. Hur kunde någon vara så glad när man väl befann sig på Förskolan Södra Porten, undrade han tyst och aggressivt för sig själv och spände käken tills den vitnade. Sedan sa han "-Idag ska vi lyssna på Lasse Stefanz hela dagen!" Då brände Glenn av och sa att han glömt stänga av spisen och for hem.
Ungtjuren Rasmus hade uppfört sig illa uppe på fabriken och hade nu blivit återinsatt på DC. Rykten säger att han tafsade på en städerska. Var det någon som kände vårkänslor så var det just han. Lagets lilla yngling. Chippen kände igen sig i honom och mindes tillbaka till en tid av löwenbräu, tjuvfiske och logdans men blev snabbt avbruten av att samordnare Mattias påpekade att det fanns båt kvar i stället. Det var bara börja slita för Kvistlund var som vanligt ledig, ungarna hade innebandycup i Västerfärnebo. Kvistlund som aldrig jobbat en hel skiftcykel och därmed aldrig fått en full lön.
Dagen förlöpte som vanligt, Karolin Skinnbracka matade på sitt förbannade NRJ, eller barnradio som Kjell kallade det. "-Man skulle ta och sätta en konstång i den där jävla stereon!" röt han. "-Jag ska fan ta hit en egen stereo, sen kan man slå in en stång i den nästa gång. Vad ska dom säga? Det är ju min stereo. Så visar man upp kvittot bara. Vad ska dom göra?" fortsatte han och slog ut med armarna.
"-Nej är det inte fredag snart så man får lyssna på Sök och Finn.." sa han och suckade så djupt att fick total syrebrist och föll ihop under bubbelplasten på kortpacken.
Mattis tog upp sin svarta bok och antecknade, "Kjell = grinig och arbetsskygg." Sedan låtsades han gå iväg och printa, arbetsskygg som han själv är. Han måste till och med ta i PPUna med handskar på så han inte blir skitig om fingrarna. "-Man vill ju inte ha fläckiga vinglas hemma liksom" sa han en smula nonchalant och började att cp-trumma på bordet. Han hade i vanlig ordning glömt ta sin ADHD-medicin för att han tycker inte om att svälja. Han vill hellre ha pillren upp i rumpan men doktorn säger nej på den.
Daniel Sääf, näst kåtast på förskolan gled förbi över det mysvarma betonggolvet. Han var skapligt nöjd nu när flickorna på andra sidan väggen börjat klä sig mer lättklätt. Hans hormoner hade flödat sedan oktober, det här skulle bli hans bästa förskolesommar någonsin, och ännu bättre skulle den bli när föreståndaren Zmats gick i pension sa han. Då skulle han ta över skutan och försöka få fram sex timmars arbetsdag för barnen på den röda avdelningen och fyra för dom på den blåa.
Kjell vaknade upp efter att blodet hade återvänt till den tomma knölen mellan axlarna och ville ta frukost. Men det fick han inte. Rasmus hade fortfarande båt kvar att packa, en herrans massa rör till förbannelse. Kjell brände av igen, "-Fyfan det här är otroligt!" Han satte sig på paketinslagningsbordet med armarna i kors och stirrade ner i den skitiga gummimattan. Den där onsdagsgroggen kändes långt långt borta men som tur var han hade han blandat i ordning en skrewdriver och hällt över i juiceförpackningen så det kunde i alla fall ta udden av hans karga humör. Han skulle överleva. Han hade gått igenom det här förut.
Lorenzo tittade fram bakom packbordet och sa "-Öh, jobba då Kjell!" och flinade sådär busigt som bara han kan men han fick snabbt dyka till golvet då det kom farande en button bit i ansiktshöjd.
När eftertankens kranka blekhet lagt sig gick han och skenbajsade och kollade tennsisresultat till det var dags för frukost.
Frukosten avlöpte som vanligt. Ett jävla kackel fram tills första tuggan sedan satt alla knäpptysta med mobilen i ansiktet, alla utom jag., jag tog fram Fagersta-kompostens korsord. Aimo Nilsson kläckte ur sig "Fan, nu kom jag på att jag glömt matdosan hemma" och tappade sin fjärde bh för dagen.
"Ha-ha-ha" skrattade Kjell som äntligen blev glad igen. "-Du får väl köpa i automaten" kontrade Lotta. Men det ville inte Aimo. Sist han förlitade sig på Sodexo så hade maten tagit slut. Egentligen ville dom bara inte sälja till honom då de anser att feta människor inte behöver äta lika mycket som oss smala. En annan är ju duktig och lagar själv när mojmoj legat på latsidan. Jag erbjöd honom min dosa men det passade honom inte. Det är inte ofta feta människor är kräsmagade men Aimo kommer alltid att vara Aimo.
Han kommer aldrig upp i samma tattarklass som Vitlöksfinnen, Älghuve, Läderbrallan, Dr kalkyl, Mörtöga eller Ankbajs men vad gör väl det? Det är varmt och grönt ute, fåglarna kvittrar och verandan därhemma kommer snart att stå klar. Då blir Marie glad och då kommer hon börja laga mat åt honom igen. Just nu får han laga den själv för att han är så lat. Men jag hade också varit lat om jag gått omkring med en medicinboll på kroppen varje dag. Turligt nog har han den slavande jugoslaven Bobban på Charlies resturang att förlita sig på men jag tvivlar ärligt på att han betalar för sig. Kaffet stjäl han i alla fall det har jag själv sett.
Nej på Förskolan Södra Porten jobbar det bara tattare och idioter. Idioterna är arga på tattarna för att tattarna aldrig gör något, och tattarna är arga på idioterna för att idioterna aldrig begriper något. Ingenting gör något, ingen begriper något och ingen vet varför. Dagarna går ut på att sitta på ljugarbänken och kasta skit på andra och sedan gråta när man får skit tillbaka på sig. Det är ett under att man överhuvudtaget betalar dessa föreskolebarns föräldrar pengar för att ha dom där. Vi är en dysfunktionell familj allihopa och det sägs att lika barn leka bäst.
Nu när det är frigång på lunchen och man kan sitta ute och äta och titta på det fängslande stängslet och på kråkorna och på parkeringen så lättar den bistra stämningen en aning, som då när man får titta på Cynthias fina Merca och drömma sig bort. Kanske får man en åktur någon gång, vem vet?
Men inte Kjell, han trivs bra där på sin sadel... där kan han sitta ifred... och bara lukta på groggen.
Och han är sååååå bitter...
måndag 4 april 2016
Aktuellt på lagret
Det ryktas att Kjell Danielsson sprang runt på Järnvägsresturangen i helgen iklädd matchtröja och bjöd på drinkar och delade ut dalahästar, frenetiskt skrikandes "-Gustav Vasa tillhör oss!"
Ja jag vet att Vasa ska förknippas med Mora men det vet inte Kjell. Kjell vet inte ens om att han är Kolarbyunge i blodet.. han har fått för sig att han bott i Västanfors hela livet.
Och Jackie Arklöv är nazist trots sin brottsrelaterade hudfärg liksom, man ska få vara som man vill tycker jag. Jag kan knappast bli arg på en man som köper sockervadd och bamsetandkräm åt mig.
Han är lite som min mentor, en fadersfigur med dålig syn och aggresionsproblem.
Men tydligen ska Kjell fått matchstraff av Kurre och tvingats spendera natten i häktet.
Jävla tur man var i Bollnäs annars hade man kastat en hot shot i ansiktet på han och tänt på.
På Kjell alltså. Nädå.. Han är bra go ändå den där nissen. Detta är en av få gånger som han är glad så det får man väl bjuda på. Sist han var glad var när priset på Carlsberg sjönk med 80 öre 1962.
Förstå vad ledsen han ska vara när hockeysäsongen drar igång sen. Bubben då...
Det ska bli kul att höra Cmores sportkommentator Mike Helberts brorsa Patrik Helbert Nilsson, även kallad Aimo Nilsson dra sin årskrönika vid fikabordet idag. Alltid lika klockrena referat, i samma klass som Anders Bassman har jag hört. Men det är bara vad jag hört..
Om vi nu lämnar sporten för ett tag så har jag glömt att meddela att Robert Hedbom, ja ni vet VDns lille brorson, även kallad CP-Robert tidigare, har hastigt lämnat oss. Nu är han inte död utan han tröttnade helt enkelt på att jobba med ett så muntert gäng som mig, Kjelle D och Patrik, jag menar Aimo Nilsson. Rykten gick att Robban började sänka en kvarting efter varje skift och tvingades gå på lyckopiller för att överleva skiftcykeln. Det är med stor sorg som vi saknar Robert. Här hade jag ett grymt skämt från gamle samordnaren Kim Eriksson men eftersom jag är en man med stor respekt så säger jag inte det. (Vänd er till Kim på messenger)
Vad som mer är nytt är att Mattias Pingu Kvistlund börjat på vårat lag. Inte en enda gång har han jobbat en full skiftcykel, vilket får åtminstone mig att vilja skaffa knoddar. Men han är faktiskt den snällaste Djurgårdaren jag träffat. Helt sjukt. Ger mig matlådor ibland(!) Jag vet inte om han vill gifta sig eller om det är ett billigt trick för att tjäna bananer...
Victoria har tagit Marcs tjänst på inlägget... hon blir saknad även hon. Dels för att hon är snyggare än muskulöse Robert och dels för att hon svängde förbi City Gross i Västerås för att köpa laktosfri choklad till mig! En sådan handling kommer jag minnas till döddagar!
Ja jag vet att Vasa ska förknippas med Mora men det vet inte Kjell. Kjell vet inte ens om att han är Kolarbyunge i blodet.. han har fått för sig att han bott i Västanfors hela livet.
Och Jackie Arklöv är nazist trots sin brottsrelaterade hudfärg liksom, man ska få vara som man vill tycker jag. Jag kan knappast bli arg på en man som köper sockervadd och bamsetandkräm åt mig.
Han är lite som min mentor, en fadersfigur med dålig syn och aggresionsproblem.
Men tydligen ska Kjell fått matchstraff av Kurre och tvingats spendera natten i häktet.
Jävla tur man var i Bollnäs annars hade man kastat en hot shot i ansiktet på han och tänt på.
På Kjell alltså. Nädå.. Han är bra go ändå den där nissen. Detta är en av få gånger som han är glad så det får man väl bjuda på. Sist han var glad var när priset på Carlsberg sjönk med 80 öre 1962.
Förstå vad ledsen han ska vara när hockeysäsongen drar igång sen. Bubben då...
Det ska bli kul att höra Cmores sportkommentator Mike Helberts brorsa Patrik Helbert Nilsson, även kallad Aimo Nilsson dra sin årskrönika vid fikabordet idag. Alltid lika klockrena referat, i samma klass som Anders Bassman har jag hört. Men det är bara vad jag hört..
Om vi nu lämnar sporten för ett tag så har jag glömt att meddela att Robert Hedbom, ja ni vet VDns lille brorson, även kallad CP-Robert tidigare, har hastigt lämnat oss. Nu är han inte död utan han tröttnade helt enkelt på att jobba med ett så muntert gäng som mig, Kjelle D och Patrik, jag menar Aimo Nilsson. Rykten gick att Robban började sänka en kvarting efter varje skift och tvingades gå på lyckopiller för att överleva skiftcykeln. Det är med stor sorg som vi saknar Robert. Här hade jag ett grymt skämt från gamle samordnaren Kim Eriksson men eftersom jag är en man med stor respekt så säger jag inte det. (Vänd er till Kim på messenger)
Vad som mer är nytt är att Mattias Pingu Kvistlund börjat på vårat lag. Inte en enda gång har han jobbat en full skiftcykel, vilket får åtminstone mig att vilja skaffa knoddar. Men han är faktiskt den snällaste Djurgårdaren jag träffat. Helt sjukt. Ger mig matlådor ibland(!) Jag vet inte om han vill gifta sig eller om det är ett billigt trick för att tjäna bananer...
Victoria har tagit Marcs tjänst på inlägget... hon blir saknad även hon. Dels för att hon är snyggare än muskulöse Robert och dels för att hon svängde förbi City Gross i Västerås för att köpa laktosfri choklad till mig! En sådan handling kommer jag minnas till döddagar!
tisdag 22 mars 2016
MiniFri
Saknaden över forne stabschefen Kim Jong Tung är stor. Den nye låter oss bara ha kvartsraster, allt för att uppehålla så mycket tonage som möjligt. Men det är inte hans fel utan produktionschefens fel.
Han går runt som en kissnödig schäfer och håller koll på packningen så att inte någon fipplar med mobilen eller tjyvröker bakom spacen. Hans namn är Karl Friman och han är Hasse Bacons lilla klon.
Likadana jeans, likadan jacka, likadana glasögon och det bästa utav allt, likadan gångstil. Lite som en nyskiten anka och rak i rygg.
Jag hälsade glatt på Hasse Bacon igår morse när han kom och sa
"-Hej Hasse, kul att se dig!"
Han morrade och såg att jag haltade lite och väste
"-Har du ont din jävel?" Jag visste vad som skulle hända men svarade instinktivt "Nej!" Då fräste han till "-Nu har du!" och skickade på mig en spark rätt över hälsenan så jag grinade illa. Som att det är mitt fel att han dyrkar dalarnas sämsta hockeylag.
Dom är rätt roliga dom där Kling och Klang, när de står brevid varandra med armarna i kors så ser den ena ut som Tommy Körberg och den andra som Boxer-Robert. Något jag noterat under åren det är att väldigt många inne på kontoret har glasögon. Glasögonmaffian. Hasse Bacon, Friman, Tanja, Matz, Madde, Niklas ibland (för att passa in?), Clara, samt personer jag inte kan namnet på. (Vill inte riskera att ha fel.)
Men varför är det så? Är dom smartare? Är det för att när ett sinne är försvagat så stärks ett annat?
Vilket sinne har stärkts hos varje individ? Jag själv är ju gammal glasögonorm men jag var ju bekväm nog att göra den där laseroperationen. Aldrig mer behöver brillorna imma igen på vintern eller bågarna bli krokiga för att man legat i soffan och slentriantittat på Parlamentet eller lyxrunkat till internetporr. Det tycker jag var smart.
Hasse är dock för gammal för att få göra operationen och Kalle har inte råd eftersom han ynglat av sig. Men nu i och med detta topjobb kanske det blir ändring på det.
Men vem är nu denna Friman? Eller MiniFri som han kommer att kallas, Hasse Powers lilla klon.
Ja det ska vi ta reda på djupgående allt eftersom året går men det ryktas att han är en gammal bandyspelare i Västanfors, att hans fru är alldeles för snygg för honom, att håret har börjat fälla och att han är en excellent älskare. Han undrade en gång om han skulle "lära mig att knulla." Nu är jag faktiskt äldre än jag ser ut men får jag sitta med i sängkammaren så är inte jag den blyga och trevande. Eller ville han rent utav ligga med mig? Jag vet inte. Jag vill nog inte veta. Mamma säger att jag är den vackraste dockpojken i hela världen så jag lär nog se upp.
Men nu duschar ju inte MiniFri på jobbet längre så det ska nog gå bra.
Han går runt som en kissnödig schäfer och håller koll på packningen så att inte någon fipplar med mobilen eller tjyvröker bakom spacen. Hans namn är Karl Friman och han är Hasse Bacons lilla klon.
Likadana jeans, likadan jacka, likadana glasögon och det bästa utav allt, likadan gångstil. Lite som en nyskiten anka och rak i rygg.
Jag hälsade glatt på Hasse Bacon igår morse när han kom och sa
"-Hej Hasse, kul att se dig!"
Han morrade och såg att jag haltade lite och väste
"-Har du ont din jävel?" Jag visste vad som skulle hända men svarade instinktivt "Nej!" Då fräste han till "-Nu har du!" och skickade på mig en spark rätt över hälsenan så jag grinade illa. Som att det är mitt fel att han dyrkar dalarnas sämsta hockeylag.
Dom är rätt roliga dom där Kling och Klang, när de står brevid varandra med armarna i kors så ser den ena ut som Tommy Körberg och den andra som Boxer-Robert. Något jag noterat under åren det är att väldigt många inne på kontoret har glasögon. Glasögonmaffian. Hasse Bacon, Friman, Tanja, Matz, Madde, Niklas ibland (för att passa in?), Clara, samt personer jag inte kan namnet på. (Vill inte riskera att ha fel.)
Men varför är det så? Är dom smartare? Är det för att när ett sinne är försvagat så stärks ett annat?
Vilket sinne har stärkts hos varje individ? Jag själv är ju gammal glasögonorm men jag var ju bekväm nog att göra den där laseroperationen. Aldrig mer behöver brillorna imma igen på vintern eller bågarna bli krokiga för att man legat i soffan och slentriantittat på Parlamentet eller lyxrunkat till internetporr. Det tycker jag var smart.
Hasse är dock för gammal för att få göra operationen och Kalle har inte råd eftersom han ynglat av sig. Men nu i och med detta topjobb kanske det blir ändring på det.
Men vem är nu denna Friman? Eller MiniFri som han kommer att kallas, Hasse Powers lilla klon.
Ja det ska vi ta reda på djupgående allt eftersom året går men det ryktas att han är en gammal bandyspelare i Västanfors, att hans fru är alldeles för snygg för honom, att håret har börjat fälla och att han är en excellent älskare. Han undrade en gång om han skulle "lära mig att knulla." Nu är jag faktiskt äldre än jag ser ut men får jag sitta med i sängkammaren så är inte jag den blyga och trevande. Eller ville han rent utav ligga med mig? Jag vet inte. Jag vill nog inte veta. Mamma säger att jag är den vackraste dockpojken i hela världen så jag lär nog se upp.
Men nu duschar ju inte MiniFri på jobbet längre så det ska nog gå bra.
tisdag 15 mars 2016
Sommarjobb 2014
Hittade på ett utkast från 2014, enjoy!
Så har äntligen våra sommarjobbare fått lämna gökboet och flugit ut. Kanske de återvänder, kanske inte. Jag hoppas nästan på det, törs inte säga att jag helhjärtat gör för då faller Magnus Olsson ner på knä och sliter sitt tunna hår, det lilla som finns kvar på hans ödmjuka hjässa.
Men det var ett bra gäng. Gruppfotot uteblev och jag har inte kort på alla tyvärr.
Frånvaron av Kim Eriksson var total. Istället för att delegera inne på golvet så har han varit ute och kört hjullastare. Jag vet inte om sommarjobbarna ens uppfattade vem fan han var. "En av den där två killarna som alltid satt och hade lunch före oss." Vad fan skulle de göra då? Det hände att proppen gick när alla fem mikros blåste full effekt samtidigt men man kan sejfa som snyggast på DC och äta en burk kall kattmat med gaffel. Denna Mr snyggast på DC är vice samordnare och träder in när frånvaron av Kim är total. Nu föll det ju lite på läppen att snyggast på DC var den andre av de två som äter lunch före oss........
Hur som helst, här är Sash..
Så har äntligen våra sommarjobbare fått lämna gökboet och flugit ut. Kanske de återvänder, kanske inte. Jag hoppas nästan på det, törs inte säga att jag helhjärtat gör för då faller Magnus Olsson ner på knä och sliter sitt tunna hår, det lilla som finns kvar på hans ödmjuka hjässa.
Men det var ett bra gäng. Gruppfotot uteblev och jag har inte kort på alla tyvärr.
Kim Eriksson, föreskriven samordnare.
Frånvaron av Kim Eriksson var total. Istället för att delegera inne på golvet så har han varit ute och kört hjullastare. Jag vet inte om sommarjobbarna ens uppfattade vem fan han var. "En av den där två killarna som alltid satt och hade lunch före oss." Vad fan skulle de göra då? Det hände att proppen gick när alla fem mikros blåste full effekt samtidigt men man kan sejfa som snyggast på DC och äta en burk kall kattmat med gaffel. Denna Mr snyggast på DC är vice samordnare och träder in när frånvaron av Kim är total. Nu föll det ju lite på läppen att snyggast på DC var den andre av de två som äter lunch före oss........
Hur som helst, här är Sash..
Eller Serge som han egentligen heter.
Mannen som haltar fram med bandage och mosar kortborr. Serge höll i marimbakurser på västindiekryssningar innan han kom till sans och valde att komma till Fagersta och sparka boll med Fagersta Södra. Han hoppas på den naturliga resan, Fagersta Södra IK - AIK - Real Madrid. Trots sin avsaknad av truckkort så krigade han på bra och hittade rytmen. Han slog hammaren mot integralborrarna i sin knappt godkända 25-bunt och skapade en harmonisk och eggande rytm som enbart hördes vid långpacken.
Calle Törner ville inte vara med på bild så jag fick
ta en annan bild ur skolkatalogen istället.
Calle som inte fixade sitt truckkort, som hejade på Djurgården, hade ingen egen segelbåt men hade en motorbåt, gjorde så mycket som han bara kunde, men ingen sa att det någonsin var bra.
Dellert-Dellert a.k.a Agge
När Törner svek så klev Agge upp i trucken och mosade och blev snabbt självgående. Han berättade också att blöta möss minsann inte var nåt för han, nej Dellert-Dellerts fittor dom ska vara torra dom!
Agge blev sommarens bästa sommarmupp. Bra jobbat Dellert!
Agge blev sommarens bästa sommarmupp. Bra jobbat Dellert!
Guess who's back!
Efter en lång tids vila har nu Kolarbyn viskar fått liv igen. Javisst, du drömmer inte! Den största anledningen till inaktiviteten heter Niklas Kursu och borde likt Kevin Mitnick aldrig få komma nära en dator igen. I allfall inte min. Han lurade på mig Linux och min ÄLSKADE hårddisk blev korrupt, det tog mig bara tre år att orka ta tag i detta, jag provade blogga på en stationär dator några gånger men när det tog 45 min (ej överdrivet) att komma ut på internet så gav jag fan i det. Och då hade jag inte ens porrsurfat.
Men nu...äntligen... efter att en USB-port började brinna när den gamla hårddisken skulle återställas så tvingades jag helt enkelt att köpa ny dator! Så nu kör vi igen! Tack för erat tålamod.
Som ni kanske förstår har jag mycket material att skriva om men vi kan ju börja med det mest aktuella.
När Hammock Johansson valsade iväg till en ny stad med nya möjligheter tog Kim lillpumpen Eriksson över piskan för nya lag 11. Så mycket som vi jobbat under hans ledning är knappt möjligt.
Men även Kim fick känna sig besegrad till sist på de fetas skiftlag så han tog sitt pick och pack och snodde Chippens jobb inne på målningen, han började där idag. En riktig svikare helt enkelt.
Men naturligtvis har vi firat med pommac, tårta, kubbspel, skitlånga raster, fördusch och PPU-vägran. Den nye samordnarens flickvän hade även bakat regnbågsfärgade cupcakes. (Betyg 4,5/5)
Och vem blev den nya samordnaren kanske du undrar? Jo Mattis, eller "snyggast på DC" som han en gång kallades, grabben som glömt tagit sin ADHD-medicin typ varje dag. En gång i tiden var han en snygg pojkhora, nu är han lönnfet och bortglömd. Våran enhetlige snygghetsdomare (som får vara anonym tills vidare) har numera utsett ingen mindre än Daniel Sääf till snyggast på DC. Han har jag hånglat med en gång, kanske två-tre så jag säger inte emot henne. Bra val.
Hans Bacon Karlkvist, Sveriges mest omskrivna produktionsledare har insett att han får alldeles för lite tid över till att sitta på blocket så han har utsett Kalle Boxer-Robert Friman till ny produktionsledare på DC, så nu kommer produktionen att minska avsevärt. Den parveln kommer jag tala vidare om framöver i bloggen. Jag vet seriöst inte vilken titel Hasse har numera, eller vad han gör, men jag ska försöka hålla er uppdaterade om denne karlakarl som nyligen fyllt 50(!) och fortfarande köper brylcreme och använder skinnväst gör och inte gör.
Vi har sedan i somras haft förstärkning från Adecco av en kille som kallar sig Anton. Han säger inte mer än halv sju men jobbar som en häst. Tamejfan den bästa sommarjobbaren någonsin. Mycket skit har passerat genom Adeccos fingrar men här vaskade de fram någonting bra. Sist det hände var för åtta år sedan när jag kom till företaget.
Daniel Sääf som tidigare har vikarierat på inlägget ett par månader för Marc har gått och blivit vuxen. Det långa hårdrockarhåret har klippts av och blåstället har bytits ut mot kavaj och fluga. Det måste varit något som Sköld gjort eller sagt för han har tagit steget in på kontoret. Kanske var det för att han hörde att det fanns en ledig tjänst och att det var mycket ligga på andra sidan? Tråkigt som tusan är det men vi måste väl alla växa upp och gå vidare någon gång, så nu förbereder vi oss på att han kommer sluta hälsa på oss gamla skiftkamrater.
Marc Sjöström, Pinoy på skoj, har sagt upp sig och plockar nu citroner på Filippinerna för en spottstyvel och en rova per dag. Han säger själv att han jobbar på IKEA i Manilla men vad fan ska IKEA göra där?? Seriöst, vilken pinoy vill komma hem med en billy bokhylla? Nog fan bättre att köpa mat för pengarna, men vi får ju hoppas att varmkorven kostar 10:- även där. Om inte för Marcs skull så han inte tappar sin halvsvenska identitet. Två ungar till har han spottat ut sig där nere och man misstänker att nr 3 och 4 är på väg, samt att Svenska tullen inte släpper igenom honom. Vi önskar nu våran lilla risplockare lycka till och bra väder.
På tal om barn, Christine har under dessa tre år jobbat ungefär fyra skift. Hon har minsann också spottat ut två ungar till världen. Lovisa Persson spottade också ut en unge. Konstigt nog var det bara Lovisa som jobbade inne på logistik, och som ni alla kanske minns så blev alla som jobbade där gravida. Clara, Jonna, Lovisa etc. Men nu blir det inga fler barn gjorda där för nu har Mickelsson börjat på packen!
Men nu...äntligen... efter att en USB-port började brinna när den gamla hårddisken skulle återställas så tvingades jag helt enkelt att köpa ny dator! Så nu kör vi igen! Tack för erat tålamod.
Som ni kanske förstår har jag mycket material att skriva om men vi kan ju börja med det mest aktuella.
När Hammock Johansson valsade iväg till en ny stad med nya möjligheter tog Kim lillpumpen Eriksson över piskan för nya lag 11. Så mycket som vi jobbat under hans ledning är knappt möjligt.
Men även Kim fick känna sig besegrad till sist på de fetas skiftlag så han tog sitt pick och pack och snodde Chippens jobb inne på målningen, han började där idag. En riktig svikare helt enkelt.
Men naturligtvis har vi firat med pommac, tårta, kubbspel, skitlånga raster, fördusch och PPU-vägran. Den nye samordnarens flickvän hade även bakat regnbågsfärgade cupcakes. (Betyg 4,5/5)
Och vem blev den nya samordnaren kanske du undrar? Jo Mattis, eller "snyggast på DC" som han en gång kallades, grabben som glömt tagit sin ADHD-medicin typ varje dag. En gång i tiden var han en snygg pojkhora, nu är han lönnfet och bortglömd. Våran enhetlige snygghetsdomare (som får vara anonym tills vidare) har numera utsett ingen mindre än Daniel Sääf till snyggast på DC. Han har jag hånglat med en gång, kanske två-tre så jag säger inte emot henne. Bra val.
Hans Bacon Karlkvist, Sveriges mest omskrivna produktionsledare har insett att han får alldeles för lite tid över till att sitta på blocket så han har utsett Kalle Boxer-Robert Friman till ny produktionsledare på DC, så nu kommer produktionen att minska avsevärt. Den parveln kommer jag tala vidare om framöver i bloggen. Jag vet seriöst inte vilken titel Hasse har numera, eller vad han gör, men jag ska försöka hålla er uppdaterade om denne karlakarl som nyligen fyllt 50(!) och fortfarande köper brylcreme och använder skinnväst gör och inte gör.
Vi har sedan i somras haft förstärkning från Adecco av en kille som kallar sig Anton. Han säger inte mer än halv sju men jobbar som en häst. Tamejfan den bästa sommarjobbaren någonsin. Mycket skit har passerat genom Adeccos fingrar men här vaskade de fram någonting bra. Sist det hände var för åtta år sedan när jag kom till företaget.
Daniel Sääf som tidigare har vikarierat på inlägget ett par månader för Marc har gått och blivit vuxen. Det långa hårdrockarhåret har klippts av och blåstället har bytits ut mot kavaj och fluga. Det måste varit något som Sköld gjort eller sagt för han har tagit steget in på kontoret. Kanske var det för att han hörde att det fanns en ledig tjänst och att det var mycket ligga på andra sidan? Tråkigt som tusan är det men vi måste väl alla växa upp och gå vidare någon gång, så nu förbereder vi oss på att han kommer sluta hälsa på oss gamla skiftkamrater.
Marc Sjöström, Pinoy på skoj, har sagt upp sig och plockar nu citroner på Filippinerna för en spottstyvel och en rova per dag. Han säger själv att han jobbar på IKEA i Manilla men vad fan ska IKEA göra där?? Seriöst, vilken pinoy vill komma hem med en billy bokhylla? Nog fan bättre att köpa mat för pengarna, men vi får ju hoppas att varmkorven kostar 10:- även där. Om inte för Marcs skull så han inte tappar sin halvsvenska identitet. Två ungar till har han spottat ut sig där nere och man misstänker att nr 3 och 4 är på väg, samt att Svenska tullen inte släpper igenom honom. Vi önskar nu våran lilla risplockare lycka till och bra väder.
På tal om barn, Christine har under dessa tre år jobbat ungefär fyra skift. Hon har minsann också spottat ut två ungar till världen. Lovisa Persson spottade också ut en unge. Konstigt nog var det bara Lovisa som jobbade inne på logistik, och som ni alla kanske minns så blev alla som jobbade där gravida. Clara, Jonna, Lovisa etc. Men nu blir det inga fler barn gjorda där för nu har Mickelsson börjat på packen!
torsdag 3 juli 2014
Semestervecka
Det skulle bli en härlig semester. Vi kysste varandra adjö vid stämpelklockan och jag började smått frenetiskt att knappa in semestern. Men det var tydligt att jag inte var tillåten att ta ut semester. Det tog 10 minuter att göra då stämpelklockan startade om sig tre gånger innan jag hunnit trycka OK. Den vägrade att registrera min framtida frånvaro.
Väl hemma kollade jag vädret för veckan och det skulle regna hela helgen och hela veckan. Vad kul. Funderade på vad man kunde hitta på en lördag så jag tog och ringde upp stortasken Kjell och frågade vad han gjorde. Han drack sprit i Västanfors. Inte så ovanligt kanske. Jag frågade om jag fick vara med och han funderade en kvart och sa att jag fick komma om jag lovade att sköta mig.
Så jag tog mina alkoholfria Carlsberg och begav mig till "de finare området" Västanfors. Det var suputen Kjell, Ove och Micke som satt hemma hos Micke och kollade på fotboll. Kjell satt mest och dreglade i soffan och tittade på telefonen ifall den "kåta finskan" hade skrivit till honom. Det hade hon inte. Dagen före hade hon setat på Järnvägspuben och dragit handen genom hans kala flint och föreslagit ett samlag. "-Sell, jak plir så kåt, sej ska do med hem och tansa i sengen?" Kjell blev så till sig att han sänkte en kvarting och somnade på muggen med brallorna i knävecket och hon försvann.
Ja det är inte lätt att vara... ja jag vet inte om kär är rätt ord. Betuttad skulle jag nog säga. Det är inte lätt att vara betuttad som Kjell, undertecknad vet.
Här gick den kåta finskan miste om att titta på hans modellbilssamling, en romantisk middag ihopstuvad av T&T takeaway och en flaska härsket rödtjut. Men det kommer fler finskor, det fullkomligt kryllar utav dem i Fagersta. Av någon outgrundlig anledning så åkte Kjell på Finlandskryssning igår. Jag vet inte om det är riktigt rätt ställe att leta efter henne, han kanske rent utav ska importera en ny?
Söndagen bjöd på regn, likaså måndagen och tisdagen så jag tänkte i min efterblivna tillvaro att jag lika gärna kan spendera den regniga semesterveckan på jobbet. Varför ska jag sitta hemma nykter och uggla och tro att jag är nåt för? Sagt och gjort, jag avbröt min semester efter två dagar och onsdag morgon stod jag vid stämpelklockan och allt kändes bra igen. Då passade soljäveln på att titta fram och bjuda på ett underbart väder och lagomt till jag stämplade ut så gick solen i moln. Kan man bli mer irriterad?
Jag spenderade resten av dagen utslagen i min mästerliga soffa.
Årets upplaga av sommarmuppar på lag 11 har visat sig vara kanske den bästa kullen genom tiderna. Övriga årgångar har mera liknat ett gäng efterblivna dvärgkaniner som hängt och slängt och sugit på Atlas sinande spene. Den här veckan sköter jag utplock långt och laguppställningen lyder; Agge förädlas på station 1 med Boza, Carl blir upplärd att packa DTH-rör med Aimo Nilsson (vilket är skitbra till Kjell kommer tillbaka) och Sash mosar remert med endstoppers tillsammans med CP-Robert.
Robert som inte märker när man kommer med utplockstrucken och parkerar nästan brevid honom. Så backar han utan att se sig för och dunkar in sin knippa i min truck, bara nån decimeter från min hand. "-Oj jag såg inte!" säger mannen med glasögon. Nej dom där har han bara för syns skull... När vi sen ska gå hem så är han på väg att slå upp dörren i nyllet på mig när jag går förbi hans omklädningsrum.
Och inte nog med det. Så kommer vi ut och det hällregnar. Lite glad blev jag men blev snabbt ledsen igen. "-Går du?" frågar Robban en kvinnlig sommarjobbare. "-Ja", "-Ska du ha skjuts hem?" frågar han. "-Jag bor på ringvägen", försökte hon avvisa honom lite fint. "-Du får skjuts ändå, det regnar ju!" säger Robban. Hon tvekar (med all rätt) men till slut hoppar de in i bilen och försvinner och kvar där står jag ensam i skyfallet. Jag fick inte skjuts hem heller? Jag som bara ska cykla ända hem till Kolarbyn. Han är bra snäll och omtänksam den där Robert.
För övrigt så har det blåst förändringens vindar på lagret med flest fel i hela Europa. Man har flyttat kaffe och vattenautomaten in i fikarutan, köpt två nya kylar utan möss och ställt in. Man har flyttat Selectas snålfyllda godisautomat och ställt den en bit bort vid våra klädskåp. Dels för att slippa få besök av målningen, dels för att man ska handla mindre men mest för att man ska kunna handla i smyg utan att någon ser.
Något som kan gynna Selecta i längden.
Uppe på fabriken där kan man välja billys pan pizza, en låda thai och massa annat gott. På DC finns det bara godis, läsk, en daskig skiva polarbröd med "renklämma" (en trött skiva renkött) och risifrutti. Vi behöver väl ingen mat? Det är inte så att vi arbetar på DC. Vi jobbar bara arslet av oss men chefen har sagt att arbetet ska göra oss fria.
Jag instämmer. Semester är för fjollor som ska hem och måla naglarna och titta på Allsång på Skansen. Kjell har som målsättning att däcka innan programmet ens har börjat. Snart så kommer den arma gubben tillbaka och då ska sommarmupparna få njuta av hans gunst. Denna karlakarl som är svensk mästare i framstupa sidoläge.
Jag saknar honom så.
Tänkte ha semester nästa vecka förutom onsdag och torsdag då det ska vispas nattskift. Allt för att krama ur de där extra kronorna ur Atlas spene. Men under veckan så ska jag åka hem till Kjell och kolla ifall han har kedjat fast någon kåt finska i sin tältsäng.
Väl hemma kollade jag vädret för veckan och det skulle regna hela helgen och hela veckan. Vad kul. Funderade på vad man kunde hitta på en lördag så jag tog och ringde upp stortasken Kjell och frågade vad han gjorde. Han drack sprit i Västanfors. Inte så ovanligt kanske. Jag frågade om jag fick vara med och han funderade en kvart och sa att jag fick komma om jag lovade att sköta mig.
Så jag tog mina alkoholfria Carlsberg och begav mig till "de finare området" Västanfors. Det var suputen Kjell, Ove och Micke som satt hemma hos Micke och kollade på fotboll. Kjell satt mest och dreglade i soffan och tittade på telefonen ifall den "kåta finskan" hade skrivit till honom. Det hade hon inte. Dagen före hade hon setat på Järnvägspuben och dragit handen genom hans kala flint och föreslagit ett samlag. "-Sell, jak plir så kåt, sej ska do med hem och tansa i sengen?" Kjell blev så till sig att han sänkte en kvarting och somnade på muggen med brallorna i knävecket och hon försvann.
Ja det är inte lätt att vara... ja jag vet inte om kär är rätt ord. Betuttad skulle jag nog säga. Det är inte lätt att vara betuttad som Kjell, undertecknad vet.
Här gick den kåta finskan miste om att titta på hans modellbilssamling, en romantisk middag ihopstuvad av T&T takeaway och en flaska härsket rödtjut. Men det kommer fler finskor, det fullkomligt kryllar utav dem i Fagersta. Av någon outgrundlig anledning så åkte Kjell på Finlandskryssning igår. Jag vet inte om det är riktigt rätt ställe att leta efter henne, han kanske rent utav ska importera en ny?
Söndagen bjöd på regn, likaså måndagen och tisdagen så jag tänkte i min efterblivna tillvaro att jag lika gärna kan spendera den regniga semesterveckan på jobbet. Varför ska jag sitta hemma nykter och uggla och tro att jag är nåt för? Sagt och gjort, jag avbröt min semester efter två dagar och onsdag morgon stod jag vid stämpelklockan och allt kändes bra igen. Då passade soljäveln på att titta fram och bjuda på ett underbart väder och lagomt till jag stämplade ut så gick solen i moln. Kan man bli mer irriterad?
Jag spenderade resten av dagen utslagen i min mästerliga soffa.
Årets upplaga av sommarmuppar på lag 11 har visat sig vara kanske den bästa kullen genom tiderna. Övriga årgångar har mera liknat ett gäng efterblivna dvärgkaniner som hängt och slängt och sugit på Atlas sinande spene. Den här veckan sköter jag utplock långt och laguppställningen lyder; Agge förädlas på station 1 med Boza, Carl blir upplärd att packa DTH-rör med Aimo Nilsson (vilket är skitbra till Kjell kommer tillbaka) och Sash mosar remert med endstoppers tillsammans med CP-Robert.
Robert som inte märker när man kommer med utplockstrucken och parkerar nästan brevid honom. Så backar han utan att se sig för och dunkar in sin knippa i min truck, bara nån decimeter från min hand. "-Oj jag såg inte!" säger mannen med glasögon. Nej dom där har han bara för syns skull... När vi sen ska gå hem så är han på väg att slå upp dörren i nyllet på mig när jag går förbi hans omklädningsrum.
Och inte nog med det. Så kommer vi ut och det hällregnar. Lite glad blev jag men blev snabbt ledsen igen. "-Går du?" frågar Robban en kvinnlig sommarjobbare. "-Ja", "-Ska du ha skjuts hem?" frågar han. "-Jag bor på ringvägen", försökte hon avvisa honom lite fint. "-Du får skjuts ändå, det regnar ju!" säger Robban. Hon tvekar (med all rätt) men till slut hoppar de in i bilen och försvinner och kvar där står jag ensam i skyfallet. Jag fick inte skjuts hem heller? Jag som bara ska cykla ända hem till Kolarbyn. Han är bra snäll och omtänksam den där Robert.
För övrigt så har det blåst förändringens vindar på lagret med flest fel i hela Europa. Man har flyttat kaffe och vattenautomaten in i fikarutan, köpt två nya kylar utan möss och ställt in. Man har flyttat Selectas snålfyllda godisautomat och ställt den en bit bort vid våra klädskåp. Dels för att slippa få besök av målningen, dels för att man ska handla mindre men mest för att man ska kunna handla i smyg utan att någon ser.
Något som kan gynna Selecta i längden.
Uppe på fabriken där kan man välja billys pan pizza, en låda thai och massa annat gott. På DC finns det bara godis, läsk, en daskig skiva polarbröd med "renklämma" (en trött skiva renkött) och risifrutti. Vi behöver väl ingen mat? Det är inte så att vi arbetar på DC. Vi jobbar bara arslet av oss men chefen har sagt att arbetet ska göra oss fria.
Jag instämmer. Semester är för fjollor som ska hem och måla naglarna och titta på Allsång på Skansen. Kjell har som målsättning att däcka innan programmet ens har börjat. Snart så kommer den arma gubben tillbaka och då ska sommarmupparna få njuta av hans gunst. Denna karlakarl som är svensk mästare i framstupa sidoläge.
Jag saknar honom så.
Tänkte ha semester nästa vecka förutom onsdag och torsdag då det ska vispas nattskift. Allt för att krama ur de där extra kronorna ur Atlas spene. Men under veckan så ska jag åka hem till Kjell och kolla ifall han har kedjat fast någon kåt finska i sin tältsäng.
tisdag 17 juni 2014
Veckans arbetare v.24
En besynnerligen tuff arbetsvecka planade nätt och jämnt ut för krigarna på lag 11. En vecka som sannerligen skulle sätta spår i själen hos både golvmänniskorna och ologistikarna som såväl chefer och städerskor. Vissa brottades med ångest och tankar om mord medans andra kämpade för att hålla kräkan kvar i halsen.
Det började osa en så unken stank i fikarutan att Kjells näshår trillade av och långsamt dinglade ned till golvet i spiralformade rörelser. "-Vad fan är det som luktar så jävligt? Nu är det nån jävel som har glömt nåt i kylen igen, jag blir så förbannad!" gastade Kjell på utandningen och fortsatte sedan på inandningen "-Jag skulle fan vilja se hur det ser ut hemma i kylen hos folk!" som om det skulle göra saken bättre. Käktrycket nådde strax åtta bar och vi andra tog skydd bakom dörren i ren panik. Snart imploderar han, trodde vi.
Tidigare på dagen hade vi haft en riktig karlakarl som fixade avloppet i fikarutan så vi misstänkte att det var därifrån det luktade men 15 skiftarbetare kan visserligen ha fel. Peter Engstrand och Hasse Lindborg från inlägget slet fram båda kylskåpen för att se om det var en död mus som låg där bakom och osade. Men det gjorde det inte.
Istället hade en musjävel fastnat på kylen, svultit ihjäl och börjat att ruttna. Det gick knappt att vara i fikarutan så för första gången på ett par veckor satt vi utomhus, hela skiftlaget samlat, och inmundigade vår frukost. Härligt då vissa personer prompt ska sitta ute och äta och vissa i fikarutan. Kjell fick ta sina rallyklipp och sätta sig på måsskitsplatsen och få lite frisk luft för en gångs skull. Man kunde tro att den friska luften skulle göra honom gott men inte då.
Men trots att vi gjorde oss av med musen så skulle den unkna stanken i fikarutan fortsätta. Produktionschef Hasse Bacon Karlkvist kallade in ventilationskillarna som undersökte ventilationen efter fler döda möss men hittade inga och man antog att det fanns fler döda möss i fikarutans innertak. I innertaket finns två hål och ur dessa hål stank det död mus så mycket att Astrid Lindgrens döda mus förmodligen var en skänk från ovan. Ventilationskillarna tackade för sig och försvann. Där stod vi kvar i stanken och höll spyan inne. Alla utom Kjell.
"-Jamen vi får ju ingen ny fikaruta för vi kan ju för fan inte sköta den. Det är ju tack vare alla jävlar som ska ha musli och skit uppe på skåpen!" muttrade han och slog armarna i kors. Nej man ska göra som Kjell, packa fjällrävenryggsäcken med en portion frukost varje dag. Helst två skivor polarbröd med en skinkbit. Då slipper vi musproblemet. Kjell har problem med möss så det räcker. "Passar den" och "håller den" är problem han brottas med varje helg på Järnvägspuben kvart i två. Att de sedan ska terrorisera honom på jobbet kan få vilken bägare som helst att rinna över när den nästan alltid är full.
Men det skulle inte bara handla om döda möss. På rasten kom Hasse Karlkvist till mig och gav mig de finaste (läs fulaste) badbyxor en man kan äga. Ett par blåa och ett par gröna y-front. Jag sken upp som en sol, glad i hågen att jag äntligen fått en ny outfit till min sagolika samling simutstyrslar. Jag kunde inte göra annat än att byta om och gå omkring i min nya outfit och stålhättaskorna.
In på kontoret och visade upp mig, poserade för foton som skulle skickas till lagerchefen och sen ut i solen till skiftlaget som blev helt stormförtjusta. Snyggast på DC fick en konkurrent men fick behålla titeln tack vare att Sarah utsåg mig till DCs sexigaste. För att bära detta "sexiga" plagg måste man som jag ha ett obotligt självförtroende men trots det fick jag lov att byta om då Hasse påpekade att det skulle komma besökare klockan 11. Besviken böt jag om men jag log innerst inne då jag visste att jag satte spår som har betydelse för framtiden.
Veckan rullade på. Robban sa hejdå till magrutorna och började dra kortet i godisautomaten. Nu var det inte cola light som stod på menyn längre. Chippen mumlade på nere vid hammarpacken och Kjell drevs till vansinne på sedvanligt vis. Allt var sig likt. Snyggast på DC stämplade ut på söndagen för semester och åkte iväg för att göra en plattmatch mot Virsbo. Glenn pep hem på lördagen för att vara bakfull på söndagen och full resten av sin semester. Även Kjell stämplade ut för semester och blir borta hela fyra veckor.
Som vi ska sakna arga farbrorn.... stackars sommarjobbare som missar fyra veckor med världens argaste Kjell. Denna suput bland suputer. Våran alfahanne med solbränt marockanst ansikte som påminner om soltorkade dadlar och med stans vassaste underbett. Jag får nog ta med sommarjobbarna ut på Kjell-safari på järnvägspuben och hamnkrogen så alla får chans att se vem de ska jobba med inom sinom tid. Och möjligheten att ta en idolbild.
Som jag pladdrar, det är dags att presentera veckans nominerade;
Den döda musen bakom kylen som lyckades förena det ack så krokiga skiftlaget till gemensamma måltider tar en given plats som veckans arbetare v.24.
Plastmaskinen var sjukskriven denna vecka pga utbrändhet men har påbörjat sin rehabilitering och kommer förmodligen spinna på under vecka 27 igen.
Glenn och Jari fann varandra nere vid remerten och sprutade ur sig bunt efter bunt efter bunt. Glenn vill påstå att han gjorde allt eftersom Jari hade ont i tummen och inte kunde banda. Tror Glenn överdriver en smula och därför nomineras de båda till veckans arbetare. Denna energiska Jari som slitit som en hund för att klockan äntligen ska klämta för fikarast. Banda eller inte, att lägga fram mellanlägg är också ett arbete. Kanske var det Glenn som skadade Jaris tumme med magnetlyften? Med flit, för att han själv ska få äran att bli veckans arbetare? Det är väldigt oklart och jag väljer att stanna där.
Undertecknad körde utplocket på kort och gjorde det med bravur. Aldrig förr har så mycket plockats ut och samordnare Kim var mer än nöjd med insatsen och drog slutsatsen att jag själv blev nominerad till veckans arbetare. Jag hade inte kört sönder något eller någon heller! Kors i taket!
Efter noggrann konsultation blir veckans arbetare v.24...............
Det började osa en så unken stank i fikarutan att Kjells näshår trillade av och långsamt dinglade ned till golvet i spiralformade rörelser. "-Vad fan är det som luktar så jävligt? Nu är det nån jävel som har glömt nåt i kylen igen, jag blir så förbannad!" gastade Kjell på utandningen och fortsatte sedan på inandningen "-Jag skulle fan vilja se hur det ser ut hemma i kylen hos folk!" som om det skulle göra saken bättre. Käktrycket nådde strax åtta bar och vi andra tog skydd bakom dörren i ren panik. Snart imploderar han, trodde vi.
Tidigare på dagen hade vi haft en riktig karlakarl som fixade avloppet i fikarutan så vi misstänkte att det var därifrån det luktade men 15 skiftarbetare kan visserligen ha fel. Peter Engstrand och Hasse Lindborg från inlägget slet fram båda kylskåpen för att se om det var en död mus som låg där bakom och osade. Men det gjorde det inte.
Istället hade en musjävel fastnat på kylen, svultit ihjäl och börjat att ruttna. Det gick knappt att vara i fikarutan så för första gången på ett par veckor satt vi utomhus, hela skiftlaget samlat, och inmundigade vår frukost. Härligt då vissa personer prompt ska sitta ute och äta och vissa i fikarutan. Kjell fick ta sina rallyklipp och sätta sig på måsskitsplatsen och få lite frisk luft för en gångs skull. Man kunde tro att den friska luften skulle göra honom gott men inte då.
Ett foto på ett foto av den avlidne tappre krigaren. RIP kompis! Du hängde med så länge du förmådde att orka.
Men trots att vi gjorde oss av med musen så skulle den unkna stanken i fikarutan fortsätta. Produktionschef Hasse Bacon Karlkvist kallade in ventilationskillarna som undersökte ventilationen efter fler döda möss men hittade inga och man antog att det fanns fler döda möss i fikarutans innertak. I innertaket finns två hål och ur dessa hål stank det död mus så mycket att Astrid Lindgrens döda mus förmodligen var en skänk från ovan. Ventilationskillarna tackade för sig och försvann. Där stod vi kvar i stanken och höll spyan inne. Alla utom Kjell.
"-Jamen vi får ju ingen ny fikaruta för vi kan ju för fan inte sköta den. Det är ju tack vare alla jävlar som ska ha musli och skit uppe på skåpen!" muttrade han och slog armarna i kors. Nej man ska göra som Kjell, packa fjällrävenryggsäcken med en portion frukost varje dag. Helst två skivor polarbröd med en skinkbit. Då slipper vi musproblemet. Kjell har problem med möss så det räcker. "Passar den" och "håller den" är problem han brottas med varje helg på Järnvägspuben kvart i två. Att de sedan ska terrorisera honom på jobbet kan få vilken bägare som helst att rinna över när den nästan alltid är full.
Men det skulle inte bara handla om döda möss. På rasten kom Hasse Karlkvist till mig och gav mig de finaste (läs fulaste) badbyxor en man kan äga. Ett par blåa och ett par gröna y-front. Jag sken upp som en sol, glad i hågen att jag äntligen fått en ny outfit till min sagolika samling simutstyrslar. Jag kunde inte göra annat än att byta om och gå omkring i min nya outfit och stålhättaskorna.
In på kontoret och visade upp mig, poserade för foton som skulle skickas till lagerchefen och sen ut i solen till skiftlaget som blev helt stormförtjusta. Snyggast på DC fick en konkurrent men fick behålla titeln tack vare att Sarah utsåg mig till DCs sexigaste. För att bära detta "sexiga" plagg måste man som jag ha ett obotligt självförtroende men trots det fick jag lov att byta om då Hasse påpekade att det skulle komma besökare klockan 11. Besviken böt jag om men jag log innerst inne då jag visste att jag satte spår som har betydelse för framtiden.
In the summer I get wet. Do you?
Veckan rullade på. Robban sa hejdå till magrutorna och började dra kortet i godisautomaten. Nu var det inte cola light som stod på menyn längre. Chippen mumlade på nere vid hammarpacken och Kjell drevs till vansinne på sedvanligt vis. Allt var sig likt. Snyggast på DC stämplade ut på söndagen för semester och åkte iväg för att göra en plattmatch mot Virsbo. Glenn pep hem på lördagen för att vara bakfull på söndagen och full resten av sin semester. Även Kjell stämplade ut för semester och blir borta hela fyra veckor.
Som vi ska sakna arga farbrorn.... stackars sommarjobbare som missar fyra veckor med världens argaste Kjell. Denna suput bland suputer. Våran alfahanne med solbränt marockanst ansikte som påminner om soltorkade dadlar och med stans vassaste underbett. Jag får nog ta med sommarjobbarna ut på Kjell-safari på järnvägspuben och hamnkrogen så alla får chans att se vem de ska jobba med inom sinom tid. Och möjligheten att ta en idolbild.
Som jag pladdrar, det är dags att presentera veckans nominerade;
Den döda musen bakom kylen som lyckades förena det ack så krokiga skiftlaget till gemensamma måltider tar en given plats som veckans arbetare v.24.
Plastmaskinen var sjukskriven denna vecka pga utbrändhet men har påbörjat sin rehabilitering och kommer förmodligen spinna på under vecka 27 igen.
Glenn och Jari fann varandra nere vid remerten och sprutade ur sig bunt efter bunt efter bunt. Glenn vill påstå att han gjorde allt eftersom Jari hade ont i tummen och inte kunde banda. Tror Glenn överdriver en smula och därför nomineras de båda till veckans arbetare. Denna energiska Jari som slitit som en hund för att klockan äntligen ska klämta för fikarast. Banda eller inte, att lägga fram mellanlägg är också ett arbete. Kanske var det Glenn som skadade Jaris tumme med magnetlyften? Med flit, för att han själv ska få äran att bli veckans arbetare? Det är väldigt oklart och jag väljer att stanna där.
Undertecknad körde utplocket på kort och gjorde det med bravur. Aldrig förr har så mycket plockats ut och samordnare Kim var mer än nöjd med insatsen och drog slutsatsen att jag själv blev nominerad till veckans arbetare. Jag hade inte kört sönder något eller någon heller! Kors i taket!
Efter noggrann konsultation blir veckans arbetare v.24...............
Det blir jag. Fan vad bra jag är!!
Motivering: Med ett så högt hållande tempo i plocktrucken och ett så gediget sätt att bara vara sig själv och göra saker ingen annan förmår så är det självfallet att Herr Wetterskog får ta emot pris som veckans arbetare. När blyghet och förstånd faller bort frodas léenden och skratt.
måndag 9 juni 2014
Snabb presentation av skiftlaget
Det går liksom inte att försköna sanningen om Sveriges mest ramsnea lager och dess mongoloida medarbetare som borde ha fått sparken för längesedan. Chefen har sedan många år tillbaka ångrat många anställningar men snart är det dags för pension och semester så det blir nog bra i slutändan ändå. Ungt blod stämplar in och gammalt blod stämplar ut. Det gör mig både glad och ledsen. En del vackra flickor in, och gamla nunor ut. Som Kjells. Min vansinnigt älskade Kjell.
"-Fyfan vad skönt, snart har jag semester. Då slipper jag lära upp dom här jävla sommarjobbarna, fyfan vad skönt!" muttrade han i vanlig ordning innan klockan ens klämtat halv sju. "-Jag ska cykla över Meling när jag ska upp till stan så jag slipper se den här skiten." tillade han och tog en slurk ur den mycket odiskade kaffekoppen. Jag förstod direkt att Kjell är nervös inför sommaren. Speciellt nu när jag hjälpt till att sätta hans namn och nuna på mångas läppar (och förhoppningsvis ett par blygdläppar.)
Kjell vet inte riktigt hur han ska handskas med människor. Han kan bli så brutalt nervös så istället för att skaka hand så kan han få för sig att skalla någon och istället för ett vänligt "-Hej" så blir det lätt "-Vad fan glor du på då?"
Om någon (ex. jag) slår in nödstoppet på trucken och tar ut nyckeln och gömmer den så blir han väldigt purken, slår armarna i kors och morrar "-Nej men då skiter jag i det här då! Jävla lekstuga! Då blir det ingenting mer utplockat idag då, skiter väl jag i" och så kommer hoten. "-Den som gjort sig skyldig till det här skulle ha en dansk skalle."
Kjells egna skalle är Marockansk, tålamodet är finskt och pitten närmast afrikansk.
För de sommarjobbare som inte vet det så kan jag berätta att om man ska göra en clone-a-willy på Kjell så behöver man en säck finbetong och en cementblandare. Nu är det inte så att man ska dyka på Kjell på Hamnkrogen för han tycker inte det är kul att knulla. Han står hellre vid långpacken, vid mittenstationen och packar DTH-rör och bara luktar på smörjmedlet tills nackhåret (som är det enda hår han har kvar) krullar sig.
Ålder: 51.
Sen har vi Chippen, ordens mästare. Han har svart bälte i diskriminering, roliga uttryck och självkänsla. Han är sin egen chef och gör inte som någon säger. Inte ens han själv. Ålder: 50+.
Vi har Bulgur-Robban, Rogert, CP-Robban a.k.a Bingo Rimér som är den enda som fått sin porrfilmssamling på Blu-ray stulen från ICA Fontänen. Skiftlagets knösus med en samling konsttavlor, champagne, gitarrer och hemmainspelade filmer. Är skallig, älskar bulgur och imiterar Kjell väldigt bra. Ålder: 35.
Du kanske träffar Ponny som talar tyst och obegripligt. Först trodde vi att han var efterbliven men efter ett par öl på Götis visade det sig att han var från Norrland och bara ville vara för sig själv en stund. Ålder: 39 renår.
Glenn, den gamla grekiska brottaren i ironi med en Anaheim Mighty Ducks-kepa stöter du säkert på om du säger något i stil med "-Ja jag gillar Nintendo." eller "Min katt har herpes." eller bara ser ovanligt glad ut. Ålder: Könsmogen.
Snyggast på DC känner du igen på incestlockarna och på sin frånvaro då han kör mycket lastmaskin ute på stålgården. Ålder: Prime Time.
Pellegnillot känner du lätt igen om du sett Robert Gustavssons karaktär Roland.
Båda ser likadana ut och gillar dansband. Älskar hamburgare med mos. Ålder: 35-ish.
Tennisesset Mr Benzo känner du lätt igen på hans nervösa skratt, hans Gynther-inspirerande tangorabatt och päronformade tennisrumpa. Även matombud på laget, ett uppskattat sådant. Fråga Glenn. Om du har tid. Ålder: 29.
Du kanske får jobba med Aimo Nilsson. Den manodeppressiva brillsnoken som svalt en medicinboll och ett par citroner. Var inte rädd, säg nåt bra om hästar eller V75 så klarar du dig. Ålder: 35.
Idioten som pekar med hela handen och verkar bestämma över alla (utom Chippen) heter Kim och råkar faktiskt vara samordnare. Skiftlagets Nalle Puh som både är fet och orange. Ålder: 26.
Jari är den som ser ut att heta Kjell fast inte har några glasögon. Känns igen på signalament som först till kaffeautomaten och först till stämpelklockan. Ålder: Kjell-ish.
Danne Sääd har du kanske turen att slippa. Känns igen för sin alltid sena ankomst och tidiga hemgång. Klär i skägg och lyssnar på arg musik. Är ganska snäll. Och lite kåt. Ålder: 30.
Om du inte vet vem Lotta är så är det den där blonda stressade saken med knut i håret. Ålder: Talar man inte om men jag säger 30 så slipper jag riskera att få skäll.
Sara är den där korta brunhåriga tjejen som ser ut att heta Maria. Känns igen på sin minst sagt egna stil när hon sitter ute och röker. Man tror att hon sitter och urinerar på backen men det är alltså fel, hon njuter av en cigarett. Ålder: 20.
Dagtid får du kanske chans att njuta av Boza också. Ser ut att vara Kjells storebror, står alltid på station 1 på långt och ser lätt förvirrad ut. Ålder: Kjell-ish.
Sen har vi mig. Det är jag som låter så mycket men samtidigt är ganska tyst och tillbakadragen. Pendlar mellan glädje och ilska. DJ-ar den bästa och sämsta musiken, precis som radio Norberg. Kör truck fortast och bäst, leder olycksstatistiken. Håll dig undan. Ålder: 29.
Ja det drar ihop sig. Vecka 26 börjar våra sommarmuppar. Jag skulle kunna skriva deras namn här men jag väljer att avstå. Det var nåt namn som ramlade bort och jag tänker inte sitta här och vara orättvis. Alla ska med eller ingen.
Orättvis är jag bara när jag pratar om Kjell. Denna gigant bland giganter. De kommer alla att få träffa Kjell, var så säker, inte de första två veckorna men sen.
En typ rolig sak hände häromdagen. Jag och Robban jämförde kropp och det slutade inte bättre än att Kjell bet ihop underkäken sin och hans triangelformade mun ropade "-Visa arslet!" så jag gjorde det för honom och Lotta blev helt till sig då hon "råkade" se det. Ja det pirrade till här och där och hon blev högröd i ansiktet som en körsbärstomat men försökte dölja sin upphetsning med att kalla min fina sätesmuskel för en barnrumpa. Ja är man ung och snygg så kan man inte ha lika hårigt arsle som Kjell. Det flätas då ingen ryamatta mellan mina skinkor det är en sak som är säker.
Då skrattade Kjell högt. Det var hans första gång på 10 år. Jag blev så glad, alla blev glada för Kjells skull men gladast var han själv. Det yrde damm kring hans stela skrattmuskler. Det var fan på tiden. Sedan hade han sendrag i 48 timmar. De 48 mest lugna timmarna i skiftlag elvas historia.
Väl mött!
"-Fyfan vad skönt, snart har jag semester. Då slipper jag lära upp dom här jävla sommarjobbarna, fyfan vad skönt!" muttrade han i vanlig ordning innan klockan ens klämtat halv sju. "-Jag ska cykla över Meling när jag ska upp till stan så jag slipper se den här skiten." tillade han och tog en slurk ur den mycket odiskade kaffekoppen. Jag förstod direkt att Kjell är nervös inför sommaren. Speciellt nu när jag hjälpt till att sätta hans namn och nuna på mångas läppar (och förhoppningsvis ett par blygdläppar.)
Kjell vet inte riktigt hur han ska handskas med människor. Han kan bli så brutalt nervös så istället för att skaka hand så kan han få för sig att skalla någon och istället för ett vänligt "-Hej" så blir det lätt "-Vad fan glor du på då?"
Om någon (ex. jag) slår in nödstoppet på trucken och tar ut nyckeln och gömmer den så blir han väldigt purken, slår armarna i kors och morrar "-Nej men då skiter jag i det här då! Jävla lekstuga! Då blir det ingenting mer utplockat idag då, skiter väl jag i" och så kommer hoten. "-Den som gjort sig skyldig till det här skulle ha en dansk skalle."
Kjells egna skalle är Marockansk, tålamodet är finskt och pitten närmast afrikansk.
För de sommarjobbare som inte vet det så kan jag berätta att om man ska göra en clone-a-willy på Kjell så behöver man en säck finbetong och en cementblandare. Nu är det inte så att man ska dyka på Kjell på Hamnkrogen för han tycker inte det är kul att knulla. Han står hellre vid långpacken, vid mittenstationen och packar DTH-rör och bara luktar på smörjmedlet tills nackhåret (som är det enda hår han har kvar) krullar sig.
Ålder: 51.
Sen har vi Chippen, ordens mästare. Han har svart bälte i diskriminering, roliga uttryck och självkänsla. Han är sin egen chef och gör inte som någon säger. Inte ens han själv. Ålder: 50+.
Vi har Bulgur-Robban, Rogert, CP-Robban a.k.a Bingo Rimér som är den enda som fått sin porrfilmssamling på Blu-ray stulen från ICA Fontänen. Skiftlagets knösus med en samling konsttavlor, champagne, gitarrer och hemmainspelade filmer. Är skallig, älskar bulgur och imiterar Kjell väldigt bra. Ålder: 35.
Du kanske träffar Ponny som talar tyst och obegripligt. Först trodde vi att han var efterbliven men efter ett par öl på Götis visade det sig att han var från Norrland och bara ville vara för sig själv en stund. Ålder: 39 renår.
Glenn, den gamla grekiska brottaren i ironi med en Anaheim Mighty Ducks-kepa stöter du säkert på om du säger något i stil med "-Ja jag gillar Nintendo." eller "Min katt har herpes." eller bara ser ovanligt glad ut. Ålder: Könsmogen.
Snyggast på DC känner du igen på incestlockarna och på sin frånvaro då han kör mycket lastmaskin ute på stålgården. Ålder: Prime Time.
Pellegnillot känner du lätt igen om du sett Robert Gustavssons karaktär Roland.
Båda ser likadana ut och gillar dansband. Älskar hamburgare med mos. Ålder: 35-ish.
Tennisesset Mr Benzo känner du lätt igen på hans nervösa skratt, hans Gynther-inspirerande tangorabatt och päronformade tennisrumpa. Även matombud på laget, ett uppskattat sådant. Fråga Glenn. Om du har tid. Ålder: 29.
Du kanske får jobba med Aimo Nilsson. Den manodeppressiva brillsnoken som svalt en medicinboll och ett par citroner. Var inte rädd, säg nåt bra om hästar eller V75 så klarar du dig. Ålder: 35.
Idioten som pekar med hela handen och verkar bestämma över alla (utom Chippen) heter Kim och råkar faktiskt vara samordnare. Skiftlagets Nalle Puh som både är fet och orange. Ålder: 26.
Jari är den som ser ut att heta Kjell fast inte har några glasögon. Känns igen på signalament som först till kaffeautomaten och först till stämpelklockan. Ålder: Kjell-ish.
Danne Sääd har du kanske turen att slippa. Känns igen för sin alltid sena ankomst och tidiga hemgång. Klär i skägg och lyssnar på arg musik. Är ganska snäll. Och lite kåt. Ålder: 30.
Om du inte vet vem Lotta är så är det den där blonda stressade saken med knut i håret. Ålder: Talar man inte om men jag säger 30 så slipper jag riskera att få skäll.
Sara är den där korta brunhåriga tjejen som ser ut att heta Maria. Känns igen på sin minst sagt egna stil när hon sitter ute och röker. Man tror att hon sitter och urinerar på backen men det är alltså fel, hon njuter av en cigarett. Ålder: 20.
Dagtid får du kanske chans att njuta av Boza också. Ser ut att vara Kjells storebror, står alltid på station 1 på långt och ser lätt förvirrad ut. Ålder: Kjell-ish.
Sen har vi mig. Det är jag som låter så mycket men samtidigt är ganska tyst och tillbakadragen. Pendlar mellan glädje och ilska. DJ-ar den bästa och sämsta musiken, precis som radio Norberg. Kör truck fortast och bäst, leder olycksstatistiken. Håll dig undan. Ålder: 29.
Ja det drar ihop sig. Vecka 26 börjar våra sommarmuppar. Jag skulle kunna skriva deras namn här men jag väljer att avstå. Det var nåt namn som ramlade bort och jag tänker inte sitta här och vara orättvis. Alla ska med eller ingen.
Orättvis är jag bara när jag pratar om Kjell. Denna gigant bland giganter. De kommer alla att få träffa Kjell, var så säker, inte de första två veckorna men sen.
En typ rolig sak hände häromdagen. Jag och Robban jämförde kropp och det slutade inte bättre än att Kjell bet ihop underkäken sin och hans triangelformade mun ropade "-Visa arslet!" så jag gjorde det för honom och Lotta blev helt till sig då hon "råkade" se det. Ja det pirrade till här och där och hon blev högröd i ansiktet som en körsbärstomat men försökte dölja sin upphetsning med att kalla min fina sätesmuskel för en barnrumpa. Ja är man ung och snygg så kan man inte ha lika hårigt arsle som Kjell. Det flätas då ingen ryamatta mellan mina skinkor det är en sak som är säker.
Då skrattade Kjell högt. Det var hans första gång på 10 år. Jag blev så glad, alla blev glada för Kjells skull men gladast var han själv. Det yrde damm kring hans stela skrattmuskler. Det var fan på tiden. Sedan hade han sendrag i 48 timmar. De 48 mest lugna timmarna i skiftlag elvas historia.
Väl mött!
måndag 26 maj 2014
Veckans arbetare v.21
Sammanfattningsvis.
Ännu en härlig vecka drog förbi. Solen strålade, vindpustarna svalkade lätt och de små molnen i skyn smekte taket på DCs mytomspunna lager.
"-Det var väl fan vad det skulle vara varmt" muttrade Kjell bittert. Man trodde att han skulle bli lite gladare när han fick en ny keps av Boolie med en silvrig polisbricka på som det stod "Cop 64" på. Felet berodde förmodligen på att kepsen var svart och därmed inte reflekterade solen och fick Kjells normalt överhettade hjärna att självantända.
Var hade han förlagt sin vita Jotunkeps?
Hela lag 11 letade febrilt i alla grenställ, skåp och skrymslen men rykten säger att Kjell ätit upp den i rent vredesmod när Conchita Wurst vann ESC.
Cop 64 är förresten en produkt i vårat lager. Topphammare eller DTH (Down The Hole) kommer jag faktiskt inte ihåg, men det är en produkt som borrar sig igenom det hårdaste berg. Det måste ju vara en DTH eftersom chefen gav den till Kjell som har en redig slagborr mellan sina strutsben och gärna går down the hole så att säga. När Kjell har borrat en kvinna finns därefter utrymme att kasta varpa eller spela lite yatzy.
På den hektiska matrasten där femton pers ska slåss om fyra mikrovågsugnar och prompt ha med sig frysmat (förutom Bulgur-Robban) som skall värmas i sju minuter vardera så fanns det ändå ett par minuter att slå ihjäl ute i solskenet. Kim fick frågan "-Ska du med ut och äta" och svarade lustigt "-Nej jag har inte råd!" Alla gick ut utom Kjell som som valde att sitta inne och ladda upp rallyklipp på sin facebooksida. Han var lite ledsen att han inte fått ett endaste like på det första klippet han la upp 05:15. Konstigt... och han får inget på de 534 andra heller oavsett tidpunkt. Konstigt.
Vi andra njöt av solen och kärleken till bruket, ett gäng glada arbetare på grönbete den korta stund. Lika kort och intensiv som en manlig orgasm. Men de hann ändå bli rätt djupa. Danne Sääd erkände att han gråter till film och fick medhåll av arga Lappen Ronny som gråter till såna där djursjukhusprogram. Nej sånt där trams hade inte jag tid med, då går jag hellre in och hackar på Kjell istället. Tog min matlåda och gick in. Jag gråter till missade ordrar och när färgbandet tar slut i skrivaren. Att arga Lappen kan framkalla tårar blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte att folk från Norrland hade känslor. Men vad vet jag, hans ren kanske dog när han var liten. Det är sånt där man inte talar om. Inte på bruket i allafall.
Halv fyra när solen gått lite i moln vågade sig Kjell ut i sommarbrisen och röka en Chippen-inspirerad Chesterfield och gnälla lite. Han blickade ut över parkeringen och utbrast "-Jävla svanar." "-Nej det är måsar!" förklarade jag för Mr Magoo och skrattade. Det diskuterades måsskit på biltak och svalor och Kjell drog till med att svalor flyger på rygg. "-Vad nu?" undrade jag. "-Ja vet du inte varför svalorna flyger på rygg i Riddarhyttan? För att slippa se eländet." Han är väl för go..
Glenn tuggade i sig sjutton kexchoklad och fyra twix men glömde att ta sin femal balans och hamnade i mental obalans när sockerkraschen kom som ett brev på posten. Det föll på Glenns lott att sköta utplocket på långt och det är lika roligt varje gång eftersom lagersaldot och hyllplats i Movex sällan stämmer överens med verkligheten. En mycket stressad Glenn fick tuppjuck i trucken och surnade till rejält. "-Jag har fan inte bajsat sen halv åtta imorse!" fräste han till och puttrade iväg mot grenstället. Vi normala bruksarbetare brukar bajsa antingen på arbetstid eller på en av de s.k. raster vi har. Men inte Glenn, plikttrogen och bajsnödig som han är tar han en given plats på nomineringslistan över veckans arbetare.
Med sig får han Bulgur-Robban som försökte lära sig utplocket på kort och köra vridgaffeltruck. Efter två minuters noga mätande med rätvinkel och linjal och tolv omtag lyckades han till slut att ställa ned en pall små borrkronor på den gula vagnen. En sådan (onödig) noggranhet och faktumet att han inte körde ihjäl varken sig själv eller mig och inte missade en order gör att han tar plats på nomineringslistan.
Men så har vi såklart den nästintill oövervinnliga plastmaskinen som körde full rulle varje dag och gjorde allt rätt. Den är lite King of the Hill här på lagret. Men så kom det en dag en utmanare. Man monterade en kortläsare på Selecta-maskinen. Nu blev det plötsligt jobbigt på riktigt att vara lagerarbetare. Till och med Bulgur-Robban som är rädd för fett drog kortet. Nu köpte han iofs en cola zero men det är kul att även en rädd höna vågar använda tjockismaskinen. Snyggast på DC gick mot sin undergång, -73:-, jag brände 80:- men bränner iofs fett riktigt jävla bra så jag får inte ångest över det. Bara att lönen tar slut fort men jag tar rygg på Glenn som brände halva sin lön redan på dag ett. Jag får då aldrig vara värst, är jag störst i duschen kommer Kjell in och förstör och handlar jag mest i automaten kommer Glenn. Iofs äter jag mest av alla på lagret, det är väl okej, förutom att lönen som sagt tar slut fort och jag inte går upp nåt speciellt i vikt.
Veckans arbetare blir efter noga övervägande.............
Ännu en härlig vecka drog förbi. Solen strålade, vindpustarna svalkade lätt och de små molnen i skyn smekte taket på DCs mytomspunna lager.
"-Det var väl fan vad det skulle vara varmt" muttrade Kjell bittert. Man trodde att han skulle bli lite gladare när han fick en ny keps av Boolie med en silvrig polisbricka på som det stod "Cop 64" på. Felet berodde förmodligen på att kepsen var svart och därmed inte reflekterade solen och fick Kjells normalt överhettade hjärna att självantända.
Var hade han förlagt sin vita Jotunkeps?
Hela lag 11 letade febrilt i alla grenställ, skåp och skrymslen men rykten säger att Kjell ätit upp den i rent vredesmod när Conchita Wurst vann ESC.
Kjell vill inte medverka på bild.
Cop 64 är förresten en produkt i vårat lager. Topphammare eller DTH (Down The Hole) kommer jag faktiskt inte ihåg, men det är en produkt som borrar sig igenom det hårdaste berg. Det måste ju vara en DTH eftersom chefen gav den till Kjell som har en redig slagborr mellan sina strutsben och gärna går down the hole så att säga. När Kjell har borrat en kvinna finns därefter utrymme att kasta varpa eller spela lite yatzy.
På den hektiska matrasten där femton pers ska slåss om fyra mikrovågsugnar och prompt ha med sig frysmat (förutom Bulgur-Robban) som skall värmas i sju minuter vardera så fanns det ändå ett par minuter att slå ihjäl ute i solskenet. Kim fick frågan "-Ska du med ut och äta" och svarade lustigt "-Nej jag har inte råd!" Alla gick ut utom Kjell som som valde att sitta inne och ladda upp rallyklipp på sin facebooksida. Han var lite ledsen att han inte fått ett endaste like på det första klippet han la upp 05:15. Konstigt... och han får inget på de 534 andra heller oavsett tidpunkt. Konstigt.
Vi andra njöt av solen och kärleken till bruket, ett gäng glada arbetare på grönbete den korta stund. Lika kort och intensiv som en manlig orgasm. Men de hann ändå bli rätt djupa. Danne Sääd erkände att han gråter till film och fick medhåll av arga Lappen Ronny som gråter till såna där djursjukhusprogram. Nej sånt där trams hade inte jag tid med, då går jag hellre in och hackar på Kjell istället. Tog min matlåda och gick in. Jag gråter till missade ordrar och när färgbandet tar slut i skrivaren. Att arga Lappen kan framkalla tårar blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte att folk från Norrland hade känslor. Men vad vet jag, hans ren kanske dog när han var liten. Det är sånt där man inte talar om. Inte på bruket i allafall.
Halv fyra när solen gått lite i moln vågade sig Kjell ut i sommarbrisen och röka en Chippen-inspirerad Chesterfield och gnälla lite. Han blickade ut över parkeringen och utbrast "-Jävla svanar." "-Nej det är måsar!" förklarade jag för Mr Magoo och skrattade. Det diskuterades måsskit på biltak och svalor och Kjell drog till med att svalor flyger på rygg. "-Vad nu?" undrade jag. "-Ja vet du inte varför svalorna flyger på rygg i Riddarhyttan? För att slippa se eländet." Han är väl för go..
Glenn tuggade i sig sjutton kexchoklad och fyra twix men glömde att ta sin femal balans och hamnade i mental obalans när sockerkraschen kom som ett brev på posten. Det föll på Glenns lott att sköta utplocket på långt och det är lika roligt varje gång eftersom lagersaldot och hyllplats i Movex sällan stämmer överens med verkligheten. En mycket stressad Glenn fick tuppjuck i trucken och surnade till rejält. "-Jag har fan inte bajsat sen halv åtta imorse!" fräste han till och puttrade iväg mot grenstället. Vi normala bruksarbetare brukar bajsa antingen på arbetstid eller på en av de s.k. raster vi har. Men inte Glenn, plikttrogen och bajsnödig som han är tar han en given plats på nomineringslistan över veckans arbetare.
Har finner Glenn tid att fylla kakhålet istället för att bajsa. Men han kanske inte var bajsnödig här.
Med sig får han Bulgur-Robban som försökte lära sig utplocket på kort och köra vridgaffeltruck. Efter två minuters noga mätande med rätvinkel och linjal och tolv omtag lyckades han till slut att ställa ned en pall små borrkronor på den gula vagnen. En sådan (onödig) noggranhet och faktumet att han inte körde ihjäl varken sig själv eller mig och inte missade en order gör att han tar plats på nomineringslistan.
Robban letar efter bulgur i godisautomaten.
Men så har vi såklart den nästintill oövervinnliga plastmaskinen som körde full rulle varje dag och gjorde allt rätt. Den är lite King of the Hill här på lagret. Men så kom det en dag en utmanare. Man monterade en kortläsare på Selecta-maskinen. Nu blev det plötsligt jobbigt på riktigt att vara lagerarbetare. Till och med Bulgur-Robban som är rädd för fett drog kortet. Nu köpte han iofs en cola zero men det är kul att även en rädd höna vågar använda tjockismaskinen. Snyggast på DC gick mot sin undergång, -73:-, jag brände 80:- men bränner iofs fett riktigt jävla bra så jag får inte ångest över det. Bara att lönen tar slut fort men jag tar rygg på Glenn som brände halva sin lön redan på dag ett. Jag får då aldrig vara värst, är jag störst i duschen kommer Kjell in och förstör och handlar jag mest i automaten kommer Glenn. Iofs äter jag mest av alla på lagret, det är väl okej, förutom att lönen som sagt tar slut fort och jag inte går upp nåt speciellt i vikt.
Veckans arbetare blir efter noga övervägande.............
Fröken Kortläsare.
Motivering: Med sin genuint trevliga röst och sitt vackra uppsåt låter hon Selecta skinna oss arbetare på pengar som aldrig förr. Men det tackar hon för, varje gång. Denna apparat har slitit hårdast sen den kom på plats och är därför given som veckans arbetare. Ingen är lyckligare än Selecta.
Köp din Selecta-aktie PRONTO! *tips*
fredag 16 maj 2014
Torsdagsreflektioner
En mycket trött Herr Wetterskog snubblade in i DCs fikaruta en timme
före skiftstart i vanlig ordning. Jag hade övertagit rollen som Bylén
och förlagt en del av min fritid till jobbet. Fast egentligen handlade det mest
om att komma före storsnoppen Kjell så att man kan gömma sig i hans
omklädningsrum för att plötsligt hoppa fram och skrika
"-VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?!!!" så pass att han hoppar till bajsar baken brun.
Det slutar aldrig att vara roligt.
Det spelar ingen roll hur mycket övertid man jobbar. Två dagar på raken har jag knegat ända in på småtimmarna tillsammans med Lotta, Arga Lappen, Glenn, Pellegnillot och Lorenzo. 14.00 - 01.35 & 14.00 - 02.30, till ingen nytta. Samordnaren Kim har iallafall utsett plastmaskinen till veckans arbetare med motiveringen;
Det är som att trycka på en knapp. Den sliter som fan, det är alltid full rulle och snurr in i det sista.
Normalt brukar veckans arbetare bli kaffemaskinen men det är inte alltid den håller måttet och ett skifte är nödvändigt för Atlas-andan tyckte Kim och petade upp en halv dosa Ettan under läppen och torkade av fingrarna på byxlinningen. Jag gick ut och beklagade mig för komprimatorn men den var bara full, skränig och förminskade mina problem. Jag gick in igen.
Sara, den förlorade flickan från Miramar hade efter en lång tids semester på de sju haven hittat tillbaka till lag 11, till allas men kanske främst Lottas stora förtjusning.
Sara ser egentligen ut att heta Maria men är inte alls lika jungfrulig.
Det sägs att hon är en feeder som göder upp sina karlar så att de blir fula och tjocka, och på så vis får hon ha dem ifred. Sen spolar hon dem när de blir för tjocka och inte kan gå själva. Men den här gången har hon satt klorna i en rockstjärna som snart kommer få sitta på en stol på scen och framföra sina låtar. "-Jag är inte alls en feeder, min kille dricker mycket öl och äter strösocker med matsked!" försökte hon skämta bort det "befängda" påståendet bakom en pall Sverige 41.
Jag ruskade på huvudet och tänkte på pastor Niilo. Då gick det upp för mig.
Ännu en gång hade jag glömt att det var pizzatorsdag. Slevade i mig morsans fläskfilé med hasselbackpotatis och en halv burk Lohmanders bearnaisesås vid halv 4-rasten och bad ödmjukt Mr Big om att få låna en hundring så jag också kunde delta i den atmosfäriska och kulinariska höjdpunkten i en bruksarbetares gråa och inrutade vardag. Kjell spände våldtäktsögonen i mig och väste "-Tar du inte med pengar imorgon stryper jag dig" och halade fram en hundring ur sin bruna portmonä och bet ihop käkarna. Mina knän blev svaga som spagetti. Jag som är så glömsk. Bäst att skriva en påminnelse i telefonen. "Ta med pengar till Mr Big, annars invänta döden." Nu kunde jag pusta ut igen.
Lorenzo hade på eget bevåg bestämt att vi skulle förlägga våran svulstiga beställning till pizzeria Picasso denna gång eftersom Jari inte var nöjd med varken US Pizza eller Pizzahaket. Glenn stoltserade med att han hade beställt den godaste pizzan, en calzone special men fattade aldrig att det naturligtvis var jag som beställt den godaste av oss alla. Acapulco. Åsikterna gick isär, precis som Kjells generande hårväxt och vi kom aldrig riktigt någonvart i den diskussionen.
Jag tog åkstaplaren och brände över till Kjell. "-Hej Kjell!" ropade jag glatt och vinkade. "-Tror du att du lever imorrn din fan?" svarade han allt annat än glatt. Jag kan inte förstå varför denna trevliga man är singel? Enda gången han verkligen skiner upp är när man spelar Conchita Wurst för honom eller bjuder honom på en flaming Sambuca.
Så kom äntligen pizzan och alla var glada utom Glenn. Lorenzo, eller ja Mr Benzo som han snart kommer att få kallas, hade läst fel och beställt en nr 38 istället för en nr 13. Det blev banan och curry för Glenn. Glenn hatar curry, sa han. Men han satt där och stoppade kakhålet fullt med curry hängandes i hela ansiktet, ungefär som en liten tjock flicka som tog emot sats för första gången. "-Hade jag inte varit så förbannat tokhungrig så hade det inte gått ner." muttrade han och sneglade ont mot Mr Benzo som lyckats med konststycket att för andra gången beställa fel pizza till Glenn.
Jag tycker han är värd titeln dagens arbetare bara för det.
Pellegnillot var rätt besviken att Picasso inte erbjöd hamburgare med mos och käkade en trött sallad istället och självaste Rogert åt bulgur för 374:e gången i rad. Den mannen tröttnar aldrig. Bulgur och tonfisk, bulgur och makrill, bulgur och spenat, bulgur och ajvar, bulgur och 4%-ig köttfärs... ja till och med bulgur och ris. Han är så rädd för fett att han dricker en flaska diskmedel till, men så ser han ut som Bingo Rimér också nu med sina stereotypa märkesbågar.
Jag smällde i mig min acapulco och knäppte upp den översta knappen på byxorna och exhalerade. Aimo Nilsson la av en rap i vanlig ordning och Lotta suckade djupt men Aimo bara skrattade. "-Begriper du ingenting?" frågade Kjell och bet ihop käkarna så hårt att ansiktet hans vitnade. Men det gjorde han inte heller. Istället tog han upp sin telefon och livestreamade V65 på ren rutin. Hästjäveln hade inte vunnit den här gången heller.
"-Skjut hästjäveln och sy en jacka utav den" morrade Kjell som egentligen mest var sur över att han inte fick sin efterlängtade thaimat som är något utav en del i hans diet. Antingen är det för jävla god mat på TT eller så har han spanat in nån kvinna där för han tar sin ramsnea blåa monark utan sadel och cyklar från Västanfors upp till stan nästan varje dag för att beställa mat därifrån.
Det är inte lätt att vara Kjell. En man som bryr sig för mycket och hetsar upp sig för minsta lilla. En vacker dag kommer den där bultande blodådern i pannan att brista och då blir det väldigt tråkigt på lagret. Han må vara lite sur men det är som Rogert sa;
"-Kjell är våran lilla citronfjäril, kläckt ur en surpuppa."
Jag ger mig fan på att det regnade den dagen.
"-VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?!!!" så pass att han hoppar till bajsar baken brun.
Det slutar aldrig att vara roligt.
Det spelar ingen roll hur mycket övertid man jobbar. Två dagar på raken har jag knegat ända in på småtimmarna tillsammans med Lotta, Arga Lappen, Glenn, Pellegnillot och Lorenzo. 14.00 - 01.35 & 14.00 - 02.30, till ingen nytta. Samordnaren Kim har iallafall utsett plastmaskinen till veckans arbetare med motiveringen;
Det är som att trycka på en knapp. Den sliter som fan, det är alltid full rulle och snurr in i det sista.
Normalt brukar veckans arbetare bli kaffemaskinen men det är inte alltid den håller måttet och ett skifte är nödvändigt för Atlas-andan tyckte Kim och petade upp en halv dosa Ettan under läppen och torkade av fingrarna på byxlinningen. Jag gick ut och beklagade mig för komprimatorn men den var bara full, skränig och förminskade mina problem. Jag gick in igen.
Sara, den förlorade flickan från Miramar hade efter en lång tids semester på de sju haven hittat tillbaka till lag 11, till allas men kanske främst Lottas stora förtjusning.
Sara ser egentligen ut att heta Maria men är inte alls lika jungfrulig.
Det sägs att hon är en feeder som göder upp sina karlar så att de blir fula och tjocka, och på så vis får hon ha dem ifred. Sen spolar hon dem när de blir för tjocka och inte kan gå själva. Men den här gången har hon satt klorna i en rockstjärna som snart kommer få sitta på en stol på scen och framföra sina låtar. "-Jag är inte alls en feeder, min kille dricker mycket öl och äter strösocker med matsked!" försökte hon skämta bort det "befängda" påståendet bakom en pall Sverige 41.
Jag ruskade på huvudet och tänkte på pastor Niilo. Då gick det upp för mig.
Ännu en gång hade jag glömt att det var pizzatorsdag. Slevade i mig morsans fläskfilé med hasselbackpotatis och en halv burk Lohmanders bearnaisesås vid halv 4-rasten och bad ödmjukt Mr Big om att få låna en hundring så jag också kunde delta i den atmosfäriska och kulinariska höjdpunkten i en bruksarbetares gråa och inrutade vardag. Kjell spände våldtäktsögonen i mig och väste "-Tar du inte med pengar imorgon stryper jag dig" och halade fram en hundring ur sin bruna portmonä och bet ihop käkarna. Mina knän blev svaga som spagetti. Jag som är så glömsk. Bäst att skriva en påminnelse i telefonen. "Ta med pengar till Mr Big, annars invänta döden." Nu kunde jag pusta ut igen.
Lorenzo hade på eget bevåg bestämt att vi skulle förlägga våran svulstiga beställning till pizzeria Picasso denna gång eftersom Jari inte var nöjd med varken US Pizza eller Pizzahaket. Glenn stoltserade med att han hade beställt den godaste pizzan, en calzone special men fattade aldrig att det naturligtvis var jag som beställt den godaste av oss alla. Acapulco. Åsikterna gick isär, precis som Kjells generande hårväxt och vi kom aldrig riktigt någonvart i den diskussionen.
Jag tog åkstaplaren och brände över till Kjell. "-Hej Kjell!" ropade jag glatt och vinkade. "-Tror du att du lever imorrn din fan?" svarade han allt annat än glatt. Jag kan inte förstå varför denna trevliga man är singel? Enda gången han verkligen skiner upp är när man spelar Conchita Wurst för honom eller bjuder honom på en flaming Sambuca.
Så kom äntligen pizzan och alla var glada utom Glenn. Lorenzo, eller ja Mr Benzo som han snart kommer att få kallas, hade läst fel och beställt en nr 38 istället för en nr 13. Det blev banan och curry för Glenn. Glenn hatar curry, sa han. Men han satt där och stoppade kakhålet fullt med curry hängandes i hela ansiktet, ungefär som en liten tjock flicka som tog emot sats för första gången. "-Hade jag inte varit så förbannat tokhungrig så hade det inte gått ner." muttrade han och sneglade ont mot Mr Benzo som lyckats med konststycket att för andra gången beställa fel pizza till Glenn.
Jag tycker han är värd titeln dagens arbetare bara för det.
Pellegnillot var rätt besviken att Picasso inte erbjöd hamburgare med mos och käkade en trött sallad istället och självaste Rogert åt bulgur för 374:e gången i rad. Den mannen tröttnar aldrig. Bulgur och tonfisk, bulgur och makrill, bulgur och spenat, bulgur och ajvar, bulgur och 4%-ig köttfärs... ja till och med bulgur och ris. Han är så rädd för fett att han dricker en flaska diskmedel till, men så ser han ut som Bingo Rimér också nu med sina stereotypa märkesbågar.
Jag smällde i mig min acapulco och knäppte upp den översta knappen på byxorna och exhalerade. Aimo Nilsson la av en rap i vanlig ordning och Lotta suckade djupt men Aimo bara skrattade. "-Begriper du ingenting?" frågade Kjell och bet ihop käkarna så hårt att ansiktet hans vitnade. Men det gjorde han inte heller. Istället tog han upp sin telefon och livestreamade V65 på ren rutin. Hästjäveln hade inte vunnit den här gången heller.
"-Skjut hästjäveln och sy en jacka utav den" morrade Kjell som egentligen mest var sur över att han inte fick sin efterlängtade thaimat som är något utav en del i hans diet. Antingen är det för jävla god mat på TT eller så har han spanat in nån kvinna där för han tar sin ramsnea blåa monark utan sadel och cyklar från Västanfors upp till stan nästan varje dag för att beställa mat därifrån.
Det är inte lätt att vara Kjell. En man som bryr sig för mycket och hetsar upp sig för minsta lilla. En vacker dag kommer den där bultande blodådern i pannan att brista och då blir det väldigt tråkigt på lagret. Han må vara lite sur men det är som Rogert sa;
"-Kjell är våran lilla citronfjäril, kläckt ur en surpuppa."
Jag ger mig fan på att det regnade den dagen.
måndag 5 maj 2014
Bruksmentalitet, gravida och kvartsjudar
Kjell Ramon Danielsson. En utav Atlas Copcos kanske snällaste original. Så försiktig och så rädd för att bli utsatt för djävulstyg och bloggande att han gjorde en handling som fick mitt arma svarta hjärta att smälta likt en saltad skogssnigel. Han gav mig en muta. Ett paket. På omslagspappret var det Pim Pim och innehållet var ett paket Tom & Jerry-kex. Hur kan man inte älska den mannen? Jag kan lova att godheten rann ur mina öron hela helgen.
Han må ha kort stubin, sammanbitna tänder, vita knogar och ett par svarta våldtäktsögon, men även om han vill få folk att tro att han är farligare än polonium med ett hjärta av det kallaste kallaste arbetarstål, så klappar där ett fluffigt rosa hjärta som bara skriker kärlek och omtanke.
Det är liksom bara att välja. Mata mig eller sug av mig, så blir jag snäll. Han valde rätt, Kjell. Jag skulle aldrig få in pitten i det där ack så sammanbitna käkpartiet. Får liksom lite dåligt samvete när i fredags satte dit en hempulad klisterlapp av landskodsetiketterna PT och IT på hans gröna McDonalds-tröja.
På ryggen stod det nu "PITT - I'm loving it." och vi skrattade ljudligt. Alla utom Kjell.
Han påstår även att det fina folket bor i Västanfors. Jag vill då påstå att reningsverket ligger i Västanfors. Snyggast på DC konstaterade; "-Konstigt att reningsverket ligger i Västanfors men all skit fastnar uppe i Kolarbyn." Men vad vet den där dampskadade gotlandsrussen egentligen? Han är ju från Skinkan, a.ka. Skinskatteberg. Han vet ju förmodligen inte att en utav världens vackraste skapelser bor i Kolarbyn. Han vet förmodligen inte hur vackra kvinnor ser ut överhuvudtaget och det är synd om honom. Egentligen.
CP-Robban, a.k.a Rogert som är förälskad i Idol, Talang och Star Wars blev sjuk och gick hem, #arbetsskygg. Att det var samma dag som den tuffa förkylningen slog an en sträng på hans vältränade lyra hade säkert inget att göra med att det var internationella Star Wars-dagen. Han skulle förmodligen inte hem och svira om till Luke Skywalker, ta fram ljussnabeln och slentrianrunka till prinsessan Leia framför sin 3D-biograf i sin etagevåning i Västanfors ropandes "-Who's your daddy Leia? Who's your daddy Leia?"
Glenn blev ledsen. Eller som Chippen sa vid kaffeautomaten med ett flin.
"-Glenn blev grining för att Husse gick hem." Så var det. Snäll som jag är donerade jag Kjell till Glenn för en dag. Men det hjälpte inte, han blev ändå ännu grinigare ute vid rökrutan när jag anklagade honom för att ha ätit upp mina Tom & Jerry-kex. "-Nej det gjorde jag så fan heller! Först tog jag en, sen tog jag fyra, och då fanns det fortfarande kvar!" försvarade gossen sig utan resultat.
Wetterskog slog dövörat till.
Kjell, som även han har börjat röka Chesterfield fimpade, muttrade som vanligt och gick in och spände bågen med Glenn tätt efter i ett snöre. "-Nu försvann Husse igen" skrockade Chippen och fortsatte, "-Tänk om Robban skulle komma tillbaka nu höhöhöhö." Han är rolig han Chippen, kan prutta förbi med trucken och utbrista "-Langos!" helt utan vidare. "-Halvjudar och kvartsjudar hela bunten!" samt det K-märkta uttrycket "-Dem äter inte ris i Kina, jag har varit där. Dem äter fisk." Vår underbara Chippen. Säger man något ont om Chippen och Kjell då får man Wetterskog på sig!
Viktiga spelare i startelvan så att säga. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, och på tal om länkar så har nu lag 11 tappat två länkar, två tappra krigare. Karolin Skengravid Lillbacka försvann förra veckan och nu på söndagen försvann även Katrin Dräktig Tryggvadottir. Lag 11 önskar en härlig fortsatt graviditet, en lyckosam förlossning och ett par jobbiga skrikiga barn så De lär sig att arbetet skall göra dem fria. Plikten framför allt.
Lotta grät i minst en kvart efter att Katrin stämplat ut och försvunnit ut genom Atlas förtvinade grindar. Nu är hon ensam kvinna på skiftlaget med dessa jobbiga män och gossar som bara pratar knulla, bullmöss och andra saker som får henne högröd i ansiktet. Aimo Nilsson är mästare på att få Lotta att sucka, pusta och frusta. Den mannen säger bullmus ungefär 300 gånger på ett skift. Det är bäst för Christine att komma tillbaka innan Lotta blir gråhårig och manodepressiv. Och är det någon som är plikttrogen så är det fan Lotta. Lotta kan packa fjärde aprils grejer fast det är tolfte februari och ändå gå hem med magsår och ångest. Hon och Rune Bildås.
Men åter till denna graviditetsvåg som sprider sig på DC. Sofia Stange ska också hem och föda. Det är nästan så att man kan tro att de legat med samma kille, samtidigt. Men det är nog bara min sjuka fantasi. Nu väntar vi bara på att Lovisa ska ploppa ur sig sen är cirkeln sluten och Atlas Copco får bannor för att det är för lite kvinnor på företaget. Eller något i den stilen.
Man kan undra lite hur det går för logistikarna? Så vitt jag vet har varken Clara, Emma, Jonna eller ryskan klämt fram något bejublande barn än. Och det kan man ju tycka te sig lite konstigt. Är det bara på golvet det knullas så förbannat? För att komma därifrån eller? Nej tulo mellan benen tjejer. "-First you marry, then you Statoil!" säger jag och klämmer en alkoholfri pilsner samtidigt som jag inser att jag inte välkomnat Jari Ve...eh? Någonting finskt till skiftlaget. Välkommen skall han vara.
Han kom från blåblodarna ner till oss, ungefär samtidigt som Kjell och har förmodligen härdats och gräddats ordentligt vid det här laget. Jag hoppas han trivs även fast han setts blöda från öronen av Danne Sääds arga dödsmetall ett x antal gånger nu. Det är bara att göra som Kjell, riva i och vända upp och ned på honom. Det rinner ju rött blod i Jaris vener nu. Sääds dödsmetall är bara en fasad. Han är en dancebander precis som jag.
Och allt eftersom helgen fortlöpte gick jag och funderade. Vem är snyggast på DC nu? Självklart vill jag svara jag själv för att jag tycker det men det är inte jag som bestämmer. Vi får allt rada upp Skallepär, jag menar Robban brevid snyggast på DC och låta klingan falla igen. Sala vs Skinkan. Två helt sanslösa städer som på något sätt skakat ur sig något knullbart och skickat dem hit till oss. Men det spelar ingen roll hur snygga vi alla är. Vi har alla mindre snopp än Kjell. "-Men du har säkert en riktig turbokuk du", sa Aimo Nilsson till mig och fabriksvisslan ljöd. Nu var det dags för hemgång och en veckas frihet igen. "-Turbo-yeah!" vrålade jag och försvann fortare än en utlösning.
Han må ha kort stubin, sammanbitna tänder, vita knogar och ett par svarta våldtäktsögon, men även om han vill få folk att tro att han är farligare än polonium med ett hjärta av det kallaste kallaste arbetarstål, så klappar där ett fluffigt rosa hjärta som bara skriker kärlek och omtanke.
Det är liksom bara att välja. Mata mig eller sug av mig, så blir jag snäll. Han valde rätt, Kjell. Jag skulle aldrig få in pitten i det där ack så sammanbitna käkpartiet. Får liksom lite dåligt samvete när i fredags satte dit en hempulad klisterlapp av landskodsetiketterna PT och IT på hans gröna McDonalds-tröja.
På ryggen stod det nu "PITT - I'm loving it." och vi skrattade ljudligt. Alla utom Kjell.
Han påstår även att det fina folket bor i Västanfors. Jag vill då påstå att reningsverket ligger i Västanfors. Snyggast på DC konstaterade; "-Konstigt att reningsverket ligger i Västanfors men all skit fastnar uppe i Kolarbyn." Men vad vet den där dampskadade gotlandsrussen egentligen? Han är ju från Skinkan, a.ka. Skinskatteberg. Han vet ju förmodligen inte att en utav världens vackraste skapelser bor i Kolarbyn. Han vet förmodligen inte hur vackra kvinnor ser ut överhuvudtaget och det är synd om honom. Egentligen.
CP-Robban, a.k.a Rogert som är förälskad i Idol, Talang och Star Wars blev sjuk och gick hem, #arbetsskygg. Att det var samma dag som den tuffa förkylningen slog an en sträng på hans vältränade lyra hade säkert inget att göra med att det var internationella Star Wars-dagen. Han skulle förmodligen inte hem och svira om till Luke Skywalker, ta fram ljussnabeln och slentrianrunka till prinsessan Leia framför sin 3D-biograf i sin etagevåning i Västanfors ropandes "-Who's your daddy Leia? Who's your daddy Leia?"
Glenn blev ledsen. Eller som Chippen sa vid kaffeautomaten med ett flin.
"-Glenn blev grining för att Husse gick hem." Så var det. Snäll som jag är donerade jag Kjell till Glenn för en dag. Men det hjälpte inte, han blev ändå ännu grinigare ute vid rökrutan när jag anklagade honom för att ha ätit upp mina Tom & Jerry-kex. "-Nej det gjorde jag så fan heller! Först tog jag en, sen tog jag fyra, och då fanns det fortfarande kvar!" försvarade gossen sig utan resultat.
Wetterskog slog dövörat till.
Kjell, som även han har börjat röka Chesterfield fimpade, muttrade som vanligt och gick in och spände bågen med Glenn tätt efter i ett snöre. "-Nu försvann Husse igen" skrockade Chippen och fortsatte, "-Tänk om Robban skulle komma tillbaka nu höhöhöhö." Han är rolig han Chippen, kan prutta förbi med trucken och utbrista "-Langos!" helt utan vidare. "-Halvjudar och kvartsjudar hela bunten!" samt det K-märkta uttrycket "-Dem äter inte ris i Kina, jag har varit där. Dem äter fisk." Vår underbara Chippen. Säger man något ont om Chippen och Kjell då får man Wetterskog på sig!
Viktiga spelare i startelvan så att säga. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, och på tal om länkar så har nu lag 11 tappat två länkar, två tappra krigare. Karolin Skengravid Lillbacka försvann förra veckan och nu på söndagen försvann även Katrin Dräktig Tryggvadottir. Lag 11 önskar en härlig fortsatt graviditet, en lyckosam förlossning och ett par jobbiga skrikiga barn så De lär sig att arbetet skall göra dem fria. Plikten framför allt.
Lotta grät i minst en kvart efter att Katrin stämplat ut och försvunnit ut genom Atlas förtvinade grindar. Nu är hon ensam kvinna på skiftlaget med dessa jobbiga män och gossar som bara pratar knulla, bullmöss och andra saker som får henne högröd i ansiktet. Aimo Nilsson är mästare på att få Lotta att sucka, pusta och frusta. Den mannen säger bullmus ungefär 300 gånger på ett skift. Det är bäst för Christine att komma tillbaka innan Lotta blir gråhårig och manodepressiv. Och är det någon som är plikttrogen så är det fan Lotta. Lotta kan packa fjärde aprils grejer fast det är tolfte februari och ändå gå hem med magsår och ångest. Hon och Rune Bildås.
Men åter till denna graviditetsvåg som sprider sig på DC. Sofia Stange ska också hem och föda. Det är nästan så att man kan tro att de legat med samma kille, samtidigt. Men det är nog bara min sjuka fantasi. Nu väntar vi bara på att Lovisa ska ploppa ur sig sen är cirkeln sluten och Atlas Copco får bannor för att det är för lite kvinnor på företaget. Eller något i den stilen.
Man kan undra lite hur det går för logistikarna? Så vitt jag vet har varken Clara, Emma, Jonna eller ryskan klämt fram något bejublande barn än. Och det kan man ju tycka te sig lite konstigt. Är det bara på golvet det knullas så förbannat? För att komma därifrån eller? Nej tulo mellan benen tjejer. "-First you marry, then you Statoil!" säger jag och klämmer en alkoholfri pilsner samtidigt som jag inser att jag inte välkomnat Jari Ve...eh? Någonting finskt till skiftlaget. Välkommen skall han vara.
Han kom från blåblodarna ner till oss, ungefär samtidigt som Kjell och har förmodligen härdats och gräddats ordentligt vid det här laget. Jag hoppas han trivs även fast han setts blöda från öronen av Danne Sääds arga dödsmetall ett x antal gånger nu. Det är bara att göra som Kjell, riva i och vända upp och ned på honom. Det rinner ju rött blod i Jaris vener nu. Sääds dödsmetall är bara en fasad. Han är en dancebander precis som jag.
Och allt eftersom helgen fortlöpte gick jag och funderade. Vem är snyggast på DC nu? Självklart vill jag svara jag själv för att jag tycker det men det är inte jag som bestämmer. Vi får allt rada upp Skallepär, jag menar Robban brevid snyggast på DC och låta klingan falla igen. Sala vs Skinkan. Två helt sanslösa städer som på något sätt skakat ur sig något knullbart och skickat dem hit till oss. Men det spelar ingen roll hur snygga vi alla är. Vi har alla mindre snopp än Kjell. "-Men du har säkert en riktig turbokuk du", sa Aimo Nilsson till mig och fabriksvisslan ljöd. Nu var det dags för hemgång och en veckas frihet igen. "-Turbo-yeah!" vrålade jag och försvann fortare än en utlösning.
måndag 28 april 2014
Han heter Robert Hedbom
"-Hej jag heter Rogert!"
Robert Hedbom föddes en mulen dag i Sala i juni i slutet av det ljuva 70-talet bara ett par dagar efter att det svenska kungaparet avlagt ett statsbesök i det forna Sovjetunionen.
Det var så pass längesen att det fortfarande var svartvitt ute i världen men när Roberts kala skalle kröntes av världen slog moder natur ut i blom. En kaskad av färger och mönster upprepade sig så långt ögat förmådde att nå, likt en whiter shade of pale-inspirerad syratripp.
Eftersom mor hans förlöste honom i den lilla lantorten Sala så var det inte helt tvivelaktigt att Robert hade både tal och skrivsvårigheter under sin uppväxt från gosse till fjunig Sverigehäftet-runkare. Han hade alla bokstavskombinationer utom I och Q. Hans lärarinna Anna-Greta minns så väl när han i första klass skulle presentera sig för sina nya lekkamrater.
"-Hej jag heter Rogert å ja ä su år gammal!"
Under hans barndom bestod det lilla lantortslivet i Sala ut på att cykla snabbast med sin BMX-cykel upp och ned för en kulle, knappa på den grymt spännande datamaskinen Apple Macintosh samt leta guld vid Sala silvergruva. Han hade bestämt sig för att inte vara lika kass som de andra kompisarna och köpa ett silversmycke på souvenirboden utan trodde bestämt att han skulle bli den första att hitta guld vid gruvan, bli miljonär och flytta till Italien fast han inte kunde språket.
"Allt ordnar sig med pengar" var hans motto och snart började han att göra hemsidor åt syföreningar och diverse drejkurser eftersom det här med mopeder inte riktigt var hans grej. Rogert tyckte det var roligare att pimpla stulna Löwenbräu från pappas garderob och dra i struten tills det pirrade i hela kroppen. Men vem är jag att döma? Alla bönder har vi varit där.
Allt eftersom åren gick och brösthåret frodades växte Rogert på längden både här och där men håret på skallen det uteblev. Detta löste han genialt genom att följa Stockholmsmodet och köpa en röd John Deere-kepa som han vände bak och fram. Skulle man vara riktigt hip så hängde man även ut luggen men eftersom han inte hade någon gick det lika bra med lite mammasminkat Svinto som hängde ned.
Flickorna frodades kring Rogert som faktiskt var Salas snyggaste pojk. Fulheten hade han lyckats dölja, jag menar ducka. Två gånger vann han pris i högstadiet för skolans snyggaste ögon. Han har sina långa blonda kamelögonfransar att tacka för det. Ett litet blink med dom och snigelspåren blev ett faktum. Hela lektionssalen luktade sur ål under de tre åren i högstadiet. Mamma och pappa var så stolta över sin vackre son att de försökte få honom att modella för Polarn & Pyret men dessa planer gick i kras då Rogert ertappades en fredagkväll med att snatta Axe-parfymer nere vid den lokala ICA-butiken.
Efter att länsman ryckt honom i örat och satt honom på bestämd rumsarrest fick han en vändning i sitt liv när han till slut kom ut och naglade bibliotekarien i kartrummet. Nu hade Rogert fått känning för mus på allvar.
Detta ha-begär har gjort honom till den ståtliga karl han är idag. Talfelet och skrivsvårigheterna fick han (nästan) bukt med tack vare sitt intresse för Apple Macintosh och han har i skrivande stund säkert svarvat över tusen fruntimmer på över tusen olika platser. Eller så tror jag bara det.
Men naturligtvis kom Rogert att bli Sveriges bäst betalda IT-tekniker. Han hade lyckats investera i Spray och plockat ut sina miljoner strax innan IT-bubblan sprack där år 2000 tack vare sitt arv från gammelmorfar. Ett gäng hederliga moraklockor från tidigt 1700-tal i rustikt trä med snidade kanter och en pendel i äkta silver från Sala silvergruva. Pengarna kom sedan att användas till lyxåk och Italienresor, champagne och franska fnask på belgiska nattklubbar under månskenets ljus.
Han är så jävla snygg att badrumsspegeln själv börjar rinna tamefan. Kroppen är välsvarvad och satt på diet. Magen är full med magrutor så många och så hårda att han ibland får hyra ut den till romska familjer som kommer med IKEA-familypåsen och tvättar på den. Han är så snygg så att han till och med kommer på sin egen mage när tillfälle ges. Det tycker han både är en smula styggt och spännande samtidigt som han skäms lite över det. Men vad är det att skämmas över? Alla bönder har vi varit där.
Men trots att han fick utseendet med sig har han alltid varit lite förvirrad och smått nervös. Han fnissar som en liten kåt skolflicka så fort storsnoppen Kjell Ramon Danielsson öppnar truten. "Who's your daddy?" har han tatuerat in på sin överarm. Kan det vara ett ständigt sökande efter ett syskon? En tjej eller kille som vind över våg ska landa i hans knä och säga; "-Min pappa heter Lennart, precis som din. Vi är tvillingsyskon du och jag!"
Nu senast fick han för sig att tattuera in texten "Solace in solilude" på bröstet. Jag vill i min vildaste fantasi tro att det ska stå "solitude" men så var det de där med tal och skrivsvårigheterna igen, vilket fungerar i perfekt symbios med hans halv 3-ragg han släpar hem. Jag vet inte om texten är till för de blonda tuttlisorna att läsa medans han pumpar dom blåa i missionärsställningen men och han skulle nog lika gärna kunna tattuera in en söt dalmatiner eller en kamphund istället för att fara med engelska textremsor och tramserier.
Men han är kung Rogert, eller CP-Robban som han föredrar att kalla sig. Idag lever han ett rikt och stilla liv framför Idol och talang på teven och packar borrstål på Atlas Copco i Fagersta. Han trivs bra i storstan och bor naturligtvis i en lyxig etagévåning i det "fina" Västanfors. Han hoppas få många barn och barnbarn i framtiden och vi hoppas att han får många rika och fina år med oss lortmänniskor på DCs kalla betonggolv.
Vi säger; Välkommen till Fagersta - Hä få'lu livstid!!!
onsdag 23 april 2014
Kjells feminina sida
Allas vår Bror Duktig, Kjell Ramon Danielsson har fått fnatt. Nu jävlar har synapserna gått på högvarv för länge. Nu har han gått och blivit Kapten klännings sekreterare.
När vi svarat på Insight-frågorna om arbetsmiljön på DC så skulle vi få en present av företaget. Kjell kunde naturligtvis inte vänta utan sprang in på Hasse Karlkvists kontor och ryckte sin present före Hasse kommit och delat ut dom till oss. Snacka om ivrig jävla gubbe alltså. Den där spritluktande John Lennon-kopian tog sin present ur en låda på Hasses kontor utan att fråga. Sen försökte han gömma den för oss andra så att vi inte skulle se.
Men jag såg allt. Jag såg hur den spinkiga kraken kom springandes med en limegrön HANDVÄSKA som det står Atlas Copco på, ner bakom Maskin 1-3 och gömde den så ingen skulle se. "-Hörru Kjelle din jävla fjolla har du skaffat handväska?" ropade jag åt honom. Men han bara fortsatte skamset vidare.
Sedan gled han upp brevid mig på långt och började bortförklara sig. "-Det var ingen handväska, det var en filt!" Jojo. En filt med axelrem, det är ju skitvanligt Kjelle! "-Du behöver inte ljuga för mig, jag gillar också att klä ut mig," försäkrade jag. Och Kjell blev högröd i ansikte av undertryckt ilska, morrade och visade tänderna som en bitsk uppblåst kamphund med nervösa ansiktsryckningar. Spänningarna i underkäken sköt i höjden. "-DET VAR EN FILT SÄGER JAG!" försökte han än en gång och ljudet ekade ner till Hasse och Peter på inlägget.
Jojo. En limegrön filt med axelrem. "-Gå och tala med Glenn du, han har också handväska, ni kan bilda klubb." Fikus Trallgöks handväskesällskap. Sponsrat av Wedins skor och Kapp Ahl. Vi andra får förmodligen en vacker beachfilt vi kan ha på Eskiln i sommar men Kjell han valde handväskan. Förmodligen för att bära sina bärs i när cykeln strejkar. Kan säkert kombineras med den eleganta kylväskan vi fick för två år sedan. Kjell han samlar på Atlas-atteraljer som man kan använda ihop med alkohol.
En mugghå, förlåt jag menar ölhållare i polyeten, en kapsylöppnare med en borrkrona på, en blå Atlas-handduk för att torka upp spilld vodka med, ett gängskydd till rör 2 7/8 IF som kondom etc etc. Hur gängskyddet relateras till alkohol är simpelt. När Kjell blivit varm i västen är det dags att gänga bäver.
Vad ska han med en beachfilt till? Ligga mjukt på det mjuka gräset när han ska träna på framstupa sidoläge? Knulla på? Den enda sol Kjell får om sommaren det är när han sitter på sin polskbyggda balkong och dricker fantarosé samt den korta sträckan mellan Järnvägspuben och hemmet.
Nej förlåt, jag glömde att han brukar sola den finnvita kroppen i Fagerstahallens nerrunkade solarium i ren rädsla för att någon ska lägga en magnecyl mot hans kropp och sedan missta den för en leverfläck.
"-Jag är smart jag" påstår han ibland. Jag brukar svara "-Nej det är du tamefan inte du jobbar ju fortfarande här och inte i porrbranschen." Fan kan hans tvillingbror Ramon och Ron Jeremy kan väl för fan han? Kåtare gubbe får man leta efter. Fast på Atlas behöver man inte leta länge iofs. Danne Sääd, Rogert (a.k.a. CP-Robban), Aimo Nilsson, pastor Niilo m.fl.
Nä fy fan. Det dröjer väl inte länge innan Kjell byter namn till Kristina, sminkar ögonlocken med babypuder och kletar ut lite hallonsylt som läppstift och klapprar runt i ett par vita pumps med stilettklack och ring i örat. Men det är helt okej känner jag. Är gärna med och bidrar till förvandlingen. Såg ett par sjysst clip-ons på Janne Banan, stora jävla discobollar till örhängen för den riktigt hippa snubben eller snubban. 50 riksdaler prutade och klara, bara haka på och känna sig fin. Vilken personalfest, Kjell i blommig klänning och sin Atlas-handväska, går ned i spagat när han spelar hatbas på scen. Succé.
Kjell fyller 52 den 15:e oktober. Jag vet redan nu vad jag ska köpa. Det kommer bli så bra. Jag är så bra. Med den här munnen viskar jag till direktörerna, JAG är ett GENI!
När vi svarat på Insight-frågorna om arbetsmiljön på DC så skulle vi få en present av företaget. Kjell kunde naturligtvis inte vänta utan sprang in på Hasse Karlkvists kontor och ryckte sin present före Hasse kommit och delat ut dom till oss. Snacka om ivrig jävla gubbe alltså. Den där spritluktande John Lennon-kopian tog sin present ur en låda på Hasses kontor utan att fråga. Sen försökte han gömma den för oss andra så att vi inte skulle se.
Men jag såg allt. Jag såg hur den spinkiga kraken kom springandes med en limegrön HANDVÄSKA som det står Atlas Copco på, ner bakom Maskin 1-3 och gömde den så ingen skulle se. "-Hörru Kjelle din jävla fjolla har du skaffat handväska?" ropade jag åt honom. Men han bara fortsatte skamset vidare.
Sedan gled han upp brevid mig på långt och började bortförklara sig. "-Det var ingen handväska, det var en filt!" Jojo. En filt med axelrem, det är ju skitvanligt Kjelle! "-Du behöver inte ljuga för mig, jag gillar också att klä ut mig," försäkrade jag. Och Kjell blev högröd i ansikte av undertryckt ilska, morrade och visade tänderna som en bitsk uppblåst kamphund med nervösa ansiktsryckningar. Spänningarna i underkäken sköt i höjden. "-DET VAR EN FILT SÄGER JAG!" försökte han än en gång och ljudet ekade ner till Hasse och Peter på inlägget.
Jojo. En limegrön filt med axelrem. "-Gå och tala med Glenn du, han har också handväska, ni kan bilda klubb." Fikus Trallgöks handväskesällskap. Sponsrat av Wedins skor och Kapp Ahl. Vi andra får förmodligen en vacker beachfilt vi kan ha på Eskiln i sommar men Kjell han valde handväskan. Förmodligen för att bära sina bärs i när cykeln strejkar. Kan säkert kombineras med den eleganta kylväskan vi fick för två år sedan. Kjell han samlar på Atlas-atteraljer som man kan använda ihop med alkohol.
En mugghå, förlåt jag menar ölhållare i polyeten, en kapsylöppnare med en borrkrona på, en blå Atlas-handduk för att torka upp spilld vodka med, ett gängskydd till rör 2 7/8 IF som kondom etc etc. Hur gängskyddet relateras till alkohol är simpelt. När Kjell blivit varm i västen är det dags att gänga bäver.
Vad ska han med en beachfilt till? Ligga mjukt på det mjuka gräset när han ska träna på framstupa sidoläge? Knulla på? Den enda sol Kjell får om sommaren det är när han sitter på sin polskbyggda balkong och dricker fantarosé samt den korta sträckan mellan Järnvägspuben och hemmet.
Nej förlåt, jag glömde att han brukar sola den finnvita kroppen i Fagerstahallens nerrunkade solarium i ren rädsla för att någon ska lägga en magnecyl mot hans kropp och sedan missta den för en leverfläck.
"-Jag är smart jag" påstår han ibland. Jag brukar svara "-Nej det är du tamefan inte du jobbar ju fortfarande här och inte i porrbranschen." Fan kan hans tvillingbror Ramon och Ron Jeremy kan väl för fan han? Kåtare gubbe får man leta efter. Fast på Atlas behöver man inte leta länge iofs. Danne Sääd, Rogert (a.k.a. CP-Robban), Aimo Nilsson, pastor Niilo m.fl.
Nä fy fan. Det dröjer väl inte länge innan Kjell byter namn till Kristina, sminkar ögonlocken med babypuder och kletar ut lite hallonsylt som läppstift och klapprar runt i ett par vita pumps med stilettklack och ring i örat. Men det är helt okej känner jag. Är gärna med och bidrar till förvandlingen. Såg ett par sjysst clip-ons på Janne Banan, stora jävla discobollar till örhängen för den riktigt hippa snubben eller snubban. 50 riksdaler prutade och klara, bara haka på och känna sig fin. Vilken personalfest, Kjell i blommig klänning och sin Atlas-handväska, går ned i spagat när han spelar hatbas på scen. Succé.
Kjell fyller 52 den 15:e oktober. Jag vet redan nu vad jag ska köpa. Det kommer bli så bra. Jag är så bra. Med den här munnen viskar jag till direktörerna, JAG är ett GENI!
måndag 14 april 2014
Kjells helg med lag 22
Kjell Ramon Danielsson, ovanligt glad.
"-Det är så skönt att jobba helg, då vet man att man lever" utbrast Aimo Nilsson glatt vid fikabordet, nyss fyllt 42 och skägget fullt med kexchoklad. Jojomen. Skönt var bara förnamnet. Det tyckte inte Kjell. "-Man får i sig allt för få pilsner då" tyckte han. Om han bara visste att hans helg skulle bli tyngre än så, tyngre än den totala vikten på min pungsäck och Ukraina-krisen tillsammans.
CP-Robban, Aimo och jag hade käkat massvis med busfrön på frukostrasten och det tog inte lång tid innan Aimo fyllde Kjells arbetshandskar med industrivaselin. Kjell visste inte vad han skulle ta sig till. VEM hade varit så elak? Kandidaterna var många. Han bet ihop så hårt han kunde och försökte stirra skiftlaget till ett erkännande med sin mordiska blick. Till och med Anders Behring Breivik skulle baxna.
Medans Kjell stod och packade på kort och funderade och funderade så pass att den vita Jotun-kepsen brann upp så smög jag fram till stereon på långpacken och drog igång Bayram Band - Kjell och vred upp volymen på max. Sedan smet jag raskt ned till Robban och lyfte den där jäkla Saudi-ordern som ingenting hade hänt. "-Nu är det krig." kom Kjell fram lugnt och berättade, lika sammanbiten som Johnny Depp i Fear and Loathing.
Cp-Robban njöt i fulla drag. "-Kan inte du gå ut och smeta lite vaselin på Kjells cykelhandtag?" fnissade han tills han nästan kissade på sig. "-Här har du mitt passerkort" *fniss fniss* Jag tog passerkortet, en klick vaselin på en bit wellpapp och låtsades gå på muggen. Planen var satt i verket och alla fnissade i hemlighet utom Kjell. Han bara kom med jämna mellanrum och ställde sig bakom mig och Robban med händerna bakom ryggen och bara tittade på oss. Inte med hat i blicken utan med en lurig blick, sedan gick han.
"-Nu jävlar blir jag rädd på riktigt!" sa jag till Robban. "-Ja kan han inte bara göra nåt någongång vafan!" utbrast han tillbaka. Men ingenting hände. Vi stämplade så småningom ut och jag tog chansen att pipa hem så fort jag kunde. Nog hade jag velat sett Kjells min när han satte händerna på cykelstyret men jag vågade inte. Däremot hade CP-Robban träffat på Kjell nere på Ica Fontanellen tio minuter senare med helt nedkletade handskar. "-Vafan är det här då? Ska det vara roligt det här va?" muttrade Kjell buttert. Robban kiknade av skratt och kunde inget annat än gola oss båda.
Kjell behöll fattningen och trampade upp till Järnvägspuben och dränkte sina sorger. Men det var snart dags igen.
Följande dag hällde Cp-Robban ett lager salt i Kjells kaffekopp. Något han inte la märke till när han slog i äppeljuicen och svepte den som en shot. Att Kjell är en salt kille från början är det inget snack om. Bäst Robban stod och packade kom det en vattenballong flygandes men den missade honom. Vatten ska man med vatten besvaras tyckte Robban och fyllde sin vattenflaska med isande kallvatten och kastade över ansiktet och bröstet på Kjell. Stiff nipples fick en helt ny klang, han hade kunnat skära i diamant om han så velat men det han ville skära i det var just mig, Aimo och Robban.
Jag tog mig friheten att köra motviktstrucken och hade som uppgift att putta bort Kjells pallkrage som han hade på sin åkstaplare. Kjell svor och hyttade med näven och la tillbaka kragen och ställde sig i trucken. Jag puttade genast ner den på golvet med gafflarna. Kjell blev tokig, svor som fan och lyfte tillbaka kragen och skulle åka vidare. Då puttade jag genast bort den igen och då kom Kjell och slet upp dörren på min truck och hoppade in och tog tag i mig och skallade mig med underkäken tills jag lovade att vara snäll. Det tog inte lång stund.
Som grädde på moset tog jag nyckeln av Pelle och smög in i teknikförrådet och hämtade ett gäng kattstrypare som jag galant fäste på Kjells ekrar. Tänkte det skulle smattra och låta sådär häftigt nästa gång han skulle cykla hem. Klockan slog sex och vi stämplade ut och gick upp och duschade. Jag väntade tills Kjell klivit in i duschen och sedan kikade jag busigt fram bakom dörrkarmen med ett öga och ballen i hand och onanerade och ropade "-Kjeeeeell!"
Närsynta Kjell böjde sig framåt och kisade "-Vad fan gör du för nåt? Idiot!" och jag garvade och pep iväg. Nej jag duschar hemma jag när Kjell är i farten. Man vill ju liksom må bra också. Det fick räcka med att det regnade ute. Man vill inte behöva duscha med Kjell OCH att det ska behöva regna.
Äntligen skulle vi dra passerkortet en sista gång och jag lät Kjell gå före genom snurrgrinden, stod kvar och inväntade reaktionen på kattstryparna. "-Men vad fan är det här då?! Det var ju jävligt moget! Då får fan cykeljäveln stå kvar här! Jävla helvete!!" svor Kjell. Arg och irriterad var bara förnamnet. Sedan gick han i regnet hem, lika arg som ett bi, blöt som en katt och förbannad utav helvete.
Ja det kanske gick lite långt men nu har han frikort ett tag. Och mig slipper han se på ett tag. Jag har nog förtjänat en faderskaplig smäll eller två men Kjell har förklarat att hämnden är ljuv, att han inte ska använda knuten näve och att jag inte ska blöda. Så jag kan pusta ut? Eller?!
Åh åh åh Kjell... :) https://www.youtube.com/watch?v=uQZ3bgDDnsM
Kjell Ramon Danielsson, småkåt.
onsdag 9 april 2014
Kjells cyklande framsteg
Galxer i mina braxer. Nu är någonting galet. Kim Eriksson kom cyklandes idag till jobbet i det snöblandade regnet. Jag och Glenn vände oss mot varandra och tittade förundrat på varann. What the hell?! Kim cykla? Idag? Varför han inte cyklat tidigare under de finare dagarna med solsken förstod vi inte så jag frågade "-Vad fan håller du på med?"
Han hoppade av sin röda kärringhonda med den svarta Kjell-inspirerade bärshållarkorgen och petade upp en halv dosa ettan under läppen och flinade innan han tillade; "-Jag håller kurs med Kjell. Det börjar bli dags att ta av stödhjulen och stå på egna hjul. Han kan inte vara 55 år gammal och cykla fyrhjulat hela livet."
Det hade han rätt i. Förbannat jävla rätt i. Och bäst vi står där och fipplar med passerkortet och ska igenom den förbannat tröga gallergrinden så kommer Kjell Tage Danielsson cyklandes med ett leende som lyste upp hela parkeringen. Nu var Kjell stolt och det hördes.
"-KIM! KIM! *flämt flämt* Kolla jag kan! Jag har bara ramlat fyra gånger på vägen hit men jag gjorde mig inte särskilt illa!"
Ett eko av golfapplåder bröt ut inne på stålgården men då blev han ilsken och hotade med att hugga av oss händerna med en rostig morakniv.
Det hade ju snöat under natten och Kjell har precis sulat om sin blåa monark utan sadel till sommardäck igen. Erfarna cyklister som Kim väntar med sommarsulorna april ut men man kan inte göra alla rätt på en gång. Huvudsaken var ju att Kjell hade hjälm på sig. Egentligen ska man ju ha lyse också men det gick ju sönder i förra kronvurpan och Kjell har inte lyckats fixa det då han själv är på lyset. Hans spritröda näsa räcker enligt hans egen utsago.
Ja de vita uppmuntrande stödhjulen hade alltså bytits ut mot en kaxig svart cykelhjälm i frigolit med blåa och vita flames som sträckte sig längs hela hjälmen och på sig hade han en gul reflexväst med texten "Övningskör" på ryggen. Det här var en stor dag för Kjell och det tänker vi fira med en tårta från Bayrok Café, men inte på fredag för då jobbar inte Kjell utan ska få skjuts av Lorentzon till närmaste cykelverkstad för att fixa sitt trasiga lyse.
När vi bytit om och stämplat in fick Hasse Bacon och Boolie ta fram första förbandslådan och plåstra om Kjells sargade rätt grusiga knäskålar trots Kjells starka protester och svärande. Han skulle minsann inte ha någon hjälp men man måste plåstra om blodiga knän för Riddarhyttetvätten vägrar tvätta blodiga arbetskläder pga smittorisken. Vem vet vart Kjell har lortat? Jag har mina aningar men Kjell never kiss and tell.... och då ska väl inte jag heller.
Men i sommar sen är han förmodligen redo att få överta Aimo Nilssons cerisa herrcykel med silvertejpat bockstyre, men jag vet inte hur han ska göra med pitten då, jag förstår varför damcykel utan sadel är att föredra för "lilla" Kjell.
Tänk när hjälmen får tas av och den begynnande helikopterplattan återigen få se dagens ljus från Västanfors och upp till det ramsnea DC-lagret åter igen. "-Då kanske det börjar växa liv i döda skogen igen" som Jonathan skulle ha sagt i Mio min Mio. Nej.... har inte Regaine fungerat hittils så lär det nog aldrig bli bra.
Fix idé; måla Kjells glasögonpolerade flint med bulls eye och köra måsskitsbingo? Är det lättare att dra in drömvinsten på lotto kanske? Jag vet inte men jag sätter en hundring och en mosbricka på Snattoil att någon av de 225 måsjävlarna som flyger över parkeringen någon dag träffar Kjell mitt i prick. Så sant som jag har tre pungkulor och kommer behöva köpa många Bayroktårtor för att få överleva fram till söndagen. Men inte på fredag som sagt.
Det sägs att Kjell en gång misshandlat en svan till döds med ett järnrör i Skåne för många herrans år sedan. Det tror inte jag på. Jag tror han stirrade svanjäveln till döds med sin mordiska blick alternativt bet av den halsen med sitt bläckfisklika käktryck. Att han är för aggressiv för att inneha ett B-körkort det tror jag på varje sekund. Få människor är så lättretade som Kjell. Min släkting Janne Banan är likadan. "-Fina byxor du har Janne" "-Ska du ha spö eller din jävel?!"
Ibland undrar jag om de är släkt, vilket bisarrt nog skulle betyda att jag är släkt med Kjell. Nä man ska inte tänka så mycket. Det gör ju inte Kjell. Han agerar på impuls och det tackar jag honom för. Ingen Kjell = ingen lyckad kväll.
Gratulerar till borttagningen av stödhjulen Kjell.... Snart är du fullvärdig medlem i Hasse Bacons hjulbenta cykelstafettlag.
Han hoppade av sin röda kärringhonda med den svarta Kjell-inspirerade bärshållarkorgen och petade upp en halv dosa ettan under läppen och flinade innan han tillade; "-Jag håller kurs med Kjell. Det börjar bli dags att ta av stödhjulen och stå på egna hjul. Han kan inte vara 55 år gammal och cykla fyrhjulat hela livet."
Det hade han rätt i. Förbannat jävla rätt i. Och bäst vi står där och fipplar med passerkortet och ska igenom den förbannat tröga gallergrinden så kommer Kjell Tage Danielsson cyklandes med ett leende som lyste upp hela parkeringen. Nu var Kjell stolt och det hördes.
"-KIM! KIM! *flämt flämt* Kolla jag kan! Jag har bara ramlat fyra gånger på vägen hit men jag gjorde mig inte särskilt illa!"
Ett eko av golfapplåder bröt ut inne på stålgården men då blev han ilsken och hotade med att hugga av oss händerna med en rostig morakniv.
Det hade ju snöat under natten och Kjell har precis sulat om sin blåa monark utan sadel till sommardäck igen. Erfarna cyklister som Kim väntar med sommarsulorna april ut men man kan inte göra alla rätt på en gång. Huvudsaken var ju att Kjell hade hjälm på sig. Egentligen ska man ju ha lyse också men det gick ju sönder i förra kronvurpan och Kjell har inte lyckats fixa det då han själv är på lyset. Hans spritröda näsa räcker enligt hans egen utsago.
Ja de vita uppmuntrande stödhjulen hade alltså bytits ut mot en kaxig svart cykelhjälm i frigolit med blåa och vita flames som sträckte sig längs hela hjälmen och på sig hade han en gul reflexväst med texten "Övningskör" på ryggen. Det här var en stor dag för Kjell och det tänker vi fira med en tårta från Bayrok Café, men inte på fredag för då jobbar inte Kjell utan ska få skjuts av Lorentzon till närmaste cykelverkstad för att fixa sitt trasiga lyse.
När vi bytit om och stämplat in fick Hasse Bacon och Boolie ta fram första förbandslådan och plåstra om Kjells sargade rätt grusiga knäskålar trots Kjells starka protester och svärande. Han skulle minsann inte ha någon hjälp men man måste plåstra om blodiga knän för Riddarhyttetvätten vägrar tvätta blodiga arbetskläder pga smittorisken. Vem vet vart Kjell har lortat? Jag har mina aningar men Kjell never kiss and tell.... och då ska väl inte jag heller.
Men i sommar sen är han förmodligen redo att få överta Aimo Nilssons cerisa herrcykel med silvertejpat bockstyre, men jag vet inte hur han ska göra med pitten då, jag förstår varför damcykel utan sadel är att föredra för "lilla" Kjell.
Tänk när hjälmen får tas av och den begynnande helikopterplattan återigen få se dagens ljus från Västanfors och upp till det ramsnea DC-lagret åter igen. "-Då kanske det börjar växa liv i döda skogen igen" som Jonathan skulle ha sagt i Mio min Mio. Nej.... har inte Regaine fungerat hittils så lär det nog aldrig bli bra.
Fix idé; måla Kjells glasögonpolerade flint med bulls eye och köra måsskitsbingo? Är det lättare att dra in drömvinsten på lotto kanske? Jag vet inte men jag sätter en hundring och en mosbricka på Snattoil att någon av de 225 måsjävlarna som flyger över parkeringen någon dag träffar Kjell mitt i prick. Så sant som jag har tre pungkulor och kommer behöva köpa många Bayroktårtor för att få överleva fram till söndagen. Men inte på fredag som sagt.
Det sägs att Kjell en gång misshandlat en svan till döds med ett järnrör i Skåne för många herrans år sedan. Det tror inte jag på. Jag tror han stirrade svanjäveln till döds med sin mordiska blick alternativt bet av den halsen med sitt bläckfisklika käktryck. Att han är för aggressiv för att inneha ett B-körkort det tror jag på varje sekund. Få människor är så lättretade som Kjell. Min släkting Janne Banan är likadan. "-Fina byxor du har Janne" "-Ska du ha spö eller din jävel?!"
Ibland undrar jag om de är släkt, vilket bisarrt nog skulle betyda att jag är släkt med Kjell. Nä man ska inte tänka så mycket. Det gör ju inte Kjell. Han agerar på impuls och det tackar jag honom för. Ingen Kjell = ingen lyckad kväll.
Gratulerar till borttagningen av stödhjulen Kjell.... Snart är du fullvärdig medlem i Hasse Bacons hjulbenta cykelstafettlag.
tisdag 8 april 2014
Kjell - Dröm, töm & glöm
Ibland önskar jag få veta vad mina drömmar betyder.
Undertecknad vaknade en smula senare än beräknat tack vare en konstig dröm om att stå och runka offentligt iklädd endast en svart ögonbindel, något som senare övergick till ett AA-möte, för att sedan braka loss i världens fyllfest tack vare Mattias "snyggast på DC" Jakobsson.
Rödmosigast av alla sprang jag den djupt imponerade gula snitslade banan till stämpelklockan och insåg att jag slapp bära "komma försent-stringen" som Pelle och Lorentzon gömt undan i skåpet för att kunna sitta och sniffa på i hemlighet mellan fikarasterna.
Trött som en gruppknullad porrstjärna och inte alls stöddig råkade jag av misstag möta upp Kjells mordiska blick vid kaffeautomaten. Vad var det för fel nu då? Hade jag fel färg på strumporna? Gick jag före i kön? Sa jag inte god morgon? För det var det då fan heller. "-Din förbannade idiot, ska du ha stryk eller?" gormade Kjell men det ska man ta med en nypa salt. Det är Kjells egna sätt att säga "-God morgon, kul att se dig min vän." Det är ju tyvärr inte ömsesidigt men vad ska man göra? Man bara ler, nickar och går fort förbi.
Fabriksvisslan blåste igång för skiftstart 05:45 i vanlig ordning och de rödmosigas armé stod än en gång redo att leverera borrstål världen över. Att sätta Kjelle på långutplock kan vara det farligaste man kan göra. Kjell bromsar varken för samordnare, kortutplockare, tjänstemän, besökare eller stillastående fyrvägstruckar. "-Störst går först!" ropar han, spänner hökögonen i en och biter ihop underkäken så hårt att tänderna krasar.
Att störst går först råder det ingen tvekan om. Jag har legat med massvis med kvinnor där Kjell har varit först. Det är lite som att vifta med en pilot rod i ett gruvschakt. Angenämt men en smula onödigt.
Kjells pjäs den borrar upp det lilla hålet till ett stort så att man lätt kan föra in lillstången och skjuta rätt. 4 av 5 kvinnor blir enkelt befruktade om man låter Kjell göra grovjobbet först. 1 av 5 kvinnor drar sig snabbt ur och går hem.
Men idag skulle vi inte befrukta någon. Idag hade vi HLR-repetion med den ack så asexuella MiniAnne.
Tyvärr fick inte aggressiva Kjell vara med förra året pga en incident för fyra år sedan. Han blåste så hårt i MiniAnne att hennes plastlungor exploderade. Det för att Kjell inte har nerver att utföra ett simpelt moment lugnt och sansat utan att bli förbannad. Han slog till och med kursläraren på käften och förklarade att han både kysst och räddat livet på flertalet kvinnor genom åren. Tjejtjusaren Kjell.... jag tror då att han är så pass aggressiv att han skulle fläta till en kvinna som försökte ge honom en avsugning.
"-Vad ska du dit å kladda för då?" *KLAPP*
Men i år var det en ny kurslärare och den här gången fick Kjell även vara med och demonstrera sin favoritposition, framstupa sidoläge. Det är en position som Kjell utövar ofta, mestadels i sängen, mellan fredag och söndag. Det kompentenskortet har han haft sen -88, och sitter inramat ovanför sänggaveln där han bor.
Alla på HLR-kursen blev godkända utom Pinoy, (Marc Sjöström), som år efter år påstår att han får genomföra kursen med en trasig docka. Och trasiga dockor vet Kjell allt om. Han har genom åren förbrukat fjorton barbaras, tre uppblåsbara får samt 65 fleshlights. Det är ett av hans Guinnes rekord han inte är speciellt stolt över men undertecknad har en kusin som snart har bräckt det där...
Nej om man skulle ta och sova vidare kanske? Vort tog de där härliga drömmarna vägen? De där mer normala och jordnära? Skulle vilja veta vad Kjell drömmer om. Om det är om mig.... CP-Robban.... Hasse Bacon eller Sjörövar-Birger? Eller om det är att döda hela världen? Han borde flytta till USA eller Ryssland. Han ser lite rysk och brysk ut mellan varven. Men så jobbar han på DC också och är nästan nätt och jämt slagen av Magnus Olsson och Daniel Karlkvist. Den yngre generationen tar över. Kjell är snart ett minne blott. Blott en dröm.
Undertecknad vaknade en smula senare än beräknat tack vare en konstig dröm om att stå och runka offentligt iklädd endast en svart ögonbindel, något som senare övergick till ett AA-möte, för att sedan braka loss i världens fyllfest tack vare Mattias "snyggast på DC" Jakobsson.
Rödmosigast av alla sprang jag den djupt imponerade gula snitslade banan till stämpelklockan och insåg att jag slapp bära "komma försent-stringen" som Pelle och Lorentzon gömt undan i skåpet för att kunna sitta och sniffa på i hemlighet mellan fikarasterna.
Trött som en gruppknullad porrstjärna och inte alls stöddig råkade jag av misstag möta upp Kjells mordiska blick vid kaffeautomaten. Vad var det för fel nu då? Hade jag fel färg på strumporna? Gick jag före i kön? Sa jag inte god morgon? För det var det då fan heller. "-Din förbannade idiot, ska du ha stryk eller?" gormade Kjell men det ska man ta med en nypa salt. Det är Kjells egna sätt att säga "-God morgon, kul att se dig min vän." Det är ju tyvärr inte ömsesidigt men vad ska man göra? Man bara ler, nickar och går fort förbi.
Fabriksvisslan blåste igång för skiftstart 05:45 i vanlig ordning och de rödmosigas armé stod än en gång redo att leverera borrstål världen över. Att sätta Kjelle på långutplock kan vara det farligaste man kan göra. Kjell bromsar varken för samordnare, kortutplockare, tjänstemän, besökare eller stillastående fyrvägstruckar. "-Störst går först!" ropar han, spänner hökögonen i en och biter ihop underkäken så hårt att tänderna krasar.
Att störst går först råder det ingen tvekan om. Jag har legat med massvis med kvinnor där Kjell har varit först. Det är lite som att vifta med en pilot rod i ett gruvschakt. Angenämt men en smula onödigt.
Kjells pjäs den borrar upp det lilla hålet till ett stort så att man lätt kan föra in lillstången och skjuta rätt. 4 av 5 kvinnor blir enkelt befruktade om man låter Kjell göra grovjobbet först. 1 av 5 kvinnor drar sig snabbt ur och går hem.
Men idag skulle vi inte befrukta någon. Idag hade vi HLR-repetion med den ack så asexuella MiniAnne.
Tyvärr fick inte aggressiva Kjell vara med förra året pga en incident för fyra år sedan. Han blåste så hårt i MiniAnne att hennes plastlungor exploderade. Det för att Kjell inte har nerver att utföra ett simpelt moment lugnt och sansat utan att bli förbannad. Han slog till och med kursläraren på käften och förklarade att han både kysst och räddat livet på flertalet kvinnor genom åren. Tjejtjusaren Kjell.... jag tror då att han är så pass aggressiv att han skulle fläta till en kvinna som försökte ge honom en avsugning.
"-Vad ska du dit å kladda för då?" *KLAPP*
Men i år var det en ny kurslärare och den här gången fick Kjell även vara med och demonstrera sin favoritposition, framstupa sidoläge. Det är en position som Kjell utövar ofta, mestadels i sängen, mellan fredag och söndag. Det kompentenskortet har han haft sen -88, och sitter inramat ovanför sänggaveln där han bor.
Alla på HLR-kursen blev godkända utom Pinoy, (Marc Sjöström), som år efter år påstår att han får genomföra kursen med en trasig docka. Och trasiga dockor vet Kjell allt om. Han har genom åren förbrukat fjorton barbaras, tre uppblåsbara får samt 65 fleshlights. Det är ett av hans Guinnes rekord han inte är speciellt stolt över men undertecknad har en kusin som snart har bräckt det där...
Nej om man skulle ta och sova vidare kanske? Vort tog de där härliga drömmarna vägen? De där mer normala och jordnära? Skulle vilja veta vad Kjell drömmer om. Om det är om mig.... CP-Robban.... Hasse Bacon eller Sjörövar-Birger? Eller om det är att döda hela världen? Han borde flytta till USA eller Ryssland. Han ser lite rysk och brysk ut mellan varven. Men så jobbar han på DC också och är nästan nätt och jämt slagen av Magnus Olsson och Daniel Karlkvist. Den yngre generationen tar över. Kjell är snart ett minne blott. Blott en dröm.
söndag 6 april 2014
Konsten att laga mat
Ibland undrar jag hur mina systrar mår psykiskt. Jag vet inte vad för slags droger morsan tog när hon pressade ut oss genom slidväggarna men jag vill allt sticka ut hakan och säga att mig blev det minsann folk av, även om jag inte lärt mig laga mat. Men det beror mest på att jag lever efter mottot;
"Det inte jag kan, det kan någon annan."
Jag skulle då aldrig ta en kvinnas favoritredskap ifrån henne.
Men till saken hör att jag har då en syster som råkar heta Denise. För att vara snäll ska jag inte avslöja hennes efternamn. Men hon tror på fullaste jävla allvar att det var hon som lärde mig steka ägg för tio år sedan. Med andra ord skulle jag då varit 19 och hon typ 12. Det är alltså samma syster som hällde okokt pasta i salladen för bara något år sedan.
Det är samma syster som frågade morsan; "-Ska jag steka eller koka hamburgaren?" när hon skulle mecka ihop lite käk.
Och bara för någon dag sedan ringde morsan och frågade om jag ville komma ner och kika på Gladiatorerna och äta hamburgare. (Ja vi är familjen flottboll.)
Och det ville jag ju, är det något jag har svårt att tacka nej till så är det avsugningar och mat. Det är lite utav en akilleshäl jag bär på.
Min andra syster Louise fick ta över stekningen. Ett gedigert misstag visade det sig. När burgarna nästan var färdiga la man en ostskiva på, sen fick tokfan för sig att flippa burgarna också. Ja... det var väl tur att brandlarmet inte gick igång kan jag säga. Sådär dålig är inte ens jag?
Men över till Denise igen, förmodligen den enda människa som inte kan göra ätbart potatismos. Ska man prompt äta det rekommenderas gaffel, motorsåg och mage av stål.
Reklam;
Tog ditt murbruk slut? Är tapetklistret för dyrt? Har du tappat bort ditt Karlssons klister? Kom då och köp Denises potatismos. Med detta fantastiska potatismos sitter dina tapeter som ett smäck. Du kan limma din Ming-vas utan större problem!
Denises potatismos har flera användingsområden. Du kan kakla ditt badrum, mura, täta, försegla, fylla, sätta det på kylskåpet och fästa viktiga papper på,
Ja Du kan till och med slå ihjäl någon med det.
Denises "potatismos" - Lätt som en plätt, rätt och slätt!
Nej jag får sluta här. Jag inser att jag måste söka patent på receptet omdelebart!
"Det inte jag kan, det kan någon annan."
Jag skulle då aldrig ta en kvinnas favoritredskap ifrån henne.
Men till saken hör att jag har då en syster som råkar heta Denise. För att vara snäll ska jag inte avslöja hennes efternamn. Men hon tror på fullaste jävla allvar att det var hon som lärde mig steka ägg för tio år sedan. Med andra ord skulle jag då varit 19 och hon typ 12. Det är alltså samma syster som hällde okokt pasta i salladen för bara något år sedan.
Det är samma syster som frågade morsan; "-Ska jag steka eller koka hamburgaren?" när hon skulle mecka ihop lite käk.
Och bara för någon dag sedan ringde morsan och frågade om jag ville komma ner och kika på Gladiatorerna och äta hamburgare. (Ja vi är familjen flottboll.)
Och det ville jag ju, är det något jag har svårt att tacka nej till så är det avsugningar och mat. Det är lite utav en akilleshäl jag bär på.
Min andra syster Louise fick ta över stekningen. Ett gedigert misstag visade det sig. När burgarna nästan var färdiga la man en ostskiva på, sen fick tokfan för sig att flippa burgarna också. Ja... det var väl tur att brandlarmet inte gick igång kan jag säga. Sådär dålig är inte ens jag?
Men över till Denise igen, förmodligen den enda människa som inte kan göra ätbart potatismos. Ska man prompt äta det rekommenderas gaffel, motorsåg och mage av stål.
Reklam;
Tog ditt murbruk slut? Är tapetklistret för dyrt? Har du tappat bort ditt Karlssons klister? Kom då och köp Denises potatismos. Med detta fantastiska potatismos sitter dina tapeter som ett smäck. Du kan limma din Ming-vas utan större problem!
Denises potatismos har flera användingsområden. Du kan kakla ditt badrum, mura, täta, försegla, fylla, sätta det på kylskåpet och fästa viktiga papper på,
Ja Du kan till och med slå ihjäl någon med det.
Denises "potatismos" - Lätt som en plätt, rätt och slätt!
Nej jag får sluta här. Jag inser att jag måste söka patent på receptet omdelebart!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
