Det var inte varje gång han ursäktade sig, detta mytomspunna bruksorginal som vind för våg kastade sig ut i syndens svarta lekamen än en gång. "-Jag är min egen chef!" hasplade han ur sig och fiskade upp en Chesterfield ur bröstfickan, satte den i mungipan och tände på. Det var jag som skulle slå en båge inne på muggen och kom på honom strax före han skulle tjuvröka. "-Äh det är bara en fimp!" fortsatte han och log.
Jag blev varm inombords.
Mitt lilla pojkhjärta slog episka volter. Vore jag gay och tio år äldre...
Sven-Åke Fredriksson a.k.a. Chippen, skiftlag elvas äldreman. Vise man.
Bruksrasismens Gudfader även kallad i folkmun.
När jag blir stor vill jag bli exakt som honom. Han har aldrig en dålig dag även om han mellan varven låter lite brysk. Lite Hans Scheike-brysk men ändå med vänliga undertoner. Han äter ingen mat utan livnär sig på limpmackor med smör och sitt kaffe alt. silverté som han har färdigbryggt i sin kanna. Kannan förvaras väl, hela tiden i väskan som står på golvet. Ingen får smaka så ibland undrar jag vad det är i? Efter jobbet avnjuts det Krokodil-öl och lite mera Chesterfield.
På sin semester skulle Chippen och Svenne Duva åka till Kina och träffa lite kvinnlig fägring. Men det slutade inte bättre än att Chippen åkte ensam, satt en hel vecka på hotellrummet i Peking och surade över att deras öl inte var drickbar. Om bara han hade haft sin Krokodil med sig.
Personligen går jag och drömmer om att få se en porrfilm med Chippen och Ylwa. Chippen med sina dallriga gubbskinkor och sitt breda Fagerstamål stånkandes bakom Ylwa. "-Åh jag kommer!" "-Kom du!"
För Chippen han är en "one-liner"... kör han utplockstrucken på kort kan man höra "-Jag snurrar!" när han snurrar runt med trucken och puttrar iväg. Han kan säga precis vad som helst så är det roligt. Och han har stenkoll på stryktipsets alla matcher. "-Liverpool spelade med en man kort" kan han kläcka ur sig när man äntrar fikarummet 05:35, snubblandes på ögonlocken.
Men bäst är att höra historien om när Ball-Boman och Rietz hade snoppmätartävling nere i omklädningsrummet i källaren på stålverket.
Som mätsticka använde man någon typ av ränna och Rietz "vann med EN böj."
Ett mått jag hädanefter alltid använder när viktiga saker ska mätas.
Ja Chippen är och förblir en idol. Han kan säga och berätta såna roliga saker att man skrattar så man får ont i magen, och som ni vet väger sånt mer än bly hos mig.
En gång stod vi och trampade vi stämpelklockan när han utbrister "-Lollipop!" och rotar ur bröstfickan fram den mest håriga och smutsiga begagnade klubba vi sett, stoppar den i munnen och suger lite på den, och stoppar sedan tillbaka den i bröstfickan igen. Och så skrattade han, och vi med.
torsdag 27 mars 2014
måndag 24 mars 2014
Varför Kjell cyklar med stödhjul
Följande historia har hänt. Detta har Kim Eriksson berättat för mig. Tyvärr i förtroende... Kjell dementerar allt. Avgör själva...
Kjell Kriminell hade stått hela dagen och packat DTH-rör på mittstationen, något han varken är särskilt bra på eller tycker är särskilt kul. Det kan man se på hans 5 ton tunga käktryck. Med andra ord ingen som bör suga kuk, och det gör han inte heller. Hur som helst.
Efter skiftet tog han en snabbdusch, kammade sidohåret rakt, polerade skalpen med glasögonservetten och tog sin blåa Cresent Monark utan sadel och pinnade på till Järnvägspuben som han alltid gör.
(Vissa säger att han bor bakom bardisken på en nerkissad madrass utlagd över ett par röda drickabackar.)
Där beställde han in raki på raki och svepte Hof efter Hof, som han alltid gör. Och full som en alika råkade han bli eftersom han drack på tom mage. Det på grund av att Uffe Berg hade, av misstag, ätit upp Kjells matlåda tidigare på skiftet.
På morgonkvisten när Kjell skulle cykla hem, lika vind och skev som Albert Hoffman 1943 så såg han en donna som fick blodet att rusa från det ena gigantiska huvudet ner till det andra gigantiska huvudet och fick slagsida, trasslade in fötterna i pedalerna och gjorde världens kronvurpa, precis utanför Kims balkong vid Engelbrektsvägen, rätt in i rabatten med skallen före.
Kim själv hade precis gett damen sin lite morgonkuk och hade balkongdörren öppen för att vädra ur lukten av synd som genomsyrade hela lägenheten när han hörde hur det rasslade och plingade till i buskaget utanför. Allt han såg var ett cykeldäck som stack upp ur buskarna och snurrade på halvfart.
Som den goda samarit han är så gick han ut för att se vad fan det va, och tro på fan det var Kjell, sa han. En blodig Kjell Danielsson låg där i buskaget och blödde från ansiktet. "-Nämen tjenare Kjell!" utbrast Kim glatt. "-Kim din jävla tjockis!" gormade Kjell argt, inte ett dugg tacksam över Kims närvaro. Kim bara flinade och ringde ambulans, och polisen kom också dit men Kjell han skulle inte med. "-Jag känner han från jobbet och han bor alldeles här i närheten", sa Kim och räddade Kjell från hotell gripen.
Dagen efter går Kjell helt iskallt upp till facket och begär pengar för läkarbesöket. Där gick han bet, hotade med att döda den stackars damen, och försvann sen hem med ungefär 15 tons käktryck och en bultande blodåder i pannan.
Jag vet inte... jag tycker inte det är så roligt. Tur att det gick bra för Kjell iaf!
(Fotnot; Det där vill Kjell aldrig vara med om igen, kronvurpan alltså och det är därför som han har stödhjul på sin cykel idag. En vacker dag ska han prova vingarna igen och ta av dom. Kim väntar spänt vid balkongen varje söndagsmorgon hädanefter.)
Kjell Kriminell hade stått hela dagen och packat DTH-rör på mittstationen, något han varken är särskilt bra på eller tycker är särskilt kul. Det kan man se på hans 5 ton tunga käktryck. Med andra ord ingen som bör suga kuk, och det gör han inte heller. Hur som helst.
Efter skiftet tog han en snabbdusch, kammade sidohåret rakt, polerade skalpen med glasögonservetten och tog sin blåa Cresent Monark utan sadel och pinnade på till Järnvägspuben som han alltid gör.
(Vissa säger att han bor bakom bardisken på en nerkissad madrass utlagd över ett par röda drickabackar.)
Där beställde han in raki på raki och svepte Hof efter Hof, som han alltid gör. Och full som en alika råkade han bli eftersom han drack på tom mage. Det på grund av att Uffe Berg hade, av misstag, ätit upp Kjells matlåda tidigare på skiftet.
På morgonkvisten när Kjell skulle cykla hem, lika vind och skev som Albert Hoffman 1943 så såg han en donna som fick blodet att rusa från det ena gigantiska huvudet ner till det andra gigantiska huvudet och fick slagsida, trasslade in fötterna i pedalerna och gjorde världens kronvurpa, precis utanför Kims balkong vid Engelbrektsvägen, rätt in i rabatten med skallen före.
Kim själv hade precis gett damen sin lite morgonkuk och hade balkongdörren öppen för att vädra ur lukten av synd som genomsyrade hela lägenheten när han hörde hur det rasslade och plingade till i buskaget utanför. Allt han såg var ett cykeldäck som stack upp ur buskarna och snurrade på halvfart.
Som den goda samarit han är så gick han ut för att se vad fan det va, och tro på fan det var Kjell, sa han. En blodig Kjell Danielsson låg där i buskaget och blödde från ansiktet. "-Nämen tjenare Kjell!" utbrast Kim glatt. "-Kim din jävla tjockis!" gormade Kjell argt, inte ett dugg tacksam över Kims närvaro. Kim bara flinade och ringde ambulans, och polisen kom också dit men Kjell han skulle inte med. "-Jag känner han från jobbet och han bor alldeles här i närheten", sa Kim och räddade Kjell från hotell gripen.
Dagen efter går Kjell helt iskallt upp till facket och begär pengar för läkarbesöket. Där gick han bet, hotade med att döda den stackars damen, och försvann sen hem med ungefär 15 tons käktryck och en bultande blodåder i pannan.
Jag vet inte... jag tycker inte det är så roligt. Tur att det gick bra för Kjell iaf!
(Fotnot; Det där vill Kjell aldrig vara med om igen, kronvurpan alltså och det är därför som han har stödhjul på sin cykel idag. En vacker dag ska han prova vingarna igen och ta av dom. Kim väntar spänt vid balkongen varje söndagsmorgon hädanefter.)
söndag 23 mars 2014
Snoppfixering på DC
"-Vad fan ska man ha?" utbrast Jakobsson framför den inte alltför välfyllda Selecta-maskinen. "-Ståkuk i arslet!" vrålade Kjell bittert och bet ihop sin underkäke så hårt att amalgamen släppte. Jakobsson började att skaka, han visste att det var han som var snyggast på DC. Var det Kjells egna ståkuk han menade? Det var oklart. Han petade in en tjuga, köpte en corny big och pep raskt in i fikarutan.
Det var ett nytt sammansvetsat lag 11 som tog lunch på tidernas kanske mest ramsnea lager. En välbehövlig lunch.
Med oss på laget hade vi nu fått storkuken Kjell Danielsson. Mannen som är för aggressiv för att inneha ett B-körkort, mannen som tuggar bult, mannen som fick Hammock Johansson att sluta duscha på jobbet SAMT äta kebabrulle. Det ryktas om att Hammock än idag inte har hämtat sig psykiskt efter den minst sagt horribla upptäckten.
Med oss hade vi även fått CP, förlåt jag menar IT-Robban. En glad häst i uppförsbacke. Han hade tröttnat på att porrsurfa sönder företagets trassliga intranät och ville nu arbeta med händerna, något han förmodligen gjort under hela sin IT-karriär, fast då under skrivbordet så att säga.
Jag tänkte på Magnus Olsson, en giftig avkomma, en korsning mellan Cammen och Kjell. Som ett vanskapt barn ur en glödande natt tack vare Jack Daniels No.7 och rohypnol. Jag tog en tugga av min beef teriyaki och funderade...
Varför välsignades inte jag med en lika stor grunka? Inte för att det är något fel på den. En helt normal apparat - varken bu varken bä. Istället välsignades jag med tre pungkulor. Som att det smäller högt hos brudarna? Jag kunde bara vackert acceptera ödets ironi och fortsätta med penisavund.
"-Du har lika liten kuk som en guldhamster!" skanderade Kjell i mitt hydrauloljefyllda öra och hånflinade. När fan såg han en guldhamstersnase? "-Skillnaden på dig och mig är att min får plats och jag kan vibrera hårdare än den kraftfullaste massageapparat på hela marknaden", kontrade jag och slog mig för bröstet.
CP-robban tjöt av skratt. "-Meh!" utbrast Lotta med en suck så djup att Victoriasjön framstod som en finsk liten vebod. Vad hon inte visste var att hennes egen son satt på en riktig barnarm med katthuvud på mellan låren. Jag tog en tugga av teriyakin och funderade lite till. Märkte hon inget vid födseln? Man kan dra det så långt och säga att hon faktiskt själv har haft den i sig. Vare sig hon vill eller inte. Förlöstes han med kejsarsnitt? Nu var det mycket myror i skallen och jag klämde en energidryck för att orka med tankegångarna.
Som vi alltid gör, tack vare Andreas Wallén, så måste alla nyanställda känna i hemliga lådan. Och snart är det CP-robbans tur. Kjell som hör till inventarierna på DC är just den som ska vara förhud, jag menar förman i leken.
Vilken låda skulle man använda? En 62:a känns spontant som det rätta valet (95x9x9) men frågan är om det inte går lika bra med en 63:a? (57x17x17)
Fabriksvisslan tjöt och en efter en lade ner besticken och tog på sig arbetsbehån och spände bågen. Lotta och preggona kunde andas ut. "-Äntligen lite lugn och ro vid packbordet igen!" Men det var snart dags för rast igen..... om bara CP-robban visste vad fan han gett sig in på.... välkommen till klotmongona på lag 11!!
Det var ett nytt sammansvetsat lag 11 som tog lunch på tidernas kanske mest ramsnea lager. En välbehövlig lunch.
Med oss på laget hade vi nu fått storkuken Kjell Danielsson. Mannen som är för aggressiv för att inneha ett B-körkort, mannen som tuggar bult, mannen som fick Hammock Johansson att sluta duscha på jobbet SAMT äta kebabrulle. Det ryktas om att Hammock än idag inte har hämtat sig psykiskt efter den minst sagt horribla upptäckten.
Med oss hade vi även fått CP, förlåt jag menar IT-Robban. En glad häst i uppförsbacke. Han hade tröttnat på att porrsurfa sönder företagets trassliga intranät och ville nu arbeta med händerna, något han förmodligen gjort under hela sin IT-karriär, fast då under skrivbordet så att säga.
Jag tänkte på Magnus Olsson, en giftig avkomma, en korsning mellan Cammen och Kjell. Som ett vanskapt barn ur en glödande natt tack vare Jack Daniels No.7 och rohypnol. Jag tog en tugga av min beef teriyaki och funderade...
Varför välsignades inte jag med en lika stor grunka? Inte för att det är något fel på den. En helt normal apparat - varken bu varken bä. Istället välsignades jag med tre pungkulor. Som att det smäller högt hos brudarna? Jag kunde bara vackert acceptera ödets ironi och fortsätta med penisavund.
"-Du har lika liten kuk som en guldhamster!" skanderade Kjell i mitt hydrauloljefyllda öra och hånflinade. När fan såg han en guldhamstersnase? "-Skillnaden på dig och mig är att min får plats och jag kan vibrera hårdare än den kraftfullaste massageapparat på hela marknaden", kontrade jag och slog mig för bröstet.
CP-robban tjöt av skratt. "-Meh!" utbrast Lotta med en suck så djup att Victoriasjön framstod som en finsk liten vebod. Vad hon inte visste var att hennes egen son satt på en riktig barnarm med katthuvud på mellan låren. Jag tog en tugga av teriyakin och funderade lite till. Märkte hon inget vid födseln? Man kan dra det så långt och säga att hon faktiskt själv har haft den i sig. Vare sig hon vill eller inte. Förlöstes han med kejsarsnitt? Nu var det mycket myror i skallen och jag klämde en energidryck för att orka med tankegångarna.
Som vi alltid gör, tack vare Andreas Wallén, så måste alla nyanställda känna i hemliga lådan. Och snart är det CP-robbans tur. Kjell som hör till inventarierna på DC är just den som ska vara förhud, jag menar förman i leken.
Vilken låda skulle man använda? En 62:a känns spontant som det rätta valet (95x9x9) men frågan är om det inte går lika bra med en 63:a? (57x17x17)
Fabriksvisslan tjöt och en efter en lade ner besticken och tog på sig arbetsbehån och spände bågen. Lotta och preggona kunde andas ut. "-Äntligen lite lugn och ro vid packbordet igen!" Men det var snart dags för rast igen..... om bara CP-robban visste vad fan han gett sig in på.... välkommen till klotmongona på lag 11!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
