Veckans arbetare v.24

En besynnerligen tuff arbetsvecka planade nätt och jämnt ut för krigarna på lag 11. En vecka som sannerligen skulle sätta spår i själen hos både golvmänniskorna och ologistikarna som såväl chefer och städerskor. Vissa brottades med ångest och tankar om mord medans andra kämpade för att hålla kräkan kvar i halsen.

Det började osa en så unken stank i fikarutan att Kjells näshår trillade av och  långsamt dinglade ned till golvet i spiralformade rörelser. "-Vad fan är det som luktar så jävligt? Nu är det nån jävel som har glömt nåt i kylen igen, jag blir så förbannad!" gastade Kjell på utandningen och fortsatte sedan på inandningen "-Jag skulle fan vilja se hur det ser ut hemma i kylen hos folk!" som om det skulle göra saken bättre. Käktrycket nådde strax åtta bar och vi andra tog skydd bakom dörren i ren panik. Snart imploderar han, trodde vi.

Tidigare på dagen hade vi haft en riktig karlakarl som fixade avloppet i fikarutan så vi misstänkte att det var därifrån det luktade men 15 skiftarbetare kan visserligen ha fel. Peter Engstrand och Hasse Lindborg från inlägget slet fram båda kylskåpen för att se om det var en död mus som låg där bakom och osade. Men det gjorde det inte.

Istället hade en musjävel fastnat på kylen, svultit ihjäl och börjat att ruttna. Det gick knappt att vara i fikarutan så för första gången på ett par veckor satt vi utomhus, hela skiftlaget samlat, och inmundigade vår frukost. Härligt då vissa personer prompt ska sitta ute och äta och vissa i fikarutan. Kjell fick ta sina rallyklipp och sätta sig på måsskitsplatsen och få lite frisk luft för en gångs skull. Man kunde tro att den friska luften skulle göra honom gott men inte då.

Ett foto på ett foto av den avlidne tappre krigaren. RIP kompis! Du hängde med så länge du förmådde att orka.

Men trots att vi gjorde oss av med musen så skulle den unkna stanken i fikarutan fortsätta. Produktionschef Hasse Bacon Karlkvist kallade in ventilationskillarna som undersökte ventilationen efter fler döda möss men hittade inga och man antog att det fanns fler döda möss i fikarutans innertak. I innertaket finns två hål och ur dessa hål stank det död mus så mycket att Astrid Lindgrens döda mus förmodligen var en skänk från ovan. Ventilationskillarna tackade för sig och försvann. Där stod vi kvar i stanken och höll spyan inne. Alla utom Kjell.

"-Jamen vi får ju ingen ny fikaruta för vi kan ju för fan inte sköta den. Det är ju tack vare alla jävlar som ska ha musli och skit uppe på skåpen!" muttrade han och slog armarna i kors. Nej man ska göra som Kjell, packa fjällrävenryggsäcken med en portion frukost varje dag. Helst två skivor polarbröd med en skinkbit. Då slipper vi musproblemet. Kjell har problem med möss så det räcker. "Passar den" och "håller den" är problem han brottas med varje helg på Järnvägspuben kvart i två. Att de sedan ska terrorisera honom på jobbet kan få vilken bägare som helst att rinna över när den nästan alltid är full.

Men det skulle inte bara handla om döda möss. På rasten kom Hasse Karlkvist till mig och gav mig de finaste (läs fulaste) badbyxor en man kan äga. Ett par blåa och ett par gröna y-front. Jag sken upp som en sol, glad i hågen att jag äntligen fått en ny outfit till min sagolika samling simutstyrslar. Jag kunde inte göra annat än att byta om och gå omkring i min nya outfit och stålhättaskorna.

In på kontoret och visade upp mig, poserade för foton som skulle skickas till lagerchefen och sen ut i solen till skiftlaget som blev helt stormförtjusta. Snyggast på DC fick en konkurrent men fick behålla titeln tack vare att Sarah utsåg mig till DCs sexigaste. För att bära detta "sexiga" plagg måste man som jag ha ett obotligt självförtroende men trots det fick jag lov att byta om då Hasse påpekade att det skulle komma besökare klockan 11. Besviken böt jag om men jag log innerst inne då jag visste att jag satte spår som har betydelse för framtiden.

In the summer I get wet. Do you?

Veckan rullade på. Robban sa hejdå till magrutorna och började dra kortet i godisautomaten. Nu var det inte cola light som stod på menyn längre. Chippen mumlade på nere vid hammarpacken och Kjell drevs till vansinne på sedvanligt vis. Allt var sig likt. Snyggast på DC stämplade ut på söndagen för semester och åkte iväg för att göra en plattmatch mot Virsbo. Glenn pep hem på lördagen för att vara bakfull på söndagen och full resten av sin semester. Även Kjell stämplade ut för semester och blir borta hela fyra veckor.

Som vi ska sakna arga farbrorn.... stackars sommarjobbare som missar fyra veckor med världens argaste Kjell. Denna suput bland suputer. Våran alfahanne med solbränt marockanst ansikte som påminner om soltorkade dadlar och med stans vassaste underbett. Jag får nog ta med sommarjobbarna ut på Kjell-safari på järnvägspuben och hamnkrogen så alla får chans att se vem de ska jobba med inom sinom tid. Och möjligheten att ta en idolbild.

Som jag pladdrar, det är dags att presentera veckans nominerade;

Den döda musen bakom kylen som lyckades förena det ack så krokiga skiftlaget till gemensamma måltider tar en given plats som veckans arbetare v.24.

Plastmaskinen var sjukskriven denna vecka pga utbrändhet men har påbörjat sin rehabilitering och kommer förmodligen spinna på under vecka 27 igen.

Glenn och Jari fann varandra nere vid remerten och sprutade ur sig bunt efter bunt efter bunt. Glenn vill påstå att han gjorde allt eftersom Jari hade ont i tummen och inte kunde banda. Tror Glenn överdriver en smula och därför nomineras de båda till veckans arbetare. Denna energiska Jari som slitit som en hund för att klockan äntligen ska klämta för fikarast. Banda eller inte, att lägga fram mellanlägg är också ett arbete. Kanske var det Glenn som skadade Jaris tumme med magnetlyften? Med flit, för att han själv ska få äran att bli veckans arbetare? Det är väldigt oklart och jag väljer att stanna där.

Undertecknad körde utplocket på kort och gjorde det med bravur. Aldrig förr har så mycket plockats ut och samordnare Kim var mer än nöjd med insatsen och drog slutsatsen att jag själv blev nominerad till veckans arbetare. Jag hade inte kört sönder något eller någon heller! Kors i taket!

Efter noggrann konsultation blir veckans arbetare v.24...............

Det blir jag. Fan vad bra jag är!!

Motivering: Med ett så högt hållande tempo i plocktrucken och ett så gediget sätt att bara vara sig själv och göra saker ingen annan förmår så är det självfallet att Herr Wetterskog får ta emot pris som veckans arbetare. När blyghet och förstånd faller bort frodas léenden och skratt.

Snabb presentation av skiftlaget

Det går liksom inte att försköna sanningen om Sveriges mest ramsnea lager och dess mongoloida medarbetare som borde ha fått sparken för längesedan. Chefen har sedan många år tillbaka ångrat många anställningar men snart är det dags för pension och semester så det blir nog bra i slutändan ändå. Ungt blod stämplar in och gammalt blod stämplar ut. Det gör mig både glad och ledsen. En del vackra flickor in, och gamla nunor ut. Som Kjells. Min vansinnigt älskade Kjell.

"-Fyfan vad skönt, snart har jag semester. Då slipper jag lära upp dom här jävla sommarjobbarna, fyfan vad skönt!" muttrade han i vanlig ordning innan klockan ens klämtat halv sju. "-Jag ska cykla över Meling när jag ska upp till stan så jag slipper se den här skiten." tillade han och tog en slurk ur den mycket odiskade kaffekoppen. Jag förstod direkt att Kjell är nervös inför sommaren. Speciellt nu när jag hjälpt till att sätta hans namn och nuna på mångas läppar (och förhoppningsvis ett par blygdläppar.)

Kjell vet inte riktigt hur han ska handskas med människor. Han kan bli så brutalt nervös så istället för att skaka hand så kan han få för sig att skalla någon och istället för ett vänligt "-Hej" så blir det lätt "-Vad fan glor du på då?"
Om någon (ex. jag) slår in nödstoppet på trucken och tar ut nyckeln och gömmer den så blir han väldigt purken, slår armarna i kors och morrar "-Nej men då skiter jag i det här då! Jävla lekstuga! Då blir det ingenting mer utplockat idag då, skiter väl jag i" och så kommer hoten. "-Den som gjort sig skyldig till det här skulle ha en dansk skalle."

Kjells egna skalle är Marockansk, tålamodet är finskt och pitten närmast afrikansk.
För de sommarjobbare som inte vet det så kan jag berätta att om man ska göra en clone-a-willy på Kjell så behöver man en säck finbetong och en cementblandare. Nu är det inte så att man ska dyka på Kjell på Hamnkrogen för han tycker inte det är kul att knulla. Han står hellre vid långpacken, vid mittenstationen och packar DTH-rör och bara luktar på smörjmedlet tills nackhåret (som är det enda hår han har kvar) krullar sig.
Ålder: 51.

Sen har vi Chippen, ordens mästare. Han har svart bälte i diskriminering, roliga uttryck och självkänsla. Han är sin egen chef och gör inte som någon säger. Inte ens han själv. Ålder: 50+.

Vi har Bulgur-Robban, Rogert, CP-Robban a.k.a Bingo Rimér som är den enda som fått sin porrfilmssamling på Blu-ray stulen från ICA Fontänen. Skiftlagets knösus med en samling konsttavlor, champagne, gitarrer och hemmainspelade filmer. Är skallig, älskar bulgur och imiterar Kjell väldigt bra. Ålder: 35.

Du kanske träffar Ponny som talar tyst och obegripligt. Först trodde vi att han var efterbliven men efter ett par öl på Götis visade det sig att han var från Norrland och bara ville vara för sig själv en stund. Ålder: 39 renår.

Glenn, den gamla grekiska brottaren i ironi med en Anaheim Mighty Ducks-kepa stöter du säkert på om du säger något i stil med "-Ja jag gillar Nintendo." eller "Min katt har herpes." eller bara ser ovanligt glad ut. Ålder: Könsmogen.

Snyggast på DC känner du igen på incestlockarna och på sin frånvaro då han kör mycket lastmaskin ute på stålgården. Ålder: Prime Time.

Pellegnillot känner du lätt igen om du sett Robert Gustavssons karaktär Roland.
Båda ser likadana ut och gillar dansband. Älskar hamburgare med mos. Ålder: 35-ish.

Tennisesset Mr Benzo känner du lätt igen på hans nervösa skratt, hans Gynther-inspirerande tangorabatt och päronformade tennisrumpa. Även matombud på laget, ett uppskattat sådant. Fråga Glenn. Om du har tid. Ålder: 29.

Du kanske får jobba med Aimo Nilsson. Den manodeppressiva brillsnoken som svalt en medicinboll och ett par citroner. Var inte rädd, säg nåt bra om hästar eller V75 så klarar du dig. Ålder: 35.

Idioten som pekar med hela handen och verkar bestämma över alla (utom Chippen) heter Kim och råkar faktiskt vara samordnare. Skiftlagets Nalle Puh som både är fet och orange. Ålder: 26.

Jari är den som ser ut att heta Kjell fast inte har några glasögon. Känns igen på signalament som först till kaffeautomaten och först till stämpelklockan. Ålder: Kjell-ish.

Danne Sääd har du kanske turen att slippa. Känns igen för sin alltid sena ankomst och tidiga hemgång. Klär i skägg och lyssnar på arg musik. Är ganska snäll. Och lite kåt. Ålder: 30.

Om du inte vet vem Lotta är så är det den där blonda stressade saken med knut i håret. Ålder: Talar man inte om men jag säger 30 så slipper jag riskera att få skäll.

Sara är den där korta brunhåriga tjejen som ser ut att heta Maria. Känns igen på sin minst sagt egna stil när hon sitter ute och röker. Man tror att hon sitter och urinerar på backen men det är alltså fel, hon njuter av en cigarett. Ålder: 20.

Dagtid får du kanske chans att njuta av Boza också. Ser ut att vara Kjells storebror, står alltid på station 1 på långt och ser lätt förvirrad ut. Ålder: Kjell-ish.

Sen har vi mig. Det är jag som låter så mycket men samtidigt är ganska tyst och tillbakadragen. Pendlar mellan glädje och ilska. DJ-ar den bästa och sämsta musiken, precis som radio Norberg. Kör truck fortast och bäst, leder olycksstatistiken. Håll dig undan. Ålder: 29.

Ja det drar ihop sig. Vecka 26 börjar våra sommarmuppar. Jag skulle kunna skriva deras namn här men jag väljer att avstå. Det var nåt namn som ramlade bort och jag tänker inte sitta här och vara orättvis. Alla ska med eller ingen.

Orättvis är jag bara när jag pratar om Kjell. Denna gigant bland giganter. De kommer alla att få träffa Kjell, var så säker, inte de första två veckorna men sen.

En typ rolig sak hände häromdagen. Jag och Robban jämförde kropp och det slutade inte bättre än att Kjell bet ihop underkäken sin och hans triangelformade mun ropade "-Visa arslet!" så jag gjorde det för honom och Lotta blev helt till sig då hon "råkade" se det. Ja det pirrade till här och där och hon blev högröd i ansiktet som en körsbärstomat men försökte dölja sin upphetsning med att kalla min fina sätesmuskel för en barnrumpa. Ja är man ung och snygg så kan man inte ha lika hårigt arsle som Kjell. Det flätas då ingen ryamatta mellan mina skinkor det är en sak som är säker.

Då skrattade Kjell högt. Det var hans första gång på 10 år. Jag blev så glad, alla blev glada för Kjells skull men gladast var han själv. Det yrde damm kring hans stela skrattmuskler. Det var fan på tiden. Sedan hade han sendrag i 48 timmar. De 48 mest lugna timmarna i skiftlag elvas historia.

Väl mött!