Han heter Robert Hedbom

"-Hej jag heter Rogert!"

Robert Hedbom föddes en mulen dag i Sala i juni i slutet av det ljuva 70-talet bara ett par dagar efter att det svenska kungaparet avlagt ett statsbesök i det forna Sovjetunionen.

Det var så pass längesen att det fortfarande var svartvitt ute i världen men när Roberts kala skalle kröntes av världen slog moder natur ut i blom. En kaskad av färger och mönster upprepade sig så långt ögat förmådde att nå, likt en whiter shade of pale-inspirerad syratripp.

Eftersom mor hans förlöste honom i den lilla lantorten Sala så var det inte helt tvivelaktigt att Robert hade både tal och skrivsvårigheter under sin uppväxt från gosse till fjunig Sverigehäftet-runkare. Han hade alla bokstavskombinationer utom I och Q. Hans lärarinna Anna-Greta minns så väl när han i första klass skulle presentera sig för sina nya lekkamrater.
"-Hej jag heter Rogert å ja ä su år gammal!"

Under hans barndom bestod det lilla lantortslivet i Sala ut på att cykla snabbast med sin BMX-cykel upp och ned för en kulle, knappa på den grymt spännande datamaskinen Apple Macintosh samt leta guld vid Sala silvergruva. Han hade bestämt sig för att inte vara lika kass som de andra kompisarna och köpa ett silversmycke på souvenirboden utan trodde bestämt att han skulle bli den första att hitta guld vid gruvan, bli miljonär och flytta till Italien fast han inte kunde språket.

"Allt ordnar sig med pengar" var hans motto och snart började han att göra hemsidor åt syföreningar och diverse drejkurser eftersom det här med mopeder inte riktigt var hans grej. Rogert tyckte det var roligare att pimpla stulna Löwenbräu från pappas garderob och dra i struten tills det pirrade i hela kroppen. Men vem är jag att döma? Alla bönder har vi varit där.

Allt eftersom åren gick och brösthåret frodades växte Rogert på längden både här och där men håret på skallen det uteblev. Detta löste han genialt genom att följa Stockholmsmodet och köpa en röd John Deere-kepa som han vände bak och fram. Skulle man vara riktigt hip så hängde man även ut luggen men eftersom han inte hade någon gick det lika bra med lite mammasminkat Svinto som hängde ned.

Flickorna frodades kring Rogert som faktiskt var Salas snyggaste pojk. Fulheten hade han lyckats dölja, jag menar ducka. Två gånger vann han pris i högstadiet för skolans snyggaste ögon. Han har sina långa blonda kamelögonfransar att tacka för det. Ett litet blink med dom och snigelspåren blev ett faktum. Hela lektionssalen luktade sur ål under de tre åren i högstadiet. Mamma och pappa var så stolta över sin vackre son att de försökte få honom att modella för Polarn & Pyret men dessa planer gick i kras då Rogert ertappades en fredagkväll med att snatta Axe-parfymer nere vid den lokala ICA-butiken.

Efter att länsman ryckt honom i örat och satt honom på bestämd rumsarrest fick han en vändning i sitt liv när han till slut kom ut och naglade bibliotekarien i kartrummet. Nu hade Rogert fått känning för mus på allvar.

Detta ha-begär har gjort honom till den ståtliga karl han är idag. Talfelet och skrivsvårigheterna fick han (nästan) bukt med tack vare sitt intresse för Apple Macintosh och han har i skrivande stund säkert svarvat över tusen fruntimmer på över tusen olika platser. Eller så tror jag bara det.

Men naturligtvis kom Rogert att bli Sveriges bäst betalda IT-tekniker. Han hade lyckats investera i Spray och plockat ut sina miljoner strax innan IT-bubblan sprack där år 2000 tack vare sitt arv från gammelmorfar. Ett gäng hederliga moraklockor från tidigt 1700-tal i rustikt trä med snidade kanter och en pendel i äkta silver från Sala silvergruva. Pengarna kom sedan att användas till lyxåk och Italienresor, champagne och franska fnask på belgiska nattklubbar under månskenets ljus.

Han är så jävla snygg att badrumsspegeln själv börjar rinna tamefan. Kroppen är välsvarvad och satt på diet. Magen är full med magrutor så många och så hårda att han ibland får hyra ut den till romska familjer som kommer med IKEA-familypåsen och tvättar på den. Han är så snygg så att han till och med kommer på sin egen mage när tillfälle ges. Det tycker han både är en smula styggt och spännande samtidigt som han skäms lite över det. Men vad är det att skämmas över? Alla bönder har vi varit där.

Men trots att han fick utseendet med sig har han alltid varit lite förvirrad och smått nervös. Han fnissar som en liten kåt skolflicka så fort storsnoppen Kjell Ramon Danielsson öppnar truten. "Who's your daddy?" har han tatuerat in på sin överarm. Kan det vara ett ständigt sökande efter ett syskon? En tjej eller kille som vind över våg ska landa i hans knä och säga; "-Min pappa heter Lennart, precis som din. Vi är tvillingsyskon du och jag!"

Nu senast fick han för sig att tattuera in texten "Solace in solilude" på bröstet. Jag vill i min vildaste fantasi tro att det ska stå "solitude" men så var det de där med tal och skrivsvårigheterna igen, vilket fungerar i perfekt symbios med hans halv 3-ragg han släpar hem. Jag vet inte om texten är till för de blonda tuttlisorna att läsa medans han pumpar dom blåa i missionärsställningen men och han skulle nog lika gärna kunna tattuera in en söt dalmatiner eller en kamphund istället för att fara med engelska textremsor och tramserier.

Men han är kung Rogert, eller CP-Robban som han föredrar att kalla sig. Idag lever han ett rikt och stilla liv framför Idol och talang på teven och packar borrstål på Atlas Copco i Fagersta. Han trivs bra i storstan och bor naturligtvis i en lyxig etagévåning i det "fina" Västanfors. Han hoppas få många barn och barnbarn i framtiden och vi hoppas att han får många rika och fina år med oss lortmänniskor på DCs kalla betonggolv.
Vi säger; Välkommen till Fagersta - Hä få'lu livstid!!!

Kjells feminina sida

Allas vår Bror Duktig, Kjell Ramon Danielsson har fått fnatt. Nu jävlar har synapserna gått på högvarv för länge. Nu har han gått och blivit Kapten klännings sekreterare.

När vi svarat på Insight-frågorna om arbetsmiljön på DC så skulle vi få en present av företaget. Kjell kunde naturligtvis inte vänta utan sprang in på Hasse Karlkvists kontor och ryckte sin present före Hasse kommit och delat ut dom till oss. Snacka om ivrig jävla gubbe alltså. Den där spritluktande John Lennon-kopian tog sin present ur en låda på Hasses kontor utan att fråga. Sen försökte han gömma den för oss andra så att vi inte skulle se.

Men jag såg allt. Jag såg hur den spinkiga kraken kom springandes med en limegrön HANDVÄSKA som det står Atlas Copco på, ner bakom Maskin 1-3 och gömde den så ingen skulle se. "-Hörru Kjelle din jävla fjolla har du skaffat handväska?" ropade jag åt honom. Men han bara fortsatte skamset vidare.

Sedan gled han upp brevid mig på långt och började bortförklara sig. "-Det var ingen handväska, det var en filt!" Jojo. En filt med axelrem, det är ju skitvanligt Kjelle! "-Du behöver inte ljuga för mig, jag gillar också att klä ut mig," försäkrade jag. Och Kjell blev högröd i ansikte av undertryckt ilska, morrade och visade tänderna som en bitsk uppblåst kamphund med nervösa ansiktsryckningar. Spänningarna i underkäken sköt i höjden. "-DET VAR EN FILT SÄGER JAG!" försökte han än en gång och ljudet ekade ner till Hasse och Peter på inlägget.

Jojo. En limegrön filt med axelrem. "-Gå och tala med Glenn du, han har också handväska, ni kan bilda klubb." Fikus Trallgöks handväskesällskap. Sponsrat av Wedins skor och Kapp Ahl. Vi andra får förmodligen en vacker beachfilt vi kan ha på Eskiln i sommar men Kjell han valde handväskan. Förmodligen för att bära sina bärs i när cykeln strejkar. Kan säkert kombineras med den eleganta kylväskan vi fick för två år sedan. Kjell han samlar på Atlas-atteraljer som man kan använda ihop med alkohol.

En mugghå, förlåt jag menar ölhållare i polyeten, en kapsylöppnare med en borrkrona på, en blå Atlas-handduk för att torka upp spilld vodka med, ett gängskydd till rör 2 7/8 IF som kondom etc etc. Hur gängskyddet relateras till alkohol är simpelt. När Kjell blivit varm i västen är det dags att gänga bäver.

Vad ska han med en beachfilt till? Ligga mjukt på det mjuka gräset när han ska träna på framstupa sidoläge? Knulla på? Den enda sol Kjell får om sommaren det är när han sitter på sin polskbyggda balkong och dricker fantarosé samt den korta sträckan mellan Järnvägspuben och hemmet.

Nej förlåt, jag glömde att han brukar sola den finnvita kroppen i Fagerstahallens nerrunkade solarium i ren rädsla för att någon ska lägga en magnecyl mot hans kropp och sedan missta den för en leverfläck.

"-Jag är smart jag" påstår han ibland. Jag brukar svara "-Nej det är du tamefan inte du jobbar ju fortfarande här och inte i porrbranschen."  Fan kan hans tvillingbror Ramon och Ron Jeremy kan väl för fan han? Kåtare gubbe får man leta efter. Fast på Atlas behöver man inte leta länge iofs. Danne Sääd, Rogert (a.k.a. CP-Robban), Aimo Nilsson, pastor Niilo m.fl.

Nä fy fan. Det dröjer väl inte länge innan Kjell byter namn till Kristina, sminkar ögonlocken med babypuder och kletar ut lite hallonsylt som läppstift och klapprar runt i ett par vita pumps med stilettklack och ring i örat. Men det är helt okej känner jag. Är gärna med och bidrar till förvandlingen. Såg ett par sjysst clip-ons på Janne Banan, stora jävla discobollar till örhängen för den riktigt hippa snubben eller snubban. 50 riksdaler prutade och klara, bara haka på och känna sig fin. Vilken personalfest, Kjell i blommig klänning och sin Atlas-handväska, går ned i spagat när han spelar hatbas på scen. Succé.

Kjell fyller 52 den 15:e oktober. Jag vet redan nu vad jag ska köpa. Det kommer bli så bra. Jag är så bra. Med den här munnen viskar jag till direktörerna, JAG är ett GENI!

Kjells helg med lag 22

Kjell Ramon Danielsson, ovanligt glad.

"-Det är så skönt att jobba helg, då vet man att man lever" utbrast Aimo Nilsson glatt vid fikabordet, nyss fyllt 42 och skägget fullt med kexchoklad. Jojomen. Skönt var bara förnamnet. Det tyckte inte Kjell. "-Man får i sig allt för få pilsner då" tyckte han. Om han bara visste att hans helg skulle bli tyngre än så, tyngre än den totala vikten på min pungsäck och Ukraina-krisen tillsammans.

CP-Robban, Aimo och jag hade käkat massvis med busfrön på frukostrasten och det tog inte lång tid innan Aimo fyllde Kjells arbetshandskar med industrivaselin. Kjell visste inte vad han skulle ta sig till. VEM hade varit så elak? Kandidaterna var många. Han bet ihop så hårt han kunde och försökte stirra skiftlaget till ett erkännande med sin mordiska blick. Till och med Anders Behring Breivik skulle baxna.

Medans Kjell stod och packade på kort och funderade och funderade så pass att den vita Jotun-kepsen brann upp så smög jag fram till stereon på långpacken och drog igång Bayram Band - Kjell och vred upp volymen på max. Sedan smet jag raskt ned till Robban och lyfte den där jäkla Saudi-ordern som ingenting hade hänt. "-Nu är det krig." kom Kjell fram lugnt och berättade, lika sammanbiten som Johnny Depp i Fear and Loathing.

Cp-Robban njöt i fulla drag. "-Kan inte du gå ut och smeta lite vaselin på Kjells cykelhandtag?" fnissade han tills han nästan kissade på sig. "-Här har du mitt passerkort" *fniss fniss* Jag tog passerkortet, en klick vaselin på en bit wellpapp och låtsades gå på muggen. Planen var satt i verket och alla fnissade i hemlighet utom Kjell. Han bara kom med jämna mellanrum och ställde sig bakom mig och Robban med händerna bakom ryggen och bara tittade på oss. Inte med hat i blicken utan med en lurig blick, sedan gick han.

"-Nu jävlar blir jag rädd på riktigt!" sa jag till Robban. "-Ja kan han inte bara göra nåt någongång vafan!" utbrast han tillbaka. Men ingenting hände. Vi stämplade så småningom ut och jag tog chansen att pipa hem så fort jag kunde. Nog hade jag velat sett Kjells min när han satte händerna på cykelstyret men jag vågade inte. Däremot hade CP-Robban träffat på Kjell nere på Ica Fontanellen tio minuter senare med helt nedkletade handskar. "-Vafan är det här då? Ska det vara roligt det här va?" muttrade Kjell buttert. Robban kiknade av skratt och kunde inget annat än gola oss båda.

Kjell behöll fattningen och trampade upp till Järnvägspuben och dränkte sina sorger. Men det var snart dags igen.

Följande dag hällde Cp-Robban ett lager salt i Kjells kaffekopp. Något han inte la märke till när han slog i äppeljuicen och svepte den som en shot. Att Kjell är en salt kille från början är det inget snack om. Bäst Robban stod och packade kom det en vattenballong flygandes men den missade honom. Vatten ska man med vatten besvaras tyckte Robban och fyllde sin vattenflaska med isande kallvatten och kastade över ansiktet och bröstet på Kjell. Stiff nipples fick en helt ny klang, han hade kunnat skära i diamant om han så velat men det han ville skära i det var just mig, Aimo och Robban.

Jag tog mig friheten att köra motviktstrucken och hade som uppgift att putta bort Kjells pallkrage som han hade på sin åkstaplare. Kjell svor och hyttade med näven och la tillbaka kragen och ställde sig i trucken. Jag puttade genast ner den på golvet med gafflarna. Kjell blev tokig, svor som fan och lyfte tillbaka kragen och skulle åka vidare. Då puttade jag genast bort den igen och då kom Kjell och slet upp dörren på min truck och hoppade in och tog tag i mig och skallade mig med underkäken tills jag lovade att vara snäll. Det tog inte lång stund.

Som grädde på moset tog jag nyckeln av Pelle och smög in i teknikförrådet och hämtade ett gäng kattstrypare som jag galant fäste på Kjells ekrar. Tänkte det skulle smattra och låta sådär häftigt nästa gång han skulle cykla hem. Klockan slog sex och vi stämplade ut och gick upp och duschade. Jag väntade tills Kjell klivit in i duschen och sedan kikade jag busigt fram bakom dörrkarmen med ett öga och ballen i hand och onanerade och ropade "-Kjeeeeell!"

Närsynta Kjell böjde sig framåt och kisade "-Vad fan gör du för nåt? Idiot!" och jag garvade och pep iväg. Nej jag duschar hemma jag när Kjell är i farten. Man vill ju liksom må bra också. Det fick räcka med att det regnade ute. Man vill inte behöva duscha med Kjell OCH att det ska behöva regna.

Äntligen skulle vi dra passerkortet en sista gång och jag lät Kjell gå före genom snurrgrinden, stod kvar och inväntade reaktionen på kattstryparna. "-Men vad fan är det här då?! Det var ju jävligt moget! Då får fan cykeljäveln stå kvar här! Jävla helvete!!" svor Kjell. Arg och irriterad var bara förnamnet. Sedan gick han i regnet hem, lika arg som ett bi, blöt som en katt och förbannad utav helvete.

Ja det kanske gick lite långt men nu har han frikort ett tag. Och mig slipper han se på ett tag. Jag har nog förtjänat en faderskaplig smäll eller två men Kjell har förklarat att hämnden är ljuv, att han inte ska använda knuten näve och att jag inte ska blöda. Så jag kan pusta ut? Eller?!

Åh åh åh Kjell... :) https://www.youtube.com/watch?v=uQZ3bgDDnsM

Kjell Ramon Danielsson, småkåt.

Kjells cyklande framsteg

Galxer i mina braxer. Nu är någonting galet. Kim Eriksson kom cyklandes idag till jobbet i det snöblandade regnet. Jag och Glenn vände oss mot varandra och tittade förundrat på varann. What the hell?! Kim cykla? Idag? Varför han inte cyklat tidigare under de finare dagarna med solsken förstod vi inte så jag frågade "-Vad fan håller du på med?"

Han hoppade av sin röda kärringhonda med den svarta Kjell-inspirerade bärshållarkorgen och petade upp en halv dosa ettan under läppen och flinade innan han tillade; "-Jag håller kurs med Kjell. Det börjar bli dags att ta av stödhjulen och stå på egna hjul. Han kan inte vara 55 år gammal och cykla fyrhjulat hela livet."

Det hade han rätt i. Förbannat jävla rätt i. Och bäst vi står där och fipplar med passerkortet och ska igenom den förbannat tröga gallergrinden så kommer Kjell Tage Danielsson cyklandes med ett leende som lyste upp hela parkeringen. Nu var Kjell stolt och det hördes.

"-KIM! KIM! *flämt flämt* Kolla jag kan! Jag har bara ramlat fyra gånger på vägen hit men jag gjorde mig inte särskilt illa!"

Ett eko av golfapplåder bröt ut inne på stålgården men då blev han ilsken och hotade med att hugga av oss händerna med en rostig morakniv.

Det hade ju snöat under natten och Kjell har precis sulat om sin blåa monark utan sadel till sommardäck igen. Erfarna cyklister som Kim väntar med sommarsulorna april ut men man kan inte göra alla rätt på en gång. Huvudsaken var ju att Kjell hade hjälm på sig. Egentligen ska man ju ha lyse också men det gick ju sönder i förra kronvurpan och Kjell har inte lyckats fixa det då han själv är på lyset. Hans spritröda näsa räcker enligt hans egen utsago.

Ja de vita uppmuntrande stödhjulen hade alltså bytits ut mot en kaxig svart cykelhjälm i frigolit med blåa och vita flames som sträckte sig längs hela hjälmen och på sig hade han en gul reflexväst med texten "Övningskör" på ryggen. Det här var en stor dag för Kjell och det tänker vi fira med en tårta från Bayrok Café, men inte på fredag för då jobbar inte Kjell utan ska få skjuts av Lorentzon till närmaste cykelverkstad för att fixa sitt trasiga lyse.

När vi bytit om och stämplat in fick Hasse Bacon och Boolie ta fram första förbandslådan och plåstra om Kjells sargade rätt grusiga knäskålar trots Kjells starka protester och svärande. Han skulle minsann inte ha någon hjälp men man måste plåstra om blodiga knän för Riddarhyttetvätten vägrar tvätta blodiga arbetskläder pga smittorisken. Vem vet vart Kjell har lortat? Jag har mina aningar men Kjell never kiss and tell.... och då ska väl inte jag heller.

Men i sommar sen är han förmodligen redo att få överta Aimo Nilssons cerisa herrcykel med silvertejpat bockstyre, men jag vet inte hur han ska göra med pitten då, jag förstår varför damcykel utan sadel är att föredra för "lilla" Kjell.

Tänk när hjälmen får tas av och den begynnande helikopterplattan återigen få se dagens ljus från Västanfors och upp till det ramsnea DC-lagret åter igen. "-Då kanske det börjar växa liv i döda skogen igen" som Jonathan skulle ha sagt i Mio min Mio. Nej.... har inte Regaine fungerat hittils så lär det nog aldrig bli bra.

Fix idé; måla Kjells glasögonpolerade flint med bulls eye och köra måsskitsbingo? Är det lättare att dra in drömvinsten på lotto kanske? Jag vet inte men jag sätter en hundring och en mosbricka på Snattoil att någon av de 225 måsjävlarna som flyger över parkeringen någon dag träffar Kjell mitt i prick. Så sant som jag har tre pungkulor och kommer behöva köpa många Bayroktårtor för att få överleva fram till söndagen. Men inte på fredag som sagt.

Det sägs att Kjell en gång misshandlat en svan till döds med ett järnrör i Skåne för många herrans år sedan. Det tror inte jag på. Jag tror han stirrade svanjäveln till döds med sin mordiska blick alternativt bet av den halsen med sitt bläckfisklika käktryck. Att han är för aggressiv för att inneha ett B-körkort det tror jag på varje sekund. Få människor är så lättretade som Kjell. Min släkting Janne Banan är likadan. "-Fina byxor du har Janne"  "-Ska du ha spö eller din jävel?!"

Ibland undrar jag om de är släkt, vilket bisarrt nog skulle betyda att jag är släkt med Kjell. Nä man ska inte tänka så mycket. Det gör ju inte Kjell. Han agerar på impuls och det tackar jag honom för. Ingen Kjell = ingen lyckad kväll.

Gratulerar till borttagningen av stödhjulen Kjell.... Snart är du fullvärdig medlem i Hasse Bacons hjulbenta cykelstafettlag.

Kjell - Dröm, töm & glöm

Ibland önskar jag få veta vad mina drömmar betyder.

Undertecknad vaknade en smula senare än beräknat tack vare en konstig dröm om att stå och runka offentligt iklädd endast en svart ögonbindel, något som senare övergick till ett AA-möte, för att sedan braka loss i världens fyllfest tack vare Mattias "snyggast på DC" Jakobsson.

Rödmosigast av alla sprang jag den djupt imponerade gula snitslade banan till stämpelklockan och insåg att jag slapp bära "komma försent-stringen" som Pelle och Lorentzon gömt undan i skåpet för att kunna sitta och sniffa på i hemlighet mellan fikarasterna.

Trött som en gruppknullad porrstjärna och inte alls stöddig råkade jag av misstag möta upp Kjells mordiska blick vid kaffeautomaten. Vad var det för fel nu då? Hade jag fel färg på strumporna? Gick jag före i kön? Sa jag inte god morgon? För det var det då fan heller. "-Din förbannade idiot, ska du ha stryk eller?"  gormade Kjell men det ska man ta med en nypa salt. Det är Kjells egna sätt att säga "-God morgon, kul att se dig min vän." Det är ju tyvärr inte ömsesidigt men vad ska man göra? Man bara ler, nickar och går fort förbi.

Fabriksvisslan blåste igång för skiftstart 05:45 i vanlig ordning och de rödmosigas armé stod än en gång redo att leverera borrstål världen över. Att sätta Kjelle på långutplock kan vara det farligaste man kan göra. Kjell bromsar varken för samordnare, kortutplockare, tjänstemän, besökare eller stillastående fyrvägstruckar. "-Störst går först!" ropar han, spänner hökögonen i en och biter ihop underkäken så hårt att tänderna krasar.

Att störst går först råder det ingen tvekan om. Jag har legat med massvis med kvinnor där Kjell har varit först. Det är lite som att vifta med en pilot rod i ett gruvschakt. Angenämt men en smula onödigt.

Kjells pjäs den borrar upp det lilla hålet till ett stort så att man lätt kan föra in lillstången och skjuta rätt. 4 av 5 kvinnor blir enkelt befruktade om man låter Kjell göra grovjobbet först. 1 av 5 kvinnor drar sig snabbt ur och går hem.
Men idag skulle vi inte befrukta någon. Idag hade vi HLR-repetion med den ack så asexuella MiniAnne.

Tyvärr fick inte aggressiva Kjell vara med förra året pga en incident för fyra år sedan. Han blåste så hårt i MiniAnne att hennes plastlungor exploderade. Det för att Kjell inte har nerver att utföra ett simpelt moment lugnt och sansat utan att bli förbannad. Han slog till och med kursläraren på käften och förklarade att han både kysst och räddat livet på flertalet kvinnor genom åren. Tjejtjusaren Kjell.... jag tror då att han är så pass aggressiv att han skulle fläta till en kvinna som försökte ge honom en avsugning.
"-Vad ska du dit å kladda för då?" *KLAPP*

Men i år var det en ny kurslärare och den här gången fick Kjell även vara med och demonstrera sin favoritposition, framstupa sidoläge. Det är en position som Kjell utövar ofta, mestadels i sängen, mellan fredag och söndag. Det kompentenskortet har han haft sen -88, och sitter inramat ovanför sänggaveln där han bor.

Alla på HLR-kursen blev godkända utom Pinoy, (Marc Sjöström), som år efter år påstår att han får genomföra kursen med en trasig docka. Och trasiga dockor vet Kjell allt om. Han har genom åren förbrukat fjorton barbaras, tre uppblåsbara får samt 65 fleshlights. Det är ett av hans Guinnes rekord han inte är speciellt stolt över men undertecknad har en kusin som snart har bräckt det där...

Nej om man skulle ta och sova vidare kanske? Vort tog de där härliga drömmarna vägen? De där mer normala och jordnära? Skulle vilja veta vad Kjell drömmer om. Om det är om mig.... CP-Robban.... Hasse Bacon eller Sjörövar-Birger? Eller om det är att döda hela världen? Han borde flytta till USA eller Ryssland. Han ser lite rysk och brysk ut mellan varven. Men så jobbar han på DC också och är nästan nätt och jämt slagen av Magnus Olsson och Daniel Karlkvist. Den yngre generationen tar över. Kjell är snart ett minne blott. Blott en dröm.

Konsten att laga mat

Ibland undrar jag hur mina systrar mår psykiskt. Jag vet inte vad för slags droger morsan tog när hon pressade ut oss genom slidväggarna men jag vill allt sticka ut hakan och säga att mig blev det minsann folk av, även om jag inte lärt mig laga mat. Men det beror mest på att jag lever efter mottot;

"Det inte jag kan, det kan någon annan."

Jag skulle då aldrig ta en kvinnas favoritredskap ifrån henne.

Men till saken hör att jag har då en syster som råkar heta Denise. För att vara snäll ska jag inte avslöja hennes efternamn. Men hon tror på fullaste jävla allvar att det var hon som lärde mig steka ägg för tio år sedan. Med andra ord skulle jag då varit 19 och hon typ 12. Det är alltså samma syster som hällde okokt pasta i salladen för bara något år sedan.

Det är samma syster som frågade morsan; "-Ska jag steka eller koka hamburgaren?" när hon skulle mecka ihop lite käk.

Och bara för någon dag sedan ringde morsan och frågade om jag ville komma ner och kika på Gladiatorerna och äta hamburgare. (Ja vi är familjen flottboll.)
Och det ville jag ju, är det något jag har svårt att tacka nej till så är det avsugningar och mat. Det är lite utav en akilleshäl jag bär på.

Min andra syster Louise fick ta över stekningen. Ett gedigert misstag visade det sig. När burgarna nästan var färdiga la man en ostskiva på, sen fick tokfan för sig att flippa burgarna också. Ja... det var väl tur att brandlarmet inte gick igång kan jag säga. Sådär dålig är inte ens jag?

Men över till Denise igen, förmodligen den enda människa som inte kan göra ätbart potatismos. Ska man prompt äta det rekommenderas gaffel, motorsåg och mage av stål.

Reklam;

Tog ditt murbruk slut? Är tapetklistret för dyrt? Har du tappat bort ditt Karlssons klister? Kom då och köp Denises potatismos. Med detta fantastiska potatismos sitter dina tapeter som ett smäck. Du kan limma din Ming-vas utan större problem!

Denises potatismos har flera användingsområden. Du kan kakla ditt badrum, mura, täta, försegla, fylla, sätta det på kylskåpet och fästa viktiga papper på,
Ja Du kan till och med slå ihjäl någon med det.

Denises "potatismos" - Lätt som en plätt, rätt och slätt!

Nej jag får sluta här. Jag inser att jag måste söka patent på receptet omdelebart!

Bitterhetens kranka blekhet

Bitterheten fortsätter. Finns det nån jävla anledning att vara glad? Hockeylaget svek mig, förståndet svek mig och Kjell svek mig genom att inte svara i telefon när man satt där och tröstdrack alkoholfritt vin och väntade på en faderlig kram. Allt känns skit nu och det är ditt fel Kjell. Skriv din egen jävla blogg för fan, sluta läs min!!

Det enda positiva i mitt liv skulle säkert vara AIDS-testet.

Just kidding.. en vacker pärla återfann mina borttappade speedos som jag råkade glömma i den simmande hallen för någon dag sedan. Råkade glömma hör och häpna... ja mitt förstånd har jag aldrig ifrågasatt för det sviker mig så ofta att jag på ren rutin går på autopilot.

Och Kjell den förbannade avdankade John Lennon-kopian han borde lära sig svara i telefonen när sonen ringer och vill ha faderlig kärlek. Som den goda son jag är skakade jag om en 6,0a och la i Kjells svarta cykelkorg innan jag stampade plattan i mattan och for ut genom Atlas gallergrindar i full kareta.
Tyckte han arbetat så bra att han gjort sig förtjänt av en bagageluckekall bärs såhär efter skiftet.

För Mattias "snyggast på DC" Jakobsson, jag och Mattias Lorentzon a.k.a Magnum P.I drog en nattmeny på Statoil efter skiftet, såg Aimo Nilsson komma in och köpa en fib aktuellt och en rulle rallarsnus innan vi grupphånglade och skiljdes åt. Vi skulle nu inte ses på hela helgen. Förbannat också.

För övrigt så är Aimo sur på Magnum P.I för att han ska spela tennis med CP-Robban i veckan. Det ville han ju själv göra. Ja alla vill ha en bit av Robban och jag vet inte riktigt hur han skall räcka till. Det kommer blossa upp ett fullskaligt triangeldrama på DC inom kort känner jag på mig. Fallfrukternas mecka, vuxendagiset, dagcentret. Jag måste därifrån. Snart blir säkert jag också kär i Sinhead O Connors lillebror som faktiskt på riktigt heter Robert Hedbom, men det skiter jag i! Och om jag också vill ha en bit av världens sämsta it-tekniker, hur fan gör vi då? "-För många korvar blir en köttig soppa," tyckte Kjell och daskade mig bastant i baken.

Nej jag ska nog göra som Kjell, skita i allt, be alla dra åt helvete. Slå den på käften som säger något snällt, pinka i handfatet, skälla på folk helt i onödan och slita mitt hår för att skapa en begynnande helikopterplatta för framtida resenärer.


Som idag fick jag skäll av Kjell för att jag bajsade med öppen dörr och torkade mig åt fel håll. Man kanske skulle prova svälja huvudet och byta kropp.

Det är fredag och jag har varit nykter alldeles för länge. Vem fan bryr sig...
mina speedos får snart bestiga mitt blygdben än en gång. Då blir jag glad igen.
Puss på alla rosa ställen!

Fallfrukt, ilska och dubbelgångare

Ibland kan jag undra varför det är sådan rulljans på folk på DC. Dagar som denna inte. Självaste pastor Niilo Kujanpää kläckte den oförskämda och långa  kommentaren "-P-p-p-p-p-p-p-p-p-p-p-å-på  D-D-DC jo-jo-job-b-b-bar b-b-b-b-ara f-f-f-f-f-f-fallfrukt!" för en herrans massa år sedan. Snart håller jag med.

För i helvete. När man har ett värdigt liv och sliter arslet av sig för att komma hem i tid till husdjur och tjej, då ska man jobba en jävla massa övertid. Men när man inte har ett liv, som numera, då ska man knega arslet av sig för att slippa jobba övertid. Då ska man ställa in raster och bara mosa på. Det trots att chefen har sagt att vi ska ha våra 5-minuters raster mellan varven och därmed basta.
Kjells starkt betonade käktryck är allt annat än obefogat. Om han bara hade lika lång stubin som han hade pitt....

Jag är så jävla glad att jag har radarparet Kjell Kriminell & CP-Robban samt Aimo Nilsson och Trålar-Glenn att tröka på när bägaren som hastigast rinner över i tsunamiliknande attacker.

Kunde liksom inte bara låta bli att smyga upp bakom Kjell och smacka fast en stor gul tejpbit på Kjells glasögonpolerade flint. Den ska egentligen sitta på golvet och direktera vägen för logistikarna som förmodligen har problem att veta hur man ska gå från ingång A till kontoret. En gul snitslad bana så att säga. Och det kommer först nu efter sex år? Jag ifrågasätter ingenting utan karvar upp en 52/53:as kartong, trycker in könet och stänger locket.

"Nu blir det hemliga lådan med CP-Robban", tänkte jag och marscherade raskt fram till honom. Han vet ju redan vad som skall hända men den där gamla avdankade och hjärnskadade it-teknikern är säkert med på noterna ändå tror jag och bedömer situationen som grön då jag ser hur han skiner upp som en sol när jag kommer gåendes. Men han vägrar. Lyfter på locket och visar stolt vad jag har men han bara ruskar på huvudet. Ruska är han bra på, tupp iallafall.

Men tro på fan Kjell blev avundsjuk, lika grön i ansiktet som Nanne Grönwall tar han och slår lådan ur händerna på mig. Det var tydligen längesedan han fick sig ett skjut av Sjörövar-Birger. Jag visste inte att de hade gjort slut. Kunde det bero på CP-Robban tro?

Ett fyrkantigt alldeles för litet hål med vassa wellpappkanter sargar min ack så lena pungsäck och smärtan blir direkt påtaglig. "-Det var ju jag som skulle göra det!" gapade han och sköt ut underkäken rätt i pannan på mig så hårt så jag trillade omkull och slog huvudet i bordskanten. Det gjorde så ont att jag blev illamående.

"-Hit med en 63:a så ska jag visa hur det går till!" tillade han och kastade en femkrona på mig. En lortig femkrona han hittat vid DTH-stationen när han letade efter sitt förstånd.

Nej det är inget snack om att CP-Robban är Kjells tjej. En sådan hårlös och tunn karl påminner ganska friskt om en anorektisk renrakad tjej. Sinhead O Connors lillebror kanske?

Nej det var dags att dra in paketet och låta maten tysta munnen.

"-Sitter Chippen och runkar eller har han dött?" viskade Kim mellan tuggorna på sin skitnödiga pizza och hela bordet höll andan för ett par korta sekunder. Nej Riddar Catos dubbelgångare satt bara med händerna under bordet, blicken rakt fokuserat ner i knät och spelade Candy Crush på mobilen. Vi kunde andas ut igen.

Vilka andra dubbelgångare hade vi på lagret? Det här hade Aimo Nilsson studerat länge och kommit fram till att Orvar Bildås är Ted Gärdestad. Nina är Dilba. Hasse Karlkvist är Tommy Körberg. Kalle Friman är Boxer-Robert, Kim är antingen Tintin eller Kalles kaviar. Och jag är en korsning mellan Stig-Helmer och Marcus Hellner. Fyfan så lågt! Själv tycker jag han ser ut som ett hängbukssvin eller möjligtvis en ung Leif Loket Olsson. Och så får vi naturligtvis inte glömma Chippen Fredriksson... Riddar Cato i Mio min Mio.

Chippen min Chippen... jag önskar jag vore lika mentalt balanserad som honom.
Då kanske man kunde ge fan i att trycka mosmeny på mosmeny ute på Statoil för att få energi till att _inte_ hoppa från Kungsbron.

Huvudsaken är att man har keps

Kära dagbok. Har lagt märke till att CP-Robban har blonda kamelögonfransar, blonda ögonbryn och inget hår på huvudet. Jag tror att han har cancer och äter väldigt väldigt starka cellgifter. Om inte så äter han väldigt väldigt starka ångestdämpande tabletter. Det måste man när man packar DTH-rör med Storsnoppen Kjell.

Idag var en sinnrik dag på jobbet. Jakobsson åkte iväg och huliganiserade på Friends Arena, sprang in på planen och kastade bengaler på barn så därför hade vi fått Emma till kortpacken. Stackars jävel. Men ett trevligt byte så att säga.

Kjell sköt ut underkäken och morrade åt att CP-Robban blivit snäppet produktivare än han själv. Läraren hade blivit lärling så att säga. Egentligen är Kjell bara ledsen att han tappat bort sin vita fula målerikeps han fick ärva av farfar för 25 år sedan. Robbans mörkblåa Peak-keps stack honom rätt i ögonen. Hur skulle han nu dölja flinten?

Har sett att i arabländerna tar man på sig en mindre handduk och en gummisnodd så är problemet löst. Men Kjell har fått för sig att man måste ha en vit klänning till och det får man inte enligt arbetsmiljöinspektionen.

Ett par minuter av okvädesord haglade över Robban som inte kunde göra annat än att skratta åt Kjell. Kjells käktryck ökade med 8 bar och hade jag inte greppat tag i mikrofonen som fanns brevid Selecta-maskinen och sjungit "Love me Tänder" så hade säkert CP-Robban fått sig ett kok stryk och blivit rånad på kepsen sin. Nej istället tog min kanske inte allt för vackra stämma Kjells vrede i en helt annan riktning. (Mot mig.)

För även jag traskar runt i keps, en väldigt skitig mörkblå Statoil-keps som jag stulat nere från källaren. Den har faktiskt tillhört kapellmästare Sune Emet en gång i tiden men nu är den min. Jag börjar tro att Kjell hade paxat den för han försöker hela tiden slå av mig den och sno den.

Chippen har gjort roliga ljud hela dagen. "-Prrrrt!" "-Dyttdyttdytt!" osv. och skyllt nedskärningarna i gruvindustrin på kanackerna. Allt har varit som vanligt.
Vi får tacka ledningen som hade informationsmöte och lämnat förstärkaren och mikrofonen så jag fick sjunga lite Tom Nouga - Komet i kommersion för då blev Kjell glad igen och log med hela ansiktet sitt. Ett ansikte endast en mor kan älska.

Annars var Kjell 15% gladare idag. Tror det beror på att han har haft sex med en blåval. Men nu är det slut på det Kjell Kriminell... från och med nu är det olagligt att ligga med animaliska avkommor i Sverige. Gissar på att han kommer sluta tippa trav nu när det inte finns anledning att vara intresserad av hästarslen längre. Imorgon tror jag Kjell kommer vara butter. Den som lever får se!