Veckans arbetare v.21

Sammanfattningsvis.

Ännu en härlig vecka drog förbi.  Solen strålade, vindpustarna svalkade lätt och de små molnen i skyn smekte taket på DCs mytomspunna lager.
"-Det var väl fan vad det skulle vara varmt" muttrade Kjell bittert. Man trodde att han skulle bli lite gladare när han fick en ny keps av Boolie med en silvrig polisbricka på som det stod "Cop 64" på. Felet berodde förmodligen på att kepsen var svart och därmed inte reflekterade solen och fick Kjells normalt överhettade hjärna att självantända.
Var hade han förlagt sin vita Jotunkeps?
Hela lag 11 letade febrilt i alla grenställ, skåp och skrymslen men rykten säger att Kjell ätit upp den i rent vredesmod när Conchita Wurst vann ESC.

Kjell vill inte medverka på bild.

Cop 64 är förresten en produkt i vårat lager. Topphammare eller DTH (Down The Hole) kommer jag faktiskt inte ihåg, men det är en produkt som borrar sig igenom det hårdaste berg. Det måste ju vara en DTH eftersom chefen gav den till Kjell som har en redig slagborr mellan sina strutsben och gärna går down the hole så att säga. När Kjell har borrat en kvinna finns därefter utrymme att kasta varpa eller spela lite yatzy.

På den hektiska matrasten där femton pers ska slåss om fyra mikrovågsugnar och prompt ha med sig frysmat (förutom Bulgur-Robban) som skall värmas i sju minuter vardera så fanns det ändå ett par minuter att slå ihjäl ute i solskenet. Kim fick frågan "-Ska du med ut och äta" och svarade lustigt "-Nej jag har inte råd!" Alla gick ut utom Kjell som som valde att sitta inne och ladda upp rallyklipp på sin facebooksida. Han var lite ledsen att han inte fått ett endaste like på det första klippet han la upp 05:15. Konstigt... och han får inget på de 534 andra heller oavsett tidpunkt. Konstigt.

Vi andra njöt av solen och kärleken till bruket, ett gäng glada arbetare på grönbete den korta stund. Lika kort och intensiv som en manlig orgasm. Men de hann ändå bli rätt djupa. Danne Sääd erkände att han gråter till film och fick medhåll av arga Lappen Ronny som gråter till såna där djursjukhusprogram. Nej sånt där trams hade inte jag tid med, då går jag hellre in och hackar på Kjell istället. Tog min matlåda och gick in. Jag gråter till missade ordrar och när färgbandet tar slut i skrivaren. Att arga Lappen kan framkalla tårar blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte att folk från Norrland hade känslor. Men vad vet jag, hans ren kanske dog när han var liten. Det är sånt där man inte talar om. Inte på bruket i allafall.

Halv fyra när solen gått lite i moln vågade sig Kjell ut i sommarbrisen och röka en Chippen-inspirerad Chesterfield och gnälla lite. Han blickade ut över parkeringen och utbrast "-Jävla svanar." "-Nej det är måsar!" förklarade jag för Mr Magoo och skrattade. Det diskuterades måsskit på biltak och svalor och Kjell drog till med att svalor flyger på rygg. "-Vad nu?" undrade jag. "-Ja vet du inte varför svalorna flyger på rygg i Riddarhyttan? För att slippa se eländet." Han är väl för go..

Glenn tuggade i sig sjutton kexchoklad och fyra twix men glömde att ta sin femal balans och hamnade i mental obalans när sockerkraschen kom som ett brev på posten. Det föll på Glenns lott att sköta utplocket på långt och det är lika roligt varje gång eftersom lagersaldot och hyllplats i Movex sällan stämmer överens med verkligheten. En mycket stressad Glenn fick tuppjuck i trucken och surnade till rejält. "-Jag har fan inte bajsat sen halv åtta imorse!" fräste han till och puttrade iväg mot grenstället. Vi normala bruksarbetare brukar bajsa antingen på arbetstid eller på en av de s.k. raster vi har. Men inte Glenn, plikttrogen och bajsnödig som han är tar han en given plats på nomineringslistan över veckans arbetare.

Har finner Glenn tid att fylla kakhålet istället för att bajsa. Men han kanske inte var bajsnödig här.

Med sig får han Bulgur-Robban som försökte lära sig utplocket på kort och köra vridgaffeltruck. Efter två minuters noga mätande med rätvinkel och linjal och tolv omtag lyckades han till slut att ställa ned en pall små borrkronor på den gula vagnen. En sådan (onödig) noggranhet och faktumet att han inte körde ihjäl varken sig själv eller mig och inte missade en order gör att han tar plats på nomineringslistan.

Robban letar efter bulgur i godisautomaten.

Men så har vi såklart den nästintill oövervinnliga plastmaskinen som körde full rulle varje dag och gjorde allt rätt. Den är lite King of the Hill här på lagret. Men så kom det en dag en utmanare. Man monterade en kortläsare på Selecta-maskinen. Nu blev det plötsligt jobbigt på riktigt att vara lagerarbetare. Till och med Bulgur-Robban som är rädd för fett drog kortet. Nu köpte han iofs en cola zero men det är kul att även en rädd höna vågar använda tjockismaskinen. Snyggast på DC gick mot sin undergång, -73:-, jag brände 80:- men bränner iofs fett riktigt jävla bra så jag får inte ångest över det. Bara att lönen tar slut fort men jag tar rygg på Glenn som brände halva sin lön redan på dag ett. Jag får då aldrig vara värst, är jag störst i duschen kommer Kjell in och förstör och handlar jag mest i automaten kommer Glenn. Iofs äter jag mest av alla på lagret, det är väl okej, förutom att lönen som sagt tar slut fort och jag inte går upp nåt speciellt i vikt.

Veckans arbetare blir efter noga övervägande.............

Fröken Kortläsare.

Motivering: Med sin genuint trevliga röst och sitt vackra uppsåt låter hon Selecta skinna oss arbetare på pengar som aldrig förr. Men det tackar hon för, varje gång. Denna apparat har slitit hårdast sen den kom på plats och är därför given som veckans arbetare. Ingen är lyckligare än Selecta.

Köp din Selecta-aktie PRONTO! *tips*

Torsdagsreflektioner

En mycket trött Herr Wetterskog snubblade in i DCs fikaruta en timme före skiftstart i vanlig ordning. Jag hade övertagit rollen som Bylén och förlagt en del av min fritid till jobbet. Fast egentligen handlade det mest om att komma före storsnoppen Kjell så att man kan gömma sig i hans omklädningsrum för att plötsligt hoppa fram och skrika
"-VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?!!!" så pass att han hoppar till bajsar baken brun.
Det slutar aldrig att vara roligt.

Det spelar ingen roll hur mycket övertid man jobbar. Två dagar på raken har jag knegat ända in på småtimmarna tillsammans med Lotta, Arga Lappen, Glenn, Pellegnillot och Lorenzo. 14.00 - 01.35 & 14.00 - 02.30, till ingen nytta. Samordnaren Kim har iallafall utsett plastmaskinen till veckans arbetare med motiveringen;

Det är som att trycka på en knapp. Den sliter som fan, det är alltid full rulle och snurr in i det sista.

Normalt brukar veckans arbetare bli kaffemaskinen men det är inte alltid den håller måttet och ett skifte är nödvändigt för Atlas-andan tyckte Kim och petade upp en halv dosa Ettan under läppen och torkade av fingrarna på byxlinningen. Jag gick ut och beklagade mig för komprimatorn men den var bara full, skränig och förminskade mina problem. Jag gick in igen.

Sara, den förlorade flickan från Miramar hade efter en lång tids semester på de sju haven hittat tillbaka till lag 11, till allas men kanske främst Lottas stora förtjusning.
Sara ser egentligen ut att heta Maria men är inte alls lika jungfrulig.
Det sägs att hon är en feeder som göder upp sina karlar så att de blir fula och tjocka, och på så vis får hon ha dem ifred. Sen spolar hon dem när de blir för tjocka och inte kan gå själva. Men den här gången har hon satt klorna i en rockstjärna som snart kommer få sitta på en stol på scen och framföra sina låtar. "-Jag är inte alls en feeder, min kille dricker mycket öl och äter strösocker med matsked!" försökte hon skämta bort det "befängda" påståendet bakom en pall Sverige 41.

Jag ruskade på huvudet och tänkte på pastor Niilo. Då gick det upp för mig.

Ännu en gång hade jag glömt att det var pizzatorsdag. Slevade i mig morsans fläskfilé med hasselbackpotatis och en halv burk Lohmanders bearnaisesås vid halv 4-rasten och bad ödmjukt Mr Big om att få låna en hundring så jag också kunde delta i den atmosfäriska och kulinariska höjdpunkten i en bruksarbetares gråa och inrutade vardag. Kjell spände våldtäktsögonen i mig och väste "-Tar du inte med pengar imorgon stryper jag dig" och halade fram en hundring ur sin bruna portmonä och bet ihop käkarna. Mina knän blev svaga som spagetti. Jag som är så glömsk. Bäst att skriva en påminnelse i telefonen. "Ta med pengar till Mr Big, annars invänta döden." Nu kunde jag pusta ut igen.

Lorenzo hade på eget bevåg bestämt att vi skulle förlägga våran svulstiga beställning till pizzeria Picasso denna gång eftersom Jari inte var nöjd med varken US Pizza eller Pizzahaket. Glenn stoltserade med att han hade beställt den godaste pizzan, en calzone special men fattade aldrig att det naturligtvis var jag som beställt den godaste av oss alla. Acapulco. Åsikterna gick isär, precis som Kjells generande hårväxt och vi kom aldrig riktigt någonvart i den diskussionen.

Jag tog åkstaplaren och brände över till Kjell. "-Hej Kjell!" ropade jag glatt och vinkade. "-Tror du att du lever imorrn din fan?" svarade han allt annat än glatt. Jag kan inte förstå varför denna trevliga man är singel? Enda gången han verkligen skiner upp är när man spelar Conchita Wurst för honom eller bjuder honom på en flaming Sambuca.

Så kom äntligen pizzan och alla var glada utom Glenn. Lorenzo, eller ja Mr Benzo som han snart kommer att få kallas, hade läst fel och beställt en nr 38 istället för en nr 13. Det blev banan och curry för Glenn. Glenn hatar curry, sa han. Men han satt där och stoppade kakhålet fullt med curry hängandes i hela ansiktet, ungefär som en liten tjock flicka som tog emot sats för första gången. "-Hade jag inte varit så förbannat tokhungrig så hade det inte gått ner." muttrade han och sneglade ont mot Mr Benzo som lyckats med konststycket att för andra gången beställa fel pizza till Glenn.
Jag tycker han är värd titeln dagens arbetare bara för det.

Pellegnillot var rätt besviken att Picasso inte erbjöd hamburgare med mos och käkade en trött sallad istället och självaste Rogert åt bulgur för 374:e gången i rad. Den mannen tröttnar aldrig. Bulgur och tonfisk, bulgur och makrill, bulgur och spenat, bulgur och ajvar, bulgur och 4%-ig köttfärs... ja till och med bulgur och ris. Han är så rädd för fett att han dricker en flaska diskmedel till, men så ser han ut som Bingo Rimér också nu med sina stereotypa märkesbågar.

Jag smällde i mig min acapulco och knäppte upp den översta knappen på byxorna och exhalerade. Aimo Nilsson la av en rap i vanlig ordning och Lotta suckade djupt men Aimo bara skrattade. "-Begriper du ingenting?" frågade Kjell och bet ihop käkarna så hårt att ansiktet hans vitnade. Men det gjorde han inte heller. Istället tog han upp sin telefon och livestreamade V65 på ren rutin. Hästjäveln hade inte vunnit den här gången heller.
"-Skjut hästjäveln och sy en jacka utav den" morrade Kjell som egentligen mest var sur över att han inte fick sin efterlängtade thaimat som är något utav en del i hans diet. Antingen är det för jävla god mat på TT eller så har han spanat in nån kvinna där för han tar sin ramsnea blåa monark utan sadel och cyklar från Västanfors upp till stan nästan varje dag för att beställa mat därifrån.

Det är inte lätt att vara Kjell. En man som bryr sig för mycket och hetsar upp sig för minsta lilla. En vacker dag kommer den där bultande blodådern i pannan att brista och då blir det väldigt tråkigt på lagret. Han må vara lite sur men det är som Rogert sa;
"-Kjell är våran lilla citronfjäril, kläckt ur en surpuppa."

Jag ger mig fan på att det regnade den dagen.

Bruksmentalitet, gravida och kvartsjudar

Kjell Ramon Danielsson. En utav Atlas Copcos kanske snällaste original. Så försiktig och så rädd för att bli utsatt för djävulstyg och bloggande att han gjorde en handling som fick mitt arma svarta hjärta att smälta likt en saltad skogssnigel. Han gav mig en muta. Ett paket. På omslagspappret var det Pim Pim och innehållet var ett paket Tom & Jerry-kex. Hur kan man inte älska den mannen? Jag kan lova att godheten rann ur mina öron hela helgen.

Han må ha kort stubin, sammanbitna tänder, vita knogar och ett par svarta våldtäktsögon, men även om han vill få folk att tro att han är farligare än polonium med ett hjärta av det kallaste kallaste arbetarstål, så klappar där ett fluffigt rosa hjärta som bara skriker kärlek och omtanke.

Det är liksom bara att välja. Mata mig eller sug av mig, så blir jag snäll. Han valde rätt, Kjell. Jag skulle aldrig få in pitten i det där ack så sammanbitna käkpartiet. Får liksom lite dåligt samvete när i fredags satte dit en hempulad klisterlapp av landskodsetiketterna PT och IT på hans gröna McDonalds-tröja.
På ryggen stod det nu "PITT - I'm loving it." och vi skrattade ljudligt. Alla utom Kjell.

Han påstår även att det fina folket bor i Västanfors. Jag vill då påstå att reningsverket ligger i Västanfors. Snyggast på DC konstaterade; "-Konstigt att reningsverket ligger i Västanfors men all skit fastnar uppe i Kolarbyn." Men vad vet den där dampskadade gotlandsrussen egentligen? Han är ju från Skinkan, a.ka. Skinskatteberg. Han vet ju förmodligen inte att en utav världens vackraste skapelser bor i Kolarbyn. Han vet förmodligen inte hur vackra kvinnor ser ut överhuvudtaget och det är synd om honom. Egentligen.

CP-Robban, a.k.a Rogert som är förälskad i Idol, Talang och Star Wars blev sjuk och gick hem, #arbetsskygg. Att det var samma dag som den tuffa förkylningen slog an en sträng på hans vältränade lyra hade säkert inget att göra med att det var internationella Star Wars-dagen. Han skulle förmodligen inte hem och svira om till Luke Skywalker, ta fram ljussnabeln och slentrianrunka till prinsessan Leia framför sin 3D-biograf i sin etagevåning i Västanfors ropandes "-Who's your daddy Leia? Who's your daddy Leia?"

Glenn blev ledsen. Eller som Chippen sa vid kaffeautomaten med ett flin.
"-Glenn blev grining för att Husse gick hem." Så var det. Snäll som jag är donerade jag Kjell till Glenn för en dag. Men det hjälpte inte, han blev ändå ännu grinigare ute vid rökrutan när jag anklagade honom för att ha ätit upp mina Tom & Jerry-kex. "-Nej det gjorde jag så fan heller! Först tog jag en, sen tog jag fyra, och då fanns det fortfarande kvar!" försvarade gossen sig utan resultat.
Wetterskog slog dövörat till.

Kjell, som även han har börjat röka Chesterfield fimpade, muttrade som vanligt och gick in och spände bågen med Glenn tätt efter i ett snöre. "-Nu försvann Husse igen" skrockade Chippen och fortsatte, "-Tänk om Robban skulle komma tillbaka nu höhöhöhö." Han är rolig han Chippen, kan prutta förbi med trucken och utbrista "-Langos!" helt utan vidare. "-Halvjudar och kvartsjudar hela bunten!" samt det K-märkta uttrycket "-Dem äter inte ris i Kina, jag har varit där. Dem äter fisk." Vår underbara Chippen. Säger man något ont om Chippen och Kjell då får man Wetterskog på sig!

Viktiga spelare i startelvan så att säga. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, och på tal om länkar så har nu lag 11 tappat två länkar, två tappra krigare. Karolin Skengravid Lillbacka försvann förra veckan och nu på söndagen försvann även Katrin Dräktig Tryggvadottir. Lag 11 önskar en härlig fortsatt graviditet, en lyckosam förlossning och ett par jobbiga skrikiga barn så De lär sig att arbetet skall göra dem fria. Plikten framför allt.

Lotta grät i minst en kvart efter att Katrin stämplat ut och försvunnit ut genom Atlas förtvinade grindar. Nu är hon ensam kvinna på skiftlaget med dessa jobbiga män och gossar som bara pratar knulla, bullmöss och andra saker som får henne högröd i ansiktet. Aimo Nilsson är mästare på att få Lotta att sucka, pusta och frusta. Den mannen säger bullmus ungefär 300 gånger på ett skift.  Det är bäst för Christine att komma tillbaka innan Lotta blir gråhårig och manodepressiv. Och är det någon som är plikttrogen så är det fan Lotta. Lotta kan packa fjärde aprils grejer fast det är tolfte februari och ändå gå hem med magsår och ångest. Hon och Rune Bildås.

Men åter till denna graviditetsvåg som sprider sig på DC. Sofia Stange ska också hem och föda. Det är nästan så att man kan tro att de legat med samma kille, samtidigt. Men det är nog bara min sjuka fantasi. Nu väntar vi bara på att Lovisa ska ploppa ur sig sen är cirkeln sluten och Atlas Copco får bannor för att det är för lite kvinnor på företaget. Eller något i den stilen.

Man kan undra lite hur det går för logistikarna? Så vitt jag vet har varken Clara, Emma, Jonna eller ryskan klämt fram något bejublande barn än. Och det kan man ju tycka te sig lite konstigt. Är det bara på golvet det knullas så förbannat? För att komma därifrån eller? Nej tulo mellan benen tjejer. "-First you marry, then you Statoil!" säger jag och klämmer en alkoholfri pilsner samtidigt som jag inser att jag inte välkomnat Jari Ve...eh? Någonting finskt till skiftlaget. Välkommen skall han vara.

Han kom från blåblodarna ner till oss, ungefär samtidigt som Kjell och har förmodligen härdats och gräddats ordentligt vid det här laget. Jag hoppas han trivs även fast han setts blöda från öronen av Danne Sääds arga dödsmetall ett x antal gånger nu. Det är bara att göra som Kjell, riva i och vända upp och ned på honom. Det rinner ju rött blod i Jaris vener nu. Sääds dödsmetall är bara en fasad. Han är en dancebander precis som jag.

Och allt eftersom helgen fortlöpte gick jag och funderade. Vem är snyggast på DC nu? Självklart vill jag svara jag själv för att jag tycker det men det är inte jag som bestämmer. Vi får allt rada upp Skallepär, jag menar Robban brevid snyggast på DC och låta klingan falla igen. Sala vs Skinkan. Två helt sanslösa städer som på något sätt skakat ur sig något knullbart och skickat dem hit till oss. Men det spelar ingen roll hur snygga vi alla är. Vi har alla mindre snopp än Kjell. "-Men du har säkert en riktig turbokuk du", sa Aimo Nilsson till mig och fabriksvisslan ljöd. Nu var det dags för hemgång och en veckas frihet igen. "-Turbo-yeah!" vrålade jag och försvann fortare än en utlösning.

Han heter Robert Hedbom

"-Hej jag heter Rogert!"

Robert Hedbom föddes en mulen dag i Sala i juni i slutet av det ljuva 70-talet bara ett par dagar efter att det svenska kungaparet avlagt ett statsbesök i det forna Sovjetunionen.

Det var så pass längesen att det fortfarande var svartvitt ute i världen men när Roberts kala skalle kröntes av världen slog moder natur ut i blom. En kaskad av färger och mönster upprepade sig så långt ögat förmådde att nå, likt en whiter shade of pale-inspirerad syratripp.

Eftersom mor hans förlöste honom i den lilla lantorten Sala så var det inte helt tvivelaktigt att Robert hade både tal och skrivsvårigheter under sin uppväxt från gosse till fjunig Sverigehäftet-runkare. Han hade alla bokstavskombinationer utom I och Q. Hans lärarinna Anna-Greta minns så väl när han i första klass skulle presentera sig för sina nya lekkamrater.
"-Hej jag heter Rogert å ja ä su år gammal!"

Under hans barndom bestod det lilla lantortslivet i Sala ut på att cykla snabbast med sin BMX-cykel upp och ned för en kulle, knappa på den grymt spännande datamaskinen Apple Macintosh samt leta guld vid Sala silvergruva. Han hade bestämt sig för att inte vara lika kass som de andra kompisarna och köpa ett silversmycke på souvenirboden utan trodde bestämt att han skulle bli den första att hitta guld vid gruvan, bli miljonär och flytta till Italien fast han inte kunde språket.

"Allt ordnar sig med pengar" var hans motto och snart började han att göra hemsidor åt syföreningar och diverse drejkurser eftersom det här med mopeder inte riktigt var hans grej. Rogert tyckte det var roligare att pimpla stulna Löwenbräu från pappas garderob och dra i struten tills det pirrade i hela kroppen. Men vem är jag att döma? Alla bönder har vi varit där.

Allt eftersom åren gick och brösthåret frodades växte Rogert på längden både här och där men håret på skallen det uteblev. Detta löste han genialt genom att följa Stockholmsmodet och köpa en röd John Deere-kepa som han vände bak och fram. Skulle man vara riktigt hip så hängde man även ut luggen men eftersom han inte hade någon gick det lika bra med lite mammasminkat Svinto som hängde ned.

Flickorna frodades kring Rogert som faktiskt var Salas snyggaste pojk. Fulheten hade han lyckats dölja, jag menar ducka. Två gånger vann han pris i högstadiet för skolans snyggaste ögon. Han har sina långa blonda kamelögonfransar att tacka för det. Ett litet blink med dom och snigelspåren blev ett faktum. Hela lektionssalen luktade sur ål under de tre åren i högstadiet. Mamma och pappa var så stolta över sin vackre son att de försökte få honom att modella för Polarn & Pyret men dessa planer gick i kras då Rogert ertappades en fredagkväll med att snatta Axe-parfymer nere vid den lokala ICA-butiken.

Efter att länsman ryckt honom i örat och satt honom på bestämd rumsarrest fick han en vändning i sitt liv när han till slut kom ut och naglade bibliotekarien i kartrummet. Nu hade Rogert fått känning för mus på allvar.

Detta ha-begär har gjort honom till den ståtliga karl han är idag. Talfelet och skrivsvårigheterna fick han (nästan) bukt med tack vare sitt intresse för Apple Macintosh och han har i skrivande stund säkert svarvat över tusen fruntimmer på över tusen olika platser. Eller så tror jag bara det.

Men naturligtvis kom Rogert att bli Sveriges bäst betalda IT-tekniker. Han hade lyckats investera i Spray och plockat ut sina miljoner strax innan IT-bubblan sprack där år 2000 tack vare sitt arv från gammelmorfar. Ett gäng hederliga moraklockor från tidigt 1700-tal i rustikt trä med snidade kanter och en pendel i äkta silver från Sala silvergruva. Pengarna kom sedan att användas till lyxåk och Italienresor, champagne och franska fnask på belgiska nattklubbar under månskenets ljus.

Han är så jävla snygg att badrumsspegeln själv börjar rinna tamefan. Kroppen är välsvarvad och satt på diet. Magen är full med magrutor så många och så hårda att han ibland får hyra ut den till romska familjer som kommer med IKEA-familypåsen och tvättar på den. Han är så snygg så att han till och med kommer på sin egen mage när tillfälle ges. Det tycker han både är en smula styggt och spännande samtidigt som han skäms lite över det. Men vad är det att skämmas över? Alla bönder har vi varit där.

Men trots att han fick utseendet med sig har han alltid varit lite förvirrad och smått nervös. Han fnissar som en liten kåt skolflicka så fort storsnoppen Kjell Ramon Danielsson öppnar truten. "Who's your daddy?" har han tatuerat in på sin överarm. Kan det vara ett ständigt sökande efter ett syskon? En tjej eller kille som vind över våg ska landa i hans knä och säga; "-Min pappa heter Lennart, precis som din. Vi är tvillingsyskon du och jag!"

Nu senast fick han för sig att tattuera in texten "Solace in solilude" på bröstet. Jag vill i min vildaste fantasi tro att det ska stå "solitude" men så var det de där med tal och skrivsvårigheterna igen, vilket fungerar i perfekt symbios med hans halv 3-ragg han släpar hem. Jag vet inte om texten är till för de blonda tuttlisorna att läsa medans han pumpar dom blåa i missionärsställningen men och han skulle nog lika gärna kunna tattuera in en söt dalmatiner eller en kamphund istället för att fara med engelska textremsor och tramserier.

Men han är kung Rogert, eller CP-Robban som han föredrar att kalla sig. Idag lever han ett rikt och stilla liv framför Idol och talang på teven och packar borrstål på Atlas Copco i Fagersta. Han trivs bra i storstan och bor naturligtvis i en lyxig etagévåning i det "fina" Västanfors. Han hoppas få många barn och barnbarn i framtiden och vi hoppas att han får många rika och fina år med oss lortmänniskor på DCs kalla betonggolv.
Vi säger; Välkommen till Fagersta - Hä få'lu livstid!!!

Kjells feminina sida

Allas vår Bror Duktig, Kjell Ramon Danielsson har fått fnatt. Nu jävlar har synapserna gått på högvarv för länge. Nu har han gått och blivit Kapten klännings sekreterare.

När vi svarat på Insight-frågorna om arbetsmiljön på DC så skulle vi få en present av företaget. Kjell kunde naturligtvis inte vänta utan sprang in på Hasse Karlkvists kontor och ryckte sin present före Hasse kommit och delat ut dom till oss. Snacka om ivrig jävla gubbe alltså. Den där spritluktande John Lennon-kopian tog sin present ur en låda på Hasses kontor utan att fråga. Sen försökte han gömma den för oss andra så att vi inte skulle se.

Men jag såg allt. Jag såg hur den spinkiga kraken kom springandes med en limegrön HANDVÄSKA som det står Atlas Copco på, ner bakom Maskin 1-3 och gömde den så ingen skulle se. "-Hörru Kjelle din jävla fjolla har du skaffat handväska?" ropade jag åt honom. Men han bara fortsatte skamset vidare.

Sedan gled han upp brevid mig på långt och började bortförklara sig. "-Det var ingen handväska, det var en filt!" Jojo. En filt med axelrem, det är ju skitvanligt Kjelle! "-Du behöver inte ljuga för mig, jag gillar också att klä ut mig," försäkrade jag. Och Kjell blev högröd i ansikte av undertryckt ilska, morrade och visade tänderna som en bitsk uppblåst kamphund med nervösa ansiktsryckningar. Spänningarna i underkäken sköt i höjden. "-DET VAR EN FILT SÄGER JAG!" försökte han än en gång och ljudet ekade ner till Hasse och Peter på inlägget.

Jojo. En limegrön filt med axelrem. "-Gå och tala med Glenn du, han har också handväska, ni kan bilda klubb." Fikus Trallgöks handväskesällskap. Sponsrat av Wedins skor och Kapp Ahl. Vi andra får förmodligen en vacker beachfilt vi kan ha på Eskiln i sommar men Kjell han valde handväskan. Förmodligen för att bära sina bärs i när cykeln strejkar. Kan säkert kombineras med den eleganta kylväskan vi fick för två år sedan. Kjell han samlar på Atlas-atteraljer som man kan använda ihop med alkohol.

En mugghå, förlåt jag menar ölhållare i polyeten, en kapsylöppnare med en borrkrona på, en blå Atlas-handduk för att torka upp spilld vodka med, ett gängskydd till rör 2 7/8 IF som kondom etc etc. Hur gängskyddet relateras till alkohol är simpelt. När Kjell blivit varm i västen är det dags att gänga bäver.

Vad ska han med en beachfilt till? Ligga mjukt på det mjuka gräset när han ska träna på framstupa sidoläge? Knulla på? Den enda sol Kjell får om sommaren det är när han sitter på sin polskbyggda balkong och dricker fantarosé samt den korta sträckan mellan Järnvägspuben och hemmet.

Nej förlåt, jag glömde att han brukar sola den finnvita kroppen i Fagerstahallens nerrunkade solarium i ren rädsla för att någon ska lägga en magnecyl mot hans kropp och sedan missta den för en leverfläck.

"-Jag är smart jag" påstår han ibland. Jag brukar svara "-Nej det är du tamefan inte du jobbar ju fortfarande här och inte i porrbranschen."  Fan kan hans tvillingbror Ramon och Ron Jeremy kan väl för fan han? Kåtare gubbe får man leta efter. Fast på Atlas behöver man inte leta länge iofs. Danne Sääd, Rogert (a.k.a. CP-Robban), Aimo Nilsson, pastor Niilo m.fl.

Nä fy fan. Det dröjer väl inte länge innan Kjell byter namn till Kristina, sminkar ögonlocken med babypuder och kletar ut lite hallonsylt som läppstift och klapprar runt i ett par vita pumps med stilettklack och ring i örat. Men det är helt okej känner jag. Är gärna med och bidrar till förvandlingen. Såg ett par sjysst clip-ons på Janne Banan, stora jävla discobollar till örhängen för den riktigt hippa snubben eller snubban. 50 riksdaler prutade och klara, bara haka på och känna sig fin. Vilken personalfest, Kjell i blommig klänning och sin Atlas-handväska, går ned i spagat när han spelar hatbas på scen. Succé.

Kjell fyller 52 den 15:e oktober. Jag vet redan nu vad jag ska köpa. Det kommer bli så bra. Jag är så bra. Med den här munnen viskar jag till direktörerna, JAG är ett GENI!

Kjells helg med lag 22

Kjell Ramon Danielsson, ovanligt glad.

"-Det är så skönt att jobba helg, då vet man att man lever" utbrast Aimo Nilsson glatt vid fikabordet, nyss fyllt 42 och skägget fullt med kexchoklad. Jojomen. Skönt var bara förnamnet. Det tyckte inte Kjell. "-Man får i sig allt för få pilsner då" tyckte han. Om han bara visste att hans helg skulle bli tyngre än så, tyngre än den totala vikten på min pungsäck och Ukraina-krisen tillsammans.

CP-Robban, Aimo och jag hade käkat massvis med busfrön på frukostrasten och det tog inte lång tid innan Aimo fyllde Kjells arbetshandskar med industrivaselin. Kjell visste inte vad han skulle ta sig till. VEM hade varit så elak? Kandidaterna var många. Han bet ihop så hårt han kunde och försökte stirra skiftlaget till ett erkännande med sin mordiska blick. Till och med Anders Behring Breivik skulle baxna.

Medans Kjell stod och packade på kort och funderade och funderade så pass att den vita Jotun-kepsen brann upp så smög jag fram till stereon på långpacken och drog igång Bayram Band - Kjell och vred upp volymen på max. Sedan smet jag raskt ned till Robban och lyfte den där jäkla Saudi-ordern som ingenting hade hänt. "-Nu är det krig." kom Kjell fram lugnt och berättade, lika sammanbiten som Johnny Depp i Fear and Loathing.

Cp-Robban njöt i fulla drag. "-Kan inte du gå ut och smeta lite vaselin på Kjells cykelhandtag?" fnissade han tills han nästan kissade på sig. "-Här har du mitt passerkort" *fniss fniss* Jag tog passerkortet, en klick vaselin på en bit wellpapp och låtsades gå på muggen. Planen var satt i verket och alla fnissade i hemlighet utom Kjell. Han bara kom med jämna mellanrum och ställde sig bakom mig och Robban med händerna bakom ryggen och bara tittade på oss. Inte med hat i blicken utan med en lurig blick, sedan gick han.

"-Nu jävlar blir jag rädd på riktigt!" sa jag till Robban. "-Ja kan han inte bara göra nåt någongång vafan!" utbrast han tillbaka. Men ingenting hände. Vi stämplade så småningom ut och jag tog chansen att pipa hem så fort jag kunde. Nog hade jag velat sett Kjells min när han satte händerna på cykelstyret men jag vågade inte. Däremot hade CP-Robban träffat på Kjell nere på Ica Fontanellen tio minuter senare med helt nedkletade handskar. "-Vafan är det här då? Ska det vara roligt det här va?" muttrade Kjell buttert. Robban kiknade av skratt och kunde inget annat än gola oss båda.

Kjell behöll fattningen och trampade upp till Järnvägspuben och dränkte sina sorger. Men det var snart dags igen.

Följande dag hällde Cp-Robban ett lager salt i Kjells kaffekopp. Något han inte la märke till när han slog i äppeljuicen och svepte den som en shot. Att Kjell är en salt kille från början är det inget snack om. Bäst Robban stod och packade kom det en vattenballong flygandes men den missade honom. Vatten ska man med vatten besvaras tyckte Robban och fyllde sin vattenflaska med isande kallvatten och kastade över ansiktet och bröstet på Kjell. Stiff nipples fick en helt ny klang, han hade kunnat skära i diamant om han så velat men det han ville skära i det var just mig, Aimo och Robban.

Jag tog mig friheten att köra motviktstrucken och hade som uppgift att putta bort Kjells pallkrage som han hade på sin åkstaplare. Kjell svor och hyttade med näven och la tillbaka kragen och ställde sig i trucken. Jag puttade genast ner den på golvet med gafflarna. Kjell blev tokig, svor som fan och lyfte tillbaka kragen och skulle åka vidare. Då puttade jag genast bort den igen och då kom Kjell och slet upp dörren på min truck och hoppade in och tog tag i mig och skallade mig med underkäken tills jag lovade att vara snäll. Det tog inte lång stund.

Som grädde på moset tog jag nyckeln av Pelle och smög in i teknikförrådet och hämtade ett gäng kattstrypare som jag galant fäste på Kjells ekrar. Tänkte det skulle smattra och låta sådär häftigt nästa gång han skulle cykla hem. Klockan slog sex och vi stämplade ut och gick upp och duschade. Jag väntade tills Kjell klivit in i duschen och sedan kikade jag busigt fram bakom dörrkarmen med ett öga och ballen i hand och onanerade och ropade "-Kjeeeeell!"

Närsynta Kjell böjde sig framåt och kisade "-Vad fan gör du för nåt? Idiot!" och jag garvade och pep iväg. Nej jag duschar hemma jag när Kjell är i farten. Man vill ju liksom må bra också. Det fick räcka med att det regnade ute. Man vill inte behöva duscha med Kjell OCH att det ska behöva regna.

Äntligen skulle vi dra passerkortet en sista gång och jag lät Kjell gå före genom snurrgrinden, stod kvar och inväntade reaktionen på kattstryparna. "-Men vad fan är det här då?! Det var ju jävligt moget! Då får fan cykeljäveln stå kvar här! Jävla helvete!!" svor Kjell. Arg och irriterad var bara förnamnet. Sedan gick han i regnet hem, lika arg som ett bi, blöt som en katt och förbannad utav helvete.

Ja det kanske gick lite långt men nu har han frikort ett tag. Och mig slipper han se på ett tag. Jag har nog förtjänat en faderskaplig smäll eller två men Kjell har förklarat att hämnden är ljuv, att han inte ska använda knuten näve och att jag inte ska blöda. Så jag kan pusta ut? Eller?!

Åh åh åh Kjell... :) https://www.youtube.com/watch?v=uQZ3bgDDnsM

Kjell Ramon Danielsson, småkåt.

Kjells cyklande framsteg

Galxer i mina braxer. Nu är någonting galet. Kim Eriksson kom cyklandes idag till jobbet i det snöblandade regnet. Jag och Glenn vände oss mot varandra och tittade förundrat på varann. What the hell?! Kim cykla? Idag? Varför han inte cyklat tidigare under de finare dagarna med solsken förstod vi inte så jag frågade "-Vad fan håller du på med?"

Han hoppade av sin röda kärringhonda med den svarta Kjell-inspirerade bärshållarkorgen och petade upp en halv dosa ettan under läppen och flinade innan han tillade; "-Jag håller kurs med Kjell. Det börjar bli dags att ta av stödhjulen och stå på egna hjul. Han kan inte vara 55 år gammal och cykla fyrhjulat hela livet."

Det hade han rätt i. Förbannat jävla rätt i. Och bäst vi står där och fipplar med passerkortet och ska igenom den förbannat tröga gallergrinden så kommer Kjell Tage Danielsson cyklandes med ett leende som lyste upp hela parkeringen. Nu var Kjell stolt och det hördes.

"-KIM! KIM! *flämt flämt* Kolla jag kan! Jag har bara ramlat fyra gånger på vägen hit men jag gjorde mig inte särskilt illa!"

Ett eko av golfapplåder bröt ut inne på stålgården men då blev han ilsken och hotade med att hugga av oss händerna med en rostig morakniv.

Det hade ju snöat under natten och Kjell har precis sulat om sin blåa monark utan sadel till sommardäck igen. Erfarna cyklister som Kim väntar med sommarsulorna april ut men man kan inte göra alla rätt på en gång. Huvudsaken var ju att Kjell hade hjälm på sig. Egentligen ska man ju ha lyse också men det gick ju sönder i förra kronvurpan och Kjell har inte lyckats fixa det då han själv är på lyset. Hans spritröda näsa räcker enligt hans egen utsago.

Ja de vita uppmuntrande stödhjulen hade alltså bytits ut mot en kaxig svart cykelhjälm i frigolit med blåa och vita flames som sträckte sig längs hela hjälmen och på sig hade han en gul reflexväst med texten "Övningskör" på ryggen. Det här var en stor dag för Kjell och det tänker vi fira med en tårta från Bayrok Café, men inte på fredag för då jobbar inte Kjell utan ska få skjuts av Lorentzon till närmaste cykelverkstad för att fixa sitt trasiga lyse.

När vi bytit om och stämplat in fick Hasse Bacon och Boolie ta fram första förbandslådan och plåstra om Kjells sargade rätt grusiga knäskålar trots Kjells starka protester och svärande. Han skulle minsann inte ha någon hjälp men man måste plåstra om blodiga knän för Riddarhyttetvätten vägrar tvätta blodiga arbetskläder pga smittorisken. Vem vet vart Kjell har lortat? Jag har mina aningar men Kjell never kiss and tell.... och då ska väl inte jag heller.

Men i sommar sen är han förmodligen redo att få överta Aimo Nilssons cerisa herrcykel med silvertejpat bockstyre, men jag vet inte hur han ska göra med pitten då, jag förstår varför damcykel utan sadel är att föredra för "lilla" Kjell.

Tänk när hjälmen får tas av och den begynnande helikopterplattan återigen få se dagens ljus från Västanfors och upp till det ramsnea DC-lagret åter igen. "-Då kanske det börjar växa liv i döda skogen igen" som Jonathan skulle ha sagt i Mio min Mio. Nej.... har inte Regaine fungerat hittils så lär det nog aldrig bli bra.

Fix idé; måla Kjells glasögonpolerade flint med bulls eye och köra måsskitsbingo? Är det lättare att dra in drömvinsten på lotto kanske? Jag vet inte men jag sätter en hundring och en mosbricka på Snattoil att någon av de 225 måsjävlarna som flyger över parkeringen någon dag träffar Kjell mitt i prick. Så sant som jag har tre pungkulor och kommer behöva köpa många Bayroktårtor för att få överleva fram till söndagen. Men inte på fredag som sagt.

Det sägs att Kjell en gång misshandlat en svan till döds med ett järnrör i Skåne för många herrans år sedan. Det tror inte jag på. Jag tror han stirrade svanjäveln till döds med sin mordiska blick alternativt bet av den halsen med sitt bläckfisklika käktryck. Att han är för aggressiv för att inneha ett B-körkort det tror jag på varje sekund. Få människor är så lättretade som Kjell. Min släkting Janne Banan är likadan. "-Fina byxor du har Janne"  "-Ska du ha spö eller din jävel?!"

Ibland undrar jag om de är släkt, vilket bisarrt nog skulle betyda att jag är släkt med Kjell. Nä man ska inte tänka så mycket. Det gör ju inte Kjell. Han agerar på impuls och det tackar jag honom för. Ingen Kjell = ingen lyckad kväll.

Gratulerar till borttagningen av stödhjulen Kjell.... Snart är du fullvärdig medlem i Hasse Bacons hjulbenta cykelstafettlag.