Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

torsdag 3 juli 2014

Semestervecka

Det skulle bli en härlig semester. Vi kysste varandra adjö vid stämpelklockan och jag började smått frenetiskt att knappa in semestern. Men det var tydligt att jag inte var tillåten att ta ut semester. Det tog 10 minuter att göra då stämpelklockan startade om sig tre gånger innan jag hunnit trycka OK. Den vägrade att registrera min framtida frånvaro.

Väl hemma kollade jag vädret för veckan och det skulle regna hela helgen och hela veckan. Vad kul. Funderade på vad man kunde hitta på en lördag så jag tog och ringde upp stortasken Kjell och frågade vad han gjorde. Han drack sprit i Västanfors. Inte så ovanligt kanske. Jag frågade om jag fick vara med och han funderade en kvart och sa att jag fick komma om jag lovade att sköta mig.

Så jag tog mina alkoholfria Carlsberg och begav mig till "de finare området" Västanfors. Det var suputen Kjell, Ove och Micke som satt hemma hos Micke och kollade på fotboll. Kjell satt mest och dreglade i soffan och tittade på telefonen ifall den "kåta finskan" hade skrivit till honom. Det hade hon inte. Dagen före hade hon setat på Järnvägspuben och dragit handen genom hans kala flint och föreslagit ett samlag. "-Sell, jak plir så kåt, sej ska do med hem och tansa i sengen?" Kjell blev så till sig att han sänkte en kvarting och somnade på muggen med brallorna i knävecket och hon försvann.

Ja det är inte lätt att vara... ja jag vet inte om kär är rätt ord. Betuttad skulle jag nog säga. Det är inte lätt att vara betuttad som Kjell, undertecknad vet.
Här gick den kåta finskan miste om att titta på hans modellbilssamling, en romantisk middag ihopstuvad av T&T takeaway och en flaska härsket rödtjut. Men det kommer fler finskor, det fullkomligt kryllar utav dem i Fagersta. Av någon outgrundlig anledning så åkte Kjell på Finlandskryssning igår. Jag vet inte om det är riktigt rätt ställe att leta efter henne, han kanske rent utav ska importera en ny?

Söndagen bjöd på regn, likaså måndagen och tisdagen så jag tänkte i min efterblivna tillvaro att jag lika gärna kan spendera den regniga semesterveckan på jobbet. Varför ska jag sitta hemma nykter och uggla och tro att jag är nåt för? Sagt och gjort, jag avbröt min semester efter två dagar och onsdag morgon stod jag vid stämpelklockan och allt kändes bra igen. Då passade soljäveln på att titta fram och bjuda på ett underbart väder och lagomt till jag stämplade ut så gick solen i moln. Kan man bli mer irriterad?
Jag spenderade resten av dagen utslagen i min mästerliga soffa.

Årets upplaga av sommarmuppar på lag 11 har visat sig vara kanske den bästa kullen genom tiderna. Övriga årgångar har mera liknat ett gäng efterblivna dvärgkaniner som hängt och slängt och sugit på Atlas sinande spene. Den här veckan sköter jag utplock långt och laguppställningen lyder; Agge förädlas på station 1 med Boza, Carl blir upplärd att packa DTH-rör med Aimo Nilsson (vilket är skitbra till Kjell kommer tillbaka) och Sash mosar remert med endstoppers tillsammans med CP-Robert.

Robert som inte märker när man kommer med utplockstrucken och parkerar nästan brevid honom. Så backar han utan att se sig för och dunkar in sin knippa i min truck, bara nån decimeter från min hand. "-Oj jag såg inte!" säger mannen med glasögon. Nej dom där har han bara för syns skull... När vi sen ska gå hem så är han på väg att slå upp dörren i nyllet på mig när jag går förbi hans omklädningsrum.

Och inte nog med det. Så kommer vi ut och det hällregnar. Lite glad blev jag men blev snabbt ledsen igen. "-Går du?" frågar Robban en kvinnlig sommarjobbare. "-Ja", "-Ska du ha skjuts hem?" frågar han. "-Jag bor på ringvägen", försökte hon avvisa honom lite fint. "-Du får skjuts ändå, det regnar ju!" säger Robban. Hon tvekar (med all rätt) men till slut hoppar de in i bilen och försvinner och kvar där står jag ensam i skyfallet. Jag fick inte skjuts hem heller? Jag som bara ska cykla ända hem till Kolarbyn. Han är bra snäll och omtänksam den där Robert.

För övrigt så har det blåst förändringens vindar på lagret med flest fel i hela Europa. Man har flyttat kaffe och vattenautomaten in i fikarutan, köpt två nya kylar utan möss och ställt in. Man har flyttat Selectas snålfyllda godisautomat och ställt den en bit bort vid våra klädskåp. Dels för att slippa få besök av målningen, dels för att man ska handla mindre men mest för att man ska kunna handla i smyg utan att någon ser.
Något som kan gynna Selecta i längden.

Uppe på fabriken där kan man välja billys pan pizza, en låda thai och massa annat gott. På DC finns det bara godis, läsk, en daskig skiva polarbröd med "renklämma" (en trött skiva renkött) och risifrutti. Vi behöver väl ingen mat? Det är inte så att vi arbetar på DC. Vi jobbar bara arslet av oss men chefen har sagt att arbetet ska göra oss fria.

Jag instämmer. Semester är för fjollor som ska hem och måla naglarna och titta på Allsång på Skansen. Kjell har som målsättning att däcka innan programmet ens har börjat. Snart så kommer den arma gubben tillbaka och då ska sommarmupparna få njuta av hans gunst. Denna karlakarl som är svensk mästare i framstupa sidoläge.
Jag saknar honom så.

Tänkte ha semester nästa vecka förutom onsdag och torsdag då det ska vispas nattskift. Allt för att krama ur de där extra kronorna ur Atlas spene. Men under veckan så ska jag åka hem till Kjell och kolla ifall han har kedjat fast någon kåt finska i sin tältsäng.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar