Vårvindar friska

Våren har kommit till förskolan Södra porten!

Kjell hade som vanligt ställt groggen på kylning innan han tog sin blåa crescent och ivrigt trampade iväg till "tattarstället" som han kallar det. Han parkerade närmast snurrgrinden, låste och drog en suck innan han klev igenom grinden och gick upp till sanitära och bytte om. Han drog på sig sina blåa arbetsbyxor och drog upp dom så långt att man såg hans päronformade skinkor i dess sanna kontur. Skärpet fäste han så hårt att han fick lura arslet på en skit och så tog han kammen och drog genom den kala flinten sen sa sa till sig själv i spegeln; "Du fixar det här, dom andra är bara tattare och idioter. Det är snart grogg, härda ut." Sedan gick han ner till fikarutan a.k.a barnkammaren.

Chippen var redan där, Lotta också. De satt och språkade om vårvindar friska, Donald Trump, Miljöpartiet och annan relevant rappakalja. "-Fyfan nu är vi här igen," muttrade Kjell och satte sig vid bordet längst in som den underliga flyttfågel han är, plockade fram sin juicetetra och skinksmörgås som han så ivrigt knåpat ihop på morgonkvisten. Han gillade inte förskolan. Han var trött på att vara 53 år gammal och fortfarande inte ens betrodd att leka i sandlådan med egen hink och spade.

Lotta som hade varit instämplad sedan 02.30 gav Kjell en dänga rätt över bullen. "-Måste du vara så sur jämt? Drick sprit och håll käften!" "-Men det är ju det jag görrrrrrrr," väste Kjell med betoningen på r. Chippen skrockade sitt gamla gubbskratt och kommenterade något om kanacker. Aimo Nilsson dök upp flinade glatt. Han hade egentligen tappat bh:n redan förra veckan men han ville inte att någon skulle få veta det. Det var ju vår nu, dags att fokusera på fågelsång och vårvärme.

Grosshandlaren klev in, hejade moloket och tog en wiener melange i kaffeautomaten. Han hade redan svettats bort fjolårets chipstuttar. Skotersäsongen är över på allvar nu, nu blir det att lida genom den varma sommaren. Men han hade en plan. Han hade bunkrat upp med Rexona antiperspirant och kylklampar. Den här våren och sommaren skulle bli den minst svettiga i hans blott 43-åriga historia, bara soljäveln kunde hålla sig på lagomt avstånd och orderingången kunde vara skral. Men sån jävla tur hade man väl inte.

Den raggande samen, Ronny äntrade rummet, nytömd och glad. "Nu har je plock fram Cadillacen!" ropade han och gick ner i spaljé. Jag menar spagat, samtidigt som han sträckte armarna i skyn som begränsades av taket. Endast Lotta blev imponerad. Och kanske grosshandlaren. Glenn kom in och visslade glatt och satte sig vid fikabordet. Kjell brände av, klockan hade inte ens slagit 05:38. Hur kunde någon vara så glad när man väl befann sig på Förskolan Södra Porten, undrade han tyst och aggressivt för sig själv och spände käken tills den vitnade. Sedan sa han "-Idag ska vi lyssna på Lasse Stefanz hela dagen!" Då brände Glenn av och sa att han glömt stänga av spisen och for hem.

Ungtjuren Rasmus hade uppfört sig illa uppe på fabriken och hade nu blivit återinsatt på DC. Rykten säger att han tafsade på en städerska. Var det någon som kände vårkänslor så var det just han. Lagets lilla yngling. Chippen kände igen sig i honom och mindes tillbaka till en tid av löwenbräu, tjuvfiske och logdans men blev snabbt avbruten av att samordnare Mattias påpekade att det fanns båt kvar i stället. Det var bara börja slita för Kvistlund var som vanligt ledig, ungarna hade innebandycup i Västerfärnebo. Kvistlund som aldrig jobbat en hel skiftcykel och därmed aldrig fått en full lön.

Dagen förlöpte som vanligt, Karolin Skinnbracka matade på sitt förbannade NRJ, eller barnradio som Kjell kallade det. "-Man skulle ta och sätta en konstång i den där jävla stereon!" röt han. "-Jag ska fan ta hit en egen stereo, sen kan man slå in en stång i den nästa gång. Vad ska dom säga? Det är ju min stereo. Så visar man upp kvittot bara. Vad ska dom göra?" fortsatte han och slog ut med armarna.
"-Nej är det inte fredag snart så man får lyssna på Sök och Finn.." sa han och suckade så djupt att fick total syrebrist och föll ihop under bubbelplasten på kortpacken.

Mattis tog upp sin svarta bok och antecknade, "Kjell = grinig och arbetsskygg." Sedan låtsades han gå iväg och printa, arbetsskygg som han själv är. Han måste till och med ta i PPUna med handskar på så han inte blir skitig om fingrarna. "-Man vill ju inte ha fläckiga vinglas hemma liksom" sa han en smula nonchalant och började att cp-trumma på bordet. Han hade i vanlig ordning glömt ta sin ADHD-medicin för att han tycker inte om att svälja. Han vill hellre ha pillren upp i rumpan men doktorn säger nej på den.

Daniel Sääf, näst kåtast på förskolan gled förbi över det mysvarma betonggolvet. Han var skapligt nöjd nu när flickorna på andra sidan väggen börjat klä sig mer lättklätt. Hans hormoner hade flödat sedan oktober, det här skulle bli hans bästa förskolesommar någonsin, och ännu bättre skulle den bli när föreståndaren Zmats gick i pension sa han. Då skulle han ta över skutan och försöka få fram sex timmars arbetsdag för barnen på den röda avdelningen och fyra för dom på den blåa.

Kjell vaknade upp efter att blodet hade återvänt till den tomma knölen mellan axlarna och ville ta frukost. Men det fick han inte. Rasmus hade fortfarande båt kvar att packa, en herrans massa rör till förbannelse. Kjell brände av igen, "-Fyfan det här är otroligt!" Han satte sig på paketinslagningsbordet med armarna i kors och stirrade ner i den skitiga gummimattan. Den där  onsdagsgroggen kändes långt långt borta men som tur var han hade han blandat i ordning en skrewdriver och hällt över i juiceförpackningen så det kunde i alla fall ta udden av hans karga humör. Han skulle överleva. Han hade gått igenom det här förut.

Lorenzo tittade fram bakom packbordet och sa "-Öh, jobba då Kjell!" och flinade sådär busigt som bara han kan men han fick snabbt dyka till golvet då det kom farande en button bit i ansiktshöjd.
När eftertankens kranka blekhet lagt sig gick han och skenbajsade och kollade tennsisresultat till det var dags för frukost.

Frukosten avlöpte som vanligt. Ett jävla kackel fram tills första tuggan sedan satt alla knäpptysta med mobilen i ansiktet, alla utom jag., jag tog fram Fagersta-kompostens korsord. Aimo Nilsson kläckte ur sig "Fan, nu kom jag på att jag glömt matdosan hemma" och tappade sin fjärde bh för dagen.
"Ha-ha-ha" skrattade Kjell som äntligen blev glad igen. "-Du får väl köpa i automaten" kontrade Lotta. Men det ville inte Aimo. Sist han förlitade sig på Sodexo så hade maten tagit slut. Egentligen ville dom bara inte sälja till honom då de anser att feta människor inte behöver äta lika mycket som oss smala. En annan är ju duktig och lagar själv när mojmoj legat på latsidan. Jag erbjöd honom min dosa men det passade honom inte. Det är inte ofta feta människor är kräsmagade men Aimo kommer alltid att vara Aimo.

Han kommer aldrig upp i samma tattarklass som Vitlöksfinnen, Älghuve, Läderbrallan, Dr kalkyl, Mörtöga eller Ankbajs men vad gör väl det? Det är varmt och grönt ute, fåglarna kvittrar och verandan därhemma kommer snart att stå klar. Då blir Marie glad och då kommer hon börja laga mat åt honom igen. Just nu får han laga den själv för att han är så lat. Men jag hade också varit lat om jag gått omkring med en medicinboll på kroppen varje dag. Turligt nog har han den slavande jugoslaven Bobban på Charlies resturang att förlita sig på men jag tvivlar ärligt på att han betalar för sig. Kaffet stjäl han i alla fall det har jag själv sett.

Nej på Förskolan Södra Porten jobbar det bara tattare och idioter. Idioterna är arga på tattarna för att tattarna aldrig gör något, och tattarna är arga på idioterna för att idioterna aldrig begriper något. Ingenting gör något, ingen begriper något och ingen vet varför. Dagarna går ut på att sitta på ljugarbänken och kasta skit på andra och sedan gråta när man får skit tillbaka på sig. Det är ett under att man överhuvudtaget betalar dessa föreskolebarns föräldrar pengar för att ha dom där. Vi är en dysfunktionell familj allihopa och det sägs att lika barn leka bäst.

Nu när det är frigång på lunchen och man kan sitta ute och äta och titta på det fängslande stängslet och på kråkorna och på parkeringen så lättar den bistra stämningen en aning, som då när man får titta på Cynthias fina Merca och drömma sig bort. Kanske får man en åktur någon gång, vem vet?

Men inte Kjell, han trivs bra där på sin sadel... där kan han sitta ifred... och bara lukta på groggen.
Och han är sååååå bitter...