MiniFri

Saknaden över forne stabschefen Kim Jong Tung är stor. Den nye låter oss bara ha kvartsraster, allt för att uppehålla så mycket tonage som möjligt. Men det är inte hans fel utan produktionschefens fel.

Han går runt som en kissnödig schäfer och håller koll på packningen så att inte någon fipplar med mobilen eller tjyvröker bakom spacen. Hans namn är Karl Friman och han är Hasse Bacons lilla klon.
Likadana jeans, likadan jacka, likadana glasögon och det bästa utav allt, likadan gångstil. Lite som en nyskiten anka och rak i rygg.

Jag hälsade glatt på Hasse Bacon igår morse när han kom och sa
"-Hej Hasse, kul att se dig!"
Han morrade och såg att jag haltade lite och väste
"-Har du ont din jävel?"  Jag visste vad som skulle hända men svarade instinktivt "Nej!" Då fräste han till "-Nu har du!" och skickade på mig en spark rätt över hälsenan så jag grinade illa. Som att det är mitt fel att han dyrkar dalarnas sämsta hockeylag.

Dom är rätt roliga dom där Kling och Klang, när de står brevid varandra med armarna i kors så ser den ena ut som Tommy Körberg och den andra som Boxer-Robert. Något jag noterat under åren det är att väldigt många inne på kontoret har glasögon. Glasögonmaffian. Hasse Bacon, Friman, Tanja, Matz, Madde, Niklas ibland (för att passa in?), Clara, samt personer jag inte kan namnet på. (Vill inte riskera att ha fel.)

Men varför är det så? Är dom smartare? Är det för att när ett sinne är försvagat så stärks ett annat?
Vilket sinne har stärkts hos varje individ? Jag själv är ju gammal glasögonorm men jag var ju bekväm nog att göra den där laseroperationen. Aldrig mer behöver brillorna imma igen på vintern eller bågarna bli krokiga för att man legat i soffan och slentriantittat på Parlamentet eller lyxrunkat till internetporr. Det tycker jag var smart.

Hasse är dock för gammal för att få göra operationen och Kalle har inte råd eftersom han ynglat av sig. Men nu i och med detta topjobb kanske det blir ändring på det.

Men vem är nu denna Friman? Eller MiniFri som han kommer att kallas, Hasse Powers lilla klon.
Ja det ska vi ta reda på djupgående allt eftersom året går men det ryktas att han är en gammal bandyspelare i Västanfors, att hans fru är alldeles för snygg för honom, att håret har börjat fälla och att han är en excellent älskare. Han undrade en gång om han skulle "lära mig att knulla." Nu är jag faktiskt äldre än jag ser ut men får jag sitta med i sängkammaren så är inte jag den blyga och trevande. Eller ville han rent utav ligga med mig? Jag vet inte. Jag vill nog inte veta. Mamma säger att jag är den vackraste dockpojken i hela världen så jag lär nog se upp.

Men nu duschar ju inte MiniFri på jobbet längre så det ska nog gå bra.

Sommarjobb 2014

Hittade på ett utkast från 2014, enjoy!



Så har äntligen våra sommarjobbare fått lämna gökboet och flugit ut. Kanske de återvänder, kanske inte. Jag hoppas nästan på det, törs inte säga att jag helhjärtat gör för då faller Magnus Olsson ner på knä och sliter sitt tunna hår, det lilla som finns kvar på hans ödmjuka hjässa.
Men det var ett bra gäng. Gruppfotot uteblev och jag har inte kort på alla tyvärr.

Kim Eriksson, föreskriven samordnare.

Frånvaron av Kim Eriksson var total. Istället för att delegera inne på golvet så har han varit ute och kört hjullastare. Jag vet inte om sommarjobbarna ens uppfattade vem fan han var. "En av den där två killarna som alltid satt och hade lunch före oss." Vad fan skulle de göra då? Det hände att proppen gick när alla fem mikros blåste full effekt samtidigt men man kan sejfa som snyggast på DC och äta en burk kall kattmat med gaffel. Denna Mr snyggast på DC är vice samordnare och träder in när frånvaron av Kim är total. Nu föll det ju lite på läppen att snyggast på DC var den andre av de två som äter lunch före oss........

Hur som helst, här är Sash..

  

Eller Serge som han egentligen heter.

Mannen som haltar fram med bandage och mosar kortborr. Serge höll i marimbakurser på västindiekryssningar innan han kom till sans och valde att komma till Fagersta och sparka boll med Fagersta Södra. Han hoppas på den naturliga resan, Fagersta Södra IK - AIK - Real Madrid. Trots sin avsaknad av truckkort så krigade han på bra och hittade rytmen. Han slog hammaren mot integralborrarna i sin knappt godkända 25-bunt och skapade en harmonisk och eggande rytm som enbart hördes vid långpacken.

Calle Törner ville inte vara med på bild så jag fick

ta en annan bild ur skolkatalogen istället.

Calle som inte fixade sitt truckkort, som hejade på Djurgården, hade ingen egen segelbåt men hade en motorbåt, gjorde så mycket som han bara kunde, men ingen sa att det någonsin var bra. 

Dellert-Dellert a.k.a Agge

När Törner svek så klev Agge upp i trucken och mosade och blev snabbt självgående. Han berättade också att blöta möss minsann inte var nåt för han, nej Dellert-Dellerts fittor dom ska vara torra dom!
Agge blev sommarens bästa sommarmupp. Bra jobbat Dellert!

Guess who's back!

Efter en lång tids vila har nu Kolarbyn viskar fått liv igen. Javisst, du drömmer inte! Den största anledningen till inaktiviteten heter Niklas Kursu och borde likt Kevin Mitnick aldrig få komma nära en dator igen. I allfall inte min. Han lurade på mig Linux och min ÄLSKADE hårddisk blev korrupt, det tog mig bara tre år att orka ta tag i detta, jag provade blogga på en stationär dator några gånger men när det tog 45 min (ej överdrivet) att komma ut på internet så gav jag fan i det. Och då hade jag inte ens porrsurfat.

Men nu...äntligen... efter att en USB-port började brinna när den gamla hårddisken skulle återställas så tvingades jag helt enkelt att köpa ny dator! Så nu kör vi igen! Tack för erat tålamod.

Som ni kanske förstår har jag mycket material att skriva om men vi kan ju börja med det mest aktuella.

När Hammock Johansson valsade iväg till en ny stad med nya möjligheter tog Kim lillpumpen Eriksson över piskan för nya lag 11. Så mycket som vi jobbat under hans ledning är knappt möjligt.
Men även Kim fick känna sig besegrad till sist på de fetas skiftlag så han tog sitt pick och pack och snodde Chippens jobb inne på målningen, han började där idag. En riktig svikare helt enkelt.
Men naturligtvis har vi firat med pommac, tårta, kubbspel, skitlånga raster, fördusch och PPU-vägran. Den nye samordnarens flickvän hade även bakat regnbågsfärgade cupcakes. (Betyg 4,5/5)

Och vem blev den nya samordnaren kanske du undrar? Jo Mattis, eller "snyggast på DC" som han en gång kallades, grabben som glömt tagit sin ADHD-medicin typ varje dag. En gång i tiden var han en snygg pojkhora, nu är han lönnfet och bortglömd. Våran enhetlige snygghetsdomare (som får vara anonym tills vidare) har numera utsett ingen mindre än Daniel Sääf till snyggast på DC. Han har jag hånglat med en gång, kanske två-tre så jag säger inte emot henne. Bra val.

Hans Bacon Karlkvist, Sveriges mest omskrivna produktionsledare har insett att han får alldeles för lite tid över till att sitta på blocket så han har utsett Kalle Boxer-Robert Friman till ny produktionsledare på DC, så nu kommer produktionen att minska avsevärt. Den parveln kommer jag tala vidare om framöver i bloggen. Jag vet seriöst inte vilken titel Hasse har numera, eller vad han gör, men jag ska försöka hålla er uppdaterade om denne karlakarl som nyligen fyllt 50(!) och fortfarande köper brylcreme och använder skinnväst gör och inte gör.

Vi har sedan i somras haft förstärkning från Adecco av en kille som kallar sig Anton. Han säger inte mer än halv sju men jobbar som en häst. Tamejfan den bästa sommarjobbaren någonsin. Mycket skit har passerat genom Adeccos fingrar men här vaskade de fram någonting bra. Sist det hände var för åtta år sedan när jag kom till företaget.

Daniel Sääf som tidigare har vikarierat på inlägget ett par månader för Marc har gått och blivit vuxen. Det långa hårdrockarhåret har klippts av och blåstället har bytits ut mot kavaj och fluga. Det måste varit något som Sköld gjort eller sagt för han har tagit steget in på kontoret. Kanske var det för att han hörde att det fanns en ledig tjänst och att det var mycket ligga på andra sidan? Tråkigt som tusan är det men vi måste väl alla växa upp och gå vidare någon gång, så nu förbereder vi oss på att han kommer sluta hälsa på oss gamla skiftkamrater.

Marc Sjöström, Pinoy på skoj, har sagt upp sig och plockar nu citroner på Filippinerna för en spottstyvel och en rova per dag. Han säger själv att han jobbar på IKEA i Manilla men vad fan ska IKEA göra där?? Seriöst, vilken pinoy vill komma hem med en billy bokhylla? Nog fan bättre att köpa mat för pengarna, men vi får ju hoppas att varmkorven kostar 10:- även där. Om inte för Marcs skull så han inte tappar sin halvsvenska identitet. Två ungar till har han spottat ut sig där nere och man misstänker att nr 3 och 4 är på väg, samt att Svenska tullen inte släpper igenom honom. Vi önskar nu våran lilla risplockare lycka till och bra väder.

På tal om barn, Christine har under dessa tre år jobbat ungefär fyra skift. Hon har minsann också spottat ut två ungar till världen. Lovisa Persson spottade också ut en unge. Konstigt nog var det bara Lovisa som jobbade inne på logistik, och som ni alla kanske minns så blev alla som jobbade där gravida. Clara, Jonna, Lovisa etc. Men nu blir det inga fler barn gjorda där för nu har Mickelsson börjat på packen!

Semestervecka

Det skulle bli en härlig semester. Vi kysste varandra adjö vid stämpelklockan och jag började smått frenetiskt att knappa in semestern. Men det var tydligt att jag inte var tillåten att ta ut semester. Det tog 10 minuter att göra då stämpelklockan startade om sig tre gånger innan jag hunnit trycka OK. Den vägrade att registrera min framtida frånvaro.

Väl hemma kollade jag vädret för veckan och det skulle regna hela helgen och hela veckan. Vad kul. Funderade på vad man kunde hitta på en lördag så jag tog och ringde upp stortasken Kjell och frågade vad han gjorde. Han drack sprit i Västanfors. Inte så ovanligt kanske. Jag frågade om jag fick vara med och han funderade en kvart och sa att jag fick komma om jag lovade att sköta mig.

Så jag tog mina alkoholfria Carlsberg och begav mig till "de finare området" Västanfors. Det var suputen Kjell, Ove och Micke som satt hemma hos Micke och kollade på fotboll. Kjell satt mest och dreglade i soffan och tittade på telefonen ifall den "kåta finskan" hade skrivit till honom. Det hade hon inte. Dagen före hade hon setat på Järnvägspuben och dragit handen genom hans kala flint och föreslagit ett samlag. "-Sell, jak plir så kåt, sej ska do med hem och tansa i sengen?" Kjell blev så till sig att han sänkte en kvarting och somnade på muggen med brallorna i knävecket och hon försvann.

Ja det är inte lätt att vara... ja jag vet inte om kär är rätt ord. Betuttad skulle jag nog säga. Det är inte lätt att vara betuttad som Kjell, undertecknad vet.
Här gick den kåta finskan miste om att titta på hans modellbilssamling, en romantisk middag ihopstuvad av T&T takeaway och en flaska härsket rödtjut. Men det kommer fler finskor, det fullkomligt kryllar utav dem i Fagersta. Av någon outgrundlig anledning så åkte Kjell på Finlandskryssning igår. Jag vet inte om det är riktigt rätt ställe att leta efter henne, han kanske rent utav ska importera en ny?

Söndagen bjöd på regn, likaså måndagen och tisdagen så jag tänkte i min efterblivna tillvaro att jag lika gärna kan spendera den regniga semesterveckan på jobbet. Varför ska jag sitta hemma nykter och uggla och tro att jag är nåt för? Sagt och gjort, jag avbröt min semester efter två dagar och onsdag morgon stod jag vid stämpelklockan och allt kändes bra igen. Då passade soljäveln på att titta fram och bjuda på ett underbart väder och lagomt till jag stämplade ut så gick solen i moln. Kan man bli mer irriterad?
Jag spenderade resten av dagen utslagen i min mästerliga soffa.

Årets upplaga av sommarmuppar på lag 11 har visat sig vara kanske den bästa kullen genom tiderna. Övriga årgångar har mera liknat ett gäng efterblivna dvärgkaniner som hängt och slängt och sugit på Atlas sinande spene. Den här veckan sköter jag utplock långt och laguppställningen lyder; Agge förädlas på station 1 med Boza, Carl blir upplärd att packa DTH-rör med Aimo Nilsson (vilket är skitbra till Kjell kommer tillbaka) och Sash mosar remert med endstoppers tillsammans med CP-Robert.

Robert som inte märker när man kommer med utplockstrucken och parkerar nästan brevid honom. Så backar han utan att se sig för och dunkar in sin knippa i min truck, bara nån decimeter från min hand. "-Oj jag såg inte!" säger mannen med glasögon. Nej dom där har han bara för syns skull... När vi sen ska gå hem så är han på väg att slå upp dörren i nyllet på mig när jag går förbi hans omklädningsrum.

Och inte nog med det. Så kommer vi ut och det hällregnar. Lite glad blev jag men blev snabbt ledsen igen. "-Går du?" frågar Robban en kvinnlig sommarjobbare. "-Ja", "-Ska du ha skjuts hem?" frågar han. "-Jag bor på ringvägen", försökte hon avvisa honom lite fint. "-Du får skjuts ändå, det regnar ju!" säger Robban. Hon tvekar (med all rätt) men till slut hoppar de in i bilen och försvinner och kvar där står jag ensam i skyfallet. Jag fick inte skjuts hem heller? Jag som bara ska cykla ända hem till Kolarbyn. Han är bra snäll och omtänksam den där Robert.

För övrigt så har det blåst förändringens vindar på lagret med flest fel i hela Europa. Man har flyttat kaffe och vattenautomaten in i fikarutan, köpt två nya kylar utan möss och ställt in. Man har flyttat Selectas snålfyllda godisautomat och ställt den en bit bort vid våra klädskåp. Dels för att slippa få besök av målningen, dels för att man ska handla mindre men mest för att man ska kunna handla i smyg utan att någon ser.
Något som kan gynna Selecta i längden.

Uppe på fabriken där kan man välja billys pan pizza, en låda thai och massa annat gott. På DC finns det bara godis, läsk, en daskig skiva polarbröd med "renklämma" (en trött skiva renkött) och risifrutti. Vi behöver väl ingen mat? Det är inte så att vi arbetar på DC. Vi jobbar bara arslet av oss men chefen har sagt att arbetet ska göra oss fria.

Jag instämmer. Semester är för fjollor som ska hem och måla naglarna och titta på Allsång på Skansen. Kjell har som målsättning att däcka innan programmet ens har börjat. Snart så kommer den arma gubben tillbaka och då ska sommarmupparna få njuta av hans gunst. Denna karlakarl som är svensk mästare i framstupa sidoläge.
Jag saknar honom så.

Tänkte ha semester nästa vecka förutom onsdag och torsdag då det ska vispas nattskift. Allt för att krama ur de där extra kronorna ur Atlas spene. Men under veckan så ska jag åka hem till Kjell och kolla ifall han har kedjat fast någon kåt finska i sin tältsäng.

Veckans arbetare v.24

En besynnerligen tuff arbetsvecka planade nätt och jämnt ut för krigarna på lag 11. En vecka som sannerligen skulle sätta spår i själen hos både golvmänniskorna och ologistikarna som såväl chefer och städerskor. Vissa brottades med ångest och tankar om mord medans andra kämpade för att hålla kräkan kvar i halsen.

Det började osa en så unken stank i fikarutan att Kjells näshår trillade av och  långsamt dinglade ned till golvet i spiralformade rörelser. "-Vad fan är det som luktar så jävligt? Nu är det nån jävel som har glömt nåt i kylen igen, jag blir så förbannad!" gastade Kjell på utandningen och fortsatte sedan på inandningen "-Jag skulle fan vilja se hur det ser ut hemma i kylen hos folk!" som om det skulle göra saken bättre. Käktrycket nådde strax åtta bar och vi andra tog skydd bakom dörren i ren panik. Snart imploderar han, trodde vi.

Tidigare på dagen hade vi haft en riktig karlakarl som fixade avloppet i fikarutan så vi misstänkte att det var därifrån det luktade men 15 skiftarbetare kan visserligen ha fel. Peter Engstrand och Hasse Lindborg från inlägget slet fram båda kylskåpen för att se om det var en död mus som låg där bakom och osade. Men det gjorde det inte.

Istället hade en musjävel fastnat på kylen, svultit ihjäl och börjat att ruttna. Det gick knappt att vara i fikarutan så för första gången på ett par veckor satt vi utomhus, hela skiftlaget samlat, och inmundigade vår frukost. Härligt då vissa personer prompt ska sitta ute och äta och vissa i fikarutan. Kjell fick ta sina rallyklipp och sätta sig på måsskitsplatsen och få lite frisk luft för en gångs skull. Man kunde tro att den friska luften skulle göra honom gott men inte då.

Ett foto på ett foto av den avlidne tappre krigaren. RIP kompis! Du hängde med så länge du förmådde att orka.

Men trots att vi gjorde oss av med musen så skulle den unkna stanken i fikarutan fortsätta. Produktionschef Hasse Bacon Karlkvist kallade in ventilationskillarna som undersökte ventilationen efter fler döda möss men hittade inga och man antog att det fanns fler döda möss i fikarutans innertak. I innertaket finns två hål och ur dessa hål stank det död mus så mycket att Astrid Lindgrens döda mus förmodligen var en skänk från ovan. Ventilationskillarna tackade för sig och försvann. Där stod vi kvar i stanken och höll spyan inne. Alla utom Kjell.

"-Jamen vi får ju ingen ny fikaruta för vi kan ju för fan inte sköta den. Det är ju tack vare alla jävlar som ska ha musli och skit uppe på skåpen!" muttrade han och slog armarna i kors. Nej man ska göra som Kjell, packa fjällrävenryggsäcken med en portion frukost varje dag. Helst två skivor polarbröd med en skinkbit. Då slipper vi musproblemet. Kjell har problem med möss så det räcker. "Passar den" och "håller den" är problem han brottas med varje helg på Järnvägspuben kvart i två. Att de sedan ska terrorisera honom på jobbet kan få vilken bägare som helst att rinna över när den nästan alltid är full.

Men det skulle inte bara handla om döda möss. På rasten kom Hasse Karlkvist till mig och gav mig de finaste (läs fulaste) badbyxor en man kan äga. Ett par blåa och ett par gröna y-front. Jag sken upp som en sol, glad i hågen att jag äntligen fått en ny outfit till min sagolika samling simutstyrslar. Jag kunde inte göra annat än att byta om och gå omkring i min nya outfit och stålhättaskorna.

In på kontoret och visade upp mig, poserade för foton som skulle skickas till lagerchefen och sen ut i solen till skiftlaget som blev helt stormförtjusta. Snyggast på DC fick en konkurrent men fick behålla titeln tack vare att Sarah utsåg mig till DCs sexigaste. För att bära detta "sexiga" plagg måste man som jag ha ett obotligt självförtroende men trots det fick jag lov att byta om då Hasse påpekade att det skulle komma besökare klockan 11. Besviken böt jag om men jag log innerst inne då jag visste att jag satte spår som har betydelse för framtiden.

In the summer I get wet. Do you?

Veckan rullade på. Robban sa hejdå till magrutorna och började dra kortet i godisautomaten. Nu var det inte cola light som stod på menyn längre. Chippen mumlade på nere vid hammarpacken och Kjell drevs till vansinne på sedvanligt vis. Allt var sig likt. Snyggast på DC stämplade ut på söndagen för semester och åkte iväg för att göra en plattmatch mot Virsbo. Glenn pep hem på lördagen för att vara bakfull på söndagen och full resten av sin semester. Även Kjell stämplade ut för semester och blir borta hela fyra veckor.

Som vi ska sakna arga farbrorn.... stackars sommarjobbare som missar fyra veckor med världens argaste Kjell. Denna suput bland suputer. Våran alfahanne med solbränt marockanst ansikte som påminner om soltorkade dadlar och med stans vassaste underbett. Jag får nog ta med sommarjobbarna ut på Kjell-safari på järnvägspuben och hamnkrogen så alla får chans att se vem de ska jobba med inom sinom tid. Och möjligheten att ta en idolbild.

Som jag pladdrar, det är dags att presentera veckans nominerade;

Den döda musen bakom kylen som lyckades förena det ack så krokiga skiftlaget till gemensamma måltider tar en given plats som veckans arbetare v.24.

Plastmaskinen var sjukskriven denna vecka pga utbrändhet men har påbörjat sin rehabilitering och kommer förmodligen spinna på under vecka 27 igen.

Glenn och Jari fann varandra nere vid remerten och sprutade ur sig bunt efter bunt efter bunt. Glenn vill påstå att han gjorde allt eftersom Jari hade ont i tummen och inte kunde banda. Tror Glenn överdriver en smula och därför nomineras de båda till veckans arbetare. Denna energiska Jari som slitit som en hund för att klockan äntligen ska klämta för fikarast. Banda eller inte, att lägga fram mellanlägg är också ett arbete. Kanske var det Glenn som skadade Jaris tumme med magnetlyften? Med flit, för att han själv ska få äran att bli veckans arbetare? Det är väldigt oklart och jag väljer att stanna där.

Undertecknad körde utplocket på kort och gjorde det med bravur. Aldrig förr har så mycket plockats ut och samordnare Kim var mer än nöjd med insatsen och drog slutsatsen att jag själv blev nominerad till veckans arbetare. Jag hade inte kört sönder något eller någon heller! Kors i taket!

Efter noggrann konsultation blir veckans arbetare v.24...............

Det blir jag. Fan vad bra jag är!!

Motivering: Med ett så högt hållande tempo i plocktrucken och ett så gediget sätt att bara vara sig själv och göra saker ingen annan förmår så är det självfallet att Herr Wetterskog får ta emot pris som veckans arbetare. När blyghet och förstånd faller bort frodas léenden och skratt.

Snabb presentation av skiftlaget

Det går liksom inte att försköna sanningen om Sveriges mest ramsnea lager och dess mongoloida medarbetare som borde ha fått sparken för längesedan. Chefen har sedan många år tillbaka ångrat många anställningar men snart är det dags för pension och semester så det blir nog bra i slutändan ändå. Ungt blod stämplar in och gammalt blod stämplar ut. Det gör mig både glad och ledsen. En del vackra flickor in, och gamla nunor ut. Som Kjells. Min vansinnigt älskade Kjell.

"-Fyfan vad skönt, snart har jag semester. Då slipper jag lära upp dom här jävla sommarjobbarna, fyfan vad skönt!" muttrade han i vanlig ordning innan klockan ens klämtat halv sju. "-Jag ska cykla över Meling när jag ska upp till stan så jag slipper se den här skiten." tillade han och tog en slurk ur den mycket odiskade kaffekoppen. Jag förstod direkt att Kjell är nervös inför sommaren. Speciellt nu när jag hjälpt till att sätta hans namn och nuna på mångas läppar (och förhoppningsvis ett par blygdläppar.)

Kjell vet inte riktigt hur han ska handskas med människor. Han kan bli så brutalt nervös så istället för att skaka hand så kan han få för sig att skalla någon och istället för ett vänligt "-Hej" så blir det lätt "-Vad fan glor du på då?"
Om någon (ex. jag) slår in nödstoppet på trucken och tar ut nyckeln och gömmer den så blir han väldigt purken, slår armarna i kors och morrar "-Nej men då skiter jag i det här då! Jävla lekstuga! Då blir det ingenting mer utplockat idag då, skiter väl jag i" och så kommer hoten. "-Den som gjort sig skyldig till det här skulle ha en dansk skalle."

Kjells egna skalle är Marockansk, tålamodet är finskt och pitten närmast afrikansk.
För de sommarjobbare som inte vet det så kan jag berätta att om man ska göra en clone-a-willy på Kjell så behöver man en säck finbetong och en cementblandare. Nu är det inte så att man ska dyka på Kjell på Hamnkrogen för han tycker inte det är kul att knulla. Han står hellre vid långpacken, vid mittenstationen och packar DTH-rör och bara luktar på smörjmedlet tills nackhåret (som är det enda hår han har kvar) krullar sig.
Ålder: 51.

Sen har vi Chippen, ordens mästare. Han har svart bälte i diskriminering, roliga uttryck och självkänsla. Han är sin egen chef och gör inte som någon säger. Inte ens han själv. Ålder: 50+.

Vi har Bulgur-Robban, Rogert, CP-Robban a.k.a Bingo Rimér som är den enda som fått sin porrfilmssamling på Blu-ray stulen från ICA Fontänen. Skiftlagets knösus med en samling konsttavlor, champagne, gitarrer och hemmainspelade filmer. Är skallig, älskar bulgur och imiterar Kjell väldigt bra. Ålder: 35.

Du kanske träffar Ponny som talar tyst och obegripligt. Först trodde vi att han var efterbliven men efter ett par öl på Götis visade det sig att han var från Norrland och bara ville vara för sig själv en stund. Ålder: 39 renår.

Glenn, den gamla grekiska brottaren i ironi med en Anaheim Mighty Ducks-kepa stöter du säkert på om du säger något i stil med "-Ja jag gillar Nintendo." eller "Min katt har herpes." eller bara ser ovanligt glad ut. Ålder: Könsmogen.

Snyggast på DC känner du igen på incestlockarna och på sin frånvaro då han kör mycket lastmaskin ute på stålgården. Ålder: Prime Time.

Pellegnillot känner du lätt igen om du sett Robert Gustavssons karaktär Roland.
Båda ser likadana ut och gillar dansband. Älskar hamburgare med mos. Ålder: 35-ish.

Tennisesset Mr Benzo känner du lätt igen på hans nervösa skratt, hans Gynther-inspirerande tangorabatt och päronformade tennisrumpa. Även matombud på laget, ett uppskattat sådant. Fråga Glenn. Om du har tid. Ålder: 29.

Du kanske får jobba med Aimo Nilsson. Den manodeppressiva brillsnoken som svalt en medicinboll och ett par citroner. Var inte rädd, säg nåt bra om hästar eller V75 så klarar du dig. Ålder: 35.

Idioten som pekar med hela handen och verkar bestämma över alla (utom Chippen) heter Kim och råkar faktiskt vara samordnare. Skiftlagets Nalle Puh som både är fet och orange. Ålder: 26.

Jari är den som ser ut att heta Kjell fast inte har några glasögon. Känns igen på signalament som först till kaffeautomaten och först till stämpelklockan. Ålder: Kjell-ish.

Danne Sääd har du kanske turen att slippa. Känns igen för sin alltid sena ankomst och tidiga hemgång. Klär i skägg och lyssnar på arg musik. Är ganska snäll. Och lite kåt. Ålder: 30.

Om du inte vet vem Lotta är så är det den där blonda stressade saken med knut i håret. Ålder: Talar man inte om men jag säger 30 så slipper jag riskera att få skäll.

Sara är den där korta brunhåriga tjejen som ser ut att heta Maria. Känns igen på sin minst sagt egna stil när hon sitter ute och röker. Man tror att hon sitter och urinerar på backen men det är alltså fel, hon njuter av en cigarett. Ålder: 20.

Dagtid får du kanske chans att njuta av Boza också. Ser ut att vara Kjells storebror, står alltid på station 1 på långt och ser lätt förvirrad ut. Ålder: Kjell-ish.

Sen har vi mig. Det är jag som låter så mycket men samtidigt är ganska tyst och tillbakadragen. Pendlar mellan glädje och ilska. DJ-ar den bästa och sämsta musiken, precis som radio Norberg. Kör truck fortast och bäst, leder olycksstatistiken. Håll dig undan. Ålder: 29.

Ja det drar ihop sig. Vecka 26 börjar våra sommarmuppar. Jag skulle kunna skriva deras namn här men jag väljer att avstå. Det var nåt namn som ramlade bort och jag tänker inte sitta här och vara orättvis. Alla ska med eller ingen.

Orättvis är jag bara när jag pratar om Kjell. Denna gigant bland giganter. De kommer alla att få träffa Kjell, var så säker, inte de första två veckorna men sen.

En typ rolig sak hände häromdagen. Jag och Robban jämförde kropp och det slutade inte bättre än att Kjell bet ihop underkäken sin och hans triangelformade mun ropade "-Visa arslet!" så jag gjorde det för honom och Lotta blev helt till sig då hon "råkade" se det. Ja det pirrade till här och där och hon blev högröd i ansiktet som en körsbärstomat men försökte dölja sin upphetsning med att kalla min fina sätesmuskel för en barnrumpa. Ja är man ung och snygg så kan man inte ha lika hårigt arsle som Kjell. Det flätas då ingen ryamatta mellan mina skinkor det är en sak som är säker.

Då skrattade Kjell högt. Det var hans första gång på 10 år. Jag blev så glad, alla blev glada för Kjells skull men gladast var han själv. Det yrde damm kring hans stela skrattmuskler. Det var fan på tiden. Sedan hade han sendrag i 48 timmar. De 48 mest lugna timmarna i skiftlag elvas historia.

Väl mött!

Veckans arbetare v.21

Sammanfattningsvis.

Ännu en härlig vecka drog förbi.  Solen strålade, vindpustarna svalkade lätt och de små molnen i skyn smekte taket på DCs mytomspunna lager.
"-Det var väl fan vad det skulle vara varmt" muttrade Kjell bittert. Man trodde att han skulle bli lite gladare när han fick en ny keps av Boolie med en silvrig polisbricka på som det stod "Cop 64" på. Felet berodde förmodligen på att kepsen var svart och därmed inte reflekterade solen och fick Kjells normalt överhettade hjärna att självantända.
Var hade han förlagt sin vita Jotunkeps?
Hela lag 11 letade febrilt i alla grenställ, skåp och skrymslen men rykten säger att Kjell ätit upp den i rent vredesmod när Conchita Wurst vann ESC.

Kjell vill inte medverka på bild.

Cop 64 är förresten en produkt i vårat lager. Topphammare eller DTH (Down The Hole) kommer jag faktiskt inte ihåg, men det är en produkt som borrar sig igenom det hårdaste berg. Det måste ju vara en DTH eftersom chefen gav den till Kjell som har en redig slagborr mellan sina strutsben och gärna går down the hole så att säga. När Kjell har borrat en kvinna finns därefter utrymme att kasta varpa eller spela lite yatzy.

På den hektiska matrasten där femton pers ska slåss om fyra mikrovågsugnar och prompt ha med sig frysmat (förutom Bulgur-Robban) som skall värmas i sju minuter vardera så fanns det ändå ett par minuter att slå ihjäl ute i solskenet. Kim fick frågan "-Ska du med ut och äta" och svarade lustigt "-Nej jag har inte råd!" Alla gick ut utom Kjell som som valde att sitta inne och ladda upp rallyklipp på sin facebooksida. Han var lite ledsen att han inte fått ett endaste like på det första klippet han la upp 05:15. Konstigt... och han får inget på de 534 andra heller oavsett tidpunkt. Konstigt.

Vi andra njöt av solen och kärleken till bruket, ett gäng glada arbetare på grönbete den korta stund. Lika kort och intensiv som en manlig orgasm. Men de hann ändå bli rätt djupa. Danne Sääd erkände att han gråter till film och fick medhåll av arga Lappen Ronny som gråter till såna där djursjukhusprogram. Nej sånt där trams hade inte jag tid med, då går jag hellre in och hackar på Kjell istället. Tog min matlåda och gick in. Jag gråter till missade ordrar och när färgbandet tar slut i skrivaren. Att arga Lappen kan framkalla tårar blev jag lite förvånad över. Jag trodde inte att folk från Norrland hade känslor. Men vad vet jag, hans ren kanske dog när han var liten. Det är sånt där man inte talar om. Inte på bruket i allafall.

Halv fyra när solen gått lite i moln vågade sig Kjell ut i sommarbrisen och röka en Chippen-inspirerad Chesterfield och gnälla lite. Han blickade ut över parkeringen och utbrast "-Jävla svanar." "-Nej det är måsar!" förklarade jag för Mr Magoo och skrattade. Det diskuterades måsskit på biltak och svalor och Kjell drog till med att svalor flyger på rygg. "-Vad nu?" undrade jag. "-Ja vet du inte varför svalorna flyger på rygg i Riddarhyttan? För att slippa se eländet." Han är väl för go..

Glenn tuggade i sig sjutton kexchoklad och fyra twix men glömde att ta sin femal balans och hamnade i mental obalans när sockerkraschen kom som ett brev på posten. Det föll på Glenns lott att sköta utplocket på långt och det är lika roligt varje gång eftersom lagersaldot och hyllplats i Movex sällan stämmer överens med verkligheten. En mycket stressad Glenn fick tuppjuck i trucken och surnade till rejält. "-Jag har fan inte bajsat sen halv åtta imorse!" fräste han till och puttrade iväg mot grenstället. Vi normala bruksarbetare brukar bajsa antingen på arbetstid eller på en av de s.k. raster vi har. Men inte Glenn, plikttrogen och bajsnödig som han är tar han en given plats på nomineringslistan över veckans arbetare.

Har finner Glenn tid att fylla kakhålet istället för att bajsa. Men han kanske inte var bajsnödig här.

Med sig får han Bulgur-Robban som försökte lära sig utplocket på kort och köra vridgaffeltruck. Efter två minuters noga mätande med rätvinkel och linjal och tolv omtag lyckades han till slut att ställa ned en pall små borrkronor på den gula vagnen. En sådan (onödig) noggranhet och faktumet att han inte körde ihjäl varken sig själv eller mig och inte missade en order gör att han tar plats på nomineringslistan.

Robban letar efter bulgur i godisautomaten.

Men så har vi såklart den nästintill oövervinnliga plastmaskinen som körde full rulle varje dag och gjorde allt rätt. Den är lite King of the Hill här på lagret. Men så kom det en dag en utmanare. Man monterade en kortläsare på Selecta-maskinen. Nu blev det plötsligt jobbigt på riktigt att vara lagerarbetare. Till och med Bulgur-Robban som är rädd för fett drog kortet. Nu köpte han iofs en cola zero men det är kul att även en rädd höna vågar använda tjockismaskinen. Snyggast på DC gick mot sin undergång, -73:-, jag brände 80:- men bränner iofs fett riktigt jävla bra så jag får inte ångest över det. Bara att lönen tar slut fort men jag tar rygg på Glenn som brände halva sin lön redan på dag ett. Jag får då aldrig vara värst, är jag störst i duschen kommer Kjell in och förstör och handlar jag mest i automaten kommer Glenn. Iofs äter jag mest av alla på lagret, det är väl okej, förutom att lönen som sagt tar slut fort och jag inte går upp nåt speciellt i vikt.

Veckans arbetare blir efter noga övervägande.............

Fröken Kortläsare.

Motivering: Med sin genuint trevliga röst och sitt vackra uppsåt låter hon Selecta skinna oss arbetare på pengar som aldrig förr. Men det tackar hon för, varje gång. Denna apparat har slitit hårdast sen den kom på plats och är därför given som veckans arbetare. Ingen är lyckligare än Selecta.

Köp din Selecta-aktie PRONTO! *tips*