Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

tisdag 11 maj 2010

Bodypump på ARENA

 "-Och ett och två och hopp och skutt!"

Jag har provat bodypump. Gör inte det, ni där hemma. Det är idioti. Började svettas innan vi ens hade börjat. ARENA heter gymmet. Så stod vi där 19 entusiaster, och jag, packade som sillar i en skokartong. "-Och ett och två och hopp och skutt" ropade instruktören. Och som jag hoppade och skuttade. Efter första övningen rann svettet om mig, och jag började inse vilken dålig idé det här verkligen var. Men instruktören ropade "-Stång upp!" och sen brakade dårskapet igång igen. Krille hade lovat att vi skulle "-Titta på mammastjärtar" men jag förstod aldrig hur vi skulle lyckas då vi stod längst fram. Men bakom instruktören är det ju en spegel så han menade antagligen framstjärtar.

Nu blev jag ännu mer färdig. Lyckas med nöd och näppe följa gruppen som fullkomligt agerar likt en maskin. En maskin mot fett och celluliter. Vad fan skulle jag där och göra? Jag har väl varken celluliter eller fett?! Är det nåt jag behöver, så är det fett. Varför gick jag inte till Drakpalatset för lite friterade räkor i sötsur sås istället? Det är lätt att vara efterklok. Nej. Ingen fet mat nu. Endast gym och näringsrik mat nu. Jag måste lyckas i Grums den 25:e. Jag måste verkligen, hon är... wow. Jag får bara en chans att göra ett gott intryck.

Krille och Emma njöt i fulla drag, vilket jag inte brydde mig om. Hellre att dem skrattar än att jag bangar. 20.15 en timme senare är dårskapen slut. Jag hade gjort det. Jag hade lyckats. Kronan var satt på verket. Satte mig ner och skickade i mig två gainomax blueberry yum-yum, och väntade tills övriga entusiaster gått därifrån. Men jag gick inte stolt därifrån, jag haltade snarare. Som Sture 77 greppade jag tag tag i räcket vid trappan och gick försiktigt försiktigt, som att jag vore rädd att ramla. Morsan fick plocka upp mig och köra hem mig. Och jag tog trapporna upp som den fighter jag är!

För det är ju hemsk att stå och vänta på hissen. Tänk så kommer det någon. Det är ju varje svensks mardröm eller hur? Och jag kan helt enkelt inte dela hiss med Nilo om han kommer. Nilo är stor. Riktigt stor. Och han stammar så mycket så att när man väl når min våning (3, like my balls) så har han fortfarande inte lyckats avsluta sin mening. Och det känns verkligen som man står i hissen i en evighet. Nej jag tar alltid trapporna så får jag känna mig lite hurtig också.

Och DC's egna lilla inkvoterade Pinoy (Fillipinsk art) Marc, har lovat Krille att följa med på nästa bodypump. Det här bara måste jag se. Så jag lär följa med till den där dårskapen igen. Om Marc bangar blir han skyldig Krille 500 bagare. (Svenska tjocka bagare.) Är han "sjuk" så kräver vi sjukintyg. Enda sättet för han att slippa, är att sätta sina potatischips i halsen och sakta kvävas. Och det är inte någon snack om saken, jag ska tävla mot Marc. Dock sprang våran manboy Engelbrektsloppet förra året...

Men seriöst, den där rullstolen jag frågade om i förra inlägget. Jag behöver den! Och min bostadsrättsförening är ju handikappanpassad...

BloggRegistret.se Blogg listad på Bloggtoppen.se bloggar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar