"-Se lite glad ut till bloggen då farsan!"
Det var nu dags att åka och spela lite på pappas skiva. Hade börjat dricka René redan kvart i nio på morgonen och var på gott humör och vädret var strålande. Tog på mig min tunna Pink Floyd-tröja och ett par solglajor och promenerade iväg till Lekladan, som farsan hyrt, med ett leénde på läpparna. I mp3n dunkade Manuel Le Saux - Waterfall och prinsen av Kolarbyn var än en gång på jakt - efter rikedom och berusning.
Och jag gick förbi stjärnhuset, upp genom skogsvägen, för att sedan korsa den farliga tropiska skogen bakom förskolan Humlan och kom ut vid jägargränd. Här får man se upp för jägare och jag smög och smög i det meterlånga gräset med farsans whiskey (Smokehead/Rökskalle) i ena handen. Borta vid horisonten, lekladan, står en samling främmande människor. Har jag verkligen kommit rätt eller har jag supit alldeles för mycket? Men det hade jag inte. Farsans grannar och en stor flock stockholmare var vad det va. Och jag var lika främmande för dem. "-Den främmande sonen har återvänt!" gapade farsan och gick ned i split.
"-Heavy metal-Tobbe?"
Senare på kvällen fyllnade farsgubben till och tog fram den gamla skokartongen och blåste av allt damm. Och så plockade han upp dansskorna och "Rhytm is a dancer" gick igång i högtalarna. "-Jag var discokung när jag yngre!" sa farsan och svängde sina lurviga. "-Tro fan det!" sa jag och kiknade av skratt bakom datorn. Nu vet jag vem jag ärvt dansskorna av. Och dem är inte vackra på någon av oss men det bjuder vi på (: Även världens skönaste norrlänning plockade fram takten ur bakfickan och skred till verket.
"-När Ronny blir blå är ölen kall."
Sedan skulle min kära far sjunga karaoke/singstar. Och vilken inlevelse, jag blev så till mig att jag inte märkte vilken låt det var. Rakt upp och ner med ena handen i fickan! Stel som en pinne. Eller som en snok som man sprutat hårspray på. Och helt fel tonart. Jag blev tvungen att visa. Och som jag sjöng. Lika bra som jag alltid gör. Dock inte vackert men inte fan bryr jag mig om det när jag fått ett par innanför västen. Fredrik hade lite eldshow och försökte både elda upp sig själv, gräset och farsan. Det misslyckades, men det var imponerande ändå. Man är ju från Fagersta liksom, så man är lättroad =P
Var lugn och städad hela kvällen men sen blev jag kalasfull och hamnade på Hotellet. Träffade på Kottarna från Söderbärke och jag tror även dem var i sitt esse. Och helt plötsligt står vi där alla tre, och visar kulorna för varann. Mitt bland allt folk. Vakten stod med ryggen emot en halvmeter brevid. Jag får be om ursäkt för mitt dåliga ölsinne. Men jag trivs med min kropp och själ och jag bara måste dela med mig av det ibland.
"-Det var drag i den där groggen!" tyckte Fredrik.
Sen hamnade jag och Pelle på Miners och jag fann mig utanför, ätandes korv mä' brö'. Var så full att jag tappade den direkt och fick glatt hosta upp en ny tia. Det var det värt. För är det nånting knuttar kan, så är det att koka korv.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar