Grums is calling

Det kastades konfetti, små barn hade ritat teckningar "Lycka till Richard!" Fagersta Stadsmusikkår stod nedanför balkongen och spelade en fanfar, och iväg jag for som den ilskna tjuren Ferdinand. Jag skulle för första gången bege mig utomlands. Ensam. Med en packe skivor, ett paket tuggummi, och solglasögon. Det var regn och förbannat jävla spöregn hela vägen ner. Men Bruket skrålade i högtalarna att "-Allting kommer ordna sig" och det gjorde det. 10:45 satt jag på en parkering i Grums och käkade en härlig mosbricka.

Lite senare befann jag mig i ett väldigt litet villaområde. Jag tänkte att här verkar det inte vara. Men det var rätt  adress. Ringde Johannes och fick guidning till Tårtverkstan, där samlingen var. Adressen visade sig tillhöra kvinnan som ägde Tårtverkstan. Så vi alla hade åkt fel i princip. Hon ringde sedan till Eniro och skällde på dem. "-Ni skickar massa okända karlar hem till mig hur som helst, det går ju inte!" Tog en kaffe och skrev på avtalet. "-Här finns lite att läsa till förspelet", sa Johannes och pekade på ett par tidningar. Slitz & Moore. "-Har du ingen Fibban istället?" frågade jag. Det hade han inte.

Helt plötsligt skulle dem bjuda på mat, fastän dem sa att dem inte skulle göra det. Vi fick gå in till pizzerian och börja snegla på vad vi ville ha, och helt plötsligt skulle vi in till Tårtverkstan igen. Och så kom dem utkörandes med mat. Jag åt inget. Nöjd med min feta mosbricka. Sedan väntade vi, och väntade, och väntade. Urinerade. Väntade. Och så väntade lite till. Men tillslut åkte vi i en karavan till inspelningsplatsen, och där väntade vi. Och väntade, och väntade. Och väntade. Men tillslut var det dags att åka fram till själva centrum för händelsen. Men först fick vi vänta lite.

Nu är det eran tur att vänta! Jag säger inget mer. Ni får fan titta på programmet som alla andra. Men jag kan avslöja som tröst att vädret hem var regn och spöregn. Jag har skrattat mycket. Det är kul att köra turbo, och trots mitt usla lokalsinne som jag fick i ett flingpaket körde jag inte fel en enda gång. Så det så!