Inte speciell

"Manfred."

 

Idag när jag kom gåendes hem från jobbet så blev jag omkörd av en permobil. Och jag som går ganska fort annars. Fick samla alla krafter och ta ett par språngsteg sen hoppade jag upp på permobilen för att åka lite snålskjuts. "-Tag mig med på din färd!" utbrast jag i glädje. "-För jag vill inte vara kvar här längre! Om varje dag är som vilken annan dag som helst, varför ska just denna då vara speciell?" Solen sken, vinden drog i håret och basen dunkade hårt i hörlurarna. Det ligger längtan i luften, Kolarbyn!

Vid busshållplatsen vid Kolargränd hoppar jag av. Vinkar glatt och ropar "-Hej då, Manfred!" Mannen i den röda flanellskjortan och den vita kepsen tittar inte ens åt mig. Jag vet inte vem det var. Jag vet inte ens om han heter Manfred. Men han var säkert lättad över att slippa mig. Om han nu la märke till mig överhuvudtaget, där han satt och skrapade en trisslotter medans han åkte. Nåja snålskjuts är alltid snålskjuts. Och våra vägar kommer med största sannolikhet att korsas igen.

Ty min färd är ännu inte slut. Måste ner till Limhamn med gurra gurra aktersnurra, och sätta segel, kasta ankar. Styra min kosa mot fjärran öster. Ett paradis, där varje dag är precis som vilken annan dag som helst. Speciell med andra ord.