Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

lördag 17 juli 2010

Dagen då vi skulle bada

*Plaski plask!*

Och så ringer Danne och väcker mig och vill jag ska åka med och bada. "-Näe jag har nyss vaknat." "-Men du kan väl åtminstone köra bilen??" Jag tar på mig uppgiften som den bra kusin jag är. Han ringer igen om dem är utanför. Men jag var fortfarande naken så dem fick komma upp en stund. "-Det här kommer du ångra", är det första Danne säger när han kliver in genom dörren.

Och Dennis var i mycket fin form vill jag lova. Jag hade inte förväntat mig något annat och suckade. Vi skulle alltså åka och bada. Jag bytte om och vi gick ner. Fick nyckeln och satte den i låset. Naturligtvis går tjuvlarmet igång och det ljuder högt över Kolarbyn. Med tryckta pannor och näsor mot glaset stod hela Kolargränd och kollade på när vi febrilt försökte få larmet att tystna. Efter någon minut lyckas vi. Och så rullade vi iväg.

Danne som nu började bli full var i högform han med och berättade roliga historier som vanligt. Men vart skulle vi åka? Kolarbysjön var inte diskutabelt. Inte Eskiln. Jag bestämde Darsbo och vi brände iväg. Dennis ville ha dricka och det var mycket folk därinne så vi bestämde att jag skulle gå in och handla dricka. Han sa inte vad han ville ha och jag fick inga pengar och jag gick in. Köpte cola och redbull.

Väl framme i Darsbo satt det en ensam liten farbror som packade väskan och åkte därifrån när vi fyra stövlade ut ur bilen. "-Ut ur bilen och bada nu!" kommenderade jag. "-Vad fan är det för svart på botten?! Här badar inte jag!" gapade Danne. Ja.. det är botten, vasstrån etc. Inte farligt. Men ingen ville bada. Inte ens Dennis. Han som borde badat, var både högt och lågt. Ställde sig dock, lutad och höll i ett träd bäst han slog en sjua. Vi satte oss i bilen och brände iväg upp till Kolarbysjön.

Danne ringde till Brikell och förvarnade. "-Hoppas att du inte är där, dit vi ska, för nu kommer vi!" Det säger väl allt? I sån fin form var dem båda. Och upp dit vi kom och alla var där. Min sommarjobbare, Anne m.fl. Och den enda som badade, det var JAG! Danne satt som en sjöjungfru och dinglade med benen i sjön, läppjandes på en öl. Joel och Dennis satt och tittade på från stranden. Sen började det att regna. Vi åkte hem.

Eller ja Danne åkte hem och runkade, Joel tyckte han behövde fler öl för att orka och jag och Dennis åkte upp till mig dunkade igång Ananda Shake så det stog härliga till. Nu har herr W runkat klart och vi snart skiljas åt. Det här kan sluta precis hur som helst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar