Anything is possible

"I know you're out there. I can feel you now.
I know that you're afraid. You're afraid of us.
You're afraid of change. I don't know the future.
I didn't come here to tell you how this is going to end.
I came here, to tell you how it's going to begin."

måndag 19 juli 2010

Lim i klockan

Kommer ner till mormor innan skiftet för att hämta en resväska och matlåda. "-Här har du mat för 4 dagar!" säger hon glatt och skickar över en kasse med leverstuvning, kött och potatis.
"-Ska jag vara borta länge?!" Och visst skulle jag det....
vilket äckligt förbannat segt nattskift... nu är jag mör!

22:30 - Trodde nästan att tiden hade stannat för alltid.
23:30 - Matrast. 3 stora aluminiumformar. 4 dagar sa hon... mer....2 portioner. Bäst att spara.
00:00 - Hemlängtan deluxe.
00:45 - Tror att Jesus har övergivit mig.
01:15 - Äter upp all mat.
01:30 - Hungrig.
02:00 - Inser att jag blir kvar här. För alltid.

02:30 - Slår en lov för att samla pinnar och granris till hyddan jag måste bygga.
03:00 - Det får bli en stor kartong.
03:05 - Med plast.
04:00 - Hungern smyger sig på igen. Åker till kortlagret för att jaga svalor med borrkrona. Misslyckas.
04:30 - Kommer galet på 3 nektariner jag har i väskan. Damnit Janet! Småluden och saftig.. precis som en...
05:00 - Det blir dags att slå läger och jag tänder en brasa av gamla packsedlar.
05:15 - Runka, runka, runka. Det kan vara dem sista gångerna!
05:30 - Ser ljuset i tunneln. Blir förstenad.
06:00 - Nej det var bara solen som sken in genom fönsterrutorna, jag har överlevt! Jag får åka hem!
Lyckan är total!

Som en cancersjuk vampyr klev jag ut från det mörka lagret och blev nästan uppäten av solen. Om ni ursäktar, nu ska jag ta på mig själv tills jag somnar. Imorgon vid den här tiden är jag på väg mot Fullmoon. Och jag inte packat en enda pinal.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar