Vägen till mitt hjärta

"-Jossan +1."

Idag var en sådan där lycklig dag! Öppnar min gråa dystra postbox innan jobbet. Hade fått ett envelope, från jobbet. "-Vad kan det vaaaara?" undrade jag. "Förändringar på lön fr o m 2010-07-01. Pga att du behöver dras med en invalid unge som varken kan tala, läsa eller skriva under sommaren så innebär förändringen att yrke och erfarenhet ökas från 2 till 3."

"-+1 skill point, Wetterskog!" En ökning med 574 kronor. Det är fan ett skambud, och jag kommer att ta i tu med det här. Helt okej om det bara är en vanlig löneökning men alldeles för lite för att ha en egen sommarmupp.

På jobbet hade jag beställt en matlåda med potatisbullar, bacon och lingonsylt från Bergmannen, och som ett skänk från ovan var den väl laddad. Portionerna man annars får är knappast mat för en karl! Som ETT isterband till en liten liten liten jäkla klick dillstuvad potatis. Men skit samma jag blev inte mätt ändå. Clemde en clemetin och nöp en kaffe.

Så stod jag där bäst och byggde buntar med mitt sommarbarn. "-RAAAAAAAST!" ropades men jag byggde vidare, jag gör klart innan jag tar rast. Kan ni ge er fan på. (Sen får man stå i kö 10 minuter till kaffeautomaten...) Men så säger min sommarmupp "-Men Jossan skulle ju bjuda på munkar.." Och bäst där jag stod och skar av tejpbitar till underlaget för packsedeln så högg jag mig i fingret. Så till sig blev Wetterskog!

Och Jossan hade fått fast jobb och hade fyllt två stora påsar med munkar. Choklad och hallon? Jordgubb? Smultron? Rosa! Och det var så gott!! "-Ta en till", sa Jossan och jag klev upp på bordet och tog sats och dök ner i påsen och högg en till rosa. Och lika fort var den nere i magen. Det blev en kvar... Som försvann. Väldigt mystiskt. Ja vägen till Wetterskogs hjärta, går genom magen.